Jag har fört många spännande samtal om frihetens gränser med kollegor från Mellanöstern och från Turkiet. De hyllar gärna vår svenska frihet - men förstår de den? Nej, knappast. Vi har passerat så många av deras gränser att det blir svåröversatt.
En av de senaste diskussionerna handlar om respekt - för olikheter. Respekt för min hållning kräver också respekt för den andres. Allt om vi anser att alla människor har samma grundläggande rättigheter och värde. Men säger någon - finns det då inte några gränser. Jo, jag försöker säga att det finns gränser - men de ska alltid kunna prövas av den enskilde. Både att vidga dem och att hävda gränserna är den enskildes rätt. De "gränstvister" som uppkommer ska den enskilde kunna få prövade i enlighet med landets lagstiftning i en öppen och oberoende domstolsprocess.
Så har vi de senaste året diskuterat rondellhundar, cartoons, men jag har då också berättat om den fria konsten och vår Jesusutställning Ecce Homo och nu senast om Anna Odells konstkupp och de studenter som gav sig på en tunnelbanevagn. Mina kollegor trodde inte sina öron. Men jag sa att de hade frihet och rätt att handla men också skyldighet att ta ansvar för sina handlingar, att dessa sista skulle prövas rättsligt. Nu har Anna Odell dömts och det var ett bra beslut. Det visar på frihetens två ansikten - rättigheter och skyldigheter. Om detta kan jag nu också berätta.
1 kommentar:
Det är bra mamma, lär dem!
Skicka en kommentar