Självklart ska vi hävda religionsfrihet som en mänsklig rättighet. Men, vi måste också ta tydlig debatt mot de religiösa extremisterna, varhelst de dyker upp. Det är en sak att ha och utöva sin tro, men när man utifrån denna tro vill forma hela samhället handlar det om någonting annat - om politik. Den ska inte ha någon skyddad tillvaro. Den ska synas och debatteras öppet.
Det finns de som anser att man genom att gömma sig bakom religionsfriheten, kan ha rätten på sin sida att göra vad som helst. Extremister finns inom alla religioner. Nu hör vi om en liten kyrka - 10 medlemmar?! - som offentligt ska bränna Koraner den 11 september. Så oerhört enfaldigt och dumt. Bokbränning har vi sett genomföras i totalitära sammanhang. Att bränna biblar, koraner, torarullar eller andra skrifter blir ett säkert sätt att tända eld på konflikter mellan religösa extremister. Det är medvetet något som görs för att hetsa, att angripa något man vet betydelsen av för de mest religösa av annan tro. Att göra det och samtidigt tala om religionsfrihet är helt obegripligt. Det skulle här kunna dömas som hets och det borde man kunna komma åt även i USA. Fördömanden är bra, men nog borde man kunna agera mot dessa religösa extremister också legalt.
Men, det finns ju så ofantligt många exempel på religös extremism. Ta Iran som ett annat exempel. Där ska flera kvinnor men även några män nu igen möta döden genom att stenas. Dödsstraffet är i sig oacceptabelt och måste avskaffas. Men i ett land som Iran känns det som ett gigantiskt steg när man fortfarande talar om att stena till döds. Återigen religös extremism som håller människor i ett järngrepp. De kraftiga fördömanden och den uppmärksamhet som tvåbarnsmamman fått verkar ha haft viss effekt. Men, tillåt mig tvivla på om den är långsiktig. Iran är ännu ett exempel på vad som följer i förlängningen i ett samhälle där man inte tar debatten mot religös extremism, precis på samma sätt som mot politisk extremism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar