En intensiv och givande USA-vecka utan uppdateringar av bloggen må åtgärdas. Förutom givande kongresskontakter så var det mycket tydligt att det ännu är en administration i vardande som Obama leder. Han bygger en stark administration i Vita Huset - en stark centraliserad motor för att dra igång allt. Säkert klokt, eftersom utnämningarna i administrationen är beroende av kongressen. Där verkar det ta tid. De röstade om budgeten för fullt när vi var där. Men, budgetarbetet och krisen har givit kongressen mycket jobb. De har inte hunnit med utfrågningarna för godkännanden. Vissa påstod också att Obama ställt så höga etiska krav på sin administrativa ledning att många backade ur direkt för att slippa utsätta sig för att mätas och prövas mot kraven. Om han lyckas innebär det en rejäl uppstramning av etiken på topp....
Men, det vi hörde i FN-systemet var förväntningar och det vi hörde i State dep på lägre nivå var att man omprövade, lyssnade och tänkte....och hade tät kontakt med Vita huset. Som vår chaufför sa när vi lämnade DC - Obama är 200 ggr bättre än den förre...det finns många tecken på hopp, men också många tecken på behovet av hopp för att lyfta landet.
En av de frågor vi diskuterade var USA:s hållning till MR-rådet. Det är ju en utomordentligt knepig institution under Generalförsamlingen. Rådgivande, men sammansatt i regionala grupper på ett sätt som gör att vi i väst utmanas. MR-råd med Azerbadjan, Zimbawe, Saudi, Cuba, Kina m fl ger ju en lätt bismak och visst har det kommit märkliga resoulutioner därifrån. Inte minst det som Arne Ruth kommenterade i svD igår. Men, det är väl så att andra stater upplever rätt ofta att de utmanas av våra krav. Deras mandat löper snart ut...Det gäller att vi skapar dialog för att gå framåt...USA är ju inte med i rådet och de funderar nu på om de ska kandidera eller inte. Jag tror på deltagande - inte på att utebli. Visst ska vi stötta USA om de kandiderar...och frågan är vilka länder från vår region som ska ersätta Schweiz, Italien och Nederländerna samt Canada när deras kandidatur går ut. Vilka ska bli banérförare för MR-dialog i rådet och för reformer?
Var vidare klart intressant att i direkt anslutning till G20 möta både IMF och Jens Henriksson samt Världsbanken i några konstellationer, bl a Lars Thunell och vår norske enhetsschef. Det finns en betydande utmaning i det uppdrag IMF nu fått och några goda frågetecken - även från VB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar