måndag 31 maj 2010

Israels regering måste ta ansvar

Så har det då hänt igen. Ett uppenbart brott mot folkrätten från den israeliska militären. De har bekräftat att de agerat på internationellt vatten. Det är det första brottet - havet är fritt. För det andra har de tvingat båtarna från internationellt vatten till israelisk hamn och frihetsberövat människor på internationellt vatten. Hade fartygen befunnit sig på Ockuperat territorialvatten så hade de kunnat kräva att få inspektera fartygen.

Nu boardade man, hamnade i en eldstrid så att 16 eller 19 personer dödades och många skadades. Proffessionella soldater som möter civila måste kunna möta provokationer utan dödande vapen inblandade. Civila måste alltid skyddas.

Nu vet ingen exakt vilken order som givits, vad som hände på fartyget och det måste klarläggas av en oberoende utredning. Den israeliska regeringen måste ta ansvar för det som hänt. Det är inte acceptabelt att regeringen handlar som om de alltid befinner sig i krig. Om jag vore israel skulle jag känna mig hotad av en regering som agerar så att man bränner broar mot omvärlden, förvärrar det säkerhetspolitiska läget istället för att bygga säkerhet för sitt folk.

Jag lider med alla fredsfrämjare i både Israel och Palestina, jag lider med de drabbade och deras familjer och jag hoppas på en annan politik i Israel. Det behövs mod dessa dagar för att inte falla i alla fällor som alla provokatörer gillrar för fredsprocessen. Men, det krävs att blockaden mot Gaza hävs, att bosättningarna stoppas och att Israel visar att man är beredd att förhandla om allt - även Jerusalem som huvudstad för två självständiga stater. Det krävs att palestinierna når samsyn och håller val för att få en fungerande ledning.

Sedan kan jag inte låta bli att beklaga de enkla lösningar som skanderas till vänster. Ta hem ambassadören, ta hem militärattachén och bojkotta Israel. Det leder till applåder och jubel bland hat- och plakatbärare, men sedan då? För min del vill jag skörda fred, bejaka lösningar och inte låsningar. Övertygad om att högre murar inte är vägen framåt - men många vill bygga sådana både mentala och reala.

onsdag 26 maj 2010

Nedrustningskonferens med tre dagar kvar

En intressant erfarenhet att följa vår svenska delegation i arbete under NPT-avtalets uppföljningskonferens i FN. Den har pågått hela maj månad men nu återstår bara tre dagar. Detta NonProlifirationTreaty tillkom ursrpungligen med sikte på att Tyskland inte skulle skaffa sig bomben. Det har utvecklats till ett omfattande avtal som undertecknats av alla utom tre stater - Israel, Indien och Pakistan.

Avtalet består av tre pelare som ska balansera: Nedrustning av kärnvapen, icke-spridning av kärnvapen och rätt till fredlig användning av kärnkraft för de som ikläder sig avtalets regim. Avtalet känner fem kärnvapenstater - alla som genomfört prov före 1965. De tre andra som har kärnvapen uppmanas att ansluta sig till avtalet som icke kärnvapenstater, vilket ingen av dem vill göra. Sedan har vi Nordkorea som har varit ansluten till avtalet men sagt upp detta på ett märkligt sätt. Övriga avtalspartner anser att DPRK ska återinträda, vissa har knappt erkännt att de uträtt.

IAEA är den myndighet som ska övervaka - kotrollera och säkra att avtalet efterlevs. Förvånad blev jag när jag inser att den är klart omtvistad - politiserad anser ngra, vissa ser det som en risk att ge dem makt och hänvisar t o m till risk för industrispionage. Aldrig funnits ngt substantiellt på sistnämnda tema, men här känns det som positioner lite à la carte. Ta taktiska kärnvapen som jag intresserat mig särskilt för, här vill Ryssland inte göra ngt med hänvisning till västs konventionella övervikt. Lite samma argument använder Frankrike - fast tvärtom. Taktiska kärnvapen var ursprungligen en väg för väst att balansera Rysslands konventionella militära övervikt. Som sagt, argumenten cirkulerar.

Det finns flera spänningar i konferensen. Kan de överbryggas eller ska även denna konferens misslyckas som den förra? Iran intar en tydligt apart position med varierande krav, men de kan ställa till en hel del och hindra konsensus. De ingår i NAM-gruppen under Egyptisk ledning. Den gruppen är talför - men även Frankrike. US intar en rätt låg profil idag - lite varierande beroende på om det talas nedrustning, icke-spridning eller fredlig användning. Men de markerar vilja att hjälpa till att ta oss vidare. EU splittrar sig här på Frankrike som extrem, sedan UK och så finns vi andra där. Sverige och Irland samkör en del. Kina är nästan osynliga, men vill ha cred för sitt beslut att inte angripa ngn stat som saknar kärnvapen. Negativa säkerhetsgarantier är en nöt, IAEA:s tilläggsprotokoll en annan och så finns det frågor om Israel och de är flera. Mellan-Östern - är rätt tydligt i förslaget och bra, men vi har ännu inte hört olika delegationers syn på detta. Men kärnvapenfri zon är med i ordförandens resolutionstext. Med rätt tydlig tidtabell som också stöds av US. Frågorna om kärnvapenfria zoner i relation till IAEA:s tilläggsprotokoll verkar också spöka. När det gäller konvention är det långt kvar, men kanske kan man effektivisera arbetet lite som bl a Sverige spelat in. Nu hålls en stor konferens vart 5:e år för uppföljning, men detta arbete skulle tjäna på mer fortlöpande dialog och uppföljning. Men det är också omdiskuterat. Sedan är det Indien-undantaget som USA betonar som väcker ilska men som är ett faktum. Det blir nog en liten nöt för ordföranden att knäcka.

Nu dags att sova för att orka med morgondagen - som nog blir lång. Tiden börjar bli knapp.

torsdag 13 maj 2010

Ungdomsledare - sänder varningssignal

'Comrade Julius Malema shall make a public apology to the president of the A.N.C, the A.N.C. and the public in general,'' read the disciplinary committee's statement.It further threatened Mr. Malema with suspension from the A.N.C. if he is again found guilty of provoking party divisions within the next two years.

Så lyder slutsatsen från den diciplin-nämnd inom ANC som granskat ett antal anklagelser mot ANC:s ungdomsorganisations ledare. Julius Malema ska alltid uppträda så att han visar respekt och behärskning, lovar han. Spännande med tanke på hans historia. Han var anklagad för att han medvetet åkt till Zimbabwe och ställt sig på Mugabes sida när Zuma sökte förhandla för att lösa Zimbabwes politiska kris. Nästa anklagelse handlar om Malemas flitiga sjungande av en gammal befielsesång om att "döda en boer" och så slängde Malema ut en BBC-journalist från en presskonferens. Själv funderar jag på om detta ansågs fel eller om det värsta enligt ANC:s ledning och diciplingrupp var att han vid en regional ungdomskonferens den 11 april jämförde Zuma med Mbeki.

Utlåtandet är ju inte en dom, även om ANC:s ledning verkar ha en tendens att vilja ha politiska domstolar. Men, de som trodde att tisdagen skulle innebära början till slutet för Malema i ANC får nog tänka om. Utlåtandet blev mildare än väntat. Av detta kan man dra vilka slutsatser för framtiden? Är det ännu et oroande tecken på att den försoningsprocess som Mandela gjorde till sin inte omfattat alla. Att polariseringen ökar i detta fantastiska land. Sydafrikanarna är värd något mycket bättre än detta, ett ledarskap som förmår öppna möjligheter för alla istället för att söka planmässigt dirigera utvecklingen med kvoter hit och dit. Jag hoppas intensivt, men nog sänder ungdomsledaren i ANC ut varningssignaler. På samma tema som de "vita" extremisterna. Titta på ungdomsledarna och få en bild av vad partierna sår för framtiden. Där som här.

tisdag 11 maj 2010

Euron utmanas

Det är full fart på världens börser. Både uppåt och nedåt. Oroligt kan man väl säga. För nu prövas om EU-länderna menar allvar och om man klarar uppdraget att räta upp svagheterna inom ekonomin. Det sägs att det är Euroländerna som ska fixa detta, men vi måste inse att vi alla är beroende av Eurons hälsa, även fast vi inte är medlemmar. Det krävs ett gemensamt ansvarstagande, men självklart inga gratisluncher på svenska skattebetalarnas bekostnad.

Det är ju uppenbart att Euroområdet rymmer stora olikheter. Länderna har inte mäktat ta itu med detta. Centerpartiet baserade sitt Eurobeslut på ekonomiska grunder. Vi sa att det lät bra med den ekonomiska stabilitetspakten, men ifrågasatte om den skulle klara sig om det stormade. Därför ville vi pröva och utvärdera funktionen under såväl hög- som lågkonjunktur. Nu finns utmärkta möjligheter för detta. Helt klart är att det kommer att krävas en hel del nya beslut för att skapa en bättre ordning och stabilitet i valutaområdet. Låt oss se detta på plats och fundera över konsekvenserna för oss och övriga. Vi kommer att ha ett nytt utgångsläge att föhålla oss till.

Jag delar många andras åsikt att det är historiska brister från ECB, Euroländerna som bäddat för dagens turbulens. Alltför många har valt att blunda för att slippa ta itu med utmaningarna på hemmaplan. Greklands elände inte dök upp ur tomma intet. 22 av 27 EU-länder överskred stabilitetspakten 2009 och 14 av 17 Euroländer. Budgetunderskotten var tvåsiffriga inte bara i Grekland, utan också i Spanien, Storbritannien och Irland. Italiens statsskuld ökade till 115,8%. Förutom Sverige var det bara Danmark, Luxemburg, Finland och Estland som höll underskotten under det uppsatta 3%-taket i stabilitetspakten. 2009. För 2010 ser det än sämre ut. Det säger väl något om hur regelverket fungerat och accepterats. Kommissionen varnade för att länderna varit för optimistiska i sina framtidsprognoser. Särskilt varnades för att Spaniens underskott riskerar stiga i snabb takt. Har det hänt något rejält för att hindra kaos, innan Greklands läge blev akut? Knappast. Det säger också något om vad som krävs framåt. Inte bara lånepaket - utan också tuffa beslut som förändrar strukturer. Det kommer också påverka oss alla, men alternativet blir tuffare.

Sedan är det en helt annan sak att vi inte nu ska folkomrösta om att Sverige ska gå över till Euro, men vi ska inte heller blunda för utvecklingen utan ha hög beredskap och noggrannt följa med och analysera verkligheten. Den ändras och vi måste också vara beredd att göra det. Helst inte för att vi är tvugna, utan för att vi vill. För min del är det allt jag vill just nu - att söka hålla mig uppdaterad och söka kunskap för att analysera mera. Vissa är tvärsäkra- åt olika håll. Själv är jag genuint osäker i dagsläget.

Sverige har all anledning att vara uppmärksam. Visserligen vekrar vi tillhöra de som är bäst i klassen, har vi betalat av statsskulden från 70% av BNP i slutet av 90-talet till 35% 2008. men vi hade inte ordning i vår ekonomi i slutet av 80-talet och det fick vi alla betala för. Åtminstone dagens politiska ledning har lärt läxan. Men när jag lyssnar på kraven från vänstern låter de som om de var på utflykt då.

måndag 10 maj 2010

Halverad restaurangmoms - kampanjstart

Timing. Precis när vi i länet drar igång vår del av Vårkampanjen har finansmarknaden fått hicka igen. Osäker prognos, blir det influensa?

Men, om ekonomin inte får influensa gäller alltjämt att vi ska minska skattetrycket på tjänstemarknaden. Det vore rimligt att nu ta steget och halvera restaurangmomsen. Det finns uppgifter som talar om att det skulle ge 10 000 nya jobb. Må så vara, jag känner mig lätt osäker på detta - inte minst när strejkvarsel läggs för större löneökningar. Men oaktat detta, är det rimligt att vi i Sverige som vill bli det nya Matlandet skattar restaurangbesök högre än t ex Finland? Är det rimligt att vi har en ordning som innebär att jag får betala dubbelt så hög skatt om jag äter maten ute, i förhållande till om jag hämtar hem den? Är detta inte ett extra krångel att redovisa dubbla momssatser som vi får betala för att restaurangerna skall klara skatteadministrationen?

För oss i Stockholms län är momsen extra viktig för att stimulera besöksnäringens intresse av Stockholmsregionen. Visst hade det varit perpekt om vi klarat av att halvera momsen redan till turistinvasionen runt Kronprinsessans bröllop. Tänk så många som då skulle åka hem från Stockholm med ett stort leende och känslan att vilja komma tillbaka för att det är fint, gott och bra priser på stan.

Fruktsmilisen på SL-bussarna och matpartiet.se talar för halverad restaurangmoms - jag också. Motionerade om detta i höstas.

lördag 8 maj 2010

Rödluvan och vargen visas på Vänsterkongress

Vänsterpartiet kongressar i Gävle och det några dagar efter att budgetmotionen från grönvänstern presenterats. En motion som lovar höja nästan alla bidrag - slopar arbetsgivaravgifter för 8 miljarder och höjer miljö- och energiskatter med i runda svängar 5 miljarder och sedan flaggar för skatt på miljonärer och förmögna (!) kommande år. Exakt hur skatteframtiden ser ut återstår att se. Vem vet - det kanske får bli folkomröstning om det också ;p

Men idag läser jag med visst intresse hur kommunisterna i partiet - som Kalle Larsson och andra gläds åt att de säkrat utrymmet för att höja skatterna för vanliga och låga inkomster kommande år. Och nog lär det bli skattebataljer under kommande år - om olyckan är framme. För en sak är att vänsterpartiet talar tystare om sina skatte- och utgiftskrav - men ingen ska tro att de övergivit dem. De vill ju helt klart att "handlingsutrymmet för politiken ska öka". Då krävs ökade skatter och mindre kvar av lönen för vanligt folk.

Noterar att kongressen nu krävt att 6-timmarsdagen ska vara kvar som krav i valet. Låter som en tydlig signal om en utgiftspolitik som skulle föra ut oss på ett ekonomiskt gungfly. Man skulle ju kunna tro att även Vänsterpartiet lärt något av Grekland...men det är kanske vad de gjort. Lova stort och brett, 2 extra månadslöner där eller 2 timmars extra lön här. Det vänsterflanken planerar är måhända att skapa ekonomiskt kaos - och därmed bädda för konflikter. Vissa i partiet drömmer nog om att skapa ett "revolutionärt klimat".

Grönvänstern söker i sin budgetmotion locka väljare genom att delvis "låna Alliansens kläder". De vill absolut inte skrämma väljare, därför talar de bara om mer godis och menar att betalningen bara ska drabba "förmögna" och "miljonärer". Men nog är Ohly och hans vänsterparti en ulv i fårakläder! Tänker på vargen i sagan om Rödluvan. Verkar vänlig och kanske lockar en och annan med sina lånta kläder, men se upp för vad de har i tankarna!

onsdag 5 maj 2010

Go Pride - i Vilnius

Så har det hänt igen. Mötesfriheten för HBT-personer åsidosätts i en av våra Baltiska grannländer. När Litauens Riksåklagare drar tillbaka tillståndet för Pridetåget i Vilnius visar man ånyo att det är en bra bit kvar tills man lever upp till sina åtaganden som medlem i EU och Europarådet och till Europakonventionens krav.

Hörde om att viss personal den dagen inte kan jobba och att vissa bussar den dagen måste servas m m. Det låter som dåliga rykten och dåliga historier, men det verkar vara just exempel på hur man virder sig för att kunna hindra Pridefestivalen att äga rum i Vilnius. Det finns en del att jobba på för vårt grannland.

Men jag är glad för att presidenten verkar vilja hävda mötesfriheten och att hon uppenbarligen ingripit i konflikten. Förväntar mig att Pridefestivalen kan fullföljas som planerat. Håller med Birgitta Ohlsson i hennes kommentar om det märkliga i att främlingsfientliga får demonstrera - men inte HBT-personer som kämpar för sina självklara rättigheter. Om det blir så är det en given fråga i Euroaprådet - till ministerkommittén. Igen!

Jag säger bara Go Pride!

måndag 3 maj 2010

Dawit och Pressfrihetens dag!

Idag på FN:s dag för pressfrihet är det tyvärr självklart att uppmärksamma Dawit Isaak, vår svensk som nu är inne på sin 3 145:e dag i Eritreanskt fängelse. Han sitter inlåst utan rättegång under vidriga förhållanden. Det kan vi utgå ifrån, även om faktiskt ingen oberoende fått besöka honom och ingen säkert vet var han finns idag. Även om vi nu får uppgifter från en tidigare fångvaktare, i ett land som Eritrea - vem i hela Eritrea kan man lita på??? Har talat en hel del med UD på senare tid om Dawit. Inte lätt med öppen eller tyst diplomati, eller strypa bistånd från EU. Av erfarenhet vet vi ju att dessa herrar diktatorer inte bryr sig om vilket. Men klart att det itne ska vara bistånd utan krav från EU. Öppen kritik prövades av Laila Freivalds och Dawit blev inte fri och nu har vi prövat tyst igen - och Dawit sitter kvar. Inget verkar bita. Men hoppet lever - Free Dawit!

Dawit är inte ensam om sitt öde. Inte i Eritrea och inte i världen. I Eritrea uppges Reportrar utan gränser 25 journalister i fängelse av totalt 168 i världen. Toppar gör Kina med 30, sedan har vi Iran tätt följt av Cuba och Eritrea. I de felsta fall rör det sig om diktaturer av lite olika sort - men alla mer eller mindre auktoritära och totalitära. Israel utgör undantaget som bekräftar regeln.

Under de senaste månaderna har jag talat om pressfrihet med Kinas vice-president, med Vietnams talman m fl , med Rwandas president och parlamentariker, med Turkiska ministrar och jag gläds åt att Sverige planerar ett seminarium vid juni-sessionen i Europarådet kring detta. Pressfriheten är satt under tryck även på vår kontinent. Då inte bara i Ryssland, Ukraina och liknande länder utan även i Italien och Frankrike för att ta något exempel. Mina brittiska kollegor anser att Murdoch devalverat pressfrihetens innebörd. Hos oss ser vi effekter av Muhammed-teckningarna. Vi har ju frihet under ansvar - utgivaransvar. Det är viktigt att slå vakt om - och inte kasta ut barnet med badvattnet.

Självklart ska inte frihet bara gälla det utgivna ordet - utan vara teknikoberoende - men då också ansvaret. Ska bli intressant att se vad som händer med YGL - om vi får en ny grundlag eller inte. Oaktat - så måste vi vara oerhört varsamma om pressfriheten. Utgör en kärna i demokratin och en värdemätare på hur den fungerar!