Nu närmar sig intensivskedet i valrörelsen. Moderaternas partisekreterare går ut och säger att de nya nu vill bli Hela Sveriges parti. One size fits all tänker jag på - och känner att jag mött den tanken förut. Mötte den i Rwanda när jag talade med den nu omvalde Kagame. Mött den i annan modell i både Kina och Vietnam eller för den delen i Angola och Sydafrika. Det styrande partiet - Makthavarna. De som företräder högre värden än sitt folk. Ja, nu överdriver jag kanske du tycker - och visst. Men, nog finns det spårbarhet i tänket - där och här - Partiet med stort P ;/
Misstänker att socialdemokraterna som vant sig vid att ikläda sig den rollen just nu våndas. De funderar nog som bäst på hur de ska kunna göra om det moderata reptricket. Båda önskar sig nog till ett tvåpartisystem i Sverige. När vissa talar om att ideologierna är döda så handlar det bara om vem som är bäst på att vara makthavare - eller? Handlar om Person -er och inte om Partier. Utvecklingen skapar något nytt - eller är det bara något gammalt?
Min tro är att vi behöver synliggöra och diskutera både ideologier och intressen. Hur vi värderar olika intressen, hur vi väger av säger ju en del om vår ideologi. Det måste vi diskutera och inte dölja bakom bilden av att företräda Allmänintresset. Vad är det? Ett hopkok av alla intressen? Eller något man döljer sig bakom för att framställa sina förslag som bra för alla? Jag upprördes rejält av Göran Persson när han nedlåtande talade om särintressen och jag kan inte låta bli att göra detsamma när det görs idag. Det är ju olikheterna som berikar, särintressena som driver utvecklingen framåt. Så länge leve särintressen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar