tag:blogger.com,1999:blog-44318465017149020292024-03-14T04:52:21.921+01:00Kerstin LundgrenGröna liberala tankar - gott och politiskt blandatKerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.comBlogger299125tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-975146261653612132013-08-28T21:20:00.002+02:002013-08-28T21:20:48.128+02:00Välkommen till kerstinlundgren.seHar nu startat upp en ny blogg och kommer lägga denna blogg i malpåse. Men, hoppas du vill föja mig på min nya sida - kerstinlundgren.se.<br />
<br />
Tack för att du tittat in här och läst. Välkommen att följa mina tankar om stort och smått på ny plats :DKerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-43808326227461351152013-08-16T16:58:00.003+02:002013-08-16T20:51:25.651+02:00Egypten - polariseringens offerHar nu under många år följt och sökt förstå Egypten bättre. Ett stort och fantastiskt land med en historia som är otrolig. Men jag väljer att inte ge mig in i den nu. Kan bara understryka den auktoritära historien, faraoner, kalifer mm och sedan 1952 militärt styre fram till 2011. Den starka roll som militären spelat och spelar på alla plan i landet är väl känd. De har starka ekonomiska intressen att försvara, inte bara politiska och nationella.<br />
<br />
Jag upplever att det autkoritära styret i regionen (möter i andra delar av världen också) skapat många undersåtar. Det är ett styre som byggt upp eliter som på alla sätt värnar sin makt. Det må gälla rakt igenom samhället från den politiska till den religösa världen. En ny verklighet, med större grupper utbildade gör skillnad. 95% av barnen börjar skolan. Klart att detta blir synligt först i de stora städerna. Egypten, detta stora land har vid sidan om Kairo, Alexandria och Giza väldigt många som lever på landsbygden. En hög del av befolkningen lever i fattigdom, enligt UN runt 20-30% under fattigdomsgränsen. Detta skapar otroliga utmaningar för en demokratiseringsprocess. Jag hoppades på att detta stolta folk skulle lyckas hitta sin väg framåt.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://www.blogger.com/" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFWeZYS_fXLTd3lwLIh-VeRq6UPl7FlDRhzalh10crSeg3VbVMMJdKPeHd7_xXgF9EImcfqdNH6HmOCqwG7YyKAHoI5kvohixWU_oS29hKQXvzELTXRGSiwAj2t7J4ZspRjJYS8KazhGY/s1600/mobilbilder+20130428+1930.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFWeZYS_fXLTd3lwLIh-VeRq6UPl7FlDRhzalh10crSeg3VbVMMJdKPeHd7_xXgF9EImcfqdNH6HmOCqwG7YyKAHoI5kvohixWU_oS29hKQXvzELTXRGSiwAj2t7J4ZspRjJYS8KazhGY/s320/mobilbilder+20130428+1930.JPG" width="239" /></a></div>
<br />
<br />
När jag senast besökt Kairo slogs jag av det ofantliga misstroende som jag hörde för den andra sidan. Det var när Mursi drev igenom en ny Konstitution. Klart att det var ett missgrepp, men jag lyssnade också in den strid som pågått före med Författningsdomstolen och det tidigare Militärrådet. Kan utifrån den historia som fanns förstå, att det faktiskt fanns den misstänksamhet hos presidentstyret som man hävdade mot de gamla eliternas intentioner. Men jag häpnade över det förakt jag hörde politiskt, från kunskapare och på Tahrirtorget. Det jag hörde från de som protesterade mot Mursi på Tahrir sa att det var bättre under Mubarak - ingen tvekan. De valde militären. Då fanns det kompetens och kunskap i styret. De som folket gav makten hade ingen erfarenhet av att styra ett land, ingen utbildning och flera från fängelser. För att inte tala om vad de sa om de som hade valt Mursi. De var illiterata, helt outbildade, kunde inte förstå alls utan bara gjorde som de blev tillsagda att rösta på Mursi. Köpta för en spottstyver. Det fanns verkligen ett hat i rösterna, från unga, äldre, kvinnor och män som vi mötte. De sa att de skulle fortsätta protestera tills Mursi var borta. De fortsatte, det samlades ihop otroligt många namn mot Mursi. Uppgifter om 15 miljoner namnunderskrifter med krav på hans avgång. Arbetslösheten och den allt uslare ekonomin satte sina spår.<br />
<br />
När jag nu lyssnar in generalen och nyutnämnde inrikesministern tala om att återställa ordning och stabilitet som inte fungerat i landet sedan 25 januari 2011, då hör jag att han vill återställa den gamla ordningen från Mubaraks tid. Kan vara fel, men när jag lyssnar till nyutnämnde premiärministern (också general) i civila kläder tala om att att de s.k "sit-ins" var en förolämpning av staten och myndigheterna, då hörde jag den gamla ordningen säga det den sa på Mubaraks tid. Visst, det talas om att sedan ska val hållas o s v - men då tänker jag att val hölls även på den gamla ordningens tid. Men det var inte fria val på något sätt. Så herrar generaler, göm er inte bakom valurnorna. Demokrati handlar om att militären respekterar och underordnar sig folkets val - även i Egypten. Folkets val skedde de facto för första gången när Egypten förra året valde Mursi till president i ett val som väsentligen var fritt. När militären nu först gick in och fängslade den folkvalde, sedan tillskapade en interimsregering och nu gått in för att med skarpa vapen skjuta/rensa bort (med hundratals kanske tusentals döda) människor som i veckor protesterat på torg och gator i Kairo då ÄR DET MILITÄRKUPP vi ser utvecklas. Eller kanske en kontrarevolution. Tror inte att militären hade tänkt sig att de skulle pressas av folket att dra sig tillbaka till barackerna när det begav sig 2011. Det var nog flera av herrarna som räkande med att när väl Mubarak avgått skulle de snart ha en ny av sina egna på plats. Men, då blev de inte så. Kanske vill de nu återställa den ordning som de misslyckades med i det momentum som uppstod på Mubaraks avgång. <br />
<br />
Det som nu händer ökar polariseringen - om det nu överhuvudtaget är möjligt. Här riskerar väldigt många helt oskydliga drabbas på olika sätt. Helt klart är att olika aktörer söker dra nytta av det som händer, ta ut hämnd eller skapa sig makt på andras bekostnad. Då pekar man alltid ut och riktar vreden på den andre. Enklare mål drabbas först. Enkelt är också att politisera religionen så som görs på flera håll för att bygga en maktbas, skydd och identitet. Då slår man mot kyrkor, mot shia eller sunni o s v. Det är helt förödande men här är det viktigt att vi i väst inte leds i nya fällor. Vi måste stå upp för allas lika rätt och värde, där religionsfrihet ska gälla alla och där det är lika viktigt att värna alla oavsett religion. Jag blir lätt förskräckt när jag hört upprörda röster från Kairo tala i SR tala om muslimer som verkliga hatobjekt. Särskilt blir jag väldigt bekymrad när dessa ska finnas i sk sekulära partier. Jag lär mig dock även här om en verklighet som är oerhört skiljd från vad som skulle vara önskvärd för att lägga grunden för ett nytt Egypten. Ett Egypten byggt på respekt och tolerans för den andre. Ett Egypten som just nu känns väldigt, väldigt långt borta. Men, det är ett land med oerhört låååång historia, det kommer en morgondag som jag hoppas blir ljusare för människornas skull. Vi ska hålla dörrarna på glänt och bistå där vi kan, men inte till militärkupper.<br />
<br />
Men idag följer jag "En dag av vrede"-protesterna. Tänker på att imorgon ska rättegången mot Mubarak återupptas. Jag undrar jag...Har sett att militäråklagaren fått uppdrag att ta hand om många av de nu fängslade. Civila ska prövas civilt, men nu gäller undantagstillstånd. I dess mörker kan många röjas ur vägen. Om dem lär vi inte få veta. Suck!!!<br />
<br />
Jag har i detta inlägg helt bortsett från Egypten i den arabiska regionen, G77 mm och det maktspel som pågår för fullt i det egyptiska husets nedgång. Det är många auktoritära ledare som kratsar sina kastanjer och positionerar sig eller söker mota ev kritik/oro i grind.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-22235236619055115252013-08-11T13:03:00.000+02:002013-08-11T18:42:10.932+02:00EU får inte sväva på målet om guidelines<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Efter årtionden av konflikt, av uppbyggt misstroende, av
förändringar på marken har både Israel och Palestina en lång väg till ett avtal
med erkännande av varandras gränser, till erkännande av 2 stater. USA:s
utrikesminister John Kerry har tydligt visat att han vill bryta det förödande
mönster som vi kunnat följa och för andra gången under Obamas presidenttid görs
nu ett försök att nå resultat. Den 13 september har det gått 20 år sedan
Osloavtalet och verkligheten på marken talar mer om En än de Två stater som då
var målet.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det försök som nu görs att nå ett slut på den folkrättsligt
och mänskligt förtärande konflikten blir kanske det sista i sitt slag. Sverige
och EU har alla skäl att bistå till att de öppningar för fred som nu finns inte
stängs igen. Det kräver att även vi är beredda att ta vårt ansvar för att bryta
de mönster som olika aktörer utvecklat under åren. Då måste vi själva bryta
tystnadens och följsamhetens mönster.</div>
<br />
Det råder ingen tvekan om att det på båda sidor i denna
konflikt finns krafter som i grunden drömmer om en stat, om att fördriva den
andre. Men för de allra flesta gäller drömmen fred, frihet och rättvisa, en
vardag fri från rädslor och fylld av jobb för en bättre framtid. Tyvärr har de
extrema krafterna alltför länge tillåtits kidnappa processerna genom att trycka
på de knappar man vet leder till avsedda reaktioner hos den andre. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Sverige och andra länder i EU måste göra skillnad. När vi
samtidigt som samtalen mellan Israel och Palestina inleds i Washington nåddes
av besked om nya bosättningar var det nog ingen som tvivlade om syftet. Det
handlar om att det gamla vanliga – om misstro och tvivel, om att försvåra för
palestinierna och locka någon till överreaktioner. Logiken finns sedan länge
för att skylla på den andre om samtalen bryts. Svarte Petter är alltid
närvarande. När en av bosättarpartiets företrädare i den israeliska regeringen
Bostadsministern Uri Ariel just kommande vecka ska lägga grundstenen till nya
bosättningar i sydöstra Jerusalem har det samma syfte. Att fortsätta
bosättarutbyggnaden i östra Jerusalem, bortom 1967 års gränser ska naturligtvis
ses som den provokation det är. Grundstenen läggs i anslutning till att samtalen
om fred återupptas i regionen under nästa vecka. Den stenen har ett annat syfte
än att främja ett fredsavtal.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Men när provokatörerna gör sitt är det viktigt att det finns
andra röster än de palestinska som kan agera och faktiskt reagerar. Här kan
Sverige och EU entydigt göra skillnad. Det blev tydligt när EU-kommissionen
publicerade nya guidelines för kommande avtal med Israel. Nästa vecka ska nu samtalen
om ett nytt samarbetsavtal mellan Israel och EU inledas. Då är det viktigt att
EU klargör sin hållning gällande förutsättningarna – att detta gäller Israel
inom 1967 års gränser vare sig mer eller mindre. Det gäller till dess en
fredsöverenskommelse nåtts mellan Israel och Palestina. Det ogillas av den
israeliska regeringen men här är det centralt att EU för sin del inte svävar på
målet utan gör klart att de <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>guidelines
som ska börja gälla från den 1 januari utgör förutsättningen för Horizon 2020.
Till detta kommer naturligtvis frågan om att lyfta vidare rätten till
informerade köp som vi har som konsumenter inom EU. Om en produkt kommer från
en bosättning är det viktigt att vi som konsumenter har tydlig information om
detta. Det rör EU-rätt och vikten att säkerställa att nuvarande handelsvillkor
inte likställer ockuperad mark med Israel.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
När jag nyligen reste genom Jordandalen i område C enligt
Osloavtalet, var det svårt att inte lägga märke till den omfattande uppbyggnad
av stora plantager som sker. De var vare sig israeliska militära anläggningar
eller palestinska jordbruk. Men de låg på ockuperad mark. EU:s handelsvillkor
ska inte bära fram frukter på ockuperade områden. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-48498324338172362802013-07-17T21:37:00.001+02:002013-07-17T21:37:32.615+02:00Skattebrott o dubbelbestraffning aldrig OKSemester eller vad det nu kallas, när jag är mötesfri. Nyss hemkommen från tur i Europa och möter HD:s beslut gällande skattebrott. Blir rätt bekymrad, hör flera reaktioner och känner själv att tanken gnager. Vilka konsekvenser får det för de mångas skattemoral? Det som stöter är förstås om personer som dömts för skattebrott ska släppas fria, dessutom kräva staten på skadestånd. Samtidigt är det solklart, ingen ska kunna dömas två gånger för samma brott. Om så är fallet har staten begått fel, självklart ska de drabbade då kunna kräva skadestånd.<br />
<br />
Men lite förvånad hör jag att det är en följd av EU-domstolens utlåtande...Jag ägnar ju mig inte åt skatter eller rättsväsendet i sig. Men känner mig ändå så nyfiken att jag söker efter domen och lite underlag från EU-domstolen. Som jag kan se verkar EU-domstolen konstatera att det är upp till de nationella domstolarna att avgöra vad som ska ses som straff , om skattetillägg från administrativt organ och fängelsedom från domstolen båda ska ses som straff. De konstaterar vidare att de inte har ngt att säga i relation till Europakonventionen. Därmed återgår frågan till den nationella nivån.<br />
<br />
När jag läser HD:s dom uppfattar jag att de tar sikte på ett domslut från 2009 i Europadomstolen för Mänskliga rättigheter i Strassbourg. Den är den högste uttolkaren av Europakonventionen. Vad gäller konventionen så är den entydig, ingen får dömas två gånger för samma brott. Europakonventionen har varit bindande för vårt lagstiftning länge och av RF har det framgått att ingen lag får stiftas i strid med denna. Att HD:s dom nu får retroaktiv verkan är i mina ögon lite speciellt eftersom de gör en ny tolkning av en verklighet som gällde när de sist bedömde ett fall i denna fråga. Även då fanns 2009 års dom att söka vägledning från.<br />
<br />
Nu finns en utredning kring detta och den ska avge sitt betänkande i september. Den fråga jag ställer mig är om det som nu framkommit hinner beaktas på den korta tid som återstår. Annars får man hoppas på remissrundan. Det är nämligen i mina ögon knepigt för de många som arbetar hårt och följer skattereglerna om det uppstår en känsla att de stora går fria. Det tär på förtroendet och den skattemoral som vi alltjämt upprätthåller i Sverige. Det är ett förtroende som är kämpigt att bygga upp, men lätt att förlora.<br />
<br />
För min del är det självklart att rätta sig efter HD:s domar, nu som tidigare. Lika självklart ska Europadomstolens utslag följas och Europakonventionen har ju ställning som grundlag. Således krävs nu tydlighet på alla plan om att det inte är OK att dömas två gånger för samma brott och om skattetillägget nu betraktas som ett straff så krävs ändring. Men det måste stå klart att det inte ska löna sig att begå brott, inte heller skattebrott. En nöt att knäcka för regeringen inför valet.Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-30510798489924408002013-06-27T19:23:00.000+02:002013-07-02T09:52:52.354+02:00Europarådet och UngernSitter nu på Frankfurts flygplats. På väg hem efter en mycket tuff vecka. Ungerns styre hade laddat rejält och det fanns många regeringsföreträdare i omgivningen. Visste inte hur de tänkt sig, skulle de söka förhindra att rapporten togs upp eller..? Först frågan om alla yrkanden på ändringar. I Europaparlamentet hade de satsat stort, 551 ändringsförslag för att filibustra sönder mötet så det inte hanns med. Vi hade därför lagt in med marginaler för att ha beredskap. Men kollegorna lärde sig att det inte betalade sig, så antalet blev bara 22. De sökte skriva bort all kritik och istället bara lyfta fram de ringa men faktiska goda steg som tagits. Sedan hade ju Utrikesministern utlovat ett 5:e tillägg till den nya konstitutionen som började gälla 1jan 2012. Ett brev tillställts alla EU-kollegor men även till oss.<br />
<br />
Men nu hade EPP mönstrat sina ledamöter. Först till Monitoringkommitten. Allt för att skadeskjuta så mycket som möjligt. För här som på andra ställen gäller det att många av oss parlamentariker litar till vad kommittéerna sagt när man röstar. I frågan om att öppna granskning eller inte blev det 26-26 och då la såklart ordföranden fr EPP sin röst på inte öppna. Skulle dock kunnat utfalla till öppnandes favör om inte Prescott, en socialist från UK "missat" att rösta. Orsaken här kan man fundera över. Många kollegor från England har ju hållningen att ingen utanför öriket ska ha överhöghet. De är vansinniga över att Europadomstolen ansåg att det är en mänsklig rättighet för alla medborgare att få rösta om åldern är inne. Det gällde en morddömd engelsman. Och enligt UK:s lag har dessa förlorat sin rösträtt. Tas av de EU-negativa kollegorna bara som ytterligare en inblandning från detta Europa. Om det är Europadomstolen för HR eller EU eller Europarådet för övrigt har ingen betydelse.<br />
<br />
Nu förenade sig sedan de ryska, turkiska, azeriska, europafientliga britterna m fl krafter i parlamentet som anser att ingen ska övervaka och komma med synpunkter på demokrati, MR eller rättstatsprincipernas bruk. Ska det vara ngn granskning så ska det gälla vissa sakfrågor, inte samlat. Ingen ska vara utpekad. Som en kollega fr Azerbaijan eller Ryssland sa idag. Vi ha alla samma problem. Jag säger SUCK. Men det pågår en kännbar kamp om våra värden. Det är trist, men ett faktum. Jag hade ett uppgivet samtal med Amnesty om detta idag. Så vad göra? Är det vi som är rädda för deras värden eller de som är rädda för våra. Vad händer om vi ger upp de värden Europarådet stått för? Vad blir kvar?<br />
<br />
Sedan kan jag ju konstatera att de ortodoxa eller konservativt nationalistiska värdena förenades i omröstningen om min Ungernrapport i parlamentet. Undrar hur många som flugits in särskilt, på vems bekostnad. Det gällde ju då även för EPP:gruppens ordförandeval morgonen därefter. Vet ju att det finns rätt mycket kaviardiplomati från de stora Ry,Tu, Azerbaijan och säkert flera. Men det syns hur de förenar sig i allt fler omröstningar och bygger strukturer. Det är med rätt tungt sinne jag åker hem. Även fast rapporten inte är helt död. Flera punkter antogs och sedan då detta med att noga följa utvecklingen i Ungern. Avvaktar och ser vad det betyder. Lär vet mer imorgon, kanske nya turer då. Ihärdigast vinner tror jag....men kanske inte den som har roligast. Eller också blir det , frågan blir då på vems bekostnad???Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-35962745133006999362013-05-03T11:19:00.003+02:002013-05-03T11:19:37.523+02:00Tankar runt min UngernrapportUnder två års tid har jag och min tjeckiska kollega haft uppdraget från Europarådets övervakningskommitté att söka fakta om den demokratiska utvecklingen i Ungern med tanke på i första hand den nya grundlagen och nya medialagstiftningen. I förra veckan presenterade vi vår rapport under mycket turbulens.<br />
<br />
Vi är som parlamentariker, till skillnad från t ex EU-domstolen eller EU:s kommissionärer inte bundna att följa enbart de frågor som rör ett fördrag. Jag hörde dock under förra veckans diskussioner i Europarådet politiska krafter som kritiserade vår rapport därför att vi inte begränsat vårt faktasökande till huruvida Ungerns styrande efterlever Europakonventionen. Men denna begränsning gäller inte för det arbete vi som parlamentariker gjort. Jag är mycket väl medveten om att det från den ungerska regeringens sida alltid handlat om att diskutera vad de beskriver som "tekniska justeringar" i vissa paragrafer. Vi har självklart noterat denna process också, men inte stannat vid detta utan sökt visa på både processen, reformerna av såväl grundläggande lagstiftning som myndigheter samt på den ackumulerade effekten av allt detta. Det är utifrån den sammanvägda effekten som vi bedömde att vi ville rekommendera Europarådet att öppna för regelrätt monitoring av Ungern. Om detta blir fallet eller inte återstår att se. För det stormade förra veckan och lär vara klass 5-varning innan det blir tid för beslut i parlamentarikerförsamlingen. De skulle då bli Europarådets 16:e land där monitoring eller post-monitoring förekommer. <br />
<br />
För egen del konstaterar jag att vi sammantaget haft runt 90 samtal, men då vi mött vissa flera gånger är antalet personer färre. Vi har mött civilsamhälle, regeringsföreträdare, mediaadministration, journalister, mediaägare, ombudsmannafunktioner, domstolsadministration, högsta domstolens företrädare, konstitutionsdomstolens ledning, advokatsamfund, parlamentets företrädare, partierna i parlamentet, valkommissionen m fl. Vi har efterfrågat Europarådets experter - Venedigkommissionen vad gäller grundlag och s k kardinallagar samt på media från Europarådets egen expertis. Jag bedömer det som unikt att ett lands lagstiftning genomgått så noggrann granskning konstitutionellt av Venedigkommissionen. Deras bedömningar har funnits tillgängliga för oss men självklart även för Ungerns alla politiska krafter och alla som vill ta del av dem. Vi har kunnat följa hur dessa råd mötts. Jag uppfattar att vi samlat på oss ett gediget faktaunderlag som grund för vår sammanvägda bedömning. <br />
<br />
Det vi granskat är inte hur Ungern förhåller sig till system som gäller i Sverige, Italien, Tyskland eller något annat medlemsland för den delen. Vi sökte fakta om det som händer i Ungern, om den ungerska kontexten. Alla medlemmar i Europarådet har förbundit sig att upprätthålla högsta möjliga standard gällande hur de demokratiska institutionerna fungerar, gällande skyddet för mänskliga rättigheter och rättstatlighet. Inom vissa områden finns det tydliga rättsutslag från domstolen för mänskliga rättigheter, i andra praxis och därutöver bedömningar som grund för ny praxis. Här pågår en ständig kamp och vi befinner oss på ett sluttande plan. Ska vi gå uppför eller utför, om detta står kampen. Vi har som parlamentariker i Europarådet att granska regeringarnas agerande, inte att försvara dem. Vi ska enligt min mening inte ta hänsyn till t ex Sveriges utrikespolitiska relationer med något land när vi granskar detsamma. Jag tar på mig de glasögon som hjälper mig se hur länderna lever upp till det Europarådet ska stå för. Jag håller på min integritet, oaktat om regeringen tycker si eller så. Jag har heller aldrig uppfattat att den svenska regeringen sökt påverka. Jag har svarat diplomatiskt på frågor som kommit för att inte kompromentera mitt uppdrag. Andra må välja att använda andra glasögon.<br />
<br />
Vi har kunnat se hur den gamla grundlagen ändrades 12 gånger mellan maj 2010 (efter senaste valet i april 2010) och 31 dec 2012. Vi har sedan 1 januari 2012 tills dags dato sett 4 grundlagsändringar. Vi har sett 30 kardinallagar som också kräver 2/3 majoritet för beslut. Den nuvarande majoriteten med Fidez och ett kristdemokratiskt litet parti fick 52,7% i valet och utifrån valsystemet därmed 2/3 majoritet i parlamentet. Systemet med kardinallagar är i sig inte nytt, men i likhet med grundlagen tar de upp frågor som är väldigt partiskiljande i Ungern som skatter, sociala och kulturella frågor. Härutöver kan jag bara nämna att deras grundlag presenterades som ett initiativ av enskilda ledamöter direkt i parlamentet. Inte av regeringen efter remissförfarande e d. Lagstiftning kan ske via förslag från presidenten (ej förekommit), via regeringen vilket kräver beredning och konsultationer samt via direkta förslag från ledamöter i parlamentet. Den sistnämnda modellen kräver inte någon beredning alls. Det gör att parlamentet snabbt kan fatta beslut - 2 - 4 veckor. Bristen på transparens skapar konflikter av olika slag. Jag har t o m hört om förslag som presenteras på fredag och beslutas påföljande måndag. När det gäller kardinallagar har vi klart sett att fem sådana tillkommit på enskilda initativ - gällande t ex vallagstiftning, skydd av familjer, religionsfrihet och kyrkors status. I flera fall har vi sett att den ungerska konstitutionsdomstolen som kan pröva kardinallagar underkänt dessa. Men då kan vi se att förslagen återkommer i tillägg till själva Konstitutionen för att förhindra domstolens fortsatta prövning. Domstolens makt har också beskurits för att säkerställa att den inte kan pröva vissa frågor annat än procedurellt. <br />
<br />
På det sätt som detta sammantaget utvecklats innebär det risk för att framtida val inte kan ändra politisk inriktning t ex socio-ekonomiskt och finanspolitiskt, kulturellt och moraliskt. Det står då i strid med artikel 3 i 1:a protokollet till Europakonventionen vilket påtalats av Venedigkommissionen.<br />
<br />
Jag skulle kunna fortsätta redogörelsen, men den finns att tillgå på Europarådets hemsida så jag nöjer mig så här. Jag är glad att rapporten nu är offentlig. Att vi kunde presentera den för Monitoring-kommittén. Jag säger vi, för systemet är nu sådant att det alltid utnämns två rapportörer från olika grupper i parlamentet för att säkerställa att rapporten inte blir ensidig utan balanserad. Utan ett godkännande från båda rapportörerna kommer den aldrig att kunna sändas ut till kommittén. Denna rapports slutsats att rekommendera öppning av monitoring togs av oss båda vid ett möte i Paris den 19 mars. Hon klargjorde då att hon inte kunde närvara på aprilsessionen och frågade om jag kunde presentera rapporten för oss båda. Det lovade jag göra. Vi skulle återkomma med synpunkter på texten, men slutsatsen drog vi då. Jag lämnade mina synpunkter före den 8 april som vi kommit överens om. Den 8:e april fick jag besked att min medrapportör var OK med dem och att om vi inte hörde något före midnatt så var allt OK. Jag hörde inget och ingen annan heller. Den 15 april, d v s nära 1 månad efter vårt möte i Paris sändes rapporten ut till kommitténs ledamöter så som överenskommits. Den 19 april på kvällen fick jag ett mail från min kollega som hon frågar om jag kan läsa för kommittén där hon säger att vi följt reglerna och att rapporten nu ska vägas och bedömas. Men hon vill att vi ska invänta Venedigkommissionens och EU-kommissionens bedömning av 4:e tillägget till konstitutionen innan kommittén fattar något beslut. Detta var en hållning som av en händelse stämde väl med de kommentarer jag fått från ungerskt håll. Syftet måste vara att fördröja processen i Europarådet till i höst då dessa omdömen skulle komma i juni. Det skulle innebära att vi kom så nära valet i Ungern nästa år att det kunde hävdas att vi måste vänta ytterligare för att inte påverka valrörelsen. Åtminstone var det ett uttalat önskemål av ungerska regeringens företrädare i januari att vi skulle presentera vår rapport och avsluta arbetet snarast, för att inte komma nära valet. <br />
<br />
Men, när Europarådets session inleddes den 22 april (på måndag) kom ett nytt besked från min medrapportör. På morgonen kl 06.52 kom ett brev då hon avsade sig rapportörskapet för att hon ville att rapporten skulle dras bort från dagordningen i syfte att undvika beslut. Sedan följde många olika turer måndag, tisdag, onsdag och torsdag innan rapporten kunde anses slutbehandlad i Monitoring-kommittén. Därmed blev rekommendationen från kommittén i likhet med vår rekommendation att öppna monitoring. Det kom att bli en spännande och lärorik resa för min del. Den ungerska regeringen sände brev och kontaktade både den ene och den andre för att söka förhindra att ett beslut togs. Den ungerska delegationen bytte ut sin regeringsföreträdare i kommittén. Det råder ingen tvekan om att det skapades ett stort politiskt tryck och som alltid då ett mottryck. De politiska EPP- och EDG-grupperna prövade alla vägar att stoppa, men det byggde bara upp mycket känslor i processen hos alla. Det råder ingen tvekan om att detta blir en ny test på om vi klarar att särskilja vårt granskningsuppdrag som parlamentariker från alla andra hänsyn vi normalt tar. Hörde mycket förra veckan och lär höra mer innan denna fråga landar för beslut i parlamentarikerförsamlingen. Ser och läser om ungerska regeringens offensiv med lobbying mot såväl grannländer som parlamentariker. Uppenbart särskilt den liberala gruppen och ledamöter från Baltikum, Tyskland och Visegrad-4-länderna.<br />
<br />
Personligen känner jag att jag nått mitt mål, att ge vår rekommendation byggd på de fakta vi samlat. Om vissa vill blunda för dem, om ungerns styrande ändrar sina beslut på nytt i väsentliga delar, om beslut bara skjuts till en obestämd framtid eller om det hittas några smitvägar hit eller dit - allt är möjligt. Till och med alternativt att detta kommer för debatt och beslut i parlamentarikerförsamlingen i juni - jag tror att jag är beredd på allt. Det som sker det sker, men ingen kan säga att rapporten inte finns och lägga en blöt filt över dess slutsatser som om de aldrig uttalats. De har uttalats av Monitoring-kommittén den 25 april och sekretessen kring vår rapport har hävts. Länge leve den fria debatten och granskningen säger jag denna pressfrihetens internationella dag.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-85224974608092285662013-01-18T19:12:00.001+01:002013-01-19T10:44:39.418+01:00Några reflektioner på idéerHade tänkt blogga lite om Mali och Västafrika, men känner att jag måste göra några kommentarer på debatten om idéer. Får återkomma om övrigt.<br />
<br />
Först ett konstaterande jag tror alla i partiet är eniga om, det är en väldigt livlig debatt. Den skulle vi behövt tidigare. Det är mer än 10 år sedan vi gjorde den stora resan med en mycket omfattande förnyelseprocess. Vi som då deltog minns otaliga möten och diskussioner på djupet om våra rötter och vad vi skulle stå för. Det la grunden för enighet och en nödvändig förnyelse efter katastrofvalet 1998. Ett val då vi hjälpligt höll ihop trådarna efter stort muller internt, partiledaravgång och ny ledare i "mittens rike" bara månader innan valet.<br />
<br />
På den grunden antog vi ett nytt partiprogram 2001 i Västervik. Det var en stämma då Maud O nyss valts till ny ordförande efter en för den tiden mycket öppen process. Allt var frid och fröjd och i valet 2002 fick vi en klar framgång. Hade glädjen att då få förtroendet att bli vald till riksdagen. Vi talade då mycket om att sluta klyftor, sociala och regionala. Det följdes sedan av EMU-folkomröstningen där Centerpartiet stod för nej-linjen, på ekonomiska grunder. Minns Maud tala om att vi var valvinnare men även om borgerlig vänster i valet 2002. I Europaparlamentsvalet ökade vi med parollen smalare men vassare. Moderaternas stora skattesänkningar och den profil de hade ansågs hota en borgerlig valseger. Sedan bildade vi Allians för Sverige och frågan om enighet var avgörande för vår framgång i valet 2006 (3:e största) och regeringsskifte. Där tystnade sakta den livliga debatten, i vart fall den mer organiserade. Sedan dess har världen, den politiska kartan och vi förändrats.<br />
<br />
Ett parti är som ett träd med djupa, djupa rötter och med många förgreningar. Årsringarna berättar om vad som hänt. Sedan 2004 har Centerpartiet fokuserat på Allians för Sverige och regeringsmakten. Men grenar och årsringar har växt till utan den livliga debattens näring. Det försvagar alltid. När nu en ny arbetsgrupp, under helt andra former än tidigare arbetar fram ett nytt förslag till idéprogram kan de fånga en del av trädets tillväxt, ympa in en ny gren eller se hela trädet. Uppfattar att debatten säger en del om vägvalet som gruppen gjorde. Är det bra eller dåligt? Bra för att det skakar om trädet och virvlar upp en del damm. Hade de valt en annan modell hade det kanske möjligen knakat lite men inte ruskat om. Inget är så uppfriskande som en god debatt, om den leder framåt. <br />
<br />
Bra därför att den också givit många en möjlighet att för första gången diskutera vår liberala profil. Vi har skrivit att vi är liberala, vi är medlemmar i både ALDE och Liberala Internationalen men nog har jag hört många som mullrat över att vi använder ordet Liberal och då tänker jag inte bara på folkpartister. Men under de senaste 10 åren har detta hänt och först nu tar vi en rejäl debatt om detta. I bästa fall landar nu hela Centerpartiet i den liberala familjen till slut. Men när vi gör det måste vi på förekommen anledning vara tydliga om vår profil inom familjen. Skillnaderna möter vi på olika kongresser och möten där ute. I ungdomsorganisationerna har diskussionen gått het, friare och livligare - men inte i partiet på det sättet. Vi har visserligen diskuterat federalism, men det fäste aldrig riktigt och berör inte huvudfrågorna.<br />
<br />
Nu upplever jag att vi håller på att positionsbestämma oss i den liberala familjen. Det är ingen hemlighet att jag betraktat mig som grön och liberal, framgår även av bloggen. Men att vara liberal eller frihetlig betyder olika saker för olika. De klassiska liberalerna tar fasta på marknadens frihet, individens frihet och vill se få ingrepp och regleringar. När människorna såg effekterna av industrialiseringen i slutet av 1800-talet väcktes dock insikten om att det krävdes sociala reformer och lagar för att samhället skulle kunna möta utmaningarna och hålla samman. I vissa samhällen blev det revolution, i andra evolution. Centerpartiets grundare såg denna utveckling och ville att landsbygdens folk skulle höras. Det fanns en konservativ grund men också en socialliberal. Jag läser den 1:a paragrafen i 1910 års partiprogram om "rättvisans och rättfärdighetens principer tillämpade i allmänna angelägenheter". 4:e punkten talade om "full likställighet i beskattningshänseende mellan landsbygden och städerna". Vi har aktivt varit med och byggt upp det välfärdssamhälle som många idag avundas oss. Vi har sökt förena individens frihet, marknad, med socialt ansvar och sammanhållning. Balanspunkterna kan diskuteras och gör det, men grunden avgörande.<br />
<br />
Jag har själv fram tills nu tyckt det varit ointressant att tala om socialliberalism eller annat. Det har räckt med liberal, för de förslag vi fört fram och de vi står för i vårt nuvarande partiprogram har talat sitt tydliga språk. Vissa ord används för att signalera socialism eller kommunism, andra konservatism och liberalism eller andra ismer. Genom att välja våra ord sänder vi således ut signaler, på samma sätt som man kan välja kläder eller annat som markörer. Decentralisering har funnits sedan Gustav Jonnergårds tid och känns tydligt. Det talar om att det finns en central makt, som håller samman men flyttar ut makt. Likvärdigt handlar om att det kan vara olika men i grunden ha samma värde för den som berörs. Solidariskt ansvar är att vi bär gemensamt och den som kan bära mer ska göra det. Därför har skatt efter bärkraft genomsyrat vår historia.<br />
<br />
Kunde fortsätta med historien, men går över till framtiden. När vi talar om plattare skatt, vad signalerar det? Hur hade det låtit om vi talar om att flytta upp brytgränsen för värnskatten som vi hittills talat om. Tänker och hör att plattare ofta i debatten blir platt, varför hör journalister och andra det? Om vi säger att staten ska vara så liten som möjligt, att skattebaser och lagstiftning ska regionaliseras och att personlig frihet är viktigare än nationella intressen så sänder vi ut kodord som andra ska lyssna till. De som själv använder dem lystrar särskilt och igenkännande. Frågan är då vilka det är och vilka som inte lyssnar, vilka som följer med på resan. Från extremt i mitten till extremt xxx. Här tycker jag det är tydligt att i den debatt som förts de senaste veckorna är det många kodord som cirkulerat. Vissa har främst bejakats av aktörer som ibland kallar sig klassiskt liberala, marknadsliberala eller nyliberala och en rad tankegrupper i närheten där. Jag har roat mig att surfa runt i de "liberala" miljöerna och läsa. Intressant.<br />
<br />
I partiet blir det lite olika vågor som sköljer över oss. Jag har mött både ris och ros själv, men har ju varit med ett tag och jag har hört muller förut. Själv mullrat också ibland. Men det mullrar mycket tydligt nu. Jag vet att vi helst vill vara positiva som medlemmar, att det kostar på att gå mot strömmen och att vi hellre vill söka tolka allt till det bästa. Det vi gillar före det vi ogillar. En del känner sig bara obekväma över debatten och drar sig undan, tystnar. Vi vill ju alla i grunden väl, trots att vi kan gilla olika och drömma olika. Själv drömmer jag grönt, frihetligt och solidariskt. Jag vill på den grunden bidra till att utveckla det hållbara Sverige och Europa i en hållbar värld. Hållbart socialt, hållbart ekonomiskt och hållbart ekologiskt. Där har jag sökt svar i förslaget till program, funnit olika ord men inte de hållbara idéerna.<br />
<br />
Som ledare i olika roller ska vi söka samla och hitta det som förenar, i riktning framåt. Men, för att klara det måste vi självklart i grunden tro på det vi säger, annars skorrar det falskt i både egna och andras öron. Maud hyllade på sin tid den goda kompromissen. Jag hoppas och tror att vi kan forma en sådan. Partistyrelsens förslag ger signalen. Alla läser det med stort intresse och även troliga reservationer. Men som en klok man sa till mig nyligen, man måste kalla en spade en spade. Ingen mening att söka smyga med något för att enas inåt, om alla utanför ändå ser vad det är. <br />
<br />
Det blir helt klart en annan upptakt till 2013 års programstämma än den vi hade i Västervik 2001. Det blir sedan mycket kort om tid till nästa stämma i september som ska lägga grunden för supervalåret. Då har vi redan haft Kyrkovalet där partiet trots texterna i förslaget beslutat ställa upp. Enade vi står, söndrade vi falla - alla. Så systrar och bröder låtom oss enas.<br />
<br />
Som ett litet postludium, Uppsala möte på Torbjörn Fälldins tid (sammanläggning av C och FP). Han tappade en del energi där, han hade missbedömt Centerrörelsen. Utan denna januariperiod av synpunkter, tänk tanken. Vi behöver inte tappad energi nu, vi behöver ökad energi - hållbart. Om vi fixar det, då fixar vi att ta de samtal som lär möta oss alla kommande valår, om enskilda förslag som fokuserats i debatten. Vi vet alla hur ord lever sitt egna liv - säger bara Toblerone inom och utom (s). Tänker på 2014 års valstugereportage. Om stämman tar beslut, som leder till knutna nävar i byxfickorna, att tystnad följer eller slipade knivar - då blir stämman i september en utmaning och kommande val likaså. Det finns de som säger att det är viktigare att bilda opinion än vinna val. Men det finns en del som har erfarenhet att stå utanför valda församlingar i kommun och landsting. Det är ingen höjdare. Det avgörande blir att de många "slitvargarna" som någon sa, vill både bilda opinion och vinna val.<br />
<br />
<br />
<br />Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-91248517710051103002013-01-07T14:51:00.004+01:002013-01-07T14:51:31.205+01:00Valspurt i IsraelNu återstå två veckor av valspurt innan valdagen till Knesset. Det är spännande att följa vad som händer och hur debatten förs. Det ser ju alltjämt ut som att Nethanyahu sitter säkert men han äts av ett bosättarparti som är tydliga med att de vill annektera hela västbanken. Om opinionen kantrar kraftigt kan man ju fundera på vad som händer. Israel har ju inte lika cementerade politiska partier och det finns rörelser mellan valda i Knesset. Det är ju t ex spännande att Kadimas mer eller mindre avsatte kvinnliga ledare Tzipi Livni nu öppnat eget och verkar slå sin rival många gånger om. Kadima är nästan utraderat som opinionsundersökningarna visar.<br />
<br />
Kan väl bara konstatera att det försök som gjordes av Kadimas ledning att gå samman med Netanyahu i samma regering för en tid inte var någon framgångsaga. Det var ju ett beslut som slog ned som en blixt från klar himmel för många och verkade vara mer taktik än politik. Nu verkar det straffa sig. Alla som ansåg att Tzipy Livni var en belastning får nu se henne vinna mycket bättre väljarstöd och då är hon både sekulär och talar om att det måste till en fred med palestinierna. Hon är ju bosättarnas och de extremas fiende.<br />
<br />
Lite spännande också med två kvinnliga ledare samtidigt som kvinnornas möjligheter får en för många oväntad och mer framträdande roll i valrörelsen. Jag minns den kvinnliga IDF-soldat som vägrade att sätta sig bak i bussen på den ortodoxa busslinjen och det rabalder hennes civilkurage skapade. Men viljan hos de växande ortodoxa grupperna att driva mer åtskillnadspolitik, hålla tillbaka kvinnorna och gå bakåt i tiden borde ge underlag för ett kvinnouppror. Måhända kan vi se lite av detta och faktiskt har ju även Likud sökt varna för effekterna för kvinnorna av att rösta mer extremt.<br />
<br />
Alltnog, följer med stort intresse om det finns öppningar för en annan regering efter den 22. I vart fall viktigt med ett starkt tryck i den riktningen för att förhoppningsvis få stopp för de nya bosättarplanerna som lanserades efter beslutet i Generalförsamlingen. Om de skulle leva och börja förverkligas efter valet så befarar jag ett uppror på Västbanken, i Palestina. Såg en IDF-kommentar som varnade för en 3:e Intifada och ligger i farans riktning om annekteringsvännerna vinner än mer mark. <br />
<br />
Samtidigt med detta är det spännande att se hur Obama formar sitt nya säkerhetsteam. Med Kerry som ny Secretary of State och måhända Chuck Hagel som efterträdare för Panatta som försvarsminister kan jag ana vissa nya möjligheter när det gäller Mellanöstern. Men måhända fromma förhoppningar, men jag lever lite på dem just nu känner jag.Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-56462009474471748582013-01-06T12:27:00.000+01:002013-01-06T13:16:21.059+01:00Al-Assad talar igenEfter att inte framträtt offentligt sedan i juni gav Al-Assad på förmiddagen idag ett tal inför en fullsatt salong som applåderade på beställning. En avskalad scen med honom bakom en liten talarstol, med bakgrunden den syriska fanan i form av ansikten. Funderade på om det var de 60 000 syrier som dödats eller de över 3 miljoner flyktingar som drabbats? Oklart...<br />
<br />
Men det var en scen som liknar andra jag sett. En man, alltid män, som framställer sig som upplyst och räddare av sitt folk. Det är en bild av en upplyst despot, en diktator. Så sorgligt att se och höra Al-Assad. Blev som befarat, ingen öppning. Talade som den despot han är, om de andras mördande, om att det inte finns opposition. Han talar om oppositionen i olika termer, som dockor, tjänare, gangstergäng, terrorister...Det är enligt honom inte ngn revolution, för en sådan har tänkare och ingenjörer som kan styra, men han ser inga sådana nu. Bara terrorister och gangstergäng, finansierade från utlandet. Ser det som nu pågår som ett krig men inte inbördeskrig, utan ett mot utländska strukturer, terrorister och gäng. Han säger sig ha en vilja att hitta en politisk lösning men för att klara det krävs en partner. För att göra detta förståligt jämför han med en som vill gifta sig men inte hittar ngn partner. Det betyder inte att han är ovillig att gifta sig. Men han drog inte den liknelsen vidare, till att tänka tanken att det inte finns ngn partner som vill ha honom. Sedan säger han sig vilja föra dialog med herrar och inte med tjänare. Och talar om väst som ledare för ockupationen och terrorister - som han tidigare angav som Al-Quida btw. Hur detta blir trovärdigt är väl något man kan fundera på, men kanske biter det på hans stödjande åhörare i Syrien. Vet inte hur jag ska tolka detta med herrar och tjänare. Vem ser han som herre i sin tolkning av verkligheten? Och vad menar han med förhandla i denna liknelse? Något oklart...<br />
<br />
Men sedan talar han om sin plan i ett antal punkter. Om regionala krafter som ska ta ansvar, men inte finansiera dessa terrorister. Om de tar sitt ansvar så ska den syriska armen dra sig tillbaka men självklart handla i självförsvar. Han säger att nuvarande regering ska ta extensiva kontakter nu de närmaste dagarna för att forma en nationell dialog för att forma en nationell charter. Han anger bara ett antal healines som ska tas vidare av regeringen. Han vill ha en nationell konferens som ska förbereda en konstituion, vallag mm. Sedan ska den konstitutionen bli föremål för folkomröstning och sedan en utökad regering som ska bereda nytt parlamentsval. Han talar om försoningskonferens och amnesti.<br />
<br />
Men han betonar också i likhet med andra herrar före honom att han kommer att slåss mot alla terrorister så länge det finns ngn kvar i Syrien. Minns ju Gadaffi tala om att driva ut råttorna...<br />
Hans bas för försoning, är vad regeringen nu ska föra vidare...de närmaste dagarna. Från och med idag ska alla förslag bygga på den syriska visionen och inte ersätta den så när regeringen lagt fram sitt initiativ kan alla andra förslag bara vara komplement. Han verkar inte ha lärt något av de arabiska upproren i denna del, även om han verkar försöka kopiera en del annat. <br />
<br />
Utländsk hjälp - behövs inte fr ngn utan det enda som behövs är att sluta sända pengar och vapen till Syrier säger han. Sedan omslutar han Genevinitiativet som han ger sin tolkning. Syrien står bakom det, men vad handlar transitionen om frågar han. Från vad till vad...till terrorister men för "oss" som han upplyst säger, handlar det om från instabilitet till stabilitet.<br />
<br />
Han säger att varje initiativ ska bygga på nationell integritet och suveränitet och landa i folkomröstning. Syrien accepterar hjälp och råd men inte diktat...Det som inte reflekterar detta har ingen betydelse..<br />
<br />
Nationen står över alla andra och vi vill ha fred och försoning ...Jag har en position som inte varar för evigt, men landet varar för evigt säger han vidare. Finns här en öppning? Vet inte om man ska söka se de små smulor av öppningar som kan uttolkas som sådana eller bara betrakta det som ännu en bekräftelse på att den upplyste står fast.<br />
<br />
I slutet av sitt nära 50 min långa tal berör han även Golanhöjderna som han betonar är Syriskt territorium. Sedan ger han sitt stöd för palestinierna och markerar att de inte ska angripas för det gynnar bara fienden, som han säger. Funderade ett slag på hur detta ska tolkas, men väljer att bara se det som en vilja att inte öppna ännu en front men väl hävda att den finns.<br />
<br />
Alltnog, det blev ett märkligt tal och jag funderade på applåd-åskorna och tyckte mig se en person som kom in i bild vid ett tillfälle, kunde möjligen vara dirigenten för allt detta. Att det fanns en sådan någonstans för både talkörer och stående ovationer, applåder var helt solklart. Även om denne inte fokuserades i bild.<br />
<br />
Hade visst hopp när jag väntade i morse. Men det släcktes under hans tal. Den lilla springan av ljus skulle vara att denna typ av tal tidigare hållits när slutet varit nära. Måhända önsketänker jag nu..<br />
<br />
Ser nu att oppositionen betraktar hans tal/initiativ som ett försök att skära av möjligheterna till en diplomatisk lösning när USA och Ryssland möter med Brahimi i nästa vecka. Talet har förstås en roll som kan vara mångtydig i detta perspektiv.Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-4301974735967858752013-01-05T16:15:00.000+01:002013-01-05T16:21:23.025+01:00Vad vilja partiet ..med EU??I ett tidigare inlägg på bloggen har jag haft synpunkter på processen kring idéprogrammet. Med det snabba tidsschemat som gäller, får vi alla nu laga efter läge. Därför bestämt mig för att bidra till debatten om förslaget, genom att dela med mig av ett antal frågor jag ställer mig. Kanske tjatigt tycker några, men låt då bli att läsa. <br />
<br />
Känner att jag idag har stor fri yta, vare sig beslutande i partistyrelsen eller distriktsordförande. Innebär självklart att jag lyssnar till debatten, men samtidigt inget ansvar att driva process t ex för att ge länets medlemmar en röst.<br />
<br />
Vissa har frågat mig hur mitt alternativ ser ut? Det går kanske att utläsa vartåt jag lutar, om du läser min blogg. Men jag lämnar inte nu konkreta förslag till förändringar. Jag står ju i grunden för en grön, frihetlig och solidarisk politik vilket jag ser som förutsättningen för en mer hållbar utveckling här hemma och globalt. Det handlar om balans mellan människa, marknad och miljö - där politiken är den gemensamma mötesplatsen för beslut.<br />
<br />
Alltnog, ska nu ägna lite tid åt Europaavsnittet i programmet. Om ett år börjar valrörelsen till Europaparlamentet. Redan vid stämman i september ska vi lägga grunderna, vilka frågor vi ska driva och hur, vilka som ska stå på listor. Det är därför extra viktigt vilka ingångar vi ska ge det arbetet i vårt idéprogram. Vilket Europa drömmer vi om? <br />
<br />
Det är en tuff tid i Europa och inom EU. Våra grannländer i öst har stora utmaningar, tänker på Ukraina, Georgien, Armenien till exempel och glömmer självklart inte Vitryssland eller Ryssland. Men om vi fokuserar på Europa (vilket rubriken gör) måste vi självklart lyfta vår öppenhet för alla länder som önskar att bli medlem i EU. Det gör vi nu inte. Men jag vill se ett öppet Europa, där alla länder som vill och uppfyller kriterier om demokrati, rättstat och MR är välkomna i EU. Där vi sänker trösklarna för människor istället för att bygga murar.<br />
<br />
Människor, företag och hela vår idé om EU utmanas av dagens utveckling. Vill vi se EU som en gemensam kraft för att bygga ett fredligt, fritt och framtidsinriktat samhälle krävs det både frihet och ansvar, solidaritet. Den ekonomiska krisen, den höga arbetslösheten och de många förlorade hoppen är oerhört påtagliga bland våra ca 500 miljoner invånare. För många länder handlar det om ett rejält stålbad och som alltid är det i nöden som vänskapen prövas. Både vänskap och fiendskap kan växa. Är därför övertygad om att valet till Europaparlamentet kommer att bli tufft och handla en hel del om vilket EU vi vill se i framtiden. För britterna väntar måhända en folkomröstning om att lämna...På andra sidan valet har aviserats en ny fördragsöversyn för att hantera de brister som upplevts. Här vill kommissionen och delar av nuvarande parlament se ett mer federalt EU. Med egen rätt att ta ut skatt, med en starkare beslutskraft och säkert också egen konstitutionell kompetens.<br />
<br />
Hur ska Centerpartiet förhålla sig till den framtid vi ser, till de frågor som kommer att stå på agendan varav jag bara berört isbergets topp. Läser då i programförslaget om behovet att reformera unionen med fokus då på byråkratin. Den överskuggar demokratin heter det. Jag ser dock EU som en skvader, ett mellanting och kan därför inte prövas enligt samma mall som en stat eller internationell medlemsorganisation. Men frågan blir på vilket ben Centerpartiet ska stå utifrån förslaget till program? <br />
<br />
När jag, med mina glasögon, läser förslaget ser jag att vi är kritisk mot att centralmakten i Bryssel utökas på bekostnad av EU-medborgarnas självbestämmande. Det är tydligt att förslaget inte bejakar nya gränser eller nya myndigheter. Ska vi vara för eller emot en ny Bankunion tänker jag? Om den inrättas av andra, ska vi då stå utanför eller undvika en ny gräns genom att vara med? Gäller även försvaret mm? Det står inget om detta, men gäller ju pröva orden för att veta vad de står för.<br />
<br />
Centerpartiet omfamnar "tanken" om ett demokratiskt Europa och vill fokusera mer på kärnvärden - fred och frihet, heter det. Det är ju inte riktigt så dessa värden uttrycks i dagens fördrag, men låt gå för det. Jag tar fasta på att ett ökat fokus eftersträvas. Men frågan är då vad som krävs för att nå detta? En myndighet mindre eller något annat?<br />
<br />
I denna del föreslår arbetsgruppen ett mer demokratiskt och transparent EU genom ett nytt styrelseskick. Man vill ge EU en direkt folkvald ordförande istället för som idag då regeringarna i samråd med parlamentet väljer (idag Barosso). Att ge ETT ämbete i EU makten och legitimiteten att vara vald direkt av alla EU-medborgare måste rimligen innebära att ämbetet ges en unik maktposition i en ny struktur. Sedan föreslår gruppen att dagens modell, med indirekt beslutsfattande via minsterråd och Europeiska rådet ska ersättas av parlamentarism. Det innebär att EU ska ha en Kommission som väljs utfirån Europaparlamentets direktvalda sammansättning. Visserligen ska parlamentet ges två kammare där den ena är folkvald och den andra (antar jag) ska väljas indirekt antingen av regeringarna eller de nationella parlamenten. Det sistnämnda är inte tydligt. Men oavsett ligger det nära vad Barosso önskade i sitt tal om ett federalt Europa och det är även det som drivs av vissa inom olika parlamentsgrupper, även från vår ALDE-grupp. Visionen blir en form av statsförbund eller en ny förbundsstat. Denna del kommer vi att behöva ta ställning till redan under 2013... Om detta programförslags skrivningar blir beslut, då kan jag inte se annat än att vi måste bejaka en sådan utveckling. Vill vi det?<br />
<br />
Själv tillhör jag de som vill ge Europaparlamentet mer makt, men som medbeslutande, som vill att vi ska ta ett solidariskt ansvar för utvecklingen på vår kontinent därför att våra öden är så intimt sammanflätande och vi kan bara bli hållbara tillsammans. Men jag anser inte att det ska leda oss till att göra EU till en federal struktur. Det kan inte vara rimligt att välja en "president" i direktval, få en kommission som tar sitt mandat från ett direktvalt parlament men kraftigt begränsa deras makt. Här tycker jag återigen att förslaget inte håller vid närmare granskning. Min bedömning är att vi måste hävda den tre-enighet som gäller i dagens maktdelning mellan medlemsländerna, parlamentet och kommissionen. Gärna med ökad transparens och ansvar i de nationella parlamenten. Om EU i framtiden blir något mer ska jag låta vara osagt, men idag handlar uppdraget om att hålla samman när splittringstendenserna växer. Att gå den väg programförslaget antyder skulle spränga EU och kanske även Centerpartiet är min bedömning. Även här krävs enligt min åsikt förändring.<br />
<br />
Ska vidare säga att det internationella avsnittet, vid sidan om Integration och Migration samt Europa som tidigare och ovan berörts, reser en del andra frågetecken om vilka värden vi ska stå för. Läser det mer som instituionellt än värden som interantionell rätt, solidaritet mm. Ser att vi ska stå upp för allas rätt till ett liv i frihet från övergrepp och förtryck men tycker ju att allas lika rätt och värde kräver mer än så. Noterar också att skydd mot hot och våld är en uppgift - återigen för det "offentliga samhället" (vilket väl får uppfattas som mer än staten - kanske EU) samt att vi "tyvärr" alltjämt ser det "motiverat med ett militärt försvar". Men här handlar det i mitt tycke främst om en del förändringar och kompletteringar. Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-28655783508690789522013-01-04T12:03:00.003+01:002013-01-04T12:44:37.922+01:00Lite efterforskning..Hade nu tänkt ägna mitt inlägg åt lite internationella reflektioner och idéprogrammets text om ett demokratiskt Europa. Men så roade jag mig med lite blandad sökning i idéernas värld och känner att jag inte kan låta bli att reflektera över det jag hittade. Får återkomma till det andra medan tid är.<br />
<br />
Har ju tidigare kommenterat förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet och debatten om den lilla staten och hur jag möter frågorna utanför Sverige. Lyfte då även in den önskan som finns hos vissa krafter i debatten att gifta samman konservativa och klassiskt liberala värden. Utan att göra anspråk på vetenskaplighet vill jag i detta inlägg söka ge er lite lästips för de egna funderingarna om vilken väg som bär framåt. Ge er möjlighet att förstå mina grunder för den debatt jag söker bidra till.<br />
<br />
Jag noterar att vår Allianskollega Moderaterna genom sin stiftelse Jarl Hjalmarsson ägnar rätt mycket kraft åt ideologiproduktion och arbete för att "sälja in" dessa i den globala familjen. De har då valt Dr Nigel Ashford som sin inspiratör. Han står för klassisk liberalism och torgför 10 principer för det här: <a href="http://www.learnliberty.org/content/what-classical-liberalism" target="_blank">http://www.learnliberty.org/content/what-classical-liberalism</a>. Learnliberty har ju kopplingar till IHS som jag rotade runt lite i här: <a href="http://www.theihs.org/find-scholars/nonprofit-partners" target="_blank">http://www.theihs.org/find-scholars/nonprofit-partners</a> och kikade lite lätt in i CATO som fanns länkade och hittade detta:<a href="http://www.cato.org/" target="_blank">http://www.cato.org/</a> men också detta nätverk: <a href="http://www.spn.org/" target="_blank">http://www.spn.org/</a>. <br />
<br />
Jag måste säga att när jag skrotar runt här och lyssnar på de 10 principerna så känner jag ju igen en del ingångar i vårt förslag till idéprogram, t ex när jag ska förstå synen på statens uppdrag att hävda människors fri- och rättigheter. Det som jag kände mig osäker på hur jag skulle tolka återfinner jag här i nästan total överenstämmelse. Härmed påstår jag ju självklart inte att gruppens förslag till idéprogram lånat sin inspiration från de nätverk som jag visar ovan. Det vet jag naturligtvis heller inget om eftersom jag inte varit en fluga på väggen där de djupa tankarna tänkts. Misstänker att en och annan nu tycker att jag driver detta för långt, letar i garderober för att driva min åsikt. Men jag vet ju att vi inte är en isolerad ö och att gruppen ägnat sig åt internationella utblickar. Därför känner jag att det blir svårt för min del att helt tänka bort att förslaget i sin nuvarande form skulle kunna öppna dörrar för denna riktning. Bara det faktum att jag letar mig hit bygger ju på att förslaget ger mig en bild som leder mig på spåret. Jag lär inte vara ensam. Som sagt var, detta är inte de värden jag står för och därför känner jag att jag måste reagera.<br />
<br />
Ska samtidigt säga att jag med visst intresse läser på t ex CATO:s hemsida om synen på t ex utbildning som föräldrarnas ansvar, om förskolor som oansvarigt och ett statligt ingrepp...Det är synsätt som säkert gillas av vissa men jag hoppades inte av mitt Centerparti. <br />
<br />
Hittar en republikansk kongressledamot som driver 10 frihetsprinciper här: <a href="http://www.lewrockwell.com/paul/paul732.html" target="_blank">http://www.lewrockwell.com/paul/paul732.html</a> och ser sedan den värld han lever i bl a här: <a href="http://www.lewrockwell.com/" target="_blank">http://www.lewrockwell.com/</a>. Skulle ha kunna ge er hänvisning till Paul Ryan, den republikanske vice-presidentkandidaten och hans hyllning till Ayn Rand i ett tal t ex 2005 på Atlas Society. Men går inte djupare än att understryka att detta är en politisk linje som återfinns som inspiratör hos republikaner och Teaparty-rörelsen delvis i förening med de mer religösa rörelserna.<br />
<br />
För min del som grön, frihetlig och solidarisk politiker känner jag mig inte hemma i sällskapen jag här länkat till. Jag är inte klassisk liberal, jag är inte värdekonservativ men skulle väl kunna känna mig hemma i ett grönt socialliberalt parti som vill ta sig an utmaningen att medverka här hemma och globalt till en hållbarare värld - socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Jag hoppas förstås att det parti jag fått förtroendet att representera ska göra tydligt inte bara som gruppen sagt - de mest liberala idéerna - utan först och främst våra idéer för en hållbar framtid. Av vissa betraktare kanske vi då inte står för de mest liberala värderingarna, men de mest hållbara. Då krävs det förtydliganden som gör att man inte följer bl a de länkar jag hänvisat till här för att djupare söka förstå vårt sammanhang. Låt mig samtidigt säga, att när jag möter mina europeiska liberala kollegor så står de flesta för den socialliberala traditionen och jag gläds även åt att höra en del gröna röster i vårt sällskap. Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-88202091766113051212013-01-02T11:12:00.002+01:002013-01-02T19:46:14.263+01:00Debatten om den lilla staten..Har i ett tidigare inlägg kommenterat en del av förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet. Ska nu ägna mig åt den del av programmet som med mina glasögon färgar innehållets färdriktning i en för mig mycket svår riktning. Det handlar om synen på staten, om balans mellan olika strukturer som individ, marknad, stat/kommun och civilsamhället.<br />
<br />
Klassisk liberalism anger att statens uppgifter ska begränsas till ett minimum, vad som krävs för att upprätthålla lag och ordning. Det är beskrivningen på vad som brukar kallas nattväktarstaten. Resten sköter marknaden, invivider/familjer och civilsamhällets strukturer. Det finns debattörer som drömmer om att förena konservativa och klassiskt liberala värden. Jag tillhör inte dem. Men beredd att ta strid med dem.<br />
<br />
I förslaget till program sägs att staten i grunden finns för att försvara människors fri- och rättigheter. Det skulle kunna tolkas som lag och ordning. Men beroende på hur man tolkar detta kan uppdraget bli större eller mindre. Av utkastet till program framgår dock tydligt att staten bör vara så liten som möjligt. Den tråden följs sedan hyfsat konsekvent.<br />
<br />
Vill dela den bild jag ser när jag söker förstå vad som menas, vill följa den med några exempel. Ett antal rättigheter ska säkras, men hur? Ett grundläggande socialt och ekonomiskt skyddsnät samt demokratiska rättigheter ska gälla alla. Sedan talas om det "offentliga samhället", vilket väl ska förstås som att det inte behöver vara staten. Detta ska ta ett ansvar för grundläggande service i hela landet. Rättigheterna ska tillgodoses på olika sätt beroende på var man bor och vilka förutsättningar som gäller. Här funderar jag på vad detta innebär när det gäller den enes frihet relativt den andres, om likvärdiga villkor, möjligheter och rättigheter i hela landet. Friheten att rösta med fötterna och plånboken ökar, men frågan är hur friheten för övrigt utvecklas? Men en mindre stat kanske kan formas, beroendemönster ändras och mer marknad uppnås. De som tror på att mer civilsamhälle ska täcka upp, drömmer nog om gångna tider. Men, vem vet vad som följer i en framtid, det kanske blir tvång. Hörde ju t ex att Kina valt att lagstifta om att barnen regelbundet måste besöka sina föräldrar, annars kan de blir stämda. <br />
<br />
Eftersom olika delar av landet måste finna de lösningar som bäst motsvarar de egna utmaningarna måste både skattebaser och lagstiftning regionaliseras eller kommunaliseras, heter det. Det skapar regionala och lokala olikheter, vilket i programmet beskrivs enbart som positivt för det ger der människor makt och valmöjligheter, skriver gruppen. Inte heller här något om betydelsen för den enes frihet, relativt den andres om likvärdiga villkor oavsett var man är född, bor o s v. Funderar på vilka konsekvserna blir för de mindre kommunerna, om de ska ta över och få ny roll. Vad blir konsekvensen för EU-samarbetet med svagare stat på olika sätt? Men här finns förstås skrivningar om en federal EU-nivå med direktvald president, parlamentariskt grundad regering och 2 kammare. Återkommer i annat sammanhang till det.<br />
<br />
Det som är entydigt uttalat i programmet är dock att personlig frihet och demokratiska rättigheter står över nationella intressen. Om de menar Europakonventionen och rätten för domstolen att döma så är jag med, men osäker på vad som avses egentligen med denna skrivning. (Rättigheterna definieras måhända på annat sätt än fria val, yttrande-, informations-, mötes-, demonstrations- förenings- och religionsfrihet, skydd mot diskriminering, egendomsskydd, upphovsrätt, näringsfrihet, rättsäkerhet, kroppslig integritet och rörelsefrihet.) Den skrivningen kan leda långt med tanke på avvägningen av den enes demokratiska rättigheter mot den andres tänker jag. Detta även om det kvalificeras som att vi är grundläggande mot övervakning och att alla har rätt till en privat sfär. I den sfären ska ingå att man kan få leva med hur många man vill (vilken väl ingen hindrar idag) eller gifta sig med hur många man vill och avgöra hur tillgångar ärvs. Frågan om månggifte förekommer ju i svaga stater för att bygga andra beroendestrukturer, men jag lämnar det därhän nu. Ska säga att här finns viss uppdatering i form av krav på både stärkt äganderätt och utvecklad upphovsrätt. En gordiskt spännande knut att avväga. Rätten att äga eller att fritt förfoga över annans egendom. En ny allemansrätt ..baserad på lokal lagstiftning eller??<br />
<br />
Livskraft i hela landet ska i idéprogrammet formas via en decentraliserad lagstiftnings-och beksattningsrätt där varje del får redskap att utvecklas utifrån sina förutsättningar helst utan politik som nya regleringar och ingrepp. Här funderar jag på behovet av sammanhållning, av likvärdiga villkor om det är värden som inte platsar som ett uppdrag för staten i vårt program. Saknar en solidarisk tråd i detta kan jag säga. Tillhör de som anser att staten har ett självklart ansvar för detta, för att säkerställa frihet och likvärdiga möjligheter för människor. Jag tillhör de som anser att staten t ex borde ta ansvar för skatteutjämningen för att säkerställa likvärdiga förutsättningar. När jag läser förslaget undrar jag om dylika system överhuvudtaget platsar i vår framtid.<br />
<br />
Sedan läser jag både barnomsorg och utbildning, anar början till systemskiften. Barnomsorgen ska baseras på civilsamhället och familjernas behov skriver man bl a. Inom utbildning talas om rätt till bra grundskoleutbildning oavsett var man bor. Men det är föräldrar och målsmän som ska säkra att det sker och all utbildning är inte obligatorisk som det heter. Dock ska det "offentliga samhället garantera" att den lever upp till "rimliga krav på kvalitet". Jo, jo tänker jag och funderar på barnens rättigheter att bli fria och få likvärdiga möjligheter. Jag ser så många exempel på att barn lärs föräldrarnas "bibel" och vill inte se det hända här.<br />
<br />
Det heter vidare att det offentliga samhället har rätt att beskatta medborgarna, men med tanke på den mindre statens uppgifter lär det främst vara på lägre nivå som skatter tas ut. Måhända därav som det blir plattare skatt, för de kommunala skatterna tas ju ut lika för alla. Det talas om låga marginalskatter för att gynna drivkrafterna bakom samhällets välstånd. Jag gillar ju i grunden tanken på skatt efter bärkraft och tänker att det nog i framtiden också måste handla om andra skatter på klimat, konsumtion mm som kanske vi borde funderat över. Men inget om detta här, endast plattare skattesystem. Drar mig till minnes en kommentar från en centerledare gällande moderaterna, att om de fortsatte med sin skattepolitik skulle de äventyra ett regimskifte. Det var sådär 10 år sedan.<br />
<br />
Sammantaget tolkar jag resonemanget i förslaget som ett försök att flytta tillbaka ansvaret för mycket av välfärden till de mindre gemenskaperna från det gemensamma. Det handlar om att banta staten, en väg som republikanerna drivit, som Cameron och Torys driver, som Kristdemokrater driver och som jag hör i många av de kristliga och konservativa grupperna i Europa och på andra sidan Atlanten. Torys driver Small State vs Big Society, det knyter an till klassisk liberalism med så få statsingripanden i marknaden som möjligt, ser att det är en linje som för över ansvaret för välfärd på marknad och civilsamhället o s v. Handlar enligt mig mer om att bygga nya beroendestrukturer starkare eller svagare, inte i grunden om individens frihet. <br />
<br />
Det finns de som anser att ett av Sveriges problem är statsindividualism, att staten tvingat in oss i ett direkt beroende mellan individen och staten. Men jag känner inte igen mig. Vi ingår i så många olika gemenskaper, kommuner, regioner, arbetsliv, familj, föreningar, bostadsområde, nätverk...Jag lever i ett samhälle som präglas av ett oerhört starkt föreningsliv, ett vitalt civilsamhälle som människor formar frivilligt av sin frigjorda tid. Så detta försök att måla ut staten till den store fienden blir i min värld minst sagt märkligt. Det finns och har funnits sådana länder, men Sverige är inte på den kartan. Vi människor är sociala varelser och ingår i många olika gemenskaper och staten ska säkerställa friheten att röra oss, utvecklas, bryta upp och ändå ha trygghet i förändringen. Oavsett var vi bor, tror, äger, heter o s v. Det handlar i grunden om grundläggande frihet för alla och om solidaritet.<br />
<br />
Nu påstår jag inte att programgruppen skriver om statsindividualism, men med det synsätt som drivs fram lägger vi oss rätt nära de politiska rörelser som driver detta. Om vi inte delar deras idéer måste vi göra det tydligt, vilket förslaget inte gör. Personligen anser jag att vi går helt fel i detta spår och när det sedan ska konkretiseras befarar jag att vi kommer att röra oss bort från min dröm om ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart samhälle. <br />
<br />
<br />
<br />Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-64466171830718631842012-12-30T12:29:00.000+01:002012-12-30T13:09:52.951+01:00Hållbar utveckling - idéer för framtiden?Jag kommer i ett antal inlägg dela mina tankar kring förslaget till idéprogram från programgruppen. Jag har äntligen läst det, funderar en del och väljer att kommentera delar här och återkommer i annat.<br />
<br />
Funderar en del på hur olika värden balanseras i programmet. Frihet är visserligen det bästa ting, där sökas kan all världen kring som det hette i den berömda strofen från 1439. Men frihet från vad, för vem och av vem definieras denna frihet...?<br />
<br />
Spanar historiskt och man kan fånga olika trådar, präglade av den tidens anda. Vi har ett kulturkonservativt drag, har varit ett tydligt intressebaserat parti o s v men jag stannar för andra spår. Vi sätter människan i centrum genom tiderna, så ock programgruppen. Vi har talat om frihetens men också rättivsans principer, om kamp mot koncentration av makt - ekonomiskt såväl som offentligt, mot all koncentration av finansiell makt såväl statligt som privat, om likvärdighet, solidaritet , sammanhållning och om avvägningar mellan grundläggande värden som frihet och trygghet. Noterar för den delen analysen i 1959 års program av varför arbetarna såg det kollektiva ägandet som ett mål, därför att känslan av beroende av privatkapitalet blev den främsta grunden för opposition mot dåvarande samhället.<br />
<br />
Jag tolkar nu programgruppen som att de söker frigörelse från staten för att det ger optimal frihet för den enskilde. De väljer i mitt tycke en alltför enkelspårig väg. Jag tänker att vi har en frihetsklyfta, där alltjämt många sitter fast i andra beroenden som nog upplevs värre än statens bojor. Ser det t ex här hemma i Södertälje. Beroenden som minskar friheten genom otrygghet, orättivsor, de små gemenskapernas tyranni mm. För att kunna bryta dessa bojor krävs ett frigörande samhälle där man har möjlighet att klara sig om man bryter upp. Det är inte för inte som Sverige är det land i världen som är mest individualistiskt. De som ogillar utvecklingen talar både här hemma och i t ex USA om statsindividualism, om beroende av staten istället för familjen, kyrkan, de små gemenskaperna eller marknaden? Men människan är en social varelse och finns i olika gemenskaper, ingen erimit. Till detta ska jag återkomma.<br />
<br />
Jag vill vara tydlig med att vi vill värna och utveckla välfärdssamhället, att vi inser att stora klyftor leder till koncentration av makt, möjligheter och friheter. För mig handlar det i grunden om att forma en politik för hållbar utveckling - socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Där hade jag ett tag hoppats att programförfattarna tagit sin utgångspunkt. Så icke.<br />
<br />
Alla människors lika värde och rättigheter har burit upp våra idéprogram genom decennierna efter andra världskriget. Detta bygger självklart på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. De är universella och ömsesidigt förstärkande. Sedan är det upp till staterna att säkerställa dem utifrån sina förutsättningar och bedömningar. Det är i första hand de 30 artiklarna som bär våra grundläggande rättigheter, i Europa preciserade också genom Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Här har vi också alla och envar möjlighet att få våra rättigheter prövade i Europadomstolen för mänskliga rättigheter om vi anser att de kränkts.<br />
<br />
Det finns dock inget i dessa rättigheter som innefattar rätten att fritt bosätta sig var man vill bortom nationsgränser, men väl rätten att få asyl på vissa grunder. Det hindrar oss inte att drömma om en framtida värld utan gränser, där alla kan röra sig fritt. Men där är vi inte idag, inte ens inom EU. Inom Schengen har vi den friaste rörligheten, men här gäller alltjämt att man har rätt att röra sig utan gränser och stanna var man vill upp till tre månader. Längre än så gäller andra förutsättningar. <br />
<br />
Så när vi drömmer om en värld utan gränser känner jag att vi måste diskutera vad vi då vill förändra för att göra den möjlig, först inom EU och i en drömd framtid även globalt. Idag är det en frihet som gäller de välutbildade, de kapitalstarka och de efterfrågade på arbetsmarknaden. De som lättast erhåller alla gröna eller blå kort. De väljer och vrakar i den globala byn. De kommer likt kaptial att röra sig ganska oberoende av dagens gränser. Men om den valfriheten ska gälla lika för alla, vad blir den då i praktiken värd? Lika villkor som övriga i landet dit du flyttar eller särlösningar? Vad innebär särlösningar för de som söker sig till oss men inte har råd att betala eller de som drömmer om att få ett bättre liv för sina barn? Vad blir friheten värd för dem? Om inte särlösningar så vad innebär det då? Jag har hört debatten på detta område och tycker att den är spretig. <br />
<br />
Det har framförts i den efterföljande debatten om "fri invandring" (som beskrivs lite olika i programmet) att vi först måste ändra i våra lagar, men varför funderar jag? Inte kan det väl vara för att vi drömmer om fri rörlighet? Eller lägre skatter eller vad nu olika drömmer om..?? Ska socialtjänstlagen, vistelsebegreppet o s v slopas. Men det står inget om detta i detta avsnitt av programförslaget. Avvägningen av den enes frihet mot den andres kommer vi dock aldrig ifrån i ett socialt hållbart samhälle. <br />
<br />
Programförslaget talar i detta avsnitt om både öppna gränser, fri rörlighet och generös flyktingpolitik samt fri invandring. Här sätter man sig på många stolar skulle jag vilja säga, samtidigt. Tex skulle jag kunna tolka att detta gäller bara för de länder som kränker mänskliga rättigheter där människor ska söka fristad från förtryck. Man talar om "öppnare gränser" i en mening och i en annan att man är för en "fri invandring". <br />
<br />
Även detta avsnitt skulle må väl av en stramare skrivning. Drömmen kan då hållas vid liv, som i grunden eftersträvansvärt. Måhända tycker vissa att det är drömmarna som ska lyftas i idéprogram, enbart. Men drömmarnas fäger ger vägledning om vart vi strävar, till ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle eller till ett mer marknadsliberalt laissez-faire samhälle med gröna inslag. Själv drömmer jag om den socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara världen.Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-71741213558519519422012-12-29T16:03:00.000+01:002012-12-29T17:58:08.071+01:00Idéprogram - processen...??Ska säga att jag själv inte lagt ned tid på wikitexterna under den process som pågått. Har läst ngt och ögnat lite under tiden, men inte skrivit egna inlägg. Kändes för egen del inte rätt. För det må jag kritiseras. Har deltagit på en del möten där processen avhandlats, men inte själva innehållet diskuterats. Har därför kännt att det varit svårt att känna av vad Centermedlemmarna tänker och tycker kring de idéer som värkts fram. Men jag hoppas att övriga känner sig mer involverade, så att det som nu presenterats inte är fåtalets produkt. Speciellt eftersom jag hörde många som tidigare sa att det nuvarande programmet var riktigt bra och egentligen inte behövde ändras.<br />
<br />
Det jag våndas för är idéernas förankring, om de tankar som förs fram bärs upp av medlemmar och förtroendevalda i vårt avlånga land. Det är ju till syvende og sist de som ska klara att möta väljarna om drygt ett år och då klara att driva politiska förslag för nästa mandatperiod utifrån programmet. Det var och är inte inplanerat någon remisstid på programmet, det framgår tydligt av hemsidans beskrivning av processen. Där skulle partistyrelsen behandla programförslaget i januari och stämman i mars. Nu blev det dock ett mellanting så precis före jul fick alla ordföranden förslaget för att kunna "komma med synpunkter" senast den 5 februari. Synpunkter som sedan ska hinna bearbetas på 10 dagar innan partistyrelsen ska fatta beslut efter att också ha hunnit ta del av tankarna från rötterna.<br />
<br />
Är processen långsiktigt hållbar? Hur mycket hinner medlemmarna diskutera med varandra efter helgerna och före den 5 februari? Normalt sker kretsarnas årsmöten före februari månads utgång men ska man dra igång en process lokalt, vilket inte var förvarnat förrän Sverige gick på julledighet så tar det tid. Så när ombuden väl kommer till stämman kan mycket hända. Kommer man kunna åka hem och känna att beslutet blivit ett förankrat program? Jag hoppas det, men det är en riktig utmaning att klara hem. Måhända kommer vi se hur kretsarna sluter sig samman för att driva igenom förändringar underifrån i olika avsnitt.<br />
<br />
Jag har nu sökt följa debatten om programgruppens förslag. Hör både vilja att lyssna och föra dialog men också en frustration över reaktioner som skulle kunnat förutses om programförslaget byggde på bred dialog internt. Det talas om 10 000 deltagare och 220 kretsar som varit aktiva, vilket vore fantastiskt bra. Själv botaniserar jag lite i de 50 inlägg från olika dialogmöten och grupper som redovisats och så har vi ju de 20 redovisade specialskrivna artiklarna. Funderar förstås över de 10 000 deltagarna...är de unika, några som deltagit ofta, finns det några överrepresenterade i åldrar o s v. Det är ju intressant i sig, då vi alla vet effekten av stormöten och att det kan slå väldigt olika beroende på omständigheterna. Därför ha vi ju valt representativ demokrati framför stormötesdemokrati. Risken med stormötesdemokrati är att det blir kortsiktighet framför långsiktighet. Kräver mycket av en ledning i dessa lägen. <br />
<br />
Alltnog, nu är det ju programgruppen som kämpat för att ställa samman sitt förslag och de som nu överlämnat resultatet till partistyrelsen. Därmed är gruppens uppdrag ju avslutat och partistyrelsen ska läsa och begrunda resultatet. Har dock hört vissa kommentarer redan och fler lär det bli, men jag hoppas att ledning och styrelse nu främst lyssnar och tänker till inför det beslut som stundar. Redan i september 2013 ska grunderna för Europaparlamentsvalet sättas utifrån detta program. Och inom ett år ska förslagen på programmets grund finnas konkretiserade inför kommande mandatperiod i kommuner, landsting/regioner och då prövas idéernas hållbarhet.<br />
<br />
Återkommer i ett kommande inlägg till programförslaget som jag nu läst.<br />
<br />Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-33815918445003672632012-12-05T00:13:00.002+01:002012-12-05T00:13:19.505+01:00 Mer EgyptenSpännande att möta de egyptiska parlamentarikerna idag, med Tahrir och samtalen i Kairo och Alexandria i färskt minne. Blev nu samtal över en lunch med många deltagare och få engelsktalande. Dock från flera olika partier, om än inte våra systerpartier i LI. Dock en brorsson till mördade Anwar Sadat som nu leder ett civilt parti Reform and Development. De tycker uppenbart att det behövs en ny konstitution i Egypten snabbt för att fullfölja transitionen. Den enda kvinnan i delegationen var fr det partiet och stödde helt presidenten men Al-Sadat pekade för egen del på att det inte var så enkelt och att landet nu har en svår kris. Kändes som om han balanserade och är en god maktspelare.<br />
<br />
En obereonde kandidat som beskrevs som intelektuell kopt var mycket bekymrad över förslaget till konstitution, talade om att presidentens tal om domarkupp måste tyda på avlyssning av domstolen eller kristallkula. En annan från Freedom Party var både intelektuell kopt och domare. Han talade i termer av Mursi som diktator. Skapade tydlig konfliktyta mot de övriga. Men där var även företrädare för salafister och Brödraskapet - i form av Al Nour, Asala och Freedom and Justice party. Det sistnämnda är president Mursis parti. De var samtliga förespråkare av konstitutionen även om inte helt eniga om maktdelningsfrågor. Tänkte återigen på Listen and obey, när jag hörde samtalen. Var viktigt att utbilda folket, inte om varje ord utan om andan i grundlagen.<br />
<br />
Uppenbart visade de upp den polarisering som råder i Egypten idag. De som ser att presidenten stulit revolutionen (de unga var dock inte representerade) och är en ny diktator, som givit sig makt att stå över alla domar, upphävt gamla domar från perioden efter Mubarak och givit immunitet till Konstitutionsförsamlingen och Shura-rådet. De ser att det finns en tydlig agenda, att exkludera alla icke-islamister och stöpa om Egypten. De övriga ansåg att presidenten var tvungen att sätta fart på detta för att korta transitionstiden. Det var nödvändigt menade man för att kunna börja bygga upp nya institutioner med parlamentet som centralt, att bygga upp ekonomin igen. De talade om de höga domare som uttalat sig för att avsätta både konstitutionsförsamlingen den 2 dec och Shura-rådet därför att de var i strid med gällande konstitution. Det skulle ha motiverat den snabba avslutande processen att rösta igenom konstitutionen förra veckan, det som fick de liberala att avgå ur församlingen. Shura-rådet, som är delvis valt och delvis utnämnt är de som idag kan stifta lagar i avvaktan på ett nytt parlament. Det gamla som valdes upplöstes ju av domstolen och när Mursi sökte återinsätta dem fick han på tafsen och backade.<br />
<br />
Det som nu väntar fram till den 1 december är en snabb insats för att säkra folkomröstningen om den konstitution som röstats igenom under natten mot fredag i förra veckan. Den ska hållas den 15 december och är beslutande. Krävs en absolut majoritet av de röstande. Känns som det är en riktig ek-klut att klara. Om det blir få eller väldigt delat som Egypten röstar igenom konstitutionen kan legitimiteten kraftigt bli ifrågasatt. Kan bli stora konvulsioner igen. Sedan om den antas, då ska på den grunden val hållas 2 månader senare - typ 15 februari till parlamentet. Blir en tuff resa för de som ska organisera och överse valen. Här har domstolarna haft en roll, nu verkar ju de flesta bojkotta sitt arbete i protest mot Mursis president-dekret där han gav sig överordnad makt. Nu verkar en förvaltningsdomstol sagt att röstningen ska klaras. Men vi vet alla att röster kan klaras, men frågan blir om det löser eller skapar nya problem. Utan legitimitet väntar svårare utmaningar och jag kan inte låta bli att undra över hur länge militären stannar kvar i sina baracker. Räcker det med att det ska vara en militär som försvarsminister enligt förslaget till konstitution för att Mursi ska behålla stödet? <br />
<br />
Av mina samtal vid lunchen framgick att det amerikanska systemet inspirerat till tvåkammarsystem, fördelning av makt mellan presidént, regering och parlament. Uppenbart ska båda husen i parlamentet vara medröstande i alla lagförslag. Kan ju också bli spännande i Egyptens polariserade klimat om det blir olika maktförhållanden i de båda husen. Docks ska även fortsatt Shruan ha en del av platserna tillsatta via utnämningar från presidenten. Alltnog - det lär ta tid innan vi ser om det är fågel eller fisk vi talar om. Under den tiden kan det hetta till - även på gator och torg. Håller ögon, öron och kontakter öppna.<br />
Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-59433811310351652582012-12-03T22:46:00.002+01:002012-12-04T07:07:18.479+01:00Egypten - utmaningNyss hemkommen från ännu en tur till Egypten. Spännande. Stort land, runt 83 miljoner människor. Lång historia, stolta människor men en av tre vuxna saknar läs- och skrivkunnighet. Av kvinnorna på landsbygden är så många som 2/3 illiterata. Det är stora skillander mellan fattiga och rika, mellan landsbygd och stadsbygd, mellan Nildeltat och övre Nilområdet.<br />
<br />
Det är också ett hierarkiskt land där militären spelat en central roll genom historien. När vi nu samtalade både i Kairo och Alexandria var det någon som karaktäriserade Egypten som ett land präglat av budskapet "listen and obey" vilket också gäller inom Brödraskapet. Det är kolletivistiskt, individen underordnad släkten och familjen. Den liberala oppositionen, de unga aktivisterna är dock var och en sin röst, ingen riktig samordning. Mot den bakgrunden inte underligt att valet gick i brödraskapet och salifisternas riktning.<br />
<br />
Nu sa alla våra sagesmän att landet blivit alltmer polariserat efter valet. Det har nu ytterligare accentuerats i diskussionen kring den nya konstitutionen. De liberala krafterna har hoppat av konstituionsförsamlingen med anklagelserna att det förslag som tas fram gör landet islamistiskt. Ovanpå detta kom president Mursis beslut att ge sig själv makt, att stå över landets högsta domstol. <br />
<br />
Sökte få djup i vilka hot som Mursi ansåg sig ha sett då han menat att skyddet för Egypten krävde att han tog sig denna makt. Här låter det som att det varit en hel del skärmystlingar så här långt, där vissa beslut stoppats och där ju det valda parlamentet upplöstes av Högsta domarna p g a felaktigheter i valet. Handlat om att valda ställt upp som oberoende när de varit partianslutna. <br />
<br />
Har dock upplevt att de turkiska högsta domarna upplöst partier som valts in i parlamentet då de uppfattats ha program som stred mot konstitutionen. AK-partiet senast. Det finns exempel på att demokratiska val stoppats, kan naturligtivs upplevas så även i Egypten.<br />
<br />
Men bilden har blivit entydig hos oppositionen. Mursi är i salafisternas grepp och anklagas för att göra en Mubarak där frågan bara är om det blir en ond eller god diktator. Det är främst i Kairo och i Nildeltats industristäder som missnöjet gror. Vissa påstod att Mursi spelade på och med salafisterna utifrån den agenda som islamisterna antagit. <br />
<br />
De som demonstrerade på Tahrirtorget var en blandad skara av det vi såg i fredagskväll. Det var de unga främst, men också kvinnor och äldre. Även en och annan burkaförsedd kvinna. Ett nytt inslag som jag samtalade med var de som sa sig tillhöra Soffapartiet. Sades finnas även i bl a Alexandria. De brydde sig inte inför valet, men nu gjorde de det för att stoppa Mursi. De vill inte ha en ny konstitution. Men det som var supertydligt var det tydliga förakt som flera uttryckte över de andra, de som röstat fram Mursi. De var de illiterata i övre Nildeltat, de 20% som var obildade och hade blivit köpta för lite olja eller mat. Obildad ansåg man även att Mursi var. Fanns ingen acceptans för att styras av okunnighet som de sa. Det var en tydlig elitistisk framtoning på dessa lite medelålders personer vi talade med. Kändes som lite kontrarevolutionära, men de ville inte ha tillbaka den gamla tiden sa de. Däremot ett styre som hade kompetens att möta utmaningarna. Dessa elitister verkar nu förena sig med de yngre upproriska. Vad det kan innebära i förlängningen är lite oklart.<br />
<br />
När frågan ställdes om de var beredda att störta, att ta till våld så var svaret att det trodde de inte skulle hända. Brödraskapet var fegt, höll sig borta. Och de ironiserade över att de lade demonstrationen på lördag till annat område. Tyckte själv det kändes klokt även om jag inser att det ändå kan bli sammanstötningar kommande veckor. Det ligger och dallrar. De på Tahrir vill inte ge upp. De finns på andra ställen också.<br />
<br />
Det är kanske i det perspektiviet man får förstå Mursis beslut om snabb folkomröstning om den nya konstitutionen. Men tyvärr bäddar han därmed riktigt illa för en bra folkomröstning. Att inom loppet av 14 dagar få en bra debatt och ordning på valfrågorna i ett så stort land är omöjligt. Det gör att legitimiteten för den nya grundlagen kommer ifrågasättas. Hoppas därför att den folkomröstningen skjuts framåt. Även om det Mursi sagt om sin utökade makt är att den bara ska gälla till den nya grundlagen trätt i kraft. Jo, jo - återstår att se!<br />
<br />
Kan samtidigt inte låta bli att notera att alla via TV kunde följa den långa omröstningen om alla olika paragrafer i grundlagsförslaget. Det är i och för sig transparent så det förslår. Noterar också att det omtalade förslaget om Sharialagen som styrande ersattes av att den ska vara vägledande i enlighet med gällande grundlag. Verkar dock finnas en del annat som är väsensskilt från vårt sett att se på tillvaron. Dock, Egypten är Egypten och det är ett land uppburet av sin historia och kultur där muslimsk tro har en lika självklar grund som någonsin kristendomen här. Det måste vi självklart respektera.<br />
<br />
För regionens skull är det viktigt att Egypten kan svara upp mot sin roll som stabiliserande men även demokratisk kraft. Minns saudierna som hänvisade till att de ville smyga bakom Egypten. Har nog även gällt andra, även om det kan bli skillnad nu. Sedan är det ingen tvekan om vilken vikt det sätts vid att inte Turkiet blir enda stormakten i regionen, utan även Egypten. <br />
<br />
Det finns många utmaningar för egyptens ledning. De måste klara att sätta fart under ekonomin för att matcha de stora sociala påfrestningarna i landet, fixa jobb till de många unga. Ska bli spännande att möta kollegor från Egypten imorgon i riksdagen och fortsätta diskussionen. Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-56222974185806913092012-11-25T23:52:00.001+01:002012-11-26T09:58:15.751+01:00Östra KongoMinns mycket tydligt mitt besökt i Goma för ngt år sedan. En stad som drabbats så hårt, av kriget i Rwanda som förde mängder av flyktingar till området. Av olika militära grupper som härjar i Kiwu - från syd till Nord. Drabbade av en otroligt dålig centralmakt, av en armé som satts samman av olika stridande grupper, som får sin ekonomi via illegal handel med områdets råvaror och mer verkar hota sin befolkning än skydda den i detta område. Jag minns besöken i sjukstugan en bit utanför, ofantligt gripande med alla drabbade av våldtäkter och övergrepp. Minns besök på sjukhuset. <br />
<br />
Men det var också en stad som drabbades av den vulkan som alltjämt pyr. Lavaströmmarna hade tagit sig igenom Goma och lämnat tydliga svarta spår, på en del ställen nu gröna med hög bördighet. Minns Kabilas sommarhus som fanns i Goma.<br />
<br />
Det var en stad som låg fantastiskt vackert, men som saknade det mesta. Otrolig kontrast att åka över gränsen till Rwanda. Från oordning till ordning, även om den idag tenderar gå över till förtryck. Den roll som grannländerna har i utvecklingen i östra Kongo är värd att granska. Kiwu är en gränsbygd med stora rikedomar, dåligt samhälsstyre och många konfliktfyllda grupper. Nu talas mycket om M23, men de är inte ensamma. Finns flera och inte minst Herrens befrielsearmé - LRA som begår ofattbara övergrepp. <br />
<br />
Det är i denna miljö som FN har kvar sina styrkor. FN har funnits länge i Kongo. Landet är ju härjat av kolonialism, av diktatur och krig. Efter eldupphöret mellan Kongo, Uganda, Rwanda, Angola, Zimbabwe och Namibia 1999 bildades MONUC för att övervaka avtalet. Det har man gjort sedan dess, men när Kabila ville fira Kongos 50 år som självständigt land ansåg han att FN-insatsen inte längre behövdes. Kravet på neddragning kom således. Idag är FN-insatsen minskad och omgrupperad till Monusco och finns i Kiwu. När styrkorna drogs ned sökte man rädda närvaron där i Goma. De fick ett nytt mandat från säkerhetsrådet och har rätt använda alla medel de finner nödvändiga.<br />
<br />
Men när det nu brände till riktigt var bilden att de gick in i sina baracker. Kritiken är stark. Jag kan förstå det. Fanns rätt tydlig kritik när vi var där, hur de hade undgått att stoppa blodiga massakrer då de kom när det var för sent. Det kan handla om sammansättning, ledning, utrustning mm, men kritiken var vass. Nu verkar det hända igen, i Goma. Jag kan förstå om kritiken på nytt blir vass. Läser att de inte kan förväntas ta över den kongolesiska armens uppdrag när den drog sig tillbaka. Monusco ska observera och skydda civila. Men hur då? Blir detta ett gott exempel på peacebuilding eller ?<br />
<br />
Känns som att detta är en ny utmaning för Peacebuilding. Vad som hänt här måste utvärderas och diskuteras. Jag kände viss oro när jag besökte Liberia och hörde om den nedtrappning av styrkorna som ska ske där till 2015. Det är ett mycket labilt land, trots Nobelpristagare som president. Det är en mycket labil region med Sierra Leone, Eflenbenskusten, Mali, Nigeria och Burkina. I Liberia hade FN-styrkan ett mycket gott anseende. Där gjorde de skillnad, men om de blir kraftigt reducerade kan det ändras. Om det inte finns en regeringsarmé och säkerhetssystem på plats kan det bli laglöst område på nytt, som i östra Kongo. Måste söka mer kunskap i FN-systemet kring detta i närtid. Några lärdomar att dra...Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-30438921378247397352012-11-16T12:23:00.000+01:002012-11-16T12:27:57.165+01:00Palestina igenIgår hade vi att justera betänkandet om Mellanöstern och Nordafrika. Samma dag behagade min kollega Urban Ahlin uppmärksamma mig och Centerpartiet i en debattartikel i Aftonbladet. Inte direkt oväntat. Urban Ahlin har ju valt att ta på sig oppositionskostymen fullt ut. Där han tidigare hävdade att riksdagen inte ska göra folkrättsliga ställningstaganden som ankommer på regeringen enligt Regeringsformen, tycker han nu att riksdagens beslut är helt avgörande. Jag respekterar självfallet det valet, men det är inte mitt och Centerpartiets. Undrar om Urban Ahlin respekterar det?<br />
<br />
Men, när Urban Ahlin ifrågasätter Centerpartiets och min syn på frågan om erkännande av Palestina i det fall vi inte röstar med honom gör han det politiska spelet fullt ut till sitt. För mig och Centerpartiet handlar det inte om mod att rösta med socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det vore direkt dårskap att offra sakfrågorna som avgörs i regeringen på oppositionens altare. En skalp som möjligen skulle glädja oppositionen som ju alltid har ett inrikespolitiskt egenintresse att splittra regeringen. Men innerst inne inser nog även Urban Ahlin och socialdemokraterna att detta vore direkt kontraproduktivt för sakfrågornas behandling.<br />
<br />
Jag och Centerpartiet har sakfrågorna i fokus och där finns flera som rör Palestina. Sakfrågor som alla avgörs inom regeringen. Att påstå att sakfrågorna skulle vinna på att Centerpartiet röstade med socialdemokraterna om ett tillkännagivande till regeringen är direkt häpnadsväckande. Lika väl som Urban Ahlin vet vad som är Centerpartiets uppfattning i sak vet övriga i regeringen detta. Vi förhandlar<strong> I</strong> regeringen och ägnar oss inte åt att skriva brev <strong>TILL</strong> regeringen tillsammans med Urban Ahlin. Förstår att det är trist och störande för Urban Ahlin och socialdemokraterna att inte få styra och ställa. Men det är något jag inte har något problem med. Hörde honom nyligen kommentera den överenskommelse regeringen träffade med (s) och (mp) om vår Afghanistaninsats och då lät det nästan som om det var han som övertygat president Karzaij om transitionsprocessens innehåll. Så jag förstår mycket väl att det stör honom att jag och Centerpartiet fokuserar på sakfrågan och inte honom.<br />
<br />
Men i sakfrågan är det ingen tvekan om var Centerpartiet står. Det framgick tydligt av min artikel i DN i januari 2012. Centerpartiet vill se ett erkännande av Palestina för att främja förutsättningarna att kunna ta de svåra beslut som kommer krävas av alla parter för att nå en hållbar fred. Det handlar om palestiniernas lika rätt till självbestämmande och internationell rätt som andra. Det handlar om att rädda möjligheten till 2 stater som kan leva i fred med varandra innan den optionen de facto runnit ut i sanden. <br />
<br />
I dessa dagar då våldets väg ånyo beträtts är det vitalt att stärka fredlig konfliktlösning och de redskap den vägen erbjuder. Därför vore det också nu välkommet med en uppgradering av Palestina i Generalförsamlingen och det är vår ambition att Sverige ska kunna rösta för en sådan resolution när den presenteras. Vi vill stärka de moderata krafterna i Palestina, även om våldets företrädare i regionen inte vill se det hända. Det vore ju i deras ögon en förlust av momentum för hatets odlare på båda sidor. Vi såg och imponerades av de fredliga demonstranterna som avsatte gamla härskare i arabvärlden. De fick vårt stöd om än sent i flera fall. Även vi hade svårt att uppfatta och förstå de fredliga förändrarnas budskap den gången. Så vana var vi vid att förändringar sker med vapenmakt, ett språk som så ofta använts i historien. Inte minst i Mellanöstern. Ett språk som talas alltjämt i Syrien med förödande följder. Jag hoppas innerligen att vi i väst ska orka lyssna till fredsvägens förespråkare i Palestina medan de ännu har en röst.<br />
<br />
Avslutningsvis bara ännu en liten kommentar kring begreppet tillkännagivanden på denna blogg. Kommenterat det tidgare. Det framställs ibland som om det vore ett kraftfullt beslut, men det innebär i praktiken inget bindande för regeringen. Tillkännagivanden finns inte reglerat i grundlagen och vi som utredde frågan var helt överens om att det inte skulle göras. Det är en möjlighet för riksdagens partier, främst i opposition, att enas om ett icke bindande beslut. Det innebär i praktiken inte annat än att riksdagen sänder ett brev till regeringen och informerar om riksdagens uppfattning i en fråga. Sedan behöver regeringen inte göra mer av det än att ge sin syn på frågan inom loppet av ett år. När KU tittade på hur tillkännagivanden hanterats så var det oavsett regering få som inneburit något konkret. Enbart om i princip alla partier varit ense, både regering och opposition hade något hänt. Och då gäller det i områden där riksdagen har beslutsmakt. <br />
<br />
I utrikespolitken har regeringen och inte riksdagen beslutsmakten. Riksdagen behöver anta vissa internationella överenskommelser, men har t ex ingen beslutsmakt gällande erkännande av stater. Inom utrikespolitiska området gäller granskningsuppdraget och beslut om budget för utrikesförvaltning, biståndsfrågor och Krigsmateriellagstiftning. Varje år har vi en utrikespolitisk debatt kring regeringens Utrikespolitiska deklaration och där klargör regeringen sin hållning i olika frågor och alla kan diskutera vägvalen. I övrigt gäller frågeinstrumentet och utskottens granskning, numera stärkt av samrådet inför regeringens ställningstaganden i EU:s utrikesråd. Samt då förstås motioner från alla och ev beslut om tillkännagivanden, d v s brev till regeringen. En möjlighet som brukat med förnuft kan påverka men annars bara blir en del av den politiska debatten mellan regering och opposition. Det visar historien oavsett regering. Det vet nog även Urban Ahlin Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-78039791597948319342012-10-29T18:22:00.000+01:002012-10-29T18:47:52.828+01:00Igelstavikens gymnasiecirkusHörde mellan mina resor denna höst om att Södertälje kommun planerade att lägga ner Igelstavikens gymnasieskola. Trodde inte mina öron. Visserligen har det varit försök tidigare att flytta in Fornbackens grundskola i lokalerna, men då drevs utbildningen av friskolan St:a Ragnhildsgymnasiet. Nu var det ju inte länge sedan kommunen köpte skolan och sparkade ut St.a Ragnhildsgymnasiet för att Igelstaviken skulle få plats att växa. Då fördes en del program över från Täljegymnaiset också. Men, nu har jag varit hemma och hunnit titta igenom de handlingar som är tillgängliga på nätet.<br />
<br />
Jag inser att det faktiskt är så illa som det lät, kanske till och med än värre. För när jag läser handlingarna så är de så oerhört grunda och bristfälliga att de mer beskriver vad som ska göras än att analysera fördelar och nackdelar utifrån olika perspektiv. Ekonomin är avfärdad med en enkel siffra, kan klaras inom kostnadsramen 100 miljoner kronor. Tänker att den som läser detta måste vara djupt troende för att inte slå bakut och ställa till ett oherrans liv. Jag kan ju jämföra med andra handlingar och måste säga att jag som förtroendevald, skattebetalare, förälder och Södertäljebo blir oerhört upprörd över hur illa ställt det verkar vara med kommunen nu.<br />
<br />
Skolan, våra barns utbildning är helt avgörande för att kunna förändra barnens möjligheter och vår kommun. Därför är det vitalt att vara varsam och noggrann med vår utbildning och säkra att vi inte skrämmer iväg föräldrar, barn och unga. Inte skrämmer bort företagare och företag. Jag har våndats många gånger över hur envetet fel kommunens styrande majoritet gått. De har lyckats med konststycket att trots vällovliga mål om Världens bästa skola inta den ena bottenplatsen efter den andra i olika undersökningar om skolan. Vi och våra unga har stora utmaningar, det kräver inte mindre utan mer varsamhet i den politiska beslutsprocessen.<br />
<br />
För två år sedan i oktober togs beslut om att lägga ner fyra och starta tre nya gymansieskolor. Då talade man om de minskade elevkullarna fram till 2018 och om att många elever valde friskolor och andra kommuner. Med den insikten är det förvånande att man först kunde satsa 146 miljoner på den nya organisationen från läsåret 2011/21 och därmed bygga överkapacitet. Nu verkar man ju upptäcka, att redan efter ett läsår finns det 800 tomma elevplatser och stora överytor i gymnasieskolan. Nog borde man ha kunnat förutse det redan förra året och tagit ett mer underbyggt beslut. Nu har jag bara kunnat se de offentligt publicerade underlag som förelåg och föreligger. När jag läser dem så kan jag möjligen förstå varför, de utgör inget skolexempel på väl underbyggda beslut.<br />
<br />
Men, så sent som i april visste Utbildningsnämndens socialdemokratiska ordförande att berätta att han såg att Igelstaviken och Wendela Hebbe-gymnasiet var populära och då inte bara för elever från Södertälje utan även från andra kommuner. Det var då det eller kanske är det just däför som han nu tagit ledningen för att lägga ned Igelstavikens gymnasium. Principen att vara rädd om det som eleverna väljer och förändra det man väljer bort verkar inte gälla för kommunens politiska majoritet. Men, Södertälje är den friskoletätaste kommunen i landet. Ifjol valde 42% av eleverna friskolor eller andra kommuner och i år har andelen ökat till 50%. Nog borde man inse att föräldrar och elever i Södertälje väljer själva och i ökad utsträckning väljer bosrt den kommunala skolan. Är det därför man nu väljer att lägga ner ett av de mest populära kommunala gymnasierna? Om jag vore konspiratorisk skulle jag börja fundera om någon i utbildningsbeslutande funktion drivs av ett egenintresse någonstans? Intressen ljuger ju aldrig säger man, så det kunde förklara hur något så urbota dumt kan klubbas. Men, nu är jag ju inte konspiratoriskt lagd, så det är ett blindspår. Förlåt mig.<br />
<br />
Om nu Södertäljes Utbildningsnämnd jagar tomma ytor, hur lyckas man då med denna flyttkarusell hindra tomma ytor? Man flyttar ut från Igelstavikens gymnasium för att täcka tomma ytor i gamla Tälje- och Västergårdsgymnasierna. Men, vem äger Igelstaviken? Kommunen och då står man ju med en hel skola med tomma ytor. Och tommar ytor verkar ju vara huvudorsaken till denna flyttkarusell modell hösten 2012. Men det löser sagda majoritet med att snabbt konstatera att man flyttar Fornbackaskolan till Igelstaviken. Och så kommer tomma ytor att uppstå i Fornhöjden. Huruvida föräldrar och barn i Fornbacken är beredd att flytta till det utmärkta pendelläget vid Östertälje station kan man ju fundera över. Någon analys om vilka skolor som är viktiga att ha i pendelläge existerar inte. Tanken på att det ska byggas en Multihall i området för att stärka idrotssprofilen nämns inte. Hrmmmm. Smart att ha elever från förskoleklass till åk 9 i bra pendelläge. Lite elakt kanske, men undrar om de ska riva skolan först för att bygga in Södertäljes öppna skolmodell...?? Det skulle i vart fall bli en bra bild av Tälje Tokar årgång 2012/13. Och om de inte ska bygga Södertäljes skolmodell, kanske de inte heller behöver bygga den i Fornhöjden... Men nu ägnar jag mig åt ren spekulation. Frågan finns bara mycket översiktligt med i beslutsunderlaget, men ändå drar man slutsatsen att "Budgeterad kostnad för att skapa nya grundskoleplatser var 320 Mkr" men "om man beslutar enligt förslaget kan detta och en stärkt gymnasieorganisation genomföras för 100 miljoner kronor." Det är ju solklart :p Med en så överväldigande argumentation måste väl alla imponeras och stå mållösa. Klart att majoriteten vill ta det beslutet =)Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-85216196756939254812012-09-09T14:57:00.000+02:002012-09-09T15:19:37.377+02:00Lite mer DemokraternaLovar att inte trötta ut er med USA:s val efter detta blogginlägg. Men det är ju ett val som påverkar oss mycket, även om vi inte får rösta. Därför är det viktigt att också följa. Välkommen att läsa.<br />
<br />
Demokraternas konvent i Charlotte byggdes ju kring temat Tillsammans, we are in this together och vi ska ta oss igenom det tillsammans. Eftersom frågan om ekonomi och jobb är mest betydelsefull så står mycket av kampen här. Den ekonomiska återhämtningen är inte känd av Main Street ännu och arbetslösheten fortfarande runt 12 miljoner. Enligt opinionsundersökare som jag lyssnade till krävs det historiskt en BNP-tillväxt på 4% för att en sittande president ska bli omvald. Idag är tillväxten runt 2%. Den enda moderna president som haft ett urstarkt ekonomiskt förtroende är Clinton. Carter är skräckexemplet för han låg under den statistiska brytpunkten för ekonomiskt OK hela sin tid, han blev inte omvald. Obama skuggar Carter och därför sätter Romney in alla stötar mot ekonomin. Därför kommer Clintons aura att putsas, medan Carter förblir osynlig. Clinton är ju the come-back-kid och det är ju den bilden som ska sättas på både ekonomin och Obama.<br />
<br />
I fredags kom nya siffror om arbetslösheten och den sjönk från 8,3 till 8,1%, men orsaken var främst att folk gått ur arbetskraften. De har tröttnat på att söka jobb. Har ingen genderuppgift på detta, men skulle kunna tro att det gäller många kvinnor även här. Här pekar ju Romney på att han minsann kan ekonomi och kan företagande som den företagare han är. Därför valde Demokraterna att på konventet lyfta flera som kände både hans företag Bain och honom som guvernör. Det talades om hur han avskedat folk utan vidare, hur han dragit ner utbildningsbudgeten med 14% direkt som guvernör och hur han sagt att det gjorde inget om Detroit gick i konkurs. Man talade om att Romney må gilla att skapa jobb, men att han inte bryr sig om ifall de kommer utomlands. De talade om att göra sig pengar på företagsuppköp och nedläggningar, att placera pengarna i shweiziska bankkonton och på Caymanöarna. Det argumentet biter och kraven på att Romney ska offentliggöra sin ekonomi och skatter växer.<br />
<br />
Demokraterna drev bilden att det är väl OK att titta på resultatrapporter och bokslut för att fatta beslut när det är aktieägarna det handlar om. Men att styra ett land handlar inte om aktieägarna utan om människor och då krävs det andra egensskaper och erfarenheter. Därav bilderna presenterade av alla som kämpat sig in från fattigdom, som immigranter utan något och gjort resan i sina familjer. Barnen visste hur det var och många mammor lyftes fram. De visste hur det var. Starkast här var väl Michelle Obama men det var många andra också. Starka berättelser, bra berättade. Många ögon som tårades. Sedan jämförde Montanas guvernör sitt fögderi, med det Romney haft. Han kände Romney och det var en bra kille, MEN en helt annan sak med hur han styrde som guvernör. "That dog don´t hunt, in Montana" löd budskapet inför jublande massor och så fångade han alla jägares bildsrpåk.<br />
<br />
Här kan jag känna att det fanns många nationalistiska inslag i konventets budskap. Made in America var en bild man framhävde. Det stora beviset på att Obama fixar jobben var dock "räddningen" av den amerikanska bilindustrin. För mig som upplevt en annan sida av den räddningen med GM och Saab skorrade detta. Jag kan förstå hur min afghanska kollega och flera afrikanska kände när de hörde en del budskap som visade andra sidan av deras verklighet. Det amerikanska intresset. Men det fanns ingen hejd på hur Demokraterna lyfte bilindustrin. Här var företagare, arbetare, bilfacket, mammor vars familj räddats och allt du kan tänka dig. Här visade man bilden av en president som visste vad som var Amerika, som inte tittade på när jobb skeppades utomlands utan stod upp för medelklassen som jobbar och sliter i hela landet. Bilindustrin var det som drev igång USA lät det som. Här visade man att den industrin nu har svarta siffror igen. Men denna bild av bilindustrins räddare kan ju väcka förväntningar hos även andra och/eller besvikelse för att deras jobb inte är lika viktiga för Obama. Han lyfte också att man gjort upp om att amerikanska bilar ska halvera sin bränsleförbrukning, för att visa förnyelsekraften i räddningspaketet. <br />
<br />
Den som driver kravet framåt och inte bakåt som vägvisare för sin presidentvalskampanj och skiljelinje mot Romney får väl passa sig lite...Som en liten anekdot från konventet måste jag bara nämna att Michigans Guvernör Jennifer Granholm, Maud Olofssons släkting, nästan fick taket att lyfta när hon visade just vad räddningen av bilindustrin betytt i delstat efter delstat. Vad som skulle hänt om Romneys linje fått råda, att Detroit fått gå i konkurs, för USA:s medelklass var inte att tveka på. Mörker och elände. Så lika och ändå så olika tänkte jag...<br />
<br />
Alltnog, de senaste siffrorna visade ännu en månad med nya jobb i privata sektorn. Nu 96 000 nya jobb och statistiken har vänt från då USA tappade mellan 700 -800 000 jobb i månaden på hösten när Obama tog över. Sedan dess har 4,5 miljoner jobb skapats och så säger sig Obama vilja fortsätta att satsa på den privata och inte den priviligerade sektorn, som de uttryckte det inför jublande åhörare. Men antalet amerikaner som deltar i arbetskraften är det lägsta på hela 31 år så frågan är hur väljarna uppfattar det. Finns det chans att klättra upp om man bara kämpar och anstränger sig? Statsskulden är på ofattbara 16 trillioner USD (16 000 miljarder USD) och andra kvartalet föll tillväxten till 1,7%. Nu väntas FED komma med nya beslut i veckan som kommer för att få fart på ekonomin. Obama vill satsa på utbildning, tillverkningsindusti, fördubblad export, infrastruktur och halverad oljeimport med bl a förnybar energi. Han säger att det går för sakta och menar att Romneys enda lösning på allt här i världen, även en förkylning, är nya skattesäkningar för miljonärer och miljardärer samt lite avreglering. Han menar att det var den politik som skapade problemen tillsammans med två krig. <br />
<br />
Tror de många besvikna på Obama? Hörde när jag lyssnade även här i New York som betraktas som en väldigt säker delstat för Demokraterna att man är rädda för att tappa. Så många är så besvikna. Det kan ju vara så att det blir många som väljer soffan denna gång och då vinner Republikanerna. Men, det finns också en hel del Republikaner som känner att "partiet lämnat dem" som några som framträdde på konventet uttryckte det. Och de kan ju också välja soffan...Här kommer nog Ryans roll att bli viktig. Sedan vet man ju aldrig, det kan komma klavertramp av typ Todd Akins "vid legitim våldtäkt blir kvinnor sällan med barn". Men det handlar förstås också om mobilisering och här kommer säkert Demokraternas konvent att spela roll, för de som var där och de 25 - 37 miljoner som följde på TV. De flesta talar om konventet som framgångsrikt, återstår att se.<br />
<br />
Den 26 september börjar den första staten som har absentee-vote och sedan följer andra fram till valdagen den 6 november. Den 3, 1, 16 och 22 oktober är det TV-debatter. Det är till stater där det väger jämnast som kampanjfokus kommer att riktas, de så kallade swingstaterna där valet kan avgöras. Florida, Ohio, Virginia, Indiana, North Carolina, Iowa, Colorado, New Hampshire, Wisconsin, Nevada, Michigan kommer att få uppleva starkare valrörelse än övriga. Men, vem vet det kanske hettar till igen denna gång om det börjar väga jämnt brukar det ju påverka mobiliseringen. <br />
<br />
Ska bli spännande att söka följa på avstånd. Hoppas att jag nu givit dig lite fler bilder än vad som kommer via media på hemmaplan. Ska inte trötta er med mera djupdykningar. Och om du vill går det ju smidigt att följa själv via nätet. Har haft privilegiet att vara på plats och kunna fokusera. Känner därför ansvar att berätta, men det påverkar såklart även min bild. I vart fall är den min och färgad av mina glasögon. Men, mig vet ni ju var ni har och kan pröva därefter. Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-14176027043473341042012-09-08T19:14:00.004+02:002012-09-09T14:57:46.922+02:00Möjligheternas landNu i New York, efter en vecka på Demokraternas konvent i Charlotte. En verklig upplevelse för min del. Ägnat morgonen åt att titta bakom rubrikerna på både Demokraternas och Republikanernas plattform. Också väldigt lärorikt. Återkommer till det senare.<br />
<br />
För mig är det bara att erkänna jag är inte opartisk, jag håller på Demokraterna av många skäl men inser att det kan bli med Republikanerna vi måste verka. Men som alltid, man kan gilla eller ogilla en politik, en regering eller president och ändå respektera dem. Det är ju det demokratin handlar om hemmavid och detsamma i det globala samarbetet. En kamp om tankar, kunskap och idéer som förhoppningsvis är fri för alla att delta i. Det handlar om att vinna stöd från andra utan våld. Om fri- och rättigheter samt ansvar för att de inte går ut över andras fri- och rättigheter.<br />
<br />
Erkänner att jag ser på USA med mina svenska ögon, att det självklart påverkar mina slutsatser. Gör väl också att mina ögon ibland blir stora av förvåning när jag betraktar vad som sägs och görs. Den roll religionen har är entydig. USA har inte präglats av någon statsreligion, snarare av de många invandrare som flydde från just statsreligionens Ofrihet. Men ändå, att frågan om Gud kom att bli en story på Demokraternas konvent berättar något. Partiets plattform fick på ett litet märkligt sätt, efter att ordföranden frågat 3 gånger, ett tillägg dagen efter att den antagits. Tillägget gällde omnämnandet av Gud men också Jerusalem som huvudstad för Israel. Det knepiga var att det krävs 2/3 av rösterna för att göra tillägg och omröstningen med ja- och nejröster, kunde trots de tre försöken, inte entydigt klargöra detta. Men ingen krävde rösträkning...och beslutet togs. Att frågan om Jerusalem måste föras in kan jag också förstå i valets kontext och när jag senare lyssnade med några insiktsfulla menade de att det var öppna skrivningar. För mig förvånande att det inte var en huvudstad för två stater, när de talar om att det ska avgöras i förhandlingar. När jag nu läst plattformarna ser jag skillnaden mot Republikanerna både i denna del och den religösa.<br />
<br />
Ett annat inslag som väckt en hel del tankar är den framträdande roll som ägnats åt USA:s Heroes, de kvinnor och män som genomfört uppdrag i de väpnande trupperna utomlands. Veternanerna har haft ett inslag varje kväll på Demokraternas konvent. Det tål att tänka på att det är många i USA som tjänstgjort på olika sätt i US Armed Forces. De som var med och vann 2:a världskriget, de som kämpade i Korea och säkrade att Sydkorea är fritt idag, de som gjorde tjänst i Vietnam, senare i Irak och nu Afghanistan m fl. Många har också under åren varit stationerade utanför US. Klart att det påverkar tonläget, att göra dem till hjältar och vinnare av krig både här och där. När jag samtalade med min afghanska kollega var hon rätt störd över hur man kunde tala om att kriget i Afghanistan var över, att terroristerna förlorat. Det var inte hennes bild och det är även något att betänka, att alla vi här möter retorik för USA och inte för världen. Låter nog lite så i alla länder, men för mig känns det också lite knepigt. För USA måste ju samtidig se att de faktiskt inte bara talar för sina väljare, utan med den roll de har och vill ha talar de samtidigt med världen. Och då kan budskapet här, skapa problem där. Även om jag förstår så håller jag ju inte med USA:s syn på dödsstraff och störs när de så entydigt säger att de skapade rättvisa när de sköt Usama Bin-Laden och dumpade honom i oceanen.<br />
<br />
Men detta säger något om USA:s självbild. När jag läser Republikanernas plattform ser jag en annan värld än den Demokraterna ändå talar om. Republikanerna ger mer drag av att USA ska härska över och inte samarbeta med jämlikar, bara med vänner. Ett språkbruk som andra kan och lär låna, kopiera med hänvisning till att de bara gör vad Republikanerna vill göra. Här skulle jag önska att budskapet från Demokraterna, We are in this together, också skulle gälla USA:s väg att möta globala utmaningar. Självklart skulle jag också önska att USA som kämpar för rättstater också ville ha en internationell rätt, men här är Demokraterna tysta och Republikanerna tydligt nej till ICC. <br />
<br />
Väl detta sagt kan jag väl bara konstatera att där Republikanerna knappt nämner miljöfrågorna, ser klimatutmaningen som närmast frånvarande och nämns i termer att den inte får hindra amerikanska jobb så har Demokraterna en helt annan insikt och programförklaring. Det sas att Obama ser Klimat-utmaningen och Kärnvapennedrustningen som de stora områden där han skulle vilja göra långsiktig skillnad. När jag läser plattformen finner jag gund för handling i båda frågorna.<br />
<br />
När jag läser Republikanerna finner jag delar som knyter an till budskap om decentralisering och frihet. Där känner jag att det finns samband med ett tonläge jag gillar, men det försvinner snabbt när jag läser helheten. I kunskap om att detta är USA, ett land där så många lever i fattigdom och där 12 miljoner är arbetslösa, med så stora klyftor har Republikanerna inte ett budskap som fångar mig. Snarare förskräcks jag av läsningen och vore jag här skulle jag intensivt aktivera mig för ett annat USA än vad Republikanerna vill stå för. Demokraterna talar till min bild av frihet men också ansvar långt mer än Republikanerna. Här finns ett patos som syftar till något större, att alla som gått in genom framgångens dörr har ansvar att hålla upp dörren, inte stänga den, för att säkra att alla andra kan följa efter. <br />
<br />
Bill Clinton och andra drev linjen att Republikanerna inte gick att känna igen, att de kidnappats av extremister. Det må vara hur som helst med det, men jag förstår varför Obama väljer att tala om Romneys utrikespolitik som präglad av kalla krigets mind-set och varför Kerry/Biden talar om att deras utrikespolitik out-sourcats till neo-conservaties. Det ska väl också förstås mot bakgrund att det gäller att vinna de osäkra Obamaväljarna, de som är mittenväljare och avgör valet. Hur Romney skall lyckas nå dem? Ja, det handlar väl då främst om USAs flämtande ekoomi och höga arbetslöshet. Inte för inte som Romney lovar 12 miljoner nya jobb, att han talar om att Obama inte håller sina löften och satsar all reklam på att påminna om det hopp som Obama talade om och vad blev det av allt? Har du detbättre idag? Besvikelse. Dessa besvikna vill Romney ska välja honom och hans ekonomiska politik. Svaret från Obama är, vi är också besvikna men vi har ändå nu lagt ut rälsen till ett bättre land trots att Republikanerna tittat på eller rivit upp. Frågan är om du vill att vi ska ta oss dit eller inte? Svaret får vi den 6 november. <br />
<br />
Tja, om knappt 3 veckor (26 sept) börjar de första rösterna att kunna läggas. Man väntar sig att rätt många ska söka utnyttja sin rätt till absentee-vote, upp till 40% var en siffra jag hörde. Den 3 oktober kommer den första av fyra debatter. Både mellan Obama och Romney och Biden vs Ryan. I de stater där det väger väldigt jämnt mellan kandidaterna kommer man lägga mest krut. Men, jag hör att Demokraterna kämpar för att varje röst ska räknas som viktig för att få upp valviljan i alla stater. Det finns inget proportionellt system, men det proportionella resultatet bär ändå ett viktigt budskap och det handlar ju även om kongressplatser. Här har vissa delstater infört regler som Demokraterna anser syftar till att försvåra för många att delta. Och, om valdeltagandet är lågt och reglerna mer krävande så är det Republikanerna som gynnas. I de stater där valet av elektorer avgör utgången väntas mängder av reklam och pengar spenderas. Genom högsta domstolens beslut att godkänna associationer av donatorer som anonymt satsar obegränsat med pengar i stöd för en kandidat har insatserna i valet lyfts till helt nya nivåer. Obama har sent acepterat spelets regler även om han vill kunna offentliggöra givarna. Det tak som gäller annars för pengastöd har ju nu bakvägen tagits bort, så när Republikanerna väljer Super-PAC-stöd följer Obama efter. Men i plattformen driver Demokraterna även ett tillägg till författningen för att stoppa detta. Demokratin ska inte kunna köpas. Rätt så. Det blir ett val om vem som bäst kan få väljarna att välja deras spår till Möjligheternas land, vilket båda i grunden vill knyta sina drömmar till.<br />
<br />
Om du orkat läsa allt detta, förlåt mig. Jag gör tyvärr allt man inte ska göra här, skriver långt!!! Men jag vill ju gärna ge dig som vill, lite möjlighet att följa mina tankar och hur jag tolkar mina upplevelser. Säger väl något om mig också. Får väl säga som Bill Clinton, det hade kunnat bli mycket längre ;-)<br />
<br />Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-89213330879469547512012-09-04T13:04:00.001+02:002012-09-04T13:04:26.157+02:00Tankar från CharlotteÄnnu en varm dag i Charlotte. Med lite sol och mycket regn. Den här dagen blev logistikens fånge. Vet inte om det var Labors Day som spökade, men det tog himla tid för våra shuttlebussar att komma så våra studiebesök blev inte vad jag väntat mig. Hade önskat energibesök men det fick ersättas av hälso- och sjukvård, en viktig debatt i presidentvalet. Men, på grund av bussproblem kom alla på vår shuttle att få ägna sig åt utbildningsfrågor. Också viktigt och intressant, men inte en stor fråga i valet.<br />
<br />
Dock söker ju Demokraterna lyfta tillgänglighetsfrågan. Det handlar om förutsättningarna för att få stöd för högre studier. Den ekonomiska krisen har ju slagit rätt hårt även på den amerikanska medelklassen och här talar man om att den kraftigt reducerats. Lyssnade till en mycket kraftfull professor för ett Univiersitet här i Charlotte som menade att USA måste vakna och inse att det inte finns något samband mellan fattigdom och intelligens. När Romney säger att studenterna får väl låna av sina föräldrar, så är det inte en verklighet som gäller för de flesta. Bilden av USA demografiskt lyftes också upp, att 2050 skulle majoriteten vara dagens minoriteter. Om man inte ser upp så sågar man av den gren som bär upp den amerikanska drömmen. Det gällde att utbilda för framtidens USA och då måste man säkra tillgängligheten. Många andra frågor om läraryrket, om seggregationen och drop-outs känns igen. Men det är ju ett otroligt decentraliserat system, där varje delstat och lokalt skoldistrikt har makten över utbildningen. Nu har dock uppenbarligen för första gången 45 av de 50 delstaterna enats om en gemensam bas för undervisningen och det är lite historiskt. Det är långt ifrån vår modell kan man ju lugnt säga....<br />
<br />
Sedan hör jag från folk som deltagit på Republikanernas konvent förra veckan att den bild av enighet som ändå spridits inte har täckning i verkligheten. Flera som jag talat med säger att det under ytan är väldigt stora spänningar och splittring, något som i så fall kan få stor betydelse för den kommande kampanjen fram till valet. Och ska jag väl säga, det är inte personer med personligt intresse för Demokraterna som jag lyssnat in. Snarare tvärtom kanhända..<br />
<br />
För övrigt en givande dag med imponerande bredd av deltagare som NDI har bjudit in. Ska kanske förklara att National Democratic Institute är Demokraternas organisation för Utvecklingsarbete. Fristående men närstående till Demokraterna. De har ju verksamhet i hela världen mer eller mindre och det märks. Men de har inte bara kontakt med systerpartier, utan jobbar brett med alla för att främja sina värden. Rätt smart kan jag ju tycka. Och här återfinns således såväl moderater som socialdemokrater.... gröna och liberala. De sköter alla internationella kontakter under konventet och ordnar olika seminarier under dagarna. Så nu slutar jag för att åka iväg på dessa.<br />
Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-38418549059055620772012-09-03T12:35:00.001+02:002012-09-03T13:08:52.322+02:00Charlotte, NDC2012Tidig måndag morgon i Charlotte. Solen vilar ännu. Ser fram emot att få följa Demokraternas Konvent här under veckan. Ska bli spännande att se kontrasten mot Republikanernas i Tampa. Jag sökte följa det under förra veckan och den bild de ville sätta var enighet. Förståligt efter en långvarig intern stird om vem som skulle bli kandidat till presidentposten. Romney talar om att han vill återställa USA och att han har erfarenheten för att klara ekonomin och jobben. Nog känner jag igen en del av retoriken, även om det skiljer i praktiken från hemmaplansdebatten. <br />
<br />
I detta polariserade politiska landskap verkar det ändå som om Romney kommer att söka fånga Obamas missnöjda väljare. Genom att säga att "vi var många som ville att det skulle gå bra, för vi ville Amerikas bästa" gör han sig till en del av de som hoppades på Obama. Till den del som nu är missnöjda med leverenansen säger Romney, men nu ser vi vad som hänt. Säkert smart, såg ngn uppgift att det är ett budskap som biter. Ovanpå det talar Republikanerna konsekvent om att Obama är ute på sin "Apology-tour". De vill sätta bilden av Obamakampanjen som en urskuldande turné. De har underbyggt budskapet med anklagelser på temat rätt länge. Även internationellt, att han bad om ursäkt i sitt Kairotal är anti-amerikanskt. Det är mot USA:s storhet och värden, påtalar Republikanerna.<br />
<br />
Frågan var om det var Ann Romneys tal eller Mitt Romneys som var mest effektivt. Hustru Ann skulle ge sin make Mitt en varmare personlighet men kastade nog mer ljus på sig själv. Hur effektivt hon lyckades knyta an till de många kvinnliga väljarna visar väl sig. Vicepresidentkandidaten Ryans tal om att man inte kan spendera pengar som man inte har väckte gensvar, säkert starkt i de grupper han ska vända sig till. Huvudaktören Mitt Romney talade om att USA behöver ny kompetens i Vita Huset för att få ordning på ekonomin och jobben. Romney lovade ju 12 miljoner nya jobb för att krydda sin anrättning. <br />
<br />
Bland övriga fångade jag lite av f d Utrikesministern Condoleeza Rices tal om att Världen åter måste veta var man har USA, alltid på sina vänners och allierades sida. Landet som alltid är berett att leda. Hon kritiserade även brist på frihandel och sa till de som räds Kinas uppgång att de under de senaste 5 åren tecknat 15 frihandelsavtal och förhandlar 18 nya medan USA endast tecknat 3, under Bushtiden. Inga under Obama. Brist på fri och rättvis handel kommer att jaga oss, sa Rice.<br />
Låter bra med frihandel, men själv skulle jag gärna hört krav på globala frihandlesavtal, men det var måhända att hoppas på alldeles för mycket.<br />
<br />
Sedan har vi då diskussionen om lögner och halvsanningar. Bakom den låsning som funnits och den brist på handling vi kunnat se ligger ju Republikanernas bruk av det konstitutionella systemet med krav på stöd av 2/3 vid viktiga omröstningar. Eftersom Republikanerna gjort det till sin huvuduppgift att förhindra Obama alla framgångar har Kongessen handlingsförlamats. Detta har också jag mött varje gång jag talat med kongressfolk men även andra här. Jag slogs med häpnad när jag insåg hur trögt det amerikanska systemet är och hur det kan utnyttjas som slagträ när mandaten och kulturen i både senaten och representanthuset förenas för att stoppa sittande president. Filibustrandet inte att förglömma.<br />
<br />
Men, idag på Labors Day är det familjefest i Charlotte och en del caucasus inför Konventets öppnande som är tisdag den 4. Jag har fått en skylt med "We make it possible" och det lär väl visa sig hur detta ska fyllas med innehåll. 4 more years är förstås förutsättningen. Spännande ska det bli att följa denna vecka. Centerpartiet har nog inte haft som vana att vara här. Men dåliga vanor ska brytas. Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-37201805822146483682012-07-23T18:40:00.002+02:002012-07-24T07:43:41.111+02:00Staten - stor, liten eller ...Under årets Almedalsvecka kom debatten om statens omfång och relation till oss människor att dra till sig en del debatt. Dels p g a inlägget från Göran Hägglund men även genom en debatt mellan Per Ankersjö och Pär Granstedt¨på SvD debattsida. Intressant eftersom det inte bara är i Sverige som denna debatt förs.<br />
<br />
Jag var nyligen med och avslog en framställan från en Tories-kollega i Europarådet om att ta fram en rapport om Big Society. Det är en kampanj som nu lanserats i UK av Cameron m fl, men det är också en liknande kampanj som drivs i USA och i många katolskt inspirerade kretsar i flera europeiska länder. När jag samtalar med kollegor i Europa, hör jag ideer som känns igen också i vår debatt här hemma. Hade trott att det skulle gälla även moderaterna, men i vart fall inte ännu. Jag förvånas nämligen inte över att EPP-länkade partier lyfter upp dessa idétrådar, men jag gör det när jag hör tongångar som liknar dessa i mitt parti. Jag tror ju inte på ett borgerligt parti, på ett tvåpartisystem i Sverige. För mig blir det därför bra att vi söker inspiration men också undviker fallgroparna i anpassningsrörelserna.<br />
<br />
Läste ett inlägg av en inte okänd krönikör i en av våra stora dagstidningar om behovet av en samverkan mellan konservativa och klassiska liberaler till frihetens försvar. Friheten från statlig inblandning. Till försvar av klassiska borgerliga värden och normer, som familjen. Ägnar en hel del tid åt östra Europa och noterar där hur kyrkans gemenskap alltmer träder in i statens ställning. Där har statens roll förändrats från att tidigare ägt all problemformulering till att nu söka en ny roll, inte sällan nationalistisk för att motivera sin ställning. Kyrkan ersätter tidigare maktbas för partierna, ger tillhörighet och svar i konservativ riktning. Inte minst är de vana att kliva in socialt där samhället inte klarar sin del av kontraktet. Detta ger lojalitetsband i många olika riktningar beroende på land. I dessa miljöer har de liberala värdena svårt att få fäste.<br />
<br />
För mig är betydelsen av en väl fungerande stat entydig. Vi ser i många av världens länder stater som inte fungerar. I Europa, i Afrika, i Asien och i Amerika. Där människor ser att man måste finna sin egen väg att lösa de problem man inte klarar själva. Där man formar sin egen gemenskap, sin egen familj och sin egen "skattepolitik" för att staten inte går att lita till. Då bygger man de små gemenskaperna, det egna samhället i samhället. Där utvecklas och byggs beroendekedjorna upp internt. Är det goda samhällen för den enskilde individens frihet? Det är inte min bild. Inte heller är det bra för att skapa jämställdhet eller möjlighet till klassresor. Detta är i länder där sammanhållningspolitiken visat sig innehållslös för den enskilde.<br />
<br />
Men självklart kan det också bli för mycket stat, en stat som kväver den enskilde. Det har vi sett i t ex Sovjetunionen och Kina. Den kvävande staten är för mig en del av den icke fungerande staten. Sedan funderar jag ibland på betydelsen av världsgemenskaperna i form av religionerna t ex med Vatikanstaten som ju i likhet med Umman är global. De spelar större roll än vi tänker oss här hemma och bygger ett ibland osynligt och inte demokratiskt styrt värdenät omkring oss.<br />
<br />
För min del handlar det om att resonera kring en väl fungerande stat, avpassad för sin uppgift som naturlig gemenskap syftande till att säkra vår frihet och ge människor möjligheter att förverkliga sina drömmar. Sverige idag, imorgon Norden...Vi människor är ju sociala varelser så vi söker oss till andra och skapar tillhörigheter. Men, vi blir inte så bundna av dem att vi blir beroende mot vår fria vilja. Nationsgränser är i mänsklighetens historia ett modernt påfund.<br />
<br />
Som centerpartist kan det ju låta lockande med småskaliga tankar och lösningar. Att tänka kring den lilla gemenskapen där alla behövs, där ingen är ensam och utanför o s v. Men, den lilla gemenskapen får inte tvingas på medlemmarna utan måste vara frivilligt vald. Men tyvärr kan den ju också bli ett tvång som man knappt kan bryta sig loss ur av ekonomiska eller andra skäl.<br />
<br />
Det finns ett socialkonservativt drag inom Centerpartiets historia liksom i allas vår historia. Partiets rötter bygger på att alla händer krävdes för att kunna klara att driva jordbruket. Det var den lilla gemenskapen där alla behövdes, visste och hade sin givna plats. Där löstes många av de uppgifter som vi nu organiserat på annat sätt och finansierat tillsammans. När partiet bildades <br />
var staten ofta fiende för den gav inte någon rätt till dessa mindre jordbrukare, till landsbygdens folk. Då för 100 år sedan fungerade inte staten väl, gav inte den enskilde frihet, bara vissa medan den tog resurser från alla. Dit vill inte jag tillbaka.<br />
<br />
Jag hoppas att den frihetliga, sociala och gröna tråden blir den som driver partiet framåt. Jag välkomnar mindre byråkrati, självklart men det handlar ofta om mer generell politik och mindre särlösningar. Visst kan det handla om mindre statlig eller kommunal inblandning, men då mer av fritt val från individens sida. Inte slåss jag för en statlig eller kommunal verksamhet av viss omfattning, det är inte ett självändamål. Men det är viktigt att slå vakt om ett starkt utrymme för individuell frihet, för väl informerade val. <br />
<br />
Visst, framtidens välfärd kan enligt framtidsprognoserna bli offantligt skattekrävande. Men, det är ju inte dagens verklighet. Vi är ju optimister på andra områden, övertygade om människors kraft, förmåga och uppfinningsrikedom. Här finns lösningar av ett snitt som kommer att utvecklas om vi värnar vår nordiska välfärdsstat med individuell frihet. Om vi istället väljer den konservativa vägen kommer vi att få se andra lösningar, med mer av Big Society. <br />
<br />
För min del, finns det skäl att resonera kring hur vi kan utveckla vår nordiska och svenska välfärdsmodell inför kommande utmaningar. Det handlar om frihet för den enskilde och om indivudalism. Det handlar om mångfald och möjligheter. Den politiska fighten för mig är inte mellan staten och individen, om stora skattesänkningar - utan hur vi skapar en långsiktigt hållbar värld där människor får möjligheter att förverkliga individuella val och drömmar. Då kommer det krävas en väl fungerande stat som klarar att reglera både marknad och ge utrymme för det civila samhället, som skapar spelregler som vi som individer och företag kan lita på skapar likvärdiga och hållbara möjligheter. Där är vi inte idag....Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4431846501714902029.post-52141611301001824462012-07-17T19:20:00.000+02:002012-07-17T22:27:10.821+02:00Putins yttre försvarslinjeFöljer med intresse de försök som görs att hitta en skarpare hållning från Säkerhetsrådet inför den omröstning som måste komma på fredag 20 juli. Den intensiva diplomatin verkar inte bära frukt. Syriska nationella rådet besökte Moskva och samtalade med utrikesminister Lavrov, men ingen förändring. Igår lyssnade jag med stort intresse på Lavrovs pressträff inför Annans besök. Hörde hans försök att göra det till en gammal konflikt med väst och då särskilt med USA. Han ville ha återställd ordning, vilket man väl får tolka som OK för att Assads regim gör som Ryssland och slår ned upproret. För han var entydig på att Al-Assad inte skulle lämna, detta kommer inte att hända var budskapet. Så vad återstår då...? Orsaken var att Assad hade så stort stöd bland syriska befolkningen. Att situationen nu utvecklat sig till ett inbördeskrig enligt ICRC var något som stod dem fritt att tycka, men han underströk betydelsen av den territoriella integriteten och att varje stat har rätt att säkerställa ordningen inom landet.<br />
<br />
Den territoriella integriteten är central för alla länder, men särskilt Kina och Ryssland anser att den står över allt annat. Inom landets gränser ska regimer ha full frihet att vidta de mått och steg som den anser nödvändiga för att upprätthålla ordningen. Här talar man inte om vad som kan godtas i en demokratisk stat. Här talar vi om hur Ryssland bl a gjort i Tjetjenien och Kina i Tibet och på Himmelska Fridens torg. Ryssland vill inte att någon ska tvivla på att man kommer göra detsamma igen om så är. Skulle man helt plötsligt ge upp stödet till Syriens rätt att med alla medel slå ned uppror, vore det att sänka garden för uppror på hemmaplan.<br />
<br />
De säger sig stödja Annans fredsplan till punkt och pricka, men glömmer att de startade med att vilja ha sina egna medlare och inte Annan. De vill se en samtidig vapenvila, men sist det begav sig stannade Al-Assadstyrkorna kvar. Utan rysk protest. Nu kritiserar de riktade sanktioner mot Assadregimen ty då skulle den kunna falla, därmed anser de sig inte tagit ställning för någon part. De tar bara ställning för det syriska folket som de påstår vill ha Al-Assad kvar. Det kallar jag att ta ställning för Al-Assad. Om de tror att detta förhållningssätt löser konflikten i Syrien lättare än i Egypten, Libyen, Tunisien eller i andra odemokratiska länder tar de fel. De fortsätter vapenhandeln även om det såg ut som ett stopp var möjligt när stridsflygplan inte levererades. Men, det var bara ett litet avbrott. Jag har inte hört att de ställer upp mot Al-Assad-regimen när det gäller en så enkel sak som att alla observatörer som FN engagerar måste få tillträde. Nu veterar Al-Assad observatörer från ett antal väst-länder. Är det ryska observatörer som de vill se i Syrien, likt i Georgiens Syd-Ossetien och Abchasien?<br />
<br />
Hur kommer det sig att Putin&Lavrov argumenterar som de gör? Jag tolkar det som att de bygger en yttre försvarslinje i Syrien, mot de som funderar på uppror i Ryssland. De talar om Syrien, men så att upproriska ryssar hör. De försöker lyfta att Hillary Clinton inte var välkommen i Egypten, att USA vill avsätta och tillsätta regeringar i mindre länder som de vill, att detta är något av en väst-komplott. Ryssland söker ett brohuvud i regionen för sina intressen men den argumentationslinje Putin väljer bygger på kalla-krigs-retorik. Väst är ond, då särskilt USA och de försöker infiltrera även i Ryssland. Minns hur argumenten drevs under presidentkampanj och mot demonstranter. Inför den 12 juni drevs en ny lag igenom som medför risk för skyhöga böter för den som organiserar eller deltar i en politisk demonstration eller meningsyttring. Detta för att motverka fler stora Putindemonstrationer. Det handlar om böter på årsinkomstnivå i vissa fall. Och nu har man under Dumans sista dagar röstat igenom en lag som innebär att alla organisationer som får någon ersättning från utlandet måste registrera sig som Utländsk Agent. Imorgon onsdag skall den röstas igenom i överhuset och sedan återstår för Putin att skriva under. Likaså har man gått hårt åt internet, ska kunna stänga ner sidor som hotar ordning. Nog måste Putin&Co känna att det bränner under fötterna. Skräcken från sammets- och oranga revolutioner ahr bara kryddats av det arabiska upproret.<br />
<br />
Kan inte undgå den lilla intressanta detaljen av window-dressing som ledamot i Europarådet. Putin har ännu inte avskaffat Medvedevs presidentråd för Human Rights. Men frågan är när bilan faller för nu går dess ledare ännu en gång ut och uppmanar överhuset att inte rösta igenom denna Foreign Agents law. Den strider mot konstitutionen anför man. Men, det blir väl samma denna gång som när rådet protesterade med samma argument mot anti-demonstrationslagen. Duman antar med stor majoritet och president Putin skriver under. Ingen ska tvivla på att regimen har och tar sig rätt att upprätthålla ordningen med de medel den anser sig behöva. Inga HR-råd ska lägga sig i detta. Så i Syrien så ock i Ryssland. Därför behöver Putin&Lavrov måla upp de gamla motsättningarna med väst som fienden i Syrien och om man inte ser upp så kanske upproret sprider sig till Ryssland. Nog bygger Putin i Syrien en yttre försvarslinje för sin egen överlevnad.Kerstin Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/17875086738502569710noreply@blogger.com0