Så ser vi på nytt hur den Kinesiska regimen slår ned människor som kräver sina MR. För ett år sedan stängdes Tibet för all insyn - lugn skulle råda. Nu finns uppenbart rapporter om vad som händer Uigurerna - men sant eller falskt? Helt klart är att många dödats i kampen för frihet och MR. Ännu fler har skadats och fängslats och fler lär det bli. Det stora landet är ingen demokrati, har ingen mediafrihet eller för den delen religionsfrihet. Inte heller ett oberoende rättsväsende. Kort och gott - allt är beroende av Partiet och det går före allt och alla. Sådan är kommunismens kinesiska ansikte. Kina behöver reformer på väldigt många områden. Här finns samtidigt oerhört stora möjligheter. Men rädslan för olikheter, för mångfald och för att landet skall splittras är alltför styrande. De ser inte att våldet och tvånget bara bygger upp spänningarna.
För ett år sedan kämpade regimen för att putsa OS-ringarna, men nu finns inget sådant som hämmar. Det som nu händer kan därför sluta väldigt, väldigt illa. Men Kina måste manas att ta sitt ansvar - att stoppa dödandet och förtrycket av MR. Den Kinesiska regimen kan lika lite som den Iranska, eller någon annan - i längden överleva folkets röst. Även om de söker splittra och byta ut folk, flytta runt och hota.
Något att ha i åtanke när nu ledare för 8 av våra stora industrialiserade nationer gör sig redo för att mötas i Italien imorgon. När säkerhetspolitiken diskuteras med Hu Jintao så handlar det inte bara om Nordkorea och Afghanistan/Pakistan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar