Turkiets konstitution är problemet

Jag gillar idén om Författningsdomstol. En domstol som dömer av så att inte dagens politiker misshandlar gällande konstitution för egna syften. Vi har ja olika exempel på författningsdomstolar i världen. Det är klart att de enskilda domarna i domstolen påverkar hur grundlagen tolkas över tid, men i grund och botten så handlar det ju om att hävda konstitutionen. Sedan beror det ju på hur den är skriven förstås. I vissa fall väldigt översiktlig och i andra väldigt detaljerad. Oavsett - makten över konstitutionen ligger i parlamentet och därmed hos väljarna.

I Turkiets fall så har nu Författningdomstolen ännu en gång visat på det absurda i den gällande konstitutionen. Det går att förbjuda valda företrädare i öppna val och ett politiskt parti som DTP. För ett år sedan gällde diskussionen AK-partiet - om dagens president- och regeringsparti skulle förbjudas. Det har länge varit uppenbart att Turkiet behöver förnya sin konstitution, men det finns inte tillräckligt underlag i parlamentet för detta. Socialdemokraternas syskonparti i socialistinternationalen - det nationalistiska CHP - borde förmås ta ansvar för de brister som finns och uppmanas att medverka till en förnyad konstitution. Jag häpnar över att socialdemokratiska företrädare som Evin Cetin istället för att jobba internt - kräver att EU ska sluta förhandla om medlemsskap på grund av detta. Tror Evin eller andra att det skulle bli en ny konstitution av detta? Utnyttja istället era kontakter till att förmå CHP att ändra hållning. Turkiets förändringsvilliga regering behöver stöd - inte dörrar slängda i ansiktet.

Utrikesrådet talade tydligt om Mellanöstern

Det var med stort intresse som jag följde utvecklingen inför och under Utrieksrådets sammanträde i Bryssel igår. Ja, med Lissabon-avtalet på plats så kallas numer den församling som sköter EU:s utrikespolitiska frågor - Utrikesråd. De hade flera viktiga frågor att ta ställning till - men särskilt intresserade jag mig för slutsatserna om Mellanöstern.

Här är det viktigt med den tydlighet som EU kunde tala - både om bosättningar, om gränser och om ockupation och internationell rätt. Bra också med tydligheten om Gaza. Frågan om Jerusalems status som huvudstad för två stater - både Israel och Palestina - som lever i fred med varandra var viktig att markera. Det som nu händer kan förhoppningsvis leda till att det skapas ett litet fönster för nya förhandlingar och i bästa fall en återupptagen fredsprocess. Klart att EU:s tydlighet väckte irritation i den Israeliska regeringen. Inte minst eftersom de förstår att detta inte innebär oenighet mellan EU:s och USA:s hållning.

För alla oss som vill säkra att Israelerna äntligen får fred och erkända gränser, inte behöver bygga murar eller skyddsrum - är det nödvändigt att se vikten av att Palestinierna verkligen får en livskraftig och fungerande stat. Nuvarande situation är ohållbar i längden och det vet alla. Det krävs mer likvärdiga parter som fullt ut kan ta ansvar för en verklig fred. En stat som inte får förutsättningar att vara livskraftig innebär ett hot mot freden i området och därför borde det vara i israelernas intresse att inte stycka upp västbanken. Det borde vara i deras intresse att säkra Jerusalem som en fredlig kosmopolitisk stad - utan murar mellan människor. En huvudstad för två fredliga länder.

I mitt bakhuvud ligger tanken på att du ska behandla andra som du vill bli behandlad själv...

Grönt och liberalt

Läste Per Garthon i morse. Han talar om miljöpartiets brygd och vart de går. Vänsterut konstaterar jag och det liberala gröna ersätts av det röda tänket. Övertygad om att få se mer av det när deras regeringsprogram presenterats. Tids nog får vi således veta.

Så avslutar jag dagen med Agenda och deras samtal om Centerpartiets färd. Vart bär den frågar några riksdagskollegor och Magnus Andersson. Såväl Magnus som jag har suttit i partistyrelsen ett antal gånger och diskuterat just denna fråga. Han borde bättre än de flesta kunna ge svaret. Vår gröna liberala väg. Vet inte på vilket sätt vännerna bidrar till att sprida ljus över den färdvägen med sina inlägg. Men, men - jag har väl varit med tillräckligt länge för att förstå skälen. För min del är det tuffa nu att ta oss vidare - framåt - och vare sig fastna eller gå bakåt. Vi behöver ju ett grönare och friare Sverige, Europa och en både grönare och friare värld. För mig är det inte liktydigt med att nu skrota FRA och införa plattskatt. Vissa ser det som våra ödesfrågor - men jag frågar mig om de inte agerar på ett sätt som skymmer sikten för större uppdrag?

Utbildning avgörande

Alla barn måste få tillgång till en utbildning i världsklass. Det handlar om att ALLA barn måste få sin chans att nå kunskapsmål, att få utveckla sina unika förmågor och få möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar och drömmar.

När jag tittar på resultatet för Södertäljes ungdomar finner jag att 66 % av eleverna lämnar åk 9 utan godkänt eller högre betyg i alla ämnen. Det är självklart att det blir tuffare för elever som kommer till Sverige under grundskoletiden och på några år ska hinna hämta in hela grundskolan. Men det är inte hela sanningen. Det finns en inställning till utbildning som måste bearbetas. Men det ställer större krav på oss. Klart att vi satsar för lite på utbildningsområdet - men vi måste också fundera på hur vi kan använda våra pengar. Hur vänder vi utvecklingen och vänder attityder för att göra skolan till en viktig möjlighet för våra barn. Här måste vi föräldrar komma in - vi måste göra skillnad och lyfta kunskap till den möjlighet som det faktiskt är för våra barn.

Het fp-debatt om arbetsrätten

Noterar att det gått hett till på Fp:s landsmöte. Det har gällt arbetsrätten. Det är bra att man verkar vilja förflytta sig i vår riktning. Men som TT skriver - centern vill gå längst. Så är det och inte minst viktigt är vårt förslag att helt slopa turordningsreglerna för de små företagen - upp till 10 anställda. Det är det förslag som vi drivit från Stockholms län - och fick gerhör av från v¨år partistämma i Örebro.

Tomas Eneroth sitter i glashu(s)

Sitter i kammaren och lyssnar just på Tomas Eneroth (s) tala om styrningen av Vattenfall. Man ska inte tro att man styr med prat på bolagsstämma...utan med tydliga ägardirektiv säger han. Så spännande tänker jag. Detta eftersom jag hade anledning att under förra mandatperioden utifrån KU:s horisont betrakta just - ägarstyrningen av Vattenfall. När Tomas Eneroth talar om kritiska granskningar från Riksrevisionen så kan jag bara konstatera att det fanns en hel rad av sådana tydliga anmäkrningar under förra perioden.

Vad gjorde då den förra regeringen, vilken kultur har man utvecklat? Jo, den formlösa styrningen hade blivit legio. Det var godkännande från Göran Persson som låg bakom köpet av tysk kolkraft. Då hade ledningen för Vattenfall varit uppkallade till statsministern. Vad gäller möjligheten att styra så ansåg den förra regeringen att det gjorde man just med olika samtal - ägardirektiv var något man knappast ville kännas vid. Inte undra på att det varit en tuff resa när det gällr att bända och vända kulturen i statens största bolag - Vattenfall. Visst, jag kan också tycka att nya ägardirektiv borde ha tagits fram nu, men det har blivit först en ny styrelse och nu jobbar regeringen intensivt för att ta fram nya. Får väl kalla till extra bolagsstämma för att sätta dem i sjön.
Så hör jag nu Liselott Hagberg tala om teknikneutralitet när det gäller koldioxidneutral energi. Detta efter att först ha talat sig varm för just en teknik - kärnkraft. Hur ska fp ha det? De är inte trovärdiga - inte så länge de är sådan kärnkraftskramare..

Ensidig partiledarfokusering en risk

Bra med två språkrör i Miljöpartiet. Det hjälper dem att skapa bredare identifikation. När alla andra partier håller sig med partiledarfokusering så lyckas de lyfta fram två personer. När vänstergänget presenteras så är det Lars och Mona och sedan Miljöpartiets två personer. Bilden blir bra - inger styrka. Jag är övertygad att det gynnar dem nu. Precis som att moderaterna gynnas av sin breda radargruppering - både Fredrik, Anders, Carl, Gunilla och Per.

Det finns däremot en risk för alla andra partier med ensidig partiledarfokusering - det är kul när det går bra och partiledaren är populär - men det är tuffare när det blir motigt. Vi såg det för Göran Persson och vi såg det för Lars Lejonborg. Men, det har varit en våg av hård fokusering på partiledarna - en våg som Miljöpartiet med sitt vägval nu vinner på. Maria är avsevärt mycket populärare än Peter men de tilltalar olika grupper.

Gjorde vi rätt när Centerpartiet införde ett Verkställande Utskott av socialdemokratiskt snitt?

Förödande beslut om bosättningar

Efter att ha tillbringat gårdagen i samtal med personer från Israel och från PLC möttes jag i morse av den förödande nyheten att Israels regering beslutat om 900 nya bosättningar i östra Jerusalem. Det är ju helt i linje med regeringens syn att hela Jerusalem är Israeliskt territorium - men helt i strid med det internationella samfundets syn. Notera också vad premiärminister Olmert anförde i slutet av sin period - januari 2008 "JERUSALEM, Jan 1 (Reuters) - Prime Minister Ehud Olmert signalled on Tuesday Israel might have no choice but to share Jerusalem with the Palestinians in a peace deal, citing international pressure for compromise over the holy city."The world that is friendly to Israel ... that really supports Israel, when it speaks of the the future, it speaks of Israel in terms of the '67 borders. It speaks of the division of Jerusalem," Olmert said in an interview with The Jerusalem Post."

Jag blir mäkta bekymrad och upprörd över de nya beslut som tas. Uppfattar Israels nuvarande regering att de på detta sätt stöttar de moderata krafterna - de som verkligen är beredda att göra uppoffringar för att nå fred? I så fall delar jag inte deras bedömning. Allt talar för att ännu mer cement hälls in i den redan stillastående fredsprocessen. Jag bävar för vart detta kommer att leda. För Israels folk och för Palestinas folk - måste det finnas tydlig vilja att minska den uppenbara misstro som finns och tända en liten låga av hopp. Det måste vara möjligt och det är värt att kämpa för. Extremismen och fundamentalismen kan aldrig skapa fred, välstånd och utveckling.

Bra med fullt ansvar

Uppenbart har Vattenfall levt med det fulla ansvaret för en ev kärnkraftsolycka i Tyskland en tid. Jag tycker i grunden att det är bra, det är vad som skulle gälla även hos oss. Förstår inte varför stater ska ta över ansvaret för kärnkraften. Den intressanta frågan är förstås om Vattenfall försäkrat sig på ett sätt som täcker upp en sådan olycka eller om de utgått ifrån att den är så osannolik att det inte är värt att söka försäkra sig. Hur detta är ordnat har inte framgått. Det är inte detta Vattenfall ska kritiseras för.

Men, det ser ut som om Vattenfall kan bli ett långt äventyrligt spår nu i höst. Inte precis vad ordförandeskapet önskade sig. Nu gäller det att säkra ett riktigt bra underlag - för det finns många iintressen som nu verkar gadda ihop sig för en klassisk fight.

Den förra regeringen har nog - i likhet med nuvarande - en del att fundera över när det gäller hur Vattenfall ska styras. Men i avvaktan på nya ägardirektiv gäller de gamla. Är det socialdemokratiska regeringens?

Vad menar Josefsson?

Efter gårdagens turbulens kring Vattenfall och deras planer på att sälja ut el-nätet så uttalade den extra-inkallade styrelsen att de hade förtroende för sin VD. Problemet för Vattenfall var enligt ordföranden att det skrevs för mycket om bolaget i tidningarna.

På förekommen anledning - skriver idag Vattenfalls VD Lars G Josefsson på DN debatt. Han välkomnar där översyn av ägardirektiven. Han skriver att "de nuvarande ägardirektiven säger exempelvis att ”Vattenfall skall vara ledande för energiomställningen i Sverige”, vilket inte är en adekvat beskrivning givet vår verksamhet i dag."

Så spännande tänker jag. Om ägardirektiven kräver detta, då borde väl snarast Vattenfall beskriva varför deras verksamhet inte överenstämmer med direktiven. Inte är det väl ägardirektivens syfte att beskriva var Vattenfall befinner sig idag? Nog låter det i mina öron rätt märkligt, att VD:n för statliga Vattenfall framför detta som sin syn på ägarstyrning. Inte undra på då att det går som det går. Vem äger vem? Vattenfall staten - eller staten Vattenfall? Undrar om detta präglats av den gamla regeringens syn på ägarstyrning? Jag hade ju skäl att granska den en del i KU förra perioden och spåren förskräcker. Om detta synsätt sitter i väggarna - då är det hög tid för den nya regeringens aktiva ägarstyrning att gripa in!!

Afghanistan - hopp eller hopplöshet

Rapporterna om olyckan som drabbade vårt folk på patrull i Afghanistan är allvarliga. Att det tog 2 timmar innan helikopter kunde transportera till sjukhus är illa, att den afghanske tolken dog är mycket illa. Hoppas att man tar väl vara på hans familj och ger dem bra stöd. Det var ett oroligare hörn av vårt PRT, men jag hoppas innerligen inte att det blir tuffare på marken när vi nu ska riksdagsbehandla regeringens proposition. oppositionen har här en liten röra. Men jag hoppas att de krafter i Afghanistan som kan ha ett intresse att söka påverka opinionen i Sverige (också som EU-ordförande) - inte låter bomber tala, en tanke jag snabbt slår bort.

Det är samtidigt oroande med signalerna om att Karzaj vill byta ut en provinsledare som stödde Abdullah. Carl Bildt har ett tufft jobb - att förmedla ett tydligt budskap till presidenten. Det handlar om ansvar att vända utvecklingen - ett ansvar som inte det internationella samfundet kan bära. Det är Afghanskt - vi kan och ska stötta. Men, det måste finans något att stötta. Få ordning på korruptionen, få ordning på polis och rättsväsende och bygg vidare på den afghanska militären där det verkar finnas en positiv trend. Då kan utvecklingen av ekonomi och jobb ta fart. Och vi åka hem. Tar det tid? Absolut! Men det är inte hopplöst, även om det kan se så ut.

Erdogan förvånar

Det har varit intressant att följa uppspelet till OIC:s möte i Istanbul. Uppenbart var al-Bashir välkommen - IOC-åtalet om folkmord till trots. Erdogan markerade ju att han hellre mötte honom än Netanyahu. Men när man läser vidare om hans uttalanden där han säger att han varit i Darfur, att han då inte såg något folkmord och sedan konkluderar med att muslimer inte kan begå folkmord - så uppkommer frågan: Vad sysslar premiärministern med? Varför ta dessa steg? Är det inrikespolitiskt? Försöker han spela högt med EU och USA? Försöker han placera sig som ledare för en muslimska stater eller vad sysslar han egentligen med? Det sistnämnda har ju visserligen andra personer aspirerat på och då är det förvisso bra med utmanare i form av Erdogan. Om han inte tar upp alla fallna mantlar.

Jag har ju noterat det upprepade attackerna mot Israels politiska ledning. Hur Erdogan söker positionera sig - för att ta upp kampen med Mubarak? Eller är det större maktanspråk som den turkiska ledningen har? Är detta en effekt av att EU beter sig halsstarrigt? Är det den här utvecklingen som blir svaret? Vad kommer i så fall härnäst? Här måste EU skärpa till sig och öppna för fortsatta förhandlingar med sikte på medlemsskap! Inte kravlöst - men rättvist!

För mig som under många år arbetat med det uppenbara "folkmord" som begicks under det Ottomanska rikets sönderfall är dock de senaste uttalandena mycket anmärkningsvärda. Alla kan begå fel - oaktat religion. Makter gör också fel - en viktig insikt för oss alla.

Låt Murar falla

Visst har mänskligheten en tendens att bygga murar, för att stänga inne eller för att stänga ute. Av rädsla, för skydd, för förtryck, för att hålla isär...Skälen är många, men vi ser dem byggas och falla genom historien. Kinesiska muren är väl kanske en av de mest kända - och vi sjunger om Jerichos murar och vi firar idag Berlinmurens fall för 20 år sedan.

Visst är det fantastiskt - att det som under så många år var omöjligt, plötsligt blev möjligt. Vilka fantastiska insatser som människor gjorde genom åren för att bädda för detta. Sedan fascineras jag än idag över denne nyhetsuppläsare som tolkade ett papper och skapade bilden av att gränsen öppnades den där kvällen för 20 år sedan.

Själv minns jag rapporteringen via media - på väg hem från Stockholm hörde jag vad som hände via radion. Just då väntade jag min Johanna och tänkte på vilken ny värld som öppnade sig för henne och alla andra. Tårarna rann och jag var helt fångad över det som hände runt muren i Berlin. Den mur som hackades upp, sakta men säkert öppnades. Kan inte låta bli att hoppas få uppleva hur muren mellan Israel och Palestina också ska rivas en dag. Då för att där finns två självständiga, demokratiska, välmående och fredliga grannar.

Internationell rätt - inte rysk roulette

Läser med stor förvåning Urban Ahlin (s) på SvD idag. Där söker han underminera regeringens beslut genom att antyda att beslutet skulle bygga på de ovidkommande hänsyn som han själv gör sig till tolk för. Märkligt. Alla hävdar vi att Sverige är en rättstat. Här visar vi Ryssland hur vi genomför en prövning på dessa grunder. Vi gör en strikt prövning enligt de rättsregler som gäller i Sverige och internationellt. Allt annat vore förödande.

Vi anklagar ofta andra länder för att blanda äpplen och päron, att inte värna rättstaten och internationell rätt. Ska vi göra detsamma? Ska vi istället för att hävda vår rättsliga grund för prövningen ge oss i kast med att spela rysk roulette. Där ingen är riktig säker på vilka grunder som gäller och när det smäller? Är det den nya socialdemokratiska hållningen? Skulle Sverige sagt nej till gasledningen bara för att hindra (s) ifrån att leka i sandlådan och försöka kasta grus på Carl Bildt? Vilka remissinstanser och sakliga grunder stöder Urban Ahlin sitt nej på? Gasledningen ligger inte i Svergies intresse skriver Ahlin - och hur blir detta en saklig grund enligt vår miljölagstiftning eller internationell rätt för att säga nej? Undrar också på vilka grunder den gamla socialdemokratiska regeringen röstade för att denna gasledning skulle ingå som ett viktigt europeiskt infrastrukturprojekt när det begav sig. Den gamla regeringen sa ja till detta TEN-projekt genom Östersjön. Då handlade det ju inte om miljöprövning - men då låg det uppenbart i svenskt intresse att rösta för projektet? På vilka grunder drog man den slutsatsen då? Att det var en socialdemokratisk regering?

Det finns mycket att säga om hur det rysk-tyska projektet kom till, om tillståndet i dagens Ryssland - ja till och med om toppmötet mellan EU och Ryssland. Men, detta är ovidkommande för den svenska regeringens prövning av projektet. När man sedan påstår att beslutet säljer ut svenska miljöintressen till förmån för rysk gas blir det patetiskt. Vattenfalls kolsatsning får mer konkurrens - men det är väl inte ett svenskt miljöintresse att slå vakt om Vattenfalls kolsatsning? Är det bättre för Östersjön eller svenska miljöintressen med fartygstransporter istället för ledning på havsbotten? Eller är det ett svenskt miljöintresse att ledningen dras på land i våra östra grannländer?

Politisk realitet inför Köpenhamn

Noterar att Reinfeldt som EU-ordförande skruvar ned förväntningarna på att nå ett bindande avtal i Köpenhamn. Måste självklart beklaga signalen, men det var samma budksap jag hörde när jag nyligen var i Washington. Alla sa samma sak, vi kommer inte att ha något klart beslut innan Köpenhamn och därmed finns inte något beslut att stå på för Obama. Han kan göra en hel del själv och måhända i samspel med en grupp ledande delstater. Verkar som att det kan ge en hel del, men inte en grund för bindande avtal.

Det fanns flera orsaker - fokuseringen på att nå fram med en hälsovårdsreform, det politiska läget i vissa delstater (rostbältet) där demokrater känner sig pressade av valet 2010, republikanernas intresse att på alla områden och på alla möjliga sätt detronisera Obama genom att stoppa allt som går att stoppa samt naturligtvis den ekonomiska situtationen. Hörde ju hur republikanerna filibustrar i senaten för att förhindra beslut på olika områden så att man sedan kan nita Obama med att han inget gör.

Det jag uppfattade var snarare fokus på Mexico från US och att nå framgång tills dess - 2010. Sedan talade flera om hur långt man nådde med GATT och såg typ General Agreement on Climate Treaty som något intressant. En arkitektur på plats och sedan ense om att begränsa ökningen till 2 grader C i Köpenhamn - som starter.

Vänsterpartiet drar snabbt om friskolor

Så snabbt det gick, för vänsterpartiet att koppla greppet på (s) utifrån signalerna från kongressen. I morgonekot gick Rossana Dinamarca ut och markerade i friskoledebatten - mot möjlighet till vinst. Hon har rätt i att beslutet är svårtolkat. Och hon har också rätt i att det var många på kongressen som ogillade möjligheten för privata företag att ta ut vinst. Det var väl själva orsaken till det luddigt formulerade. Och precis som jag förväntade mig kopplar vänsterpartiet greppet direkt - för att dra politiken vänsterut. Det är ett mönster som vi kommer att se mera av. De vet att de kan söka stöd internt i socialdemokratin för sin linje.

Blir spännande att följa Miljöpartiets resa i dessa farvatten. Tuffare tag mot friskolor verkar vara ett givet upplägg.

Kongre(s)(s) om utrikespolitik

Ögnade just vad som sades på s-kongressen om utrikespolitik. Det mest uppmärksammade var naturligtvis beslutet att inte dra sig ur Afghanistan militärt. Det var bra, även om det verkar finnas rätt stort stöd för v och mp-linjen på kongressen. Ska bli intressant att se hur diskussionen går i det sammansatta utskottet i denna fråga kommande veckor. Kan ge en fingervisning för framtiden? Misstänker att det är flera inom vänstertrion som hoppas - de känner att kongressen nu ritat ut kantlinjerna för spelet med mp och v. Från den linjen ska kompromisserna sökas och då kan man förvänta sig ett nytt samspel med vänsterfalangen och v. Så som skedde för att förhindra att Mona bara gjorde upp med Mp förra hösten.

För övrigt så noterar jag att Urban Ahlin talade till kongressen (lät som upprepning av en utrikespolitisk debatt för ngt år sedan), men att det var Jan Eliasson som tog ledningen i Afghanistan-debatten och att det blev Peter Hultqvist som blev ny suppleant i VU. Det talar väl också om styrkefördelning och vägval inom partiet.

Bus eller godis

Så fortsätter den socialdemokratiska kongressen. Förmögenhetsskatten ska återinföras, inkomstskatter och andra skatter höjas och fler skattebaser sökes. Bidrag skall höjas - och nog känns det som att vi hört det förut.

Tanken slår mig att kongressen är inspirerad av helgen - de frågar väljarna om bus eller godis. Men själv frågar jag mig om inte väljarna tittar bakom förklädnaden och känner igen den Gamla socialdemokratin. I vart fall gjorde ju de fackliga företrädare som skrev på DN-debatt detta - de var nöjda med den väg man valt. Inte framåt, inte vänster och inte höger - antingen står man stilla eller också backar man tänker jag...;)

EU-president - men inte Blair

EU-president ska tillsättas. Men, frågan är vem. För min del är jag övertygad om att det krävs någon som har förmåga att samla EU och inte försöka ta över. Uppdraget är ju att vara ordförande i rådet under några år. Men, en högprofilerad ordförande kan lätt skapa inre spänning genom att ge bilden att styra hela skutan. Det skulle inte fungera med Sarkozy och av samma skäl tror jag inte på Tony Blair. Alltjämt är det Kommisionen som har initiativet och det ska de fortsatt ha. Leta efter någon annan.

För min del vill jag hellre se en starkare Utrikespolitisk talesperson. Här behöver EU kunna bli mer synlig men med både en stark president i rådet och en stark efterträdare till Solana är risken stor att det skapas "övertyck" inom EU. Det är inte vad EU behöver när det nu efter alla turer ser ut som att Lissabonavtalet till slut kan sjösättas.

Vänstersväng om Afghanistan

Ska bli spännande att följa debatten om Afghanistan på (s)-kongressen. Hur starkt stöd har vänsterpartiet uppnått inom rörelsen. Jag spanar i debatten efter tydliga vänstersvängar från kongressen. Vi såg ju vad som hände när Mona Sahlin ville lämna dem utanför, rörelsen sa ifrån. Ska bli intressant att se de nya markörerna. Blir det Urban Ahlin som tar debatten, eller blir det någon annan - t ex Jan Eliasson? Nyfiken på svaret. Säger väl en del av hur temperaturen är i rörelsen.

Men, för alla oss som vill stödja FN, arbeta för säkerhet som möjliggör utveckling och fred är det klart att det inte går att lämna militärt. Då hotas också direkt det civila stödet. Det är avgörande för att nå långsiktig framgång. Klokt med bred strategi, men som Ban Ki-Moon sa när han var här - i princip - kasta nu inte ut barnet med badvattnet.

Få jobb - från vem?

Lyssnat på partiledardebatten idag. Känns mer av förpostfäktning inför det som komma skall. Men, jobben står i fokus hos alla. Skatterna också. Fler i arbete är målet för alla, därför att det är bara på det sättet som vi klarar vårt välfärdssamhälle. Frågan är hur detta skall nås.

För mig och för oss i Alliansen är det viktigt att tilltro den enskilde makt och möjligheter - att skapa jobb till sig själv och andra. Det är därför som jag och Centerpartiet vill göra det både enkelt, roligt och lönsamt att skapa jobb. Det handlar om utbildning i världsklass, om möjligheter för alla barn och ungdomar. Det handlar om lägre trösklar för nya företagare - för alla små plantor behöver bra jordmån. Enklare regler, lägre skatter och avgifter samt bättre kapitaltillgång.

För skattehöjarkartellen gäller tilltro till staten först och främst. Genom att ta in mer av våra inkomster i skatt ska staten ge pengar till allt och alla. Det är en syn där den enskilde ska få jobb - och då med fokus på olika insatser. Jag kan förstå att vänsterpartiet där många vill se ett kommunistiskt samhälle, vill minimera den enskildes ekonomiska frihet. Jag kan inse att socialdemokraterna har sin bas i socialismen och ser sig som den samhällskraft som har till uppgift att styra och ställa, vara den kraft som tar och ger. Ökad makt hos den enskilde innebär då med självklarhet mindre makt för partiet. Det som förvånar mig är att miljöpartiet krypit upp i knät på dessa krafter. Allt verkar här handla om att ta in så mycket pengar att man kan finansiera omfördelningar. Det ska löna sig mindre att skapa jobb, att vara företagare och att arbeta. Detta är en återvändsgränd som vi redan besökt. Låt oss inte ta Sverige tillbaka till den.

Förväntans tider...

1. Obama - Nobels fredspristagare, med ännu ett lysande tal som tack. Ett tal som målade visionen men också utgångsläget - dagens verklighet. Det är vägen som är resan värd, men ack så viktigt vilken väg vi väljer. Fred, frihet och försoning - respekt och tolerans, en hållbar värld - socialt och ekologiskt. Alldeles nyss hemkommen från Washington är det ett besked som utmanar - både Obama och oss andra. Som han så riktigt betonade - han kan inte göra det själv om vi andra står och tittar på. Det krävs engagemang från oss alla om vi ska lyckas. En sak är för mig tydlig - No-lägret i USA har valt en återvändsgränd. Där går man högljutt bakåt. Måtte vi inte stå och titta på när nu a window of opportunity öppnats för oss multilateralister.

2. EU-fördraget väntar jag och många med mig på. Inte för att det kommer att innebära något direkt - men på sikt. Om vi tar vara på möjligheterna, fyller det med progressivt innehåll för fred, frihet och försoning - för respekt och tolerans och för en hållbar värld. Även här handlar det om vägval. Och så har vi farbror Klaus som vill gå till historien som en viktig fotnot i Europa. Men jag hoppas det inte leder oss in i återvändsgränden, att också EU backar utan att hoppet segrar.

3. Frihet för alla. Frihet ska inte bara gälla vissa, utan alla. Vad krävs. Här hörde jag idag en Studio Ett-debatt som tar fasta på att människohandel skulle i frihetens namn vara OK. Ja, jag vet - de talade om sexköp. Men, för mig handlar det om människohandel. Det handlar om köp och sälj. För mig går här en gräns. Detta är inte värdigt ett samhälle som hyllar humanism och mänskliga rättigheter. För mig handlar frihet, inte om frihet från regler och normer. Däremot frihet att utmana dem, men också då ta ansvar. Frihetens två ansikten - rättigheter och skyldigheter - frihet under ansvar. Hoppas på en fri och givande debatt om hur vi formar ett samhälle med respekt, tolerans och ansvarstagande frihet.

All for now.

Tufft läge i US

Efter några dagar här i Washington kan jag inte undgå att känna av den tuffa match som Obama-administrationen går just nu. Sedan är det ibland svårt att riktigt förstå sig på hur tufft det är. Men när jag ser på TV-reklam förstår jag bättre de som beskriver hur tuff den gångna sommaren varit och hur väsenskild världen är. Här lyfter man fram Canada och UK som skräckexempel på hälsovård där sönderfallet leder till dödsfall - så varning för att göra som de gjort och göra en hälsoreform. Här ska inte byråkrater eller stat stå mellan dig som patient och läkaren. Men samtidigt säger alla att det inte kan fortsätta som idag, systemet slukar allt mer av BNP och folk får väl inte value for money. Men inte nog med det - här går också en reklam om hur bra CO2 är. Vi behöver inte mindre - utan mer C02 är budskapet. Och många tror på det. Det är uppenbart att Obama har uppförsbacke och republikanerna gör allt för att göra den brantare. OCH det kommer att påverka oss alla. Men Hope and Change måste få hjälp på traven. Vi i Europa har a golden moment at the time.

Det ger många tankar att vandra runt, tala och lyssna med politiker, tjänstemän, think-tanks m m här i DC under denna vecka. Inte alltid goda och glada =( men också tydlig vilja=)

Orimlig hemligstämpling

Noterar nu att regeringen vill föreslå en hemligstämpling av Tsunamibanden i 70 år. Detta är en hållning som för mig är oerhört svår att förstå. Detta har ju varit ett svårt trauma för väldigt, väldigt många och det har varit svårt att komma närmare vad som verkligen hände det första kritiska dygnet. De band som återfannas skulle kunna bidra till att bringa ljus över detta. Måste det till en ny KU-anmälan för att få tillgång till vad som faktiskt finns på banden, att få en verklig granskning. Då gäller inte hemligstämplingen. Annars blir det möjligen framtida historiker som får granska vad som verkligen pågick på strategiska platser i regeringskansliet.

Om säkerhetskopir skulle undantas från offentlighetsprincipen krymper rummet för att kritiskt kunna granska och kontrollera uppgifter. Det utrymmet är viktigt för att hindra att det utvecklas en stat i staten, att uppgifter kan suddas ut och aldrig gå att granska. Jag tycker det tas steg i fel riktning.

Avknoppning

Debatten om avknoppning är välkommen. För Centerpartiet i Stockholms län har vi haft den en längre tid. Vi insåg att det fanns uppenbara problem när vi granskade hur det såg ut i länets kommuner. Det saknades ett tdligt lagstöd och det var uppenbart att alla kommuner hanterade detta olika och vissa med betydande osäkerhet. Vi, som alltid tar på småföretagarnas glasögon, såg att avknoppningarna också innebar en direkt osund konkurrens. När avknoppningarna gick till anställda så utestängdes andra aktörer från möjlighet att delta i förbättringsarbetet. Det innebar en konkurrensnedvridning när verksamhet avvecklas till bestämd mottagare.

Utifrån vårt ansvar för skattebetalarnas pengar så är en försäljning till underpris naturligtvis också fel.

Det är bra att de nu stoppas - men det hade varit bättre om detta skett tidigare. Det centrala för oss nu är att fortsätta kämpa för mångfald och valfrihet med p0ängsystem o d, samt att utnyttja Lagen om Valfrihet i vården och omsorgen. Det handlar om att se människors möjligheter och utveckla system som främjar deras möjligheter. Men då får vi agera snabbare när vi ser att vi gått in i en återvändsgränd. Ut ur den - NU.

Från Europarådet...

Sitter nu på Europarådets höstsession i Strassbourg. Föruom valet av Gneralsekreterare som nu verkligen ska äga rum imorgon, ska vi diskutera slutsatser av Rysslands agerande i SydOssetien och Abchasien. De har inte brytt sig något om de resolutioner som vi antagit, om den diskussion vi haft. Snarare har utvecklingen gått i fel riktning. Det gäller då inte vem som startade kriget längre, det handlar om att leva upp till mänskliga rättigheter och de regler vi alla sagt skall gälla.

För min del kommer jag att rösta för att ta bort de ryska parlamentarikernas rösträtt. Det är ett av de få instrument vi har i verktygslådan - efter monitoring, efter återkommande uppmaningar, efter fruktlös dialog så gäller detta eller att utesluta Ryssland. Det finns de som inte vill utesluta rösträtt - även i vår ALDE-grupp. Men med den hållning så urvattnar vi hela meningen med denna förening.

För övrigt är det inspirerande att se FDP:s framgångar i Tyskland. Se, lär och gör...;D

Bodströmsamhället frontar

Spännande att höra - Thomas Bodström - han som gav övervakningssamhället ett ansikte ska nu fronta socialdemokraterna i Stockholms län. Innebär det att socialdemokraterna ska ta upp kampen med moderaterna om lag och ordning? Eller om mer övervakning? Eller ska han ta en match med Jämtin om friskolorna?

Jag minns ju från den tiden då Bodström hade regeringsmakt, hur han drev på för mer övervakning på alla möjliga och omöjliga områden. Flera av de lagar vi fått införa idag, har sin bakgrund i Bodströms ivriga kamp på EU-nivå för övervakning av medborgarna - präglad av terrorismbekämpning.

Intressant också att Monas konkurrent om partiledarposteb - Pär Nuder som stod etta 2006, inte ersätts av 2006 års tvåa - Mona Sahlin, utan av Tomas Bodström. Finns det någon symbolik bakom detta från (s) i länet? Är tanken då att Mona Sahlin ska ersätta Bosse Ringholm? Finns det någon symbolik i detta?

Socialkonservatismens figurer

Nu har jag drabbats av alltför många socialkonservativa inlägg för att vara tyst. Jag förstår att KD söker en ny väg, en ny plats i tillvaron när nu äktenskapsfrågan och aborterna är avklarade. Men det känns minst sagt sörjigt med allt tal om vanligt folk och ovanligt. De som har varit moralens pekfinger och krävt både det ena och det andra lagförslaget anser sig nu vara de som vill befria vanligt folk från pekpinnar. Men när jag synar bakom rubrikerna på det luddigt sagda ser man ju krönikörerna på SvD som driver på agendan - de som nu backas upp av Anka.

Suck, det är verkligen så att jag känner vinddragen från kristna högern som drar in från USA. Det är inte ett frihetsbudskap som en och annan kan förledas tro, det är en unken känsla från förr. Tillbaka - inte framåt. Inlåsning för vissa - inte befrielse av alla. Här finns alla skäl att driva på debatten och syna argumenten också när den socialkonservativa vagnen rör sig.

Moraliskt utrymme

Idag har vi hört om besluut från den sittande Israeliska regeringen om godkännande av nya bosättningar. Detta förvånar inte - men det är inte acceptabelt. Det måste bli ett slut på bosättningar på ockuperad mark.

När man åker runt på Västbanken så slås man av hur mycket Israel satsar av sina skattebetalares pengar på att bygga ut nya bosättningar, infrastruktur och allt som därtill hör på ockuperad mark. Detta skulle ju kunna vara en rejäl upprustning av Västbanken, blivande Palestina om det bara gick att nå fram till två självständiga, välmående stater som erkändes av omgivningen. Men dit verkar det vara långt - idag. Hoppas på kommande möte i NY denna månad.

Personligen så känner jag att det finns ett stort moraliskt tomrum som skulle kunna fyllas. Av den Israeliska regeringen om man agerade annorlunda och av det Palestinska styret om de verkligen samlade ihop sig och drev demokrati, MR, öppenhet, antikorruption och formade en god rättsordning. Det finns verkligen möjligheter att bryta mönster och åstadkomma ett momentum. Det gäller att bryta gamla mönster för att nå fred och väståndsutveckling fr människorna i regionen. Utan att göra sig några illusioner - vågar man hoppas?

Utrikespolitik - för frihet, fred och respekt

Är det Carl Bildt som sköter Utrikespolitiken helt på egen hand. Det var frågan från Svenska Dagbladet. Nej, självklart inte. Det är regeringen som sköter utrikespolitiken enligt vår konstitution och Centerpartiet ingår i regeringen. Det innebär att han faktiskt driver regeringens politik - men det ska sägas med sin personliga touch. Det blir oftast bra, som igår när det gällde IP-svar om bosättningspolitiken på ockuperade områden. Självklart samordnat, men Carl la till att Israel skulle fullt ut leva upp till Avtalet om Movement and Access från 2005. Små ord men av betydelse som jag välkomnar.

Det finns ett stort utrikespolitiskt intresse i Sverige men också en stor samsyn. I vart fall bland alla som ser att det är viktigt att driva fram en starkare gemensam EU-politik på utrikesområdet. För mig och Centerpartiet är det viktigt. Världen där ute förväntar sig mer av oss - av EU. Men, vi kan inte göra skillnad om vi träter inbördes eller kör helt egna race. När vi har samsyn - då gör vi skillnad.

För mig handlar det om människor -med samma värde och grundläggande rättigheter oavsett var på klotet man bor. Människor som är födda fria men som alltför ofta lever sina liv ofria. Ofria samhällen, ofria människor kämpar för sin frihet, för makt över sina egna liv. Det skapar konflikter, det skapar krig och ofrihet. Fred är grundläggande för frihet och för utveckling. Det är angeläget att vår utrikespolitik aktivt verkar för frihet, fred och för försoning. Fred som bara innebär att vapnen tystnar men saknar redskap att lösa bakomliggande konflikt bäddar för nya krig. Vi måste söka vara det goda exemplet - förebild snarare än pådyvlare. Det gäller oss och det gäller för hela EU. Vi ska sträcka ut en hand för att hjälpa människor att bygga utveckling och frihet. Visst kan det behövas andra insatser ibland - men då på inbjudan av ett land i enlighet med FN-stadgan eller på direkt FN-mandat. Som i Afghanistan eller utanför Somalias kust.

För mig har friheten alltid två ansikten - inte bara rättigheter utan också skyldigheter. Vår frihet ger oss ett särskilt ansvar att agera internationellt för frihet, fred men också för respekt och försoning. Respekt för olikheter öppnar för försoning, för en i grunden hållbar utveckling. Även här kan EU visa historiska erfarenheter och goda förebilder. Det finns inte en lösning, en väg, en åsikt, en ideologi som är rätt - men det finns bara en värld för oss alla. Den bombar vi inte framåt - men däremot kan den bombas både bakåt och bort.

Visst finns det alltid förbättringsområden - både inom Centerpartiet och i andra partier när det gäller den utrikespolitiska debatten. Men inte i rollen som plakatbärare eller kommentator från läktarplats. Den rollen företräds så bra av oppositionen - främst då Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag vill att Centerpartiet, Sverige och EU ska göra skillnad - för människors skull idag, imorgon och i framtiden.

Frihet - men också ansvar

Jag har fört många spännande samtal om frihetens gränser med kollegor från Mellanöstern och från Turkiet. De hyllar gärna vår svenska frihet - men förstår de den? Nej, knappast. Vi har passerat så många av deras gränser att det blir svåröversatt.

En av de senaste diskussionerna handlar om respekt - för olikheter. Respekt för min hållning kräver också respekt för den andres. Allt om vi anser att alla människor har samma grundläggande rättigheter och värde. Men säger någon - finns det då inte några gränser. Jo, jag försöker säga att det finns gränser - men de ska alltid kunna prövas av den enskilde. Både att vidga dem och att hävda gränserna är den enskildes rätt. De "gränstvister" som uppkommer ska den enskilde kunna få prövade i enlighet med landets lagstiftning i en öppen och oberoende domstolsprocess.

Så har vi de senaste året diskuterat rondellhundar, cartoons, men jag har då också berättat om den fria konsten och vår Jesusutställning Ecce Homo och nu senast om Anna Odells konstkupp och de studenter som gav sig på en tunnelbanevagn. Mina kollegor trodde inte sina öron. Men jag sa att de hade frihet och rätt att handla men också skyldighet att ta ansvar för sina handlingar, att dessa sista skulle prövas rättsligt. Nu har Anna Odell dömts och det var ett bra beslut. Det visar på frihetens två ansikten - rättigheter och skyldigheter. Om detta kan jag nu också berätta.

Frihet - inte bara för vissa

Hörde med visst intresse rapporter från den Moderata partistämman. De talar om folkhem, om att bli ett föregångsland och om att allt som socialdemokraterna gjort inte är dåligt. Är det någon som påstått det? Varför ger dom soicaldemokraterna äran av att ha byggt landet. Det är den bild de själva gärna sätter - men det blir ju inte mer rätt för att Reinfeldt säger så. Jag förstår taktiken - hur moderaterna vill manöverera i rätt läge inför valet. Här gäller att se ut över landets gränser och fundera över vilka förebilder som finns. Det finns lärdomar att hämta.

För min del är det viktigt att fundera på hur politiken kan främja Frihet - inte bara för vissa utan faktiskt för alla. Om vi ska bli ett dynamiskt land, där människor inte gör karriär i utanförskapet som Ingvar Nilsson talar om - utan faktsikt känner att man har rådighet över sitt liv, att man känner sig fri att faktiskt välja sin väg. Det är klart att utgångspunkterna skiljer mycket mellan oss männsikor på detta jordklot - att många känner att frihet inte gäller mig. Det är den käsnlan och den verkligheten vi måste ändra på. Det gäller att riva hindren, riva murarna. Detta är ett viktigt liberalt uppdrag - och det är ett viktigt grönt uppdrag att säkra att inte klimat- och miljöfrågorna blir ett nytt hinder för frihet - utan en ny väg till frihet.

Heja Rosengård

Jag kan inte låta bli att bidra till en hejaklack - för de boende i Rosengård som sa ifrån. De ville inte ha några Reclaim-aktivister som kom utifrån och stökade till det i sitt bostadsområde. De körde helt enkelt ut dem med besked.

Detta var en av de bästa nyheterna på länge, att de boende inte låter sig bli gisslan i några vänsteraktivisters försök att skapa bilden av "revolutionär" stämning. De boendes insatser här borde följas av andra. Extremismen ska inte matas, den ska alltid stävjas och köras på "porten". oavsett om den kommer från höger eller vänster så är det alltid det alltid "vanligt folk" som är de stora förlorarna av dylika gisslandraman. Tack ni boende i Rosengård som talade klarspråk!!! Ni är värda bragdguld och är en förebild för alla oss andra där dessa krafter försöker härja.

Pressfrihet under tryck

Tryck- och yttrandefriheten har en lång tradition i Sverige. Den är vital och grundläggande för en fungerande demokrati. Men, den är utsatt för olika sorters mottryck idag. Det som nu dominerar vår svenska debatt är Aftonbladets publicering på Kultursidan av en frilansjournalists artikel. Jag kan lugnt säga att jag ju följt Åsa Linderborgs politiska utsagor och förvånats över att hon givits detta mandat av Aftonbladet. Men, det är en helt annan fråga. Nu gäller det vår tryckfrihet. Det har blåst tidigare, kring teckningar och bilder på rondellhundar som publicerats. Det finns de som vill förbjuda kritik mot religion och det finns de som vill förhindra annan kritik. Men, i ett öppet samhälle måste vi tillåta debatt - självklart under ansvar. När nu den ene israeliske ministern efter den andre blåser upp AB-artikeln till nya höjder kan jag bara beklaga. Det är måhända inrikespolitiskt motiverat, men annars ett rejält missgrepp. Regeringar ska ta ansvar för sin politik utifrån gällande ordning. Vår regering ska agera mot antesemitism, mot atesemitiska handlingar i Sverige - men inte ägna sig åt att blanda sig i tryckfriheten. En inblanding här skulle direkt bli mycket graverande för regeringen. Under förra mandatperioden hade vi i KU försök att styra Aftonbladet från den dåvarande (s)-regeringen. Det vill vi inte se igen. Bra hanterat av Carl Bildt.

För alla som vill främja medias frihet att agera under ansvar blir det också märkligt när uppgifterna nu kommer om att Israel kontrollerar vad journalister skrivit och att detta ska påverka deras inresemöjligheter. Dessutom nekas visst nu två av Aftonbladets journalister att komma in. Det sänder knappast ut bra vibrationer. Hoppas det är illasinnade rykten.

Men, journalisters möjligheter att arbeta är klart hotade även i vår del av världen. I Europarådets granskning står det helt klart. Vi talar ofta om situationen t ex Ryssland eller Turkiet, men det finns anledning att se upp i många fler länder. Se vad som händer i Berlusconis Italien. Jag diskuterade läget i Frankrike med en fransk journalist i Nice i fredags. Han visade exempel med Paris Match och hur sammanflätad dess ägare var med Sarkozy. En chefredaktör fick sparken efter en publicering av en viss bild av hans f d fru... och de retuscherade bort en midjevalk och putsade på Sarkozys solbränna. Det gällde en bild när han rodde i bar överkropp. Klar skillnad mot Reuters bild. Varför kan man fråga? Exempel på hur mediakulturen utvecklas med anpassning i kombination med viss styrning. Det gäller att stå upp för det fria ordet! Det är den fria debatten som riktar ljus mot det som inte tål dagsljus. Det är också det bästa medlet mot all slags korruption. Det gäller i alla samhällen.

Om en kvinnlig "Mandela"

Vaknade imorse och hörde nyheten - tre års straffarbete för Aung San Suu Kyi...Jag hickade till. Hur i hela friden tänker den Burmesiska regimen...och därmed domarna? Staffarbete därför att en person simmade över sjön och olovligt tog sig in till henne? Jag trodde att jag inte skulle kunna bli förvånad över den Burmesiska regimens agerande - men jag hade fel. När budet sedan följde att straffet omvandlats till 18 månader i husarrest...så förvånades jag inte.

Denna regim som håller Burma i ett järngrepp verkar nu sjunga på sista visan..åtminstone om rapporterna om viss oenighet i militärledningen ändå stämmer. Hon som vann valet 1990 har sedan dess tillbringat den mesta tiden i husarrest...och den skrämda kuppledningen har sökt hindra henne på alla sätt att inta sin roll i det burmesiska samhället. Men, de kommer inte att lyckas. Däremot lyckas de skapa en kvinnlig moralisk ledare av global rang...På samma sätt som apartheidregimen av rädsla höll Mandela fängslad kommer Aung San Suu Kyi en dag att bli fri och då spela en oerhört viktig roll för Burmas utveckling.

Det är gott och väl med EU-protester och krav på agerande mot vapenexport o d via FN:s säkerhetsråd. Men skurkregimer tnederar att hålla ihop...Nu väntar jag därför på ett växande folkligt engagemang och de stora globala konserterna till förmån för Free Aung San Suu Kyi....och att Burma blir kvitt förtryckarregimen!!!!!

Rätt att få rösta eller....

Ett litet inlägg som bekräftar, jag ligger i "hängmattan" ett tag. Men ett undantag gällde Valprövningsnämnden. Spännande må jag säga...Vi hade ett överklagande som gällde en man som ansåg sig berövad sin rätt att rösta i EP-valet. Orsak, han hade inte kunnat styrka sin identitet i vallokalen ( eller inte önskat göra det för att testa systemet..).

Kan synas som en enkel fråga då Valprövningsnämnden ska pröva om valet ska upphävas och omval förordas eller om rättelse skall göras genom förnyad sammanräkning eller annan sådan mindre ingripande åtgärd. För att detta skall beslutas krävs att det under förberedelse eller genomförande av valet varit avvikelse från föreskriven ordning eller att ngn hindrat röstningen, förvanskat lämnade röster eller otillbörligen påverkat valet på annat sätt. Rättelse ska bara ske om vad som förekommit inverkat på valutgången.

Av detta följer att det krävs rätt mycket för att bifalla en överklagan. Men, nu handlar det inte bara om avslag eller bifall - utan också om hur detta motiveras. I denna fråga är det ytterst knepigt anser jag. Regeringsformen är nämligen väldigt entydig (RF 3:2). Rösträtten är allmän och den är lika. Från principen om att den är allmän finns dock vissa undantag, de s k rösträttsvillkoren. De är tre angivna - att man är svensk medborgare, att man är eller någon gång har varit bosatt i riket och att man sensat på valdagen up0nått 18 års ålder. Sedan sägs att det måste på valdagen finnas ett dokument som visar att rösträttsvilkoren är uppfyllda. Detta dokument är röstlängden.

Men vi har i riksdagen antagit en ny Vallag som inför stärkta krav på väljaren att styrka sin identitet. Här valde den gamla regeringen att skräpa kraven i relation till utredningen och man gjorde det utan ngn prövning i Lagrådet. I KU valde vi att betona att i likhet med kommittén understryka att Valmyndigheten hade att vägleda hur valförrättarna i de olika kontrollsituationerna borde agera (dvs då särskild anledning för kontroll skall anses föreligga). Här finns fortfarande bilden av tillit till väljaren som presumtion. Den grund som också finns i RF. Någon närmare prövning mot RF gjordes därmed inte heller av KU.

Men, nu väljer Valprövningsnämndens majoritet att säga att det är OK enligt grundlagen att neka någon rösträtt för att man inte styrkt sin identitet - men finns i röstlängden. Jag gjorde en snabbtest i ett antal vallokaler för att lyssna hur detta hanterades i EP-valet. Hörde om att man tvingat en "90-årig" dam att gå hem för att hämta id, att alla frågade efter id, blev själv avkrävd detta och hörde att valförrättarna krävde det av varandra....Utvecklas här en ny "norm" till följd av Valmyndigheternas vägledning? Har den då stöd i RF? Jag tycker inte det är så enkelt så att man kan säga att det är OK... I Vallagskommittén diskuterade vi Legitimationskrav, men avförde det också mot bakgrund av att det krävde grundlagsändring..Vår hållning handlade mycket om att balansera...men utifrån grunden att hävda väljarens rätt att rösta - framför myndigheternas ifrågasättande av rätten...Därför valde jag denna gång avvikande mening..

Fortsatt trevlig sommar...säger jag på väg åter till "hängmattan" - innan PRIDE.

Uigurer vill också ...

Så ser vi på nytt hur den Kinesiska regimen slår ned människor som kräver sina MR. För ett år sedan stängdes Tibet för all insyn - lugn skulle råda. Nu finns uppenbart rapporter om vad som händer Uigurerna - men sant eller falskt? Helt klart är att många dödats i kampen för frihet och MR. Ännu fler har skadats och fängslats och fler lär det bli. Det stora landet är ingen demokrati, har ingen mediafrihet eller för den delen religionsfrihet. Inte heller ett oberoende rättsväsende. Kort och gott - allt är beroende av Partiet och det går före allt och alla. Sådan är kommunismens kinesiska ansikte. Kina behöver reformer på väldigt många områden. Här finns samtidigt oerhört stora möjligheter. Men rädslan för olikheter, för mångfald och för att landet skall splittras är alltför styrande. De ser inte att våldet och tvånget bara bygger upp spänningarna.

För ett år sedan kämpade regimen för att putsa OS-ringarna, men nu finns inget sådant som hämmar. Det som nu händer kan därför sluta väldigt, väldigt illa. Men Kina måste manas att ta sitt ansvar - att stoppa dödandet och förtrycket av MR. Den Kinesiska regimen kan lika lite som den Iranska, eller någon annan - i längden överleva folkets röst. Även om de söker splittra och byta ut folk, flytta runt och hota.

Något att ha i åtanke när nu ledare för 8 av våra stora industrialiserade nationer gör sig redo för att mötas i Italien imorgon. När säkerhetspolitiken diskuteras med Hu Jintao så handlar det inte bara om Nordkorea och Afghanistan/Pakistan...

Röd-grönt...och blå-grönt...

Så har även jag avslutat fjärrskådningen av Almedalsveckan. Frukost med jordgubbar, nyplockat och melon samt nybakade mackor till kaffet. Och så två tal till den långa frukosten - först Peter Eriksson och sedan Fredrik Reinfeldt.'

Peter Eriksson kändes väldigt obestämbar... visst fanns klimat och maten där, men var fanns glöden? Vill de höja skatterna för vanligt folk - och då inte bara bensinskatterna utan inkomstskatten? Visst har skatterna sänkts - men har Sverige blivit bättre löd den retoriska frågan. Frågan är vad som är felet som ska åtgärdas? Är det mer pengar till staten eller är det mer pengar till vanligt folk? Mer pengar till staten - inte i form av mer arbete - utan i form av högre skatter för att finansiera mer utgifter för staten. Av det följer mindre pengar för alla som jobbar, mindre kvar av lönen att betala vardagen med. Nej, Peter kändes tungfotad i sitt tal. Lite förvånande kan jag tycka - som annars hhåler med att integriteten ska stärkas i kap 2 i Regeringsformen.

Så Fredrik Reinfeldts tal - eller historieskrivning. Visst är det spännande att titta bakåt, för att lära - men nog kändes det lite märkligt efter 15 minuter. Sedan när han talar om ödmjukhet - så funderar jag på hur han har det med den varan. Han tilltalar alla oss "medborgare i Mellanmjölkens land"...sedär ett smakprov på ödmjukhet av statsministern. Han får nog fundera lite på hur det stämmer med hela hans framtoning. Det finns nog skäl att ta sig en titt i spegeln - inte bara backspegeln.

Sedan msåte jag ju applådera talet om klimat och även om ekonomi. Det finns en tydlig vilja att nå resultat i Köpenhamn - men det får inte bli bara "Mellanmjölk" för att tala med statsministerns ord. Om alla ska med denna gång så finns nog risken. Visst - gärna globalt, men inte till priset av ingenting. Visst måste detta bli en koalition av de som faktiskt vill något - de som drar med sig övriga...EU får inte missa uppdraget!!! Sedan ekonmin - rätt att det är klassikt att samma krav listas för att lösa "för stunden aktuell fråga". Det krävs att vi p0olitiskt synar korten, värderar och bedömer - inte bara skriver ut checkar som de röd-gröna vill.

Så till sist, en liten reflexion om etiketten. Vänstergänget kallar sig de röd-gröna och media följer med. Idag talade Fredrik R om det röda och det blå laget som skulle mötas nästa år. Själv känner jag att det finns skäl att reflektera över färgbilderna. Vi kanske ska tala om ett blå-grönt alternativ som kontrasterar mot det röd-gröna. Ja, ja...nu ska rödingen in i ugnen...med Västerbottensost.

Befria Sverige...

Dagens text har åhörts från köksbordet. En bra text och ett bra tal av Göran. Precist. Han hade ett bra spår i sitt tal - och han stod upp för en del bra signaler. Civilsamhället t ex. Det gällde också att inte öppna för återställare - av fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och monopol. Sätt inte skattevapnet i Ohlys händer - kan bara hålla med.

Tycker att han höll en konservativ frihetstråd genom sitt tal. Funderar på om han läst DN-debatt idag. Noterade också att han tog upp Pirate-tråden och var tydlig - företrädare för upphovsrätt av det snitt vi känner den idag. Jag vill också vara tydlig med att kommunist-piraterna inte ska få härja. Här fin´ns ett gäng som ser nätet som bändjärnet mot äganderätten. Men det finns inte skäl att fastna där. Det är på temat uppdatera frihetstråden som jag känner att det finns övrigt att önska. Om vi ska befria Sverige - vilket är en bra bild - så gäller det att knyta an till det som ska bort, hur vi fortsätter. Det får inte bli en diskussion bara om hoten från de andra - för då tappar Alliansen tempot..

Själv rotar jag vidare i frihetsspåret och funderar på hur vi utvecklar den gröna liberala linjen. Det finns skäl att kontrastera - mot de vänstergröna - men också mot vår allians...Vi ska inte ta upp de nyliberala spåren - utan ansvarstagande, möjliggörande, frihetliga, kunskapsbaserade, internationella, värdebaserade och gröna individualister och aktivister ...Vi får inte fastna i FRA-nätet...utan befria oss från det oket...Hävda äganderätten som grund för välstånd och utveckling och uppdatera upphovsrätten och yttrandefriheten samt lyfta in integriteten som en rättighet i 2 kap i Regeringformen.

Mona manar..

Så satt jag vid köksbordet igen, med Mona bakom talarstolen i Almedalen. Lite förvånande att hon gömmer sig, varför då? Men för övrigt var det ett bättre tal än väntat. Det flöt på och hade sina poänger, dels när hon talade internationellt, om rädsla och om fler i jobb för att betala välfärden. Men nog kändes det annars som om hon främst ville mana fram de sina, traditionalisterna inom socialdemokraterna. Hon lovade hit och hon lovade dit i gammal god vana och gömde inte bara sig utan också budskapet om hur det skulle betalas. Mer jobb skulle det bli om hon fick bestämma - i kommuner och landsting och de skulle vara heltidsjobb - för kvinnornas skull. Offentligt och bra, på gammalt kännt manér. Snälla, kvinnor vill mer än så. Vi kan, vi vill och vi törs mer idag än igår och än mer imorgon. De studenter du talade om vill mer och kan mer än på Erlanders tid, än på både din och min tid. Låt dem få andra möjligheter att växa - driv inte ut dem ur landet. Kom ihåg att det är flickorna osm drar och pojkarna som stannar kvar...

Sedan kan man ju fundera på hur hon får ihop välfärdens intäkter, om hon ska möta rädslorna att spendera genom att höja skatterna för vanliga jobbare. Hon talade om "fabriksarbetarna" som om vi befann oss på 40 -60-talet. Men för de allra flesta så innebär Monas löften att det kostar rejält i plånboken. Det blir mindre kvar utan att det leder till annat än risk för en skenande offentlig sektor. Vi vet ju att det är Ohlys planer...Bäva månde de unga som får denna börda att bära på. För det blir inte mycket kvar i plånboken då och vi konkurrerar om arbetskraft - inte att förglömma - med länder med helt andra villkor.

Nej, Mona och socialdemorkaterna kan tala lockande till en och annan av oss med barn som nu är på väg ur gymnasiet, till äldre - men hon visade att hon inte har några nya visioner eller lösningar - bara gamla drömmar. Och de gamla lösningarna har vi redan provat och nog kan Sverige mer, bättre än så.

Sedan är det uppenbart att hon tagit över Göran Perssons språk när det gäller Maud. Man kúnde riktigt höra - nästan hat - när hon talade om Maud. Märkligt kan jag tycka - här behöver nog de båda kvinnliga partiledarna fundera mera på hur de möter varandra. Innan det går längre...

Alltnog, ska bli spännande att höra Peter (?) och Lars för att se det spektra de bjuder inte till. Finns en hel del sommartankar att ta med i hängmattan...inför 2010.

Bra Maud...men tillräckligt?

Nu har jag avnjutit Maud i Almedalen - från köksbordsperspektivet. tyckte det var ett bra tal, hon fångade det frihetliga och gröna perspektivet...men var det tillräckligt? Jag känner inte att det lyfte riktigt, inte fanns den samhällskritik som vi behöver lyfta in i ett sammanhang för att bli tydligare och skarpare. Utmaningen kvarstår, att utmejsla det gröna liberala alternativet. gäller också för mig och idel öra för alla inspel på detta tema. Det måste bli en politik som fungerar i hela landet, som har en stark solidarisk och internationell profil. Lösningen ligger inte i att slå samman partier eller att jaga kändisar - utan att fånga dagen och forma idéer för imorgon.

Men, jag misstänker att det kommer att bli en ny resa om FRA och IPRED - men jag måste säga att den diskussion kört ner i diket. Vi ska driva integriteten, men vi måste sikta framåt till nästa kontrollstation. För min del börjar det bli uppenbart att det finns de som vill att nätet ska vara ett helt laglöst land...men det vill inte jag. Hörde en kille idag som uttalade sig m a a ev Pirate Bay-försäljning att han ville ha hela samhället som Pirate - fritt att ta det man vill. Men, den friheten är snarare kaos och bakåtgång - eller wild vest. Det finns ett gäng pirater där ute som vill se ett piratsamhälle - men det vill jag bekämpa. Oavsett om priaterna härjar här hemma eller i Somalia.

Georgien - en utmaning för ordförandeskapet

Nu räknar vi ner till ordförandeskapet. Om 14 timmar smäller det.. Hoppas dock att det inte ska smälla någonstans i Europa - eller annorstädes - under vårt ordförandeskap i EU. Men, helt klart är att det finns mycket knepiga frågor i vår närmiljö. Utgår då ifrån att vår närmiljö är EU:s...och då krävs en perspektivöppning. Samtidigt med vårt ordförandeskap "lämnar" USA sin aktiva roll i Irak, äntligen. Själv anser jag alltjämt att USA gick folkrättsligt vilse när man invaderade Irak - oaktat min avsky för Saddam. De som talar för aktivism - i militära termer -med MR som motiv, delar ut björnkramar. Återstår nu att se vad som händer - förhoppningsvis inte en Iransk utveckling... Under kommande halvår kommer det vara viktigt vad som händer i Mellan-Östern. Det kommer att påverka även Irak. Kommer EU att inta en mer aktiv politisk roll under vårt ordförandeskap?

Sedan har vi det östra partnerskapet - en möjlighet till att skapa en win-win-situation som måste tas till vara. Men, det är inte en enkel resa - för här är det många osäkra kort. Vad händer i höst inför kommande presidentval i Ukraina, hur klarar sig landet ekonomiskt? Vad följer på omvalet i Moldavien - och i relation till Rumänien? Hur utvecklar sig situationen i Kosovo? Den situation av FN-styre man gick ifrån till det "styre" man har i dag är inte i längden hållbart - det är en krutdurk alltjämt.

Det som oroar mycket är utvecklingen i Georgien. De känner hur Ryssland flåser dem i nacken och känner sig svikna från väst. Tilltron i öst till västs vilja är inte den bästa historiskt. De känner hur de utsätts för än den ena och än den andra provokationen utan att någon verkar bry sig. Nu när Ryssland veterade i säkerhetsrådet så har ju dessutom de förlorat all internationell närvaro som de sätter tillit till. Utlämning till den stora grannen igen...? Här finns en aktiv vulkan i vår närmiljö. Den ryska arméns installation och uppbyggnad - som de säger på "inbjudan" av Abchasien och Syd-Ossetien - väcker berättigad oro. Här agerar Ryssland helt oacceptabelt folkrättsligt - igen. EU:s dialog med Ryssland måste tala klarspråk om det som händer - inte vara tyst. Det riskerar undergräva tilltron till EU och det Östra partnerskapet. Här krävs en ny dagordning.

Utmaning...för ett görnt liberalt parti

Lyssnade nyss på Björklund från Almedalene. Riktigt bra, klart ideologiskt. Det fanns förstås inte alls någon grön profil i det och inte heller den atomstinna profil som annars alltid brukar frammanas. Förutsatt att jag inte sov över det förstås...

Men för oss som vill se ett starkt grönt liberalt alternativ växa fram är det nödvändigt att förena det frihetshot som ligger i miljöfrågorna, att människors möjligheter kan komma att inskränkas om vi inte gör något idag. Det handlar om internationell solidaritet, om mänskliga rättigheter som är lika värda oavsett var eller vem det är som berörs, det handlar om att det är mångfald och inte enfald som banar väg för lösningar och möjligheter... Det handlar om att släppa loss kraften hos människor...men också våga bejaka den och vattna den...Inte genom att samhället liver av, utan förändras...

Det finns många skäl att söka nya spår i miljödebatten och se att det inte räcker att vara trea på bollen om man vill vara med i matchen. Den undersökning som Westander presenterade måste väcka upp oss alla görna liberaler - alla c-märkta. Det räcker inte att samköra tre departement - det krävs något mucket mer utmanande. Om moderaterna uppfattas som starkare än Alliansens gröna parti är det hög tid att ta ett omtag - för att utmana och inte bara ge legitimitet...Lycka till imorgon.

Omräkning i Iran - ett kvitto...

Så har då Väktarrådet startat omräkning av röster i Iran. Hör och häpna 10% ska räknas om. Får man förmoda att de kretsar som räknas på nytt är noga utvalda för att bekräfta bilden. Att de redan kontrollräknats och godkänts som lämpliga för sin uppgift...Men oaktat det, det faktum att man räknar något på nytt får väl ändå ses som ett kvitto på att kritiken varit stark och slagkraftig från de so kräver att röster ska räknas, inte stjälas.

Det som nu händer i Iran är måhända både slutet på det vi vant oss vid och början på något nytt. OK, jag erkänner att det ligger lite önsketänkande bakom detta - men jag vill hoppas. Det är också starkt av Mossavi att inte acceptera den omräkning som nu sker. Det finns uppenbart - ibland de godkända - en klar opposition. Noterade att en stor grupp parlamentariker - inkl talmän - inte deltog i firandet av "presidentsegern"... Nog vore det klokskap att i vart fall ordna en andra valomgång - vilket redan planerats för...I annat fall blir det nog en tuff resa för den s k presidenten. Knappast en ledare som då kan tala med legitimitet.

Tvåstatslösning...

Så har vi då alla fått höra vad den nya Israeliska reeringen tänker om fredsutvecklingen i regionen. Nog hörde jag ordet - tvåstatslösning - men hörde jag viljan till en....? Det är naturligtvis svårt att byta fot för en ledare som likt Netanyahu så hårt motsatt sig en Palestinsk stat, det måste man ha i åtanke. Men, nog är det förståligt att jag och många med mig tvivlar om viljan. Också det mot bakgrund av Netanyahus historia. För att nå framgång så krävs insikt om att man måste inse att det man kräver för sig själv också måste kunna krävas av andra. Bosättningarna på Västbanken - vill de bo kvar i en Palestinsk sekulär stat eller t o m en muslimsk stat? Eller är de beredda att lämna bosättningarna, för att skapa en livskraftig Palestinsk stat som god granne till Israel och övriga länder i regionen?


Jag önskar verkligen att israelerna ska få uppleva fred, frihet och tilltro till att de och deras barn ska slippa krigshot, terror och nya konflikter. Med all historisk erfarenhet kan jag inte undgå att våndas över att man ännu inte slipper leva med hot hängande över sig. Varför gör inte den politiska ledningen allt de kan för att skapa goda grannrelationer, för att skapa en grund för att gå framåt genom att bygga på två erkända, fungerande och livskraftiga stater i regionen för israeler och palestiner. Israel har ju ännu inte några erkända gränser och palestinerna har aldrig fått uppleva en egen stat. Men, det som ser ut att hända är ju inte steg i den riktningen? Hur vill Israels politiska ledning bygga tilltro, bygga fred, frihet och försoning i regionen? Hur vill Hamas och Fatah göra det? Israel skulle kunna ta ledningen - men verkar istället fångad i sin egen retorik och på årtionden av misstro och felsteg. Hamas och politiska extremiströrelser på den palestinska sidan skulle få det svårt att verka i en ny omgivning - en omgivning som uppmuntrade respekt och tolerans istället för misstro och hat. Om verkligheten uppfattas som att hopp saknas, att mitt liv inte är något värt eller har olika värden - vart för det oss människor - oavsett tro? Nog måste vi ställa krav på den politiska ledningen att söka nya vägar - inte klamra sig fast vid gamla.... Det gäller för alla - för de gamla har inte givit människorna fred, frihet och försoning.

Religösa friskolor....???

Det har varit rätt mycket debatt om religösa friskolor - på gott och ont. Oftast har denna tagit näring från rädslor om muslimska sådana. En och annan rapport har också kommit och visst har vi skärpt kraven på inspektion och granskning av friskolorna. Själv har jag varit övertygad om att barnens bästa ska stå i fokus och att det är viktigt att få skolor som verkligen fungerar bra för barnens lärande. Vi har sett att det varit svårt - oacceptabelt svårt - i många skolor att nå alla barn och ge dem den kunskap de har rätt till. Då har friskolor av olika slag kunnat göra skillnad - har jag tänkt. Även religösa sådana.

Nu kommer den nya skollagen och den ger fortsatt klartecken för religösa friskolor....Borde således vara nöjd - men är mer frågande. Jag börjar omvärdera min gamla syn - utifrån det faktum att religösa friskolor verkligen inte är öppna för alla barn. De är i realiteten bara öppna för de barn vars föräldrar har DEN religösa åsikten. Oavsett skolans kvalitet kommer den bara att vara tillgänglig för vissa barn och utestänga andra. Är det rätt att vi alla ger skattepengar för att klara barnens utbildning och de används på ett sätt som utestänger/selekterar barn? Innebär det att vi tar barnens perspektiv - deras rätt att själva välja väg i livet - inklusive religion? Barnens rätt att växa upp och själva bestämma sin identitet. Det må gälla kristna, muslimer.....Jag är idag en genuin tvivlare..

Iranval...och Nordkoreanskt muller

Så har då valet i Iran genomförts...med protester på gatorna idag. Det verkar finnas en modig opposition, människor som ser att en annan framtid är möjlig. Vet inte om det är den gröna färgen som ger mig nyväckt hopp...men Iran har ju gjort det förut, så frågan är om de kommer att göra något mer av detta? I vart fall en intressant kontrast i rapporteringen från Iran....mullornas land....med ett val som engagerar. Tänk bara vad facebook och SMS kan göra...-för frihet i världen.

Det är inte bara valet i iran som intresserat, utan även det i Libanon. Här verkar valet ha accepterat av alla som väl genomfört och rättvist. Intressant är att Syrien och för den delen Iran inte verkar ha kidnappat valet för Hizbollahs räkning. Återstår nu att samla sig för regeringsbildning. Får väl hoppas att det inte ännu en gång leder till oro...

Ett land där valet av ledare var "enkelt" är Nordkorea. Där utpekades Kim Jong-un till efterträdare..och alla har att rätta sig efter det. Frågan är bara om priset för detta är att miliätren får fritt spelrum att agera...? Nu mullrar man mot hela världen genom att hävda att FN:s säkerhetsråds beslut om utökade sanktioner är en krigsförklaring. Nog borde man fundera över det faktum att både Kina och Ryssland stod bakom beslutet. Ett ovnaligt beslut således...men viktigt. När ska Nordkorea se att den gamla taktiken för utpressning nått vägs ände?

Personvalet - en vinnare

Personvalet har diskuterats flitigt sedan införandet i full skala första EP-valet 1995. I de senaste valen har intresset minskat. Personvalet dör sotdöden har rubriker skrikit ut. I grundlagsutredningen hade vi intensiva diskussioner om personvalet...och vi nådde inte dit jag och centerpartiet ville - kompromissen är att sänka nivån i riksdagsvalet till den som gäller i både EP och kommun-/landstingsvalen - 5%.


I årets Europaparlamentsval finns det en tydlig vinnare - nämligen personvalet! Här har funnits många kampanjande och ett tydligt väljarintresse att kryssa. Nu visar resultatet att det gjort tydlig skillnad. Efter detta val har personvalet fått ett verkligt genombrott. Jag har kännt två tydliga strömningar i denna valrörelse - att personerna är viktiga och att ja- eller nej är en avklarad fråga. Mer sakfrågor än vanligt - med både ris och ros. Visst, det finns klara inslag av proteströster - både i valet och kryssen - men också det oftast baserat på sakfrågor. Men, visst finns det mer som rör sig under ytan - särskilt hos de som valt soffan(något att minnas medan tid är). Helt klart har personerna varit viktiga...vi ser det hos moderaterna, hos oss i centerpartiet men också hos de annars så personvalskritiska socialdemokraterna...Inger Segelström hade nog inte hälften av Maritas kryss sist det begav sig..

Och går vi till röstmagneten Marit så är det ingen tvekan om att det är Maritpartiet som dragit till sig rösterna. Fler personkryss än det totala antalet nya fp-röster...smaka på den Jan Björklund..Mer än dubbelt så många som nuvarande Europaministern Cecilia Malmström.
Sedan då Alf, han som går förbi förstanamnet med dubbel marginal. Ella Bohlin måste ha förstått och nog borde även Göran ha gjort det. Men de hoppades också på fler mandat tack vare Alf...Tänker på att KD nu fått en ny Lex Svensson att tänka på när de funderar över pesonval - och inte Ingvar denna gång ;)

För Centerpartiets del så har väljarna givit Lena ett tydligt stöd. Tack för det. För oss i partiet finns det som sagt skäl att fundera en hel del - över misslyckandet och hela kampanjen. Otydliga både i personfrofilering och sakfrågor kan jag väl tycka...men jag lyssnar stort just nu - både inåt och utåt.

EP-valet en väckarklocka

Nu rullar valresultaten in - de definitiva. Klart är att Piratpartiet , Miljöpartiet och Folkpartiet blev vinnarna. De stora förlorarna var Junilistan och Vänsterpartiet. Det är lätt att dra snabba slutsatser av detta...men låt oss söka fördjupa dialogen. Här krävs mer analys för framtiden. Ett initialt bidrag när jag tittat runt är att Socialdemokraterna verkar ta tillbaka en del EU-kritiker i landet, måhända har de lyckats dela på boet från Junilistan och Vänsterpartiet. Troligen har de gjort det med Miljöpartiet och Piratpartiet. Verkar som om Miljöpartiet vunnit på att både framstå som EU-kritiska EU-medlemmar, miljöaktivistiska och alternativ, piratpartiet tar nog både unga fildelare, proteströstare av olika skäl och vem vet en del som ser pirattanken som klassisk vänster, utomparlamentariska grupper....

Ser jag till folkpartiet så är det bara att gratulera Marit och kampanjmakarna. De är båda vinnare. Folkapartiet med Ja till Europa-slogan skapade sig profil. Trodde inte själv att Marit skulle dra så mycket som hon verkar ha gjort. Tror att hon blev den tydligaste personen i detta val - vem annars var det som framstod som så återkommande och tydlig? Även hon som "Tant" var lite "anti-etablissemang". Skulle inte förvåna mig om det är hon och Alf Svensson som blir de som drar upp personkryssen rejält...

För Centerpartiets del finns en hel del att fundera över. Tydlighet i budskap, tydlighet i budbärare, mobilisering av hela organisationen och inte bara kampanjgrupper....ja det är några funderingar jag har just nu. Men framförallt, här gäller det att lyssna på många för att höra och lära inför kommande val. Låt oss göra det...medans tid är.

Tokerier..

Funderar på vad som händer när man sover - i fjärran östern. Har vaknat upp till nyheter om incidenter flera morgnar i rad. Kommer Nordkorea att halsstarrigt kasta sig in i en konflkt nr man inte får som man vill. Känns somatt man agerr som barn - skriker och biter när man inte får som man vill. Här gäller det förstås att få inte bara uppmärksamhet utan även stöd till en hårt drabbad befolkning. Och sedan gäller den klassiksa linjen, om hoten internt växer - höj rösten och samla nationen gentemot hotet utifrån. När jag var vid Panmunjom så talade vi om hur några tusen soldater skulle kunna styra Nordkorea. Är det månne maktkamp? Ser ut som att detta kan bli en hot spot under ordförandeskapshalvåret.

Idag har jag inte undgått att lyssna in det som händer i Israel. När de där talar om lojalitetskrav som innebär att man skulle hindra minoriteter sin rätt att få ha sina högtider, kopplar medborgarskap till religös lojalitet m m m m- då får jag blandade bilder från historien i huvudet. Jag våndas med Israels folk och känner en olust inför den regeringspolitik som växer fram. Jag förstår utmaningen att skapa sammanhållning i ett land med så många inflyttare från så olika kulturella och politiska hörn i världen. Jag förstår utmaningarna i regionen, bland en massa annat - men inte den nya regeringens politik för att möta dem.

Nationalister...extremister...

Det som händer i England just nu är förödande och för en utomstående helt obegripligt...Har det inte funnits några regler för parlamentet och parlamentariker när det gäller ersättningar? Helt uppenbart göder detta de mörka krafter som uppenbart vädrar morgonluft inför Europaparlamentsvalet. Hörde om BNP och de talade så som andra gjort före dem...och som man kan höra från nationalister i Ryssland och annorstädes. Det är de som tror att välstånd skapas i slutna rum, de som vill bygga murar för att stänga ute världen och tror sig därmed skydda det man uppnått i välfärd. Har de inget förstått, att det är den sortens politik som skapar misär, som drabbar människor som har det tuffast, som slår undan välståndsutveckling och jobb. Dessa krafter göds av hat, av avundsjuka och av rädslor för andra - saknar självförtroende och vill slå mot andra, peka ut andra som orsaken till deras situation. Så har Mugabe agerat i Zimbabwe, så har facister och nazister agerat historiskt, så gör despoter och diktatorer och så gör även Kim Jong Il i Nordkorea.

Har ikväll brottats med en annan av dessa mörkermän - en i Södertäljes fullmäktige. Likheterna är tydliga - de pekar finger mot allt som inte är "svenskt". Insikten om att svenskt idag inte är detsamma som för 20 år sedan- för 120, 220, 320, 420 år sedan. Det är vi människor som kommit från när och fjärran till denna del av världen som format och formar vårt land. Svenska språket är fullt av låneord och utvecklas hela tiden. Insikten om att Sverige och svenska språket och medborgare har rottrådar i hela världen verkar inte finnas - eller i vart fall förnekas. Det passar inte in när de vill ställa människor mot varandra och indela oss i grupper som ska hållas åtskilda för att upprätthålla rädslor. Ibland tror jag inte mina öron, men jag har insett att åsikterna finns även här och måste bemötas. Mörkermännen har raserat så mycket i vår värld så vi måste göra vårt yttersta för att inte låta det hända igen - hända också här. Frihet och öppenhet hotas även hos oss. Action krävs - men inte AFA. De sistnämnda är mörkermännens bästa hjälpare.

Röstboskap...en fråga om perspektiv

Förstår Ann-Marie Pålsson, att hon tröttnat. Hon har valt sin väg, inte alltid populärt ibland kollegorna. Hon gick väl på tvärs mot gruppen i Näringsutskottet och så blev det byte till vårt utskott. Även här har hon gått sin väg och valt den själv. Ta Lissabonfördraget t ex. Men hon är väl därmed också beviset på att man kan göra så - om man vill driva sin egen linje. Men om man tar debatten i gruppen och inte får med sig den, då kan man inte säga att de andra är röstboskap. De har ju också rätt att tycka och välja det de ser är rätt. Det knepiga är ju att väga samman helheter....och det är ju ändå det vi måste göra. Det är väl det som vi alla brottas med och alla vet vi att det finns gränser för vad vi accepterar som ledamöter. Gränser som ingen regering eller partigrupp kan passera. Men vårt jobb är ju också att hitta kompromisser, inte att tala om för andra vad de måste tycka. Vårt uppdrag handlar om att lyssna med respekt på varandra och andra - men också att särskilt samtala med våra partikamrater och kollegor i regeringen.

Men, väl detta sagt så håller jag ändå med om vikten av att stärka parlamentet. Det gäller vår granskande roll - och här har ju vi i grundlagsutredningen gjort vissa förtydliganden. Får se vad remisserna och regeringen säger. Men, det blir ju inte bättre än vad vi mäktar med som ledamöter. Men här är det värsta kulturen som sitter i väggarna - att vi som ledamöter ska backa upp regeringen. Om vi inte är i opposition förstås. Alla har vi en tendens att byta perspektiv när vi byter utsiktsplats. Är vi kommunala ser vi en sak, sitter vi i riksdagen en annan och i regeringen en tredje. Inget ont i detta, men vi måste vara klara över att det är viktigt att bryta perspektiven med varandra. Och visst kan även jag se att här finns ett rejält utvecklingsområde. Det kräver att vi som ledamöter får mer resurser att kunna göra skillnad. Jag håller med de som ser värdet av att vi själva får resurser att bygga upp eget kansli. Det får Europaparlamentarikerna och det ser jag när man besöker andra parlament. Det skulle göra oss ledamöter starkare i förhållande till partiet men också bli en starakare uppdragstagare för våra väljare. Utefter detta spår vore det spännande att söka sig.

EP-valet viktigt - för dig men inte för...

Måste bara kommentera det faktum att valet till Europaparlamentet startar idag. Kommunerna har ju sedan 2006 det fulla ansvaret för den förtida röstningen, som inte är poströstning...som det var förr i tiden. Hoppas att alla tar vara på möjligheten att gå och rösta. Europaparlamentet är viktigt och blir viktigare. Den kommission som väljs i höst kommer att formas med hänsyn till hur parlamentet är sammansatt. Parlamentet har visat att man är beredd att ta sitt ansvar. Därför röstade de 2004 bort en kommissionär (Rocco Buttiglione) som föreslagits av Berlusconi. Han hade en syn på både kvinnor, aborter och homosexuella som var oacceptabel för sitt uppdrag. Parlamentet har markerat på klimatområdet och nu senast ifråga om Telekompaketet. Detta retar regeringarna som därmed förlorar lite av sin makt. En makt de blivit vana vid. Inte undra på att alla från Göran Persson till dagens ledare vill tona ner parlamentets betydelse och roll.

Måhända är det just detta som gör att ledande företrädare - t ex statsminister Reinfeldt utan vidare kan säga att det är rationellt att inte rösta, eftersom Europaparlamentet inte har så stor betydelse.... Tänk tanken, om många röstar så växer parlamentets legitimitet och då utmanas regeringarna - ve och fasa. Själv tycker jag att EP är mycket viktigt. Jag vill se att de tar sin roll och delar makten med regeringarna, vågar utmana regeringarna på de områden där vi överlämnat makt från parlamentet till EU. Det stärker demokratin, ökar öppenheten och ger de direkt folkvalda ökad makt. Men det utmanar också statsråden som många gånger är vana att kunna "hantera" sina parlament, sitt parlamentariska underlag. Det är nyttigt med ett starkt, friskt och granskande parlament - ett parlament som står friare i förhållande till den verkställande makten. Ett parlament som har resurser att agera. Med det nya Lissabonfördraget kommer Europaparlamentets makt att stärkas. Om valet varit viktigt tidigare - så blir det än viktigare för oss som medborgare, om än inte för de sittande nationella politiska ledningarna. Gå och rösta och stärk de gröna liberala krafterna i Europaparlamentet - det kommer jag att göra genom att kryssa Lena Ek. Hon har visat att hon gör skillnad.

Kärnvapnen måste bort

Deltog idag i ett samtal kring kärnvapen i Europa och världen. Det är intressant att debatten kring detta ohyggliga vapen kan få ny luft under vingarna. Detta med sikte på den översyn av Ickespridningsavtalet som ska ske i maj nästa år. NPT har ju fått sina revor under åren som gått. Men, det faktum att president Obama målat upp visionen om en kärnvapenfri värld kräver något substantiellt. Det är upp till bevis kommande år - men dessförinnan i kontakterna med Ryssland. Kan det bli islossning här och nya tag i avveckling av strategiska, men även taktiska kärnvapen så vore det en rejäl framgång. Kan vi avveckla de kärnvapen som USA lagrar inom EU vore mycket vunnet.

Men, det är uppenbart att det krävs ett omtag i kärnvapenfrågan. Det är ju flera stater som står utanför NPT och det är uppenbart att flera nya länder ser kärnvapen som sin väg till säkerhet eller makt. Det gäller inte bara Nordkorea och Iran. Det gäller inte bara de som erkänner att de har, utan också de som anklagas för att ha. Det kan i båda fallen bidra till att skaka om maktstrukturer eler skapa rädslor som triggar till agerande mer eller mindre smart. Men, dessa stater får också extra utrymme då inte NPT ges reell kraft. En konvention mot kärnvapen vore kanske på sin plats. Här finns utrymme för svenkt agerande under ordförandeskapet....

Rysk jakt på NGO:s

But since then, Gnezdilova notes, despite highly invasive official supervision of NGOs, the Russian authorities have not exposed “a single terrorist or extremist NGO,” except for the case of a Tyumen gay group that was charged with threatening “the sovereignty and territorial integrity of Russia” by contributing to “a reduction of its population.” Så kan man idag läsa i Moscow Times idag.. Jag häpnar eller kanske inte. Den ryska suveräniteten och territoriella integriteten hotas genom denna gaygrupp...vad håller de på med?

För medlemmen i Europarådet så borde det vara viktigt att hävda NGO:s möjligheter att arbeta - istället för att jaga dem.....

Våra europeiska sår..

Nyligen luyssnade jag på när Spaniens PM Zpatero svarade på frågor om Marocko - Västsahara och Gibraltar och ngra öar som man stirder kring. Var i Europarådet på session. Uppenbart ett oläkt sår...och nu har vi utvecklingen i Moldova. Det är illa det som hänt där, politiska fångar växer i antal och det osar om efterbörden kring valet. En av oppositionspolitikerna jag mötte talade om skämtet i Modavien - vad gjorde myndigheterna på kyrkogården före valet? Svaret var: De letade efter döda själar att föra upp i vallängden. Många historier berättas...viktigt att vi kan hjälpa till att undvika att situationen eskalerar ytterligare.



Sedan har vi diskuterat utvecklingen i Georgien. Det är helt klart oacceptabelt att Georgien inte levt upp till alla åtaganden men det är fullkomligt oacceptabelt att Ryssland inte alls uppfyllt sina åtaganden utan snarare tagit steg i direkt motsatt riktning. Nu är det hög tid att något positivt händer. Ryska kollegor i Europarådet anser att det är hotfullt att Nato ska öva i Georgien och föra dit så mycket vapen, men själva ser de inte något konstigt med att de för mer trupper in i Sydossetien...inget hotfullt i detta. Där finns ännu ingen tendens till insikt om att Ryssland överhuvudtaget har något att svara för. Nu har de dessutom formellt beslutat erkänna de båda Gerogiska territorierna som egen stat. Så kan de rusta upp vid gränserna...och vem känner sig hotad då? Flera andra grannar...Så kan man också hålla våra många europeiska sår öppna.

Sri Lanka förskräcker

Det som nu under lång tid pågått på Sri Lanka är oerhört upprörande. Det som människor måtte uppleva när de fångats som sköldar, inför det som regeringen verkar se som slutstriden, kan man bara föreställa sig. Detta kan inte vara acceptabelt för oss och borde inte anses vara förenligt med varje stats Responsibility to protect. Så vad händer...? Verkar inte hända mycket och när EU ska resa dit så får vår egen utrikesminister inte inresetillstånd...Man kan ju bara fundera över varför? Är det ambassadfrågor som spökar eller är det någt helt annat?
Mycket märkligt även detta....Var finns ett aktivt skyddande FN:s säkerhetsråd? Håller det som inte får hända på att hända - ännu en gång????

Bra att ANC inte nådde drömgränsen

Har nu sänt iväg gratulationer till Helen Zille och Democratic Alliance för deras framgång i det Sydafrikanska valet. De lyckades vinna hela Kap-provinsen och det framgångsrika arbete som hon varit ledare för i Kapstaden kan nu nå hela provinsen. Det ska bli oerhört spännande och lärorikt att följa hur det arbetet fortskrider. Jag är som sagt väldigt imponerad av hennes politiska resning...

Politisk resning kan komma att behövas i Sdyafrika som står infrö stora utmaningar de kommande åren. Det är med oro jaqg följt sammanräkningen och nu hoppas jag att resultatet visar sig rätt - att ANC inte når över drömgränsen för att kunna ändra konstitutionen. Det vore i sig oerhört befriande. Det går nämligen inte att komma ifrån att man kan hysa vissa tvivel om vart ANC under Zumas ledning tar vägen. Han har uppenbart lätt att ta till historien, att uppamma retorik från förr - och då kan man ju inte undgå att tänka på vart andra ledare med denna framtoning fört sina länder. Och det har inte varit framåt...Om det vore så illa, vilket jag livligt inte hoppas, så skulle ju ANC under ny ledning börja hoppa jämfota över gällande regler. Då väntar tyvärr nog en ökenvandring. För Sydafrikas folk som kämpat så länge och så hårt hoppas jag på något mycket bättre. Sydafrika har cchansen att ta ledningen i Södra Afrika men då på helt andra grunder än gammal retorik och partiromantik. Jag hörde ju en del av det sista när jag var där och smatalade med parlamentariker...De talade och kände stor samhörighet med det kinesiska ledarskapet...Partiet först och partiet främst - långt senare folket.

Nord- och Syd-Korea och Durban

Så blev det då, föga förvånande, ett kort möte mellan Syd och Nord när de träffades igår. 22 minuter...och då lär det ha handlat en hel del om i vilken byggnad som man skulle träffas. Att man träffades i den av Sydkorea finansierade industriparken Gaeseong på den norra sidan gränsen säger väl en del. Här finns en Sydkoreansk arbetare fängslad sedan en månad och nu kräver Nordkorea kraftigt ökade löner till de Nordkoreanska arbetarna. Förvånad..inte alls..

Som lök på denna lax kom idag anklagelser från Nord att man från Syd sökt flytta på gränsen... Jag förstår att det mönster som Nordkorea håller sig till är rätt tröttande även om den hållning som finns i Sydkorea också tål att granska. Nu ska Lavrov komma till Pyongyang imorgon torsdag...och tala tillbaka Nordkorea till sexpartsamtalen. Jo, jo...

Också läst texten från DurbanII och det ser väl hyfsat ut. Bättre än man kunde tro och uppenbart inte i linje med Ahmedinajads önskan. Helt nödvändigt, men förödande nog verkar han forsätta slå mynt av scenen. Det är väl bara att hoppas på det iranska folket - att de röstar bort honom. Men, som Human Rights Watch säger - texten i sig är inte skäl för bojkott. Men väl för flera stater - att tänka till...

Euro..åsikter..

Måste bara helt kort kommentera den senaste undersökningen om inställningen till Euron. Klart att försvagningen av kronan och den ekonmiska krisen påverkar oss precis som många andra länder utanför eurozonen. Men det är viktigt att vi nu tar oss en rejäl funderare på hur vi ska ha det. Det handlar ju om solidariteten i Europa i grund och botten. Men, det är klart att det är upp till oss väljare i Sverige att avgöra vår relation med valutaområdet. Skall vi delta eller inte måste vi diskutera rätt rejält. För att kunan göra det behöver vi också en god analys på gott och ont av såväl zonens funktionssätt, om hur vi påerkats på gott och ont och verkligen syna det som hänt i sömmarna.

Min hållning är att vi behöver få ett rejält diskussionunderlag under kommande mandatperiod och att vi då måste göra oss redo för att avgöra frågan i en ny folkomröstning. För min del måste vi stå redo att hålla en folkomröstning senast 2014. Det är också min utgångspunkt för min reservation i partistyrelsen på denna punkt. Debatten får då komma på stämman...

OSCE observatörer gripna...

Märkliga signaler som når från Georgien. OSCE-observatörer som grips och anklagas av Sydoossetien för att passerat gränsen och uppträtt provocerande. Nu är det ju så att det är en gräns som bara erkänns av Ryssland och Nicaragua. OSCE bör ha tilltärde till hela området kan man ju tycka. Nu finns där istället ryska trupper likväl som i Abchasien. Sedan har ryssland höjt krav på att NATO itne får öva i Georgien...Men borde inte NATO säga att de ryska trupperna ska dra sig tillbaka från erkänt Georgiskt territorium?

Jag noterar att detta kommer veckan innan vi ska ha debatt om hur Europarådets resoulutioer i denna konflikt efterlevts av både Ryssland och Georgien. Jo,jo...

Sedan till Durban II som den kallas, konferensen om rasism i Geneve. Märkligt kan man tycka att Irans president ska tillåtas kidnappa hela konferensen. Borde man inte istället för att ge honom den möjligheten, fundera på hur hans roll ska förminskas? Tycker det är en tanke som någon borde våga pröva... Det krävs kombiantion av tydlighet mot hans idéer och rakhet i kommunikationen med rethinking how to deal with him..

Sydafrikas val

Två dagar kvar till ett spännande val i Sydafrika. Ska ANC få egen majoritet och hur stor? Det är inte utan att man kan känna visst hopp att både DA - Democratic Alliance under Helen Zille och det nybildade COPE ska lyckas. Hele Zille är en mycket spännande ledare och hon har varit mycket framgångsrik i Kapstaden där hon regerat med stöd av en rejäl regnbågskoalition. Hon har en stark profil, en rättvis och positiv liberal. Hon inspirerar.

Även om jag inte känner COPE eller för den delens ANC:s Zuma så måste jag säga att den sistnämnde sänder ut en del osäkra vibbar. Ska han klara att leda Sydafrika genom en svår tid, ta det regionala ansvar som Sydafrika har för att föra regionen framåt och hålla samman landet? Hans tal med anspelningar på "den gamla goda lägertiden", sång om att greppa sitt maskingevär - det ger mig en känsla av att ha hört det förut. Det är verkligen tragiskt att det så ofta bara blir förtryck i dess spår... Men, än kan man leva på hoppet om att folk ser varningssignalerna.

Turkets val

Noterar att det varit skottlossning inför de turkiska lokalvalen... Säkert inte första gången och inte heller sista. Men oaktat vilket - detta är oförsvarligt och mycket allvarligt. Turkiet och EU, Europarådet måste arbeta tillsammans för att säkra att demokratin får bukt med de gamla strukturer som lever kvar. Det finns alltjämt en klanmentalitet, en icke-demokratisk familjetradition som krockar rejält med de standarder som Turkiet skrivit under. Men vi måste å andra sidan, för att nå verkliga resultat, se till att lära oss mera och respektera olikheterna bättre. Det måste finnas rum för olika system inom vårt Europa - men däremot ska vi inte ge avkall på våra grundläggande värden om MR, om demokrati och fungerande rättstat.

Tyvärr finns det alltför många som alltför lätt söker varje tillfälle att peka finger mot Turkiet och kräva att förhandlingar ska avbrytas, alltsom oftast ligger bakom detta ett politiskt intresse att stänga dörrar. Ett intresse som oftast motiveras och blåses under med religös rädsla. Men frågan är om det inte är denna religösa retorik som leder oss in i återvändsgränden. Jag försvarar självklart och tveklöst rätten - båda att tro och icke tro. Men låt oss inte göra denna mänskliga rättighet till den styrande i internationell politik. Det leder oss till politiska felslut och riskerar kidnappa politiken. Bakom detta ligger olika maktpolitiska intressen. Självklart ska vi se detta - även Turkiets maktpolitiska intressen. Men om vi inte ska fastna där måste vi ha modet att utmana varandra i syfte att förstå, respektera och utveckla våra samhällen. Självklart ska inten av oss tiga om det vi ser och ogillar. Men om det alltid uppfattas som uteslutande så kommer försvsmekanismerna bara att mobiliseras. Då bygger vi både murar och vallgravar. Låt oss därför vara mycket tydliga - om Turkiet vill söka medlemsskap i EU och uppfyller kriterierna ska de välkomnas.

USA:s administration - var god dröj

En intensiv och givande USA-vecka utan uppdateringar av bloggen må åtgärdas. Förutom givande kongresskontakter så var det mycket tydligt att det ännu är en administration i vardande som Obama leder. Han bygger en stark administration i Vita Huset - en stark centraliserad motor för att dra igång allt. Säkert klokt, eftersom utnämningarna i administrationen är beroende av kongressen. Där verkar det ta tid. De röstade om budgeten för fullt när vi var där. Men, budgetarbetet och krisen har givit kongressen mycket jobb. De har inte hunnit med utfrågningarna för godkännanden. Vissa påstod också att Obama ställt så höga etiska krav på sin administrativa ledning att många backade ur direkt för att slippa utsätta sig för att mätas och prövas mot kraven. Om han lyckas innebär det en rejäl uppstramning av etiken på topp....

Men, det vi hörde i FN-systemet var förväntningar och det vi hörde i State dep på lägre nivå var att man omprövade, lyssnade och tänkte....och hade tät kontakt med Vita huset. Som vår chaufför sa när vi lämnade DC - Obama är 200 ggr bättre än den förre...det finns många tecken på hopp, men också många tecken på behovet av hopp för att lyfta landet.

En av de frågor vi diskuterade var USA:s hållning till MR-rådet. Det är ju en utomordentligt knepig institution under Generalförsamlingen. Rådgivande, men sammansatt i regionala grupper på ett sätt som gör att vi i väst utmanas. MR-råd med Azerbadjan, Zimbawe, Saudi, Cuba, Kina m fl ger ju en lätt bismak och visst har det kommit märkliga resoulutioner därifrån. Inte minst det som Arne Ruth kommenterade i svD igår. Men, det är väl så att andra stater upplever rätt ofta att de utmanas av våra krav. Deras mandat löper snart ut...Det gäller att vi skapar dialog för att gå framåt...USA är ju inte med i rådet och de funderar nu på om de ska kandidera eller inte. Jag tror på deltagande - inte på att utebli. Visst ska vi stötta USA om de kandiderar...och frågan är vilka länder från vår region som ska ersätta Schweiz, Italien och Nederländerna samt Canada när deras kandidatur går ut. Vilka ska bli banérförare för MR-dialog i rådet och för reformer?

Var vidare klart intressant att i direkt anslutning till G20 möta både IMF och Jens Henriksson samt Världsbanken i några konstellationer, bl a Lars Thunell och vår norske enhetsschef. Det finns en betydande utmaning i det uppdrag IMF nu fått och några goda frågetecken - även från VB.

Earth hour - och Klaus

Har precis sett ljusen på köksbordet brinna ned och åter tänt lamporna. Ser inte fotbollen utan ska förbereda mig för morgondagen. Men först titta lite på nätet. Har noterat att flera grannar släckt och några inte alls. Åsikterna går isär när det gäller WWF:s kampanj. Själv är jag inte förvånad - allt börjar ju hos dig och mig. Klart vi tycker och tänker olika. Jag tycker själv detta är en bra kampanj och har släckt ned vårt hus även tidigare år - när kampanjen var mindre. Det känns gott tycker jag att kunna kombinera det globala med det individuella. Jag väljer själv, men jag kan göra det tillsammans med andra. Både individuell frihet och individuellt ansvar - men också tillsammans med andra. Jag gillar tanken. Det skapar debatt, det löser inte några problem men det är en del av en samlad aktion på gräsrotsnivå. Gillar det.

Sedan bara en kortis om Tjeckien och den regeringskris som de har just nu. Jag hoppas och håller tummarna för att det stannar vid detta och inte blir än värre. Jag hoppas att president Václav Klaus inte gör saken värre. Det kan ju teoretiskt handla om nyval under ordförandeperioden eller att han tar detta till intäkt för att hävda at ratificeringen av Lissabonfördraget måste göras om. Känns verkligen som att detta kan bli ett riktigt gungfly under svenskt ordförandeskap också...

Social kapitalism - ett nytt modeord

Läste Schlingmans inlägg på SvD om ett ansvarstagande näringsliv och då inte minst från de stora företagen. Såg nyligen en liknande inlaga av Bernake - på temat att nu måste kaptialismen lyfta till nästa steg och vara med och ta socialt ansvar för återuppbyggad och utveckling. Lite av det FN driver i CSR - gemensamt socialt ansvarstagande mellan företag och samhälle. Lite intressant att se hur budskap bärs vidare över stora vatten. Sedan ligger det mycket i detta - men jag skulle vilja skala en del av plakatretoriken från den Nye Moderaten. Såg förresten rätt många kommentarer kring just detta med social kapitalism på nätet vid snabb goggling - kan ju lätt blandas ihop med socialism - men det lutar åt plakatretorik det också. Från olika ideologiska utgångslägen.

Lite lustigt, appropå moderaterna, att vi idag har hört Ulf Adelsohn tala som Gammal Moderat. Han ville att staten skulle svara för infrastrukutren - spår och vägar m m...Vet inte vart det leder honom i fråga om SAS...men det är inte h-saken. Det är den gamle partiledaren som talar om sig som Gammal Moderat...ngt som också jag hört andra gamla partiledare raljera kring.

Undrar hur det låter på andra håll - hoss oss i Centerpartiet för den delen? Läste en insiktsfull och tänkvärd annan artikel av Lars Adaktusson (?tror jag) om trianguleringens fasor och faror. Känner att det finns skäl att fundera kring detta och jag har själv påminnt mig ett uttryck som jag fick i en liten ask när jag som ung med kompisar - av nyfikenhet på vår lustige EFS-pastor - besökte deras kyrka. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ. Politik handlar inte bara om makt - det handlar om mobilisering, om engagemang , vården och idéer som möts och bryts - inte bara byts för maktens skull.

Ultranationalister - tid att granska

Läser ännu en artikel i Herald Tribune om rapporter från Gazakriget. Här finns uppgifter om att ultranationalister varit med bland de soldater som krigade. Det är naturligen oerhört intressant med de olika rapporter som nu dyker upp kring vad som hände och hur militärne agerade. Rapporter inifrån de militära strukturerna. Kan man lita på dem? Som alltid får man väl ta både detta och annat med en nypa salt, men det skulle vara fullt möjligt. Vi vet ju att det finns många krigshetsande personer i bosättarrörelsen och att det finns religösa extreimister på flera sidor i denna konflikt. Det är klart att det dessutom finns många som till följd av vad som hände under utrymningen av Gaza har många känslor och kopplingar till området. Likaväl som det finns extremister bland palestinerna som anser att Israelerna stulit deras mark, finns det många religösa ultranationalister som ser att hela det ockuperade territoriet är mark som bestulits från dem. Jag mötte lite av detta själv när jag besökte området. Men dessa rapporter som kommer måste tas på allvar och granskas. Det måste ske av den israeliska armén men också av staten. Det är bra att soldater lyfter upp frågorna och jag hoppas bara att de leder till debatt på plats. Detta är möjligt i ett demokratiskt samhälle.

Från ultranationalism och extremism till Påven är steget...Ser att han samlade 100 000-tals Angolaner idag. Noterar också att han inte talar om demokrati och god samhällsstyrning för att komma till rätta med människors prolem. Han verkar snarare tala om guds straff när man inte följer bokstaven. Så trött jag blir - ännu en konservativ religiös ledare som vållar bekymmer.

Måhända kan det bli annat i Ryssland, problem med den rysk-ortodoxa ledaren - men för staten. Ser å andra sidan från Moskva att man har synpunkter på EU:s östliga partnerskap. Man målar i orättivsans färger. Men det är väldigt tydligt att man störs av att det inte är Ryssland som är Grannen till de forna sovjet-staterna, utan att de ser att EU också är en viktig granne till dem. Synen att mina grannar också är dina grannar verkar inte finnas, snarare ses detta som ett hot. Att grannen skulle få forma sina egna vägval verkar vara ett ännu större hot. Nu är det mycket irritation kopplat till NATO men jag undrar om Moskva inte räds ett starkare EU - för det är en annan granne än t ex Litauen och de har ju inlärt att spela ut de europeiska staterna mot varandra. Det lär nog bli rätt mycket spelande vi får se...