Noterar att det varit skottlossning inför de turkiska lokalvalen... Säkert inte första gången och inte heller sista. Men oaktat vilket - detta är oförsvarligt och mycket allvarligt. Turkiet och EU, Europarådet måste arbeta tillsammans för att säkra att demokratin får bukt med de gamla strukturer som lever kvar. Det finns alltjämt en klanmentalitet, en icke-demokratisk familjetradition som krockar rejält med de standarder som Turkiet skrivit under. Men vi måste å andra sidan, för att nå verkliga resultat, se till att lära oss mera och respektera olikheterna bättre. Det måste finnas rum för olika system inom vårt Europa - men däremot ska vi inte ge avkall på våra grundläggande värden om MR, om demokrati och fungerande rättstat.
Tyvärr finns det alltför många som alltför lätt söker varje tillfälle att peka finger mot Turkiet och kräva att förhandlingar ska avbrytas, alltsom oftast ligger bakom detta ett politiskt intresse att stänga dörrar. Ett intresse som oftast motiveras och blåses under med religös rädsla. Men frågan är om det inte är denna religösa retorik som leder oss in i återvändsgränden. Jag försvarar självklart och tveklöst rätten - båda att tro och icke tro. Men låt oss inte göra denna mänskliga rättighet till den styrande i internationell politik. Det leder oss till politiska felslut och riskerar kidnappa politiken. Bakom detta ligger olika maktpolitiska intressen. Självklart ska vi se detta - även Turkiets maktpolitiska intressen. Men om vi inte ska fastna där måste vi ha modet att utmana varandra i syfte att förstå, respektera och utveckla våra samhällen. Självklart ska inten av oss tiga om det vi ser och ogillar. Men om det alltid uppfattas som uteslutande så kommer försvsmekanismerna bara att mobiliseras. Då bygger vi både murar och vallgravar. Låt oss därför vara mycket tydliga - om Turkiet vill söka medlemsskap i EU och uppfyller kriterierna ska de välkomnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar