Så här i efterdyningarna till valet kan jag inte låta bli att fundera över en del strömningar jag mött i valrörelsen. Många talar just nu om Sverigedemokraterna och ägnar tid åt att spekuera kring deras rasistiska rötter. Fullt förståligt, men själv funderar jag mer över vart de är på väg och vad som händer i väljarkåren.
Lär väl få vänta på SOM-institutets redogörelse för detta så småningom. Men helt ovetenskapligt har jag denna gång mött personer i valrörelsen som står för en oerhört värdekonservativ hållning, flera av dem har starkt religös hållning till världen. När jag lyssnar till en del av de budskap som Sverigedemokraterna går ut med så har de ju skruvat sig för att passa dessa väljare. De går till storms mot muslimer på samma sätt som delar av den kristna högern i USA. Det låter ibland som att de skulle haft några utsända på Teaparty-rörelsens möten. Inte för att det är någon kopia, långt därifrån. Men det finns strömningar som söker sina företrädare och som jag funderar om SD söker fånga upp.
De politiskt kontrastsökande religösa grupperna finns också i Sverige. De finns även hos många nysvenskar. Det ökade religösa politiska inslaget är en strömning som nog finns skäl att granska lite närmare och fundera på vart det tar vägen. Här har vi sekulära politiker lite svårt att både se, förstå och ännu mer ta debatt med dessa. Politiska värderingar i debatt med trosuppfattningar är ingen enkel ekvation. Men frågan är om vi inte måste försöka oss på att hitta någon formel för det. För frågan jag ställer mig är om vi inte är på väg att få en kristen höger även här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar