'Comrade Julius Malema shall make a public apology to the president of the A.N.C, the A.N.C. and the public in general,'' read the disciplinary committee's statement.It further threatened Mr. Malema with suspension from the A.N.C. if he is again found guilty of provoking party divisions within the next two years.
Så lyder slutsatsen från den diciplin-nämnd inom ANC som granskat ett antal anklagelser mot ANC:s ungdomsorganisations ledare. Julius Malema ska alltid uppträda så att han visar respekt och behärskning, lovar han. Spännande med tanke på hans historia. Han var anklagad för att han medvetet åkt till Zimbabwe och ställt sig på Mugabes sida när Zuma sökte förhandla för att lösa Zimbabwes politiska kris. Nästa anklagelse handlar om Malemas flitiga sjungande av en gammal befielsesång om att "döda en boer" och så slängde Malema ut en BBC-journalist från en presskonferens. Själv funderar jag på om detta ansågs fel eller om det värsta enligt ANC:s ledning och diciplingrupp var att han vid en regional ungdomskonferens den 11 april jämförde Zuma med Mbeki.
Utlåtandet är ju inte en dom, även om ANC:s ledning verkar ha en tendens att vilja ha politiska domstolar. Men, de som trodde att tisdagen skulle innebära början till slutet för Malema i ANC får nog tänka om. Utlåtandet blev mildare än väntat. Av detta kan man dra vilka slutsatser för framtiden? Är det ännu et oroande tecken på att den försoningsprocess som Mandela gjorde till sin inte omfattat alla. Att polariseringen ökar i detta fantastiska land. Sydafrikanarna är värd något mycket bättre än detta, ett ledarskap som förmår öppna möjligheter för alla istället för att söka planmässigt dirigera utvecklingen med kvoter hit och dit. Jag hoppas intensivt, men nog sänder ungdomsledaren i ANC ut varningssignaler. På samma tema som de "vita" extremisterna. Titta på ungdomsledarna och få en bild av vad partierna sår för framtiden. Där som här.
torsdag 13 maj 2010
tisdag 11 maj 2010
Euron utmanas
Det är full fart på världens börser. Både uppåt och nedåt. Oroligt kan man väl säga. För nu prövas om EU-länderna menar allvar och om man klarar uppdraget att räta upp svagheterna inom ekonomin. Det sägs att det är Euroländerna som ska fixa detta, men vi måste inse att vi alla är beroende av Eurons hälsa, även fast vi inte är medlemmar. Det krävs ett gemensamt ansvarstagande, men självklart inga gratisluncher på svenska skattebetalarnas bekostnad.
Det är ju uppenbart att Euroområdet rymmer stora olikheter. Länderna har inte mäktat ta itu med detta. Centerpartiet baserade sitt Eurobeslut på ekonomiska grunder. Vi sa att det lät bra med den ekonomiska stabilitetspakten, men ifrågasatte om den skulle klara sig om det stormade. Därför ville vi pröva och utvärdera funktionen under såväl hög- som lågkonjunktur. Nu finns utmärkta möjligheter för detta. Helt klart är att det kommer att krävas en hel del nya beslut för att skapa en bättre ordning och stabilitet i valutaområdet. Låt oss se detta på plats och fundera över konsekvenserna för oss och övriga. Vi kommer att ha ett nytt utgångsläge att föhålla oss till.
Jag delar många andras åsikt att det är historiska brister från ECB, Euroländerna som bäddat för dagens turbulens. Alltför många har valt att blunda för att slippa ta itu med utmaningarna på hemmaplan. Greklands elände inte dök upp ur tomma intet. 22 av 27 EU-länder överskred stabilitetspakten 2009 och 14 av 17 Euroländer. Budgetunderskotten var tvåsiffriga inte bara i Grekland, utan också i Spanien, Storbritannien och Irland. Italiens statsskuld ökade till 115,8%. Förutom Sverige var det bara Danmark, Luxemburg, Finland och Estland som höll underskotten under det uppsatta 3%-taket i stabilitetspakten. 2009. För 2010 ser det än sämre ut. Det säger väl något om hur regelverket fungerat och accepterats. Kommissionen varnade för att länderna varit för optimistiska i sina framtidsprognoser. Särskilt varnades för att Spaniens underskott riskerar stiga i snabb takt. Har det hänt något rejält för att hindra kaos, innan Greklands läge blev akut? Knappast. Det säger också något om vad som krävs framåt. Inte bara lånepaket - utan också tuffa beslut som förändrar strukturer. Det kommer också påverka oss alla, men alternativet blir tuffare.
Sedan är det en helt annan sak att vi inte nu ska folkomrösta om att Sverige ska gå över till Euro, men vi ska inte heller blunda för utvecklingen utan ha hög beredskap och noggrannt följa med och analysera verkligheten. Den ändras och vi måste också vara beredd att göra det. Helst inte för att vi är tvugna, utan för att vi vill. För min del är det allt jag vill just nu - att söka hålla mig uppdaterad och söka kunskap för att analysera mera. Vissa är tvärsäkra- åt olika håll. Själv är jag genuint osäker i dagsläget.
Sverige har all anledning att vara uppmärksam. Visserligen vekrar vi tillhöra de som är bäst i klassen, har vi betalat av statsskulden från 70% av BNP i slutet av 90-talet till 35% 2008. men vi hade inte ordning i vår ekonomi i slutet av 80-talet och det fick vi alla betala för. Åtminstone dagens politiska ledning har lärt läxan. Men när jag lyssnar på kraven från vänstern låter de som om de var på utflykt då.
Det är ju uppenbart att Euroområdet rymmer stora olikheter. Länderna har inte mäktat ta itu med detta. Centerpartiet baserade sitt Eurobeslut på ekonomiska grunder. Vi sa att det lät bra med den ekonomiska stabilitetspakten, men ifrågasatte om den skulle klara sig om det stormade. Därför ville vi pröva och utvärdera funktionen under såväl hög- som lågkonjunktur. Nu finns utmärkta möjligheter för detta. Helt klart är att det kommer att krävas en hel del nya beslut för att skapa en bättre ordning och stabilitet i valutaområdet. Låt oss se detta på plats och fundera över konsekvenserna för oss och övriga. Vi kommer att ha ett nytt utgångsläge att föhålla oss till.
Jag delar många andras åsikt att det är historiska brister från ECB, Euroländerna som bäddat för dagens turbulens. Alltför många har valt att blunda för att slippa ta itu med utmaningarna på hemmaplan. Greklands elände inte dök upp ur tomma intet. 22 av 27 EU-länder överskred stabilitetspakten 2009 och 14 av 17 Euroländer. Budgetunderskotten var tvåsiffriga inte bara i Grekland, utan också i Spanien, Storbritannien och Irland. Italiens statsskuld ökade till 115,8%. Förutom Sverige var det bara Danmark, Luxemburg, Finland och Estland som höll underskotten under det uppsatta 3%-taket i stabilitetspakten. 2009. För 2010 ser det än sämre ut. Det säger väl något om hur regelverket fungerat och accepterats. Kommissionen varnade för att länderna varit för optimistiska i sina framtidsprognoser. Särskilt varnades för att Spaniens underskott riskerar stiga i snabb takt. Har det hänt något rejält för att hindra kaos, innan Greklands läge blev akut? Knappast. Det säger också något om vad som krävs framåt. Inte bara lånepaket - utan också tuffa beslut som förändrar strukturer. Det kommer också påverka oss alla, men alternativet blir tuffare.
Sedan är det en helt annan sak att vi inte nu ska folkomrösta om att Sverige ska gå över till Euro, men vi ska inte heller blunda för utvecklingen utan ha hög beredskap och noggrannt följa med och analysera verkligheten. Den ändras och vi måste också vara beredd att göra det. Helst inte för att vi är tvugna, utan för att vi vill. För min del är det allt jag vill just nu - att söka hålla mig uppdaterad och söka kunskap för att analysera mera. Vissa är tvärsäkra- åt olika håll. Själv är jag genuint osäker i dagsläget.
Sverige har all anledning att vara uppmärksam. Visserligen vekrar vi tillhöra de som är bäst i klassen, har vi betalat av statsskulden från 70% av BNP i slutet av 90-talet till 35% 2008. men vi hade inte ordning i vår ekonomi i slutet av 80-talet och det fick vi alla betala för. Åtminstone dagens politiska ledning har lärt läxan. Men när jag lyssnar på kraven från vänstern låter de som om de var på utflykt då.
måndag 10 maj 2010
Halverad restaurangmoms - kampanjstart
Timing. Precis när vi i länet drar igång vår del av Vårkampanjen har finansmarknaden fått hicka igen. Osäker prognos, blir det influensa?
Men, om ekonomin inte får influensa gäller alltjämt att vi ska minska skattetrycket på tjänstemarknaden. Det vore rimligt att nu ta steget och halvera restaurangmomsen. Det finns uppgifter som talar om att det skulle ge 10 000 nya jobb. Må så vara, jag känner mig lätt osäker på detta - inte minst när strejkvarsel läggs för större löneökningar. Men oaktat detta, är det rimligt att vi i Sverige som vill bli det nya Matlandet skattar restaurangbesök högre än t ex Finland? Är det rimligt att vi har en ordning som innebär att jag får betala dubbelt så hög skatt om jag äter maten ute, i förhållande till om jag hämtar hem den? Är detta inte ett extra krångel att redovisa dubbla momssatser som vi får betala för att restaurangerna skall klara skatteadministrationen?
För oss i Stockholms län är momsen extra viktig för att stimulera besöksnäringens intresse av Stockholmsregionen. Visst hade det varit perpekt om vi klarat av att halvera momsen redan till turistinvasionen runt Kronprinsessans bröllop. Tänk så många som då skulle åka hem från Stockholm med ett stort leende och känslan att vilja komma tillbaka för att det är fint, gott och bra priser på stan.
Fruktsmilisen på SL-bussarna och matpartiet.se talar för halverad restaurangmoms - jag också. Motionerade om detta i höstas.
Men, om ekonomin inte får influensa gäller alltjämt att vi ska minska skattetrycket på tjänstemarknaden. Det vore rimligt att nu ta steget och halvera restaurangmomsen. Det finns uppgifter som talar om att det skulle ge 10 000 nya jobb. Må så vara, jag känner mig lätt osäker på detta - inte minst när strejkvarsel läggs för större löneökningar. Men oaktat detta, är det rimligt att vi i Sverige som vill bli det nya Matlandet skattar restaurangbesök högre än t ex Finland? Är det rimligt att vi har en ordning som innebär att jag får betala dubbelt så hög skatt om jag äter maten ute, i förhållande till om jag hämtar hem den? Är detta inte ett extra krångel att redovisa dubbla momssatser som vi får betala för att restaurangerna skall klara skatteadministrationen?
För oss i Stockholms län är momsen extra viktig för att stimulera besöksnäringens intresse av Stockholmsregionen. Visst hade det varit perpekt om vi klarat av att halvera momsen redan till turistinvasionen runt Kronprinsessans bröllop. Tänk så många som då skulle åka hem från Stockholm med ett stort leende och känslan att vilja komma tillbaka för att det är fint, gott och bra priser på stan.
Fruktsmilisen på SL-bussarna och matpartiet.se talar för halverad restaurangmoms - jag också. Motionerade om detta i höstas.
lördag 8 maj 2010
Rödluvan och vargen visas på Vänsterkongress
Vänsterpartiet kongressar i Gävle och det några dagar efter att budgetmotionen från grönvänstern presenterats. En motion som lovar höja nästan alla bidrag - slopar arbetsgivaravgifter för 8 miljarder och höjer miljö- och energiskatter med i runda svängar 5 miljarder och sedan flaggar för skatt på miljonärer och förmögna (!) kommande år. Exakt hur skatteframtiden ser ut återstår att se. Vem vet - det kanske får bli folkomröstning om det också ;p
Men idag läser jag med visst intresse hur kommunisterna i partiet - som Kalle Larsson och andra gläds åt att de säkrat utrymmet för att höja skatterna för vanliga och låga inkomster kommande år. Och nog lär det bli skattebataljer under kommande år - om olyckan är framme. För en sak är att vänsterpartiet talar tystare om sina skatte- och utgiftskrav - men ingen ska tro att de övergivit dem. De vill ju helt klart att "handlingsutrymmet för politiken ska öka". Då krävs ökade skatter och mindre kvar av lönen för vanligt folk.
Noterar att kongressen nu krävt att 6-timmarsdagen ska vara kvar som krav i valet. Låter som en tydlig signal om en utgiftspolitik som skulle föra ut oss på ett ekonomiskt gungfly. Man skulle ju kunna tro att även Vänsterpartiet lärt något av Grekland...men det är kanske vad de gjort. Lova stort och brett, 2 extra månadslöner där eller 2 timmars extra lön här. Det vänsterflanken planerar är måhända att skapa ekonomiskt kaos - och därmed bädda för konflikter. Vissa i partiet drömmer nog om att skapa ett "revolutionärt klimat".
Grönvänstern söker i sin budgetmotion locka väljare genom att delvis "låna Alliansens kläder". De vill absolut inte skrämma väljare, därför talar de bara om mer godis och menar att betalningen bara ska drabba "förmögna" och "miljonärer". Men nog är Ohly och hans vänsterparti en ulv i fårakläder! Tänker på vargen i sagan om Rödluvan. Verkar vänlig och kanske lockar en och annan med sina lånta kläder, men se upp för vad de har i tankarna!
Men idag läser jag med visst intresse hur kommunisterna i partiet - som Kalle Larsson och andra gläds åt att de säkrat utrymmet för att höja skatterna för vanliga och låga inkomster kommande år. Och nog lär det bli skattebataljer under kommande år - om olyckan är framme. För en sak är att vänsterpartiet talar tystare om sina skatte- och utgiftskrav - men ingen ska tro att de övergivit dem. De vill ju helt klart att "handlingsutrymmet för politiken ska öka". Då krävs ökade skatter och mindre kvar av lönen för vanligt folk.
Noterar att kongressen nu krävt att 6-timmarsdagen ska vara kvar som krav i valet. Låter som en tydlig signal om en utgiftspolitik som skulle föra ut oss på ett ekonomiskt gungfly. Man skulle ju kunna tro att även Vänsterpartiet lärt något av Grekland...men det är kanske vad de gjort. Lova stort och brett, 2 extra månadslöner där eller 2 timmars extra lön här. Det vänsterflanken planerar är måhända att skapa ekonomiskt kaos - och därmed bädda för konflikter. Vissa i partiet drömmer nog om att skapa ett "revolutionärt klimat".
Grönvänstern söker i sin budgetmotion locka väljare genom att delvis "låna Alliansens kläder". De vill absolut inte skrämma väljare, därför talar de bara om mer godis och menar att betalningen bara ska drabba "förmögna" och "miljonärer". Men nog är Ohly och hans vänsterparti en ulv i fårakläder! Tänker på vargen i sagan om Rödluvan. Verkar vänlig och kanske lockar en och annan med sina lånta kläder, men se upp för vad de har i tankarna!
onsdag 5 maj 2010
Go Pride - i Vilnius
Så har det hänt igen. Mötesfriheten för HBT-personer åsidosätts i en av våra Baltiska grannländer. När Litauens Riksåklagare drar tillbaka tillståndet för Pridetåget i Vilnius visar man ånyo att det är en bra bit kvar tills man lever upp till sina åtaganden som medlem i EU och Europarådet och till Europakonventionens krav.
Hörde om att viss personal den dagen inte kan jobba och att vissa bussar den dagen måste servas m m. Det låter som dåliga rykten och dåliga historier, men det verkar vara just exempel på hur man virder sig för att kunna hindra Pridefestivalen att äga rum i Vilnius. Det finns en del att jobba på för vårt grannland.
Men jag är glad för att presidenten verkar vilja hävda mötesfriheten och att hon uppenbarligen ingripit i konflikten. Förväntar mig att Pridefestivalen kan fullföljas som planerat. Håller med Birgitta Ohlsson i hennes kommentar om det märkliga i att främlingsfientliga får demonstrera - men inte HBT-personer som kämpar för sina självklara rättigheter. Om det blir så är det en given fråga i Euroaprådet - till ministerkommittén. Igen!
Jag säger bara Go Pride!
Hörde om att viss personal den dagen inte kan jobba och att vissa bussar den dagen måste servas m m. Det låter som dåliga rykten och dåliga historier, men det verkar vara just exempel på hur man virder sig för att kunna hindra Pridefestivalen att äga rum i Vilnius. Det finns en del att jobba på för vårt grannland.
Men jag är glad för att presidenten verkar vilja hävda mötesfriheten och att hon uppenbarligen ingripit i konflikten. Förväntar mig att Pridefestivalen kan fullföljas som planerat. Håller med Birgitta Ohlsson i hennes kommentar om det märkliga i att främlingsfientliga får demonstrera - men inte HBT-personer som kämpar för sina självklara rättigheter. Om det blir så är det en given fråga i Euroaprådet - till ministerkommittén. Igen!
Jag säger bara Go Pride!
måndag 3 maj 2010
Dawit och Pressfrihetens dag!
Idag på FN:s dag för pressfrihet är det tyvärr självklart att uppmärksamma Dawit Isaak, vår svensk som nu är inne på sin 3 145:e dag i Eritreanskt fängelse. Han sitter inlåst utan rättegång under vidriga förhållanden. Det kan vi utgå ifrån, även om faktiskt ingen oberoende fått besöka honom och ingen säkert vet var han finns idag. Även om vi nu får uppgifter från en tidigare fångvaktare, i ett land som Eritrea - vem i hela Eritrea kan man lita på??? Har talat en hel del med UD på senare tid om Dawit. Inte lätt med öppen eller tyst diplomati, eller strypa bistånd från EU. Av erfarenhet vet vi ju att dessa herrar diktatorer inte bryr sig om vilket. Men klart att det itne ska vara bistånd utan krav från EU. Öppen kritik prövades av Laila Freivalds och Dawit blev inte fri och nu har vi prövat tyst igen - och Dawit sitter kvar. Inget verkar bita. Men hoppet lever - Free Dawit!
Dawit är inte ensam om sitt öde. Inte i Eritrea och inte i världen. I Eritrea uppges Reportrar utan gränser 25 journalister i fängelse av totalt 168 i världen. Toppar gör Kina med 30, sedan har vi Iran tätt följt av Cuba och Eritrea. I de felsta fall rör det sig om diktaturer av lite olika sort - men alla mer eller mindre auktoritära och totalitära. Israel utgör undantaget som bekräftar regeln.
Under de senaste månaderna har jag talat om pressfrihet med Kinas vice-president, med Vietnams talman m fl , med Rwandas president och parlamentariker, med Turkiska ministrar och jag gläds åt att Sverige planerar ett seminarium vid juni-sessionen i Europarådet kring detta. Pressfriheten är satt under tryck även på vår kontinent. Då inte bara i Ryssland, Ukraina och liknande länder utan även i Italien och Frankrike för att ta något exempel. Mina brittiska kollegor anser att Murdoch devalverat pressfrihetens innebörd. Hos oss ser vi effekter av Muhammed-teckningarna. Vi har ju frihet under ansvar - utgivaransvar. Det är viktigt att slå vakt om - och inte kasta ut barnet med badvattnet.
Självklart ska inte frihet bara gälla det utgivna ordet - utan vara teknikoberoende - men då också ansvaret. Ska bli intressant att se vad som händer med YGL - om vi får en ny grundlag eller inte. Oaktat - så måste vi vara oerhört varsamma om pressfriheten. Utgör en kärna i demokratin och en värdemätare på hur den fungerar!
Dawit är inte ensam om sitt öde. Inte i Eritrea och inte i världen. I Eritrea uppges Reportrar utan gränser 25 journalister i fängelse av totalt 168 i världen. Toppar gör Kina med 30, sedan har vi Iran tätt följt av Cuba och Eritrea. I de felsta fall rör det sig om diktaturer av lite olika sort - men alla mer eller mindre auktoritära och totalitära. Israel utgör undantaget som bekräftar regeln.
Under de senaste månaderna har jag talat om pressfrihet med Kinas vice-president, med Vietnams talman m fl , med Rwandas president och parlamentariker, med Turkiska ministrar och jag gläds åt att Sverige planerar ett seminarium vid juni-sessionen i Europarådet kring detta. Pressfriheten är satt under tryck även på vår kontinent. Då inte bara i Ryssland, Ukraina och liknande länder utan även i Italien och Frankrike för att ta något exempel. Mina brittiska kollegor anser att Murdoch devalverat pressfrihetens innebörd. Hos oss ser vi effekter av Muhammed-teckningarna. Vi har ju frihet under ansvar - utgivaransvar. Det är viktigt att slå vakt om - och inte kasta ut barnet med badvattnet.
Självklart ska inte frihet bara gälla det utgivna ordet - utan vara teknikoberoende - men då också ansvaret. Ska bli intressant att se vad som händer med YGL - om vi får en ny grundlag eller inte. Oaktat - så måste vi vara oerhört varsamma om pressfriheten. Utgör en kärna i demokratin och en värdemätare på hur den fungerar!
torsdag 29 april 2010
Vägval för Ukraina
Har den här veckan ägnat Ukraina en hel del tankar. Varit i Strassbourg på Europarådet och där begåvades vi bland annat med ett anförande av den nyvalde presidenten Yanukovych och efterföljande frågestund. Han sa sig själv vara garanten för professionell frihet för jornalister och för att straffrihet inte råder. Men nog är det intressant att fundera på vad han menar genom att betona professionell frihet? Det går ju då alltid att hävda att det finns vissa som inte kan sköta sitt jobb. Det verkar ju rätt många drabbas av idag. Bara på de två månader som passerat sedan han blev vald finns det mycket tydliga tecken på att pressfriheten inskränkts. Det gäller då inte bara den s k självcensuren för att inte bli av med jobbet, utan faktiskt också hot och tystande. En del av detta kan naturligtvis vara att vissa krafter nu fått luft under vingarna och agerar i husses anda. Men det faktum att det är Säkerhetstjänstens bas som är den stora mediamogulen talar sitt eget språk.
Yanukovych betonade Ukrainas säkerhetspolitiska val som icke-blocktillhörighet. Men med avtalet om att den ryska flottan ska få stanna kvar på Krim i ytterlgiare 25 år efter utgången av 2017 markerar Yanukovych vad han menar med det. Även om han nu köpt sig fortsatt rabatt på gaspriset (30%) så är vägvalet tydligt. Misstänker att han inte bjuder ut ngn annan del av Ukraina till NATO för andra rabatter?! Han har därmed tydligt markerat att den ryska intressesfären gäller igen - att Ukraina är en del av vad Putin kalla nära utlandet.
Det faktum att han talar vänligt om EU i några meningar och säger sig ha visat att man vill fortsätta EU-vägen ändrar inte bilden av presidentens vägval för Ukraina. I frågestunden kom frågan om planerna att återuppföra en Stalinstaty upp och han menade att den frågan skulle lösas i en folkomröstning. Ingen egen uppfattning gavs tillkänna. Detta samtidigt som han nämnde att han, till skillnad från Ukrainsk domstol och gällande Ukrainsk lag - inte anser att Holodomor ska ses som ett folkmord. Flitigt citerat av de ryska parlamentarikerna i den senare debatten om den frågan. Stalins utstuderade svältpolitik ledde till miljontals Ukrainares död och även till klarlagda följder som kannibalism.
Så till sist signaler som gavs under presidentens besök i Strassbourg, att Ukraina möjligen skulle vara på väg att ta steget att erkänna Abchasien och Syd-Ossetien. Kan inte bedöma om det faktiskt är fallet, men tillförlitliga personer gav bilden. Om det skulle ske så är vägvalet oerhört tydligt - back to the USSR. Är detta vad Ukrianas befolkning vill se?????
Yanukovych betonade Ukrainas säkerhetspolitiska val som icke-blocktillhörighet. Men med avtalet om att den ryska flottan ska få stanna kvar på Krim i ytterlgiare 25 år efter utgången av 2017 markerar Yanukovych vad han menar med det. Även om han nu köpt sig fortsatt rabatt på gaspriset (30%) så är vägvalet tydligt. Misstänker att han inte bjuder ut ngn annan del av Ukraina till NATO för andra rabatter?! Han har därmed tydligt markerat att den ryska intressesfären gäller igen - att Ukraina är en del av vad Putin kalla nära utlandet.
Det faktum att han talar vänligt om EU i några meningar och säger sig ha visat att man vill fortsätta EU-vägen ändrar inte bilden av presidentens vägval för Ukraina. I frågestunden kom frågan om planerna att återuppföra en Stalinstaty upp och han menade att den frågan skulle lösas i en folkomröstning. Ingen egen uppfattning gavs tillkänna. Detta samtidigt som han nämnde att han, till skillnad från Ukrainsk domstol och gällande Ukrainsk lag - inte anser att Holodomor ska ses som ett folkmord. Flitigt citerat av de ryska parlamentarikerna i den senare debatten om den frågan. Stalins utstuderade svältpolitik ledde till miljontals Ukrainares död och även till klarlagda följder som kannibalism.
Så till sist signaler som gavs under presidentens besök i Strassbourg, att Ukraina möjligen skulle vara på väg att ta steget att erkänna Abchasien och Syd-Ossetien. Kan inte bedöma om det faktiskt är fallet, men tillförlitliga personer gav bilden. Om det skulle ske så är vägvalet oerhört tydligt - back to the USSR. Är detta vad Ukrianas befolkning vill se?????
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)