Så satt jag vid köksbordet igen, med Mona bakom talarstolen i Almedalen. Lite förvånande att hon gömmer sig, varför då? Men för övrigt var det ett bättre tal än väntat. Det flöt på och hade sina poänger, dels när hon talade internationellt, om rädsla och om fler i jobb för att betala välfärden. Men nog kändes det annars som om hon främst ville mana fram de sina, traditionalisterna inom socialdemokraterna. Hon lovade hit och hon lovade dit i gammal god vana och gömde inte bara sig utan också budskapet om hur det skulle betalas. Mer jobb skulle det bli om hon fick bestämma - i kommuner och landsting och de skulle vara heltidsjobb - för kvinnornas skull. Offentligt och bra, på gammalt kännt manér. Snälla, kvinnor vill mer än så. Vi kan, vi vill och vi törs mer idag än igår och än mer imorgon. De studenter du talade om vill mer och kan mer än på Erlanders tid, än på både din och min tid. Låt dem få andra möjligheter att växa - driv inte ut dem ur landet. Kom ihåg att det är flickorna osm drar och pojkarna som stannar kvar...
Sedan kan man ju fundera på hur hon får ihop välfärdens intäkter, om hon ska möta rädslorna att spendera genom att höja skatterna för vanliga jobbare. Hon talade om "fabriksarbetarna" som om vi befann oss på 40 -60-talet. Men för de allra flesta så innebär Monas löften att det kostar rejält i plånboken. Det blir mindre kvar utan att det leder till annat än risk för en skenande offentlig sektor. Vi vet ju att det är Ohlys planer...Bäva månde de unga som får denna börda att bära på. För det blir inte mycket kvar i plånboken då och vi konkurrerar om arbetskraft - inte att förglömma - med länder med helt andra villkor.
Nej, Mona och socialdemorkaterna kan tala lockande till en och annan av oss med barn som nu är på väg ur gymnasiet, till äldre - men hon visade att hon inte har några nya visioner eller lösningar - bara gamla drömmar. Och de gamla lösningarna har vi redan provat och nog kan Sverige mer, bättre än så.
Sedan är det uppenbart att hon tagit över Göran Perssons språk när det gäller Maud. Man kúnde riktigt höra - nästan hat - när hon talade om Maud. Märkligt kan jag tycka - här behöver nog de båda kvinnliga partiledarna fundera mera på hur de möter varandra. Innan det går längre...
Alltnog, ska bli spännande att höra Peter (?) och Lars för att se det spektra de bjuder inte till. Finns en hel del sommartankar att ta med i hängmattan...inför 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar