Välkommen till kerstinlundgren.se

Har nu startat upp en ny blogg och kommer lägga denna blogg i malpåse. Men, hoppas du vill föja mig på min nya sida - kerstinlundgren.se.

Tack för att du tittat in här och läst. Välkommen att följa mina tankar om stort och smått på ny plats :D

Egypten - polariseringens offer

Har nu under många år följt och sökt förstå Egypten bättre. Ett stort och fantastiskt land med en historia som är otrolig. Men jag väljer att inte ge mig in i den nu. Kan bara understryka den auktoritära historien, faraoner, kalifer mm och sedan 1952 militärt styre fram till 2011. Den starka roll som militären spelat och spelar på alla plan i landet är väl känd. De har starka ekonomiska intressen att försvara, inte bara politiska och nationella.

Jag upplever att det autkoritära styret i regionen (möter i andra delar av världen också) skapat många undersåtar. Det är ett styre som byggt upp eliter som på alla sätt värnar sin makt. Det må gälla rakt igenom samhället från den politiska till den religösa världen. En ny verklighet, med större grupper utbildade gör skillnad. 95% av barnen börjar skolan. Klart att detta blir synligt först i de stora städerna. Egypten, detta stora land har vid sidan om Kairo, Alexandria och Giza väldigt många som lever på landsbygden. En hög del av befolkningen lever i fattigdom, enligt UN runt 20-30% under fattigdomsgränsen. Detta skapar otroliga utmaningar för en demokratiseringsprocess. Jag hoppades på att detta stolta folk skulle lyckas hitta sin väg framåt.

När jag senast besökt Kairo slogs jag av det ofantliga misstroende som jag hörde för den andra sidan. Det var när Mursi drev igenom en ny Konstitution. Klart att det var ett missgrepp, men jag lyssnade också in den strid som pågått före med Författningsdomstolen och det tidigare Militärrådet. Kan utifrån den historia som fanns förstå, att det faktiskt fanns den misstänksamhet hos presidentstyret som man hävdade mot de gamla eliternas intentioner. Men jag häpnade över det förakt jag hörde politiskt, från kunskapare och på Tahrirtorget. Det jag hörde från de som protesterade mot Mursi på Tahrir sa att det var bättre under Mubarak - ingen tvekan. De valde militären. Då fanns det kompetens och kunskap i styret. De som folket gav makten hade ingen erfarenhet av att styra ett land, ingen utbildning och flera från fängelser. För att inte tala om vad de sa om de som hade valt Mursi. De var illiterata, helt outbildade, kunde inte förstå alls utan bara gjorde som de blev tillsagda att rösta på Mursi. Köpta för en spottstyver. Det fanns verkligen ett hat i rösterna, från unga, äldre, kvinnor och män som vi mötte. De sa att de skulle fortsätta protestera tills Mursi var borta. De fortsatte, det samlades ihop otroligt många namn mot Mursi. Uppgifter om 15 miljoner namnunderskrifter med krav på hans avgång. Arbetslösheten och den allt uslare ekonomin satte sina spår.

När jag nu lyssnar in generalen och nyutnämnde inrikesministern tala om att återställa ordning och stabilitet som inte fungerat i landet sedan 25 januari 2011, då hör jag att han vill återställa den gamla ordningen från Mubaraks tid. Kan vara fel, men när jag lyssnar till nyutnämnde premiärministern (också general) i civila kläder tala om att att de s.k "sit-ins" var en förolämpning av staten och myndigheterna, då hörde jag den gamla ordningen säga det den sa på Mubaraks tid. Visst, det talas om att sedan ska val hållas o s v - men då tänker jag att val hölls även på den gamla ordningens tid. Men det var inte fria val på något sätt. Så herrar generaler, göm er inte bakom valurnorna. Demokrati handlar om att militären respekterar och underordnar sig folkets val - även i Egypten. Folkets val skedde de facto för första gången när Egypten förra året valde Mursi till president i ett val som väsentligen var fritt. När militären nu först gick in och fängslade den folkvalde, sedan tillskapade en interimsregering och nu gått in för att med skarpa vapen skjuta/rensa bort (med hundratals kanske tusentals döda) människor som i veckor protesterat på torg och gator i Kairo då ÄR DET MILITÄRKUPP vi ser utvecklas. Eller kanske en kontrarevolution. Tror inte att militären hade tänkt sig att de skulle pressas av folket att dra sig tillbaka till barackerna när det begav sig 2011. Det var nog flera av herrarna som räkande med att när väl Mubarak avgått skulle de snart ha en ny av sina egna på plats. Men, då blev de inte så. Kanske vill de nu återställa den ordning som de misslyckades med i det momentum som uppstod på Mubaraks avgång.

Det som nu händer ökar polariseringen - om det nu överhuvudtaget är möjligt. Här riskerar väldigt många helt oskydliga drabbas på olika sätt. Helt klart är att olika aktörer söker dra nytta av det som händer, ta ut hämnd eller skapa sig makt på andras bekostnad. Då pekar man alltid ut och riktar vreden på den andre. Enklare mål drabbas först. Enkelt är också att politisera religionen så som görs på flera håll för att bygga en maktbas, skydd och identitet. Då slår man mot kyrkor, mot shia eller sunni o s v. Det är helt förödande men här är det viktigt att vi i väst inte leds i nya fällor. Vi måste stå upp för allas lika rätt och värde, där religionsfrihet ska gälla alla och där det är lika viktigt att värna alla oavsett religion. Jag blir lätt förskräckt när jag hört upprörda röster från Kairo tala i SR tala om muslimer som verkliga hatobjekt. Särskilt blir jag väldigt bekymrad när dessa ska finnas i sk sekulära partier. Jag lär mig dock även här om en verklighet som är oerhört skiljd från vad som skulle vara önskvärd för att lägga grunden för ett nytt Egypten. Ett Egypten byggt på respekt och tolerans för den andre. Ett Egypten som just nu känns väldigt, väldigt långt borta. Men, det är ett land med oerhört låååång historia, det kommer en morgondag som jag hoppas blir ljusare för människornas skull. Vi ska hålla dörrarna på glänt och bistå där vi kan, men inte till militärkupper.

Men idag följer jag "En dag av vrede"-protesterna. Tänker på att imorgon ska rättegången mot Mubarak återupptas. Jag undrar jag...Har sett att militäråklagaren fått uppdrag att ta hand om många av de nu fängslade. Civila ska prövas civilt, men nu gäller undantagstillstånd. I dess mörker kan många röjas ur vägen. Om dem lär vi inte få veta. Suck!!!

Jag har i detta inlägg helt bortsett från Egypten i den arabiska regionen, G77 mm och det maktspel som pågår för fullt i det egyptiska husets nedgång. Det är många auktoritära ledare som kratsar sina kastanjer och positionerar sig eller söker mota ev kritik/oro i grind.

EU får inte sväva på målet om guidelines

 

Efter årtionden av konflikt, av uppbyggt misstroende, av förändringar på marken har både Israel och Palestina en lång väg till ett avtal med erkännande av varandras gränser, till erkännande av 2 stater. USA:s utrikesminister John Kerry har tydligt visat att han vill bryta det förödande mönster som vi kunnat följa och för andra gången under Obamas presidenttid görs nu ett försök att nå resultat. Den 13 september har det gått 20 år sedan Osloavtalet och verkligheten på marken talar mer om En än de Två stater som då var målet.

Det försök som nu görs att nå ett slut på den folkrättsligt och mänskligt förtärande konflikten blir kanske det sista i sitt slag. Sverige och EU har alla skäl att bistå till att de öppningar för fred som nu finns inte stängs igen. Det kräver att även vi är beredda att ta vårt ansvar för att bryta de mönster som olika aktörer utvecklat under åren. Då måste vi själva bryta tystnadens och följsamhetens mönster.

Det råder ingen tvekan om att det på båda sidor i denna konflikt finns krafter som i grunden drömmer om en stat, om att fördriva den andre. Men för de allra flesta gäller drömmen fred, frihet och rättvisa, en vardag fri från rädslor och fylld av jobb för en bättre framtid. Tyvärr har de extrema krafterna alltför länge tillåtits kidnappa processerna genom att trycka på de knappar man vet leder till avsedda reaktioner hos den andre.

Sverige och andra länder i EU måste göra skillnad. När vi samtidigt som samtalen mellan Israel och Palestina inleds i Washington nåddes av besked om nya bosättningar var det nog ingen som tvivlade om syftet. Det handlar om att det gamla vanliga – om misstro och tvivel, om att försvåra för palestinierna och locka någon till överreaktioner. Logiken finns sedan länge för att skylla på den andre om samtalen bryts. Svarte Petter är alltid närvarande. När en av bosättarpartiets företrädare i den israeliska regeringen Bostadsministern Uri Ariel just kommande vecka ska lägga grundstenen till nya bosättningar i sydöstra Jerusalem har det samma syfte. Att fortsätta bosättarutbyggnaden i östra Jerusalem, bortom 1967 års gränser ska naturligtvis ses som den provokation det är. Grundstenen läggs i anslutning till att samtalen om fred återupptas i regionen under nästa vecka. Den stenen har ett annat syfte än att främja ett fredsavtal.

Men när provokatörerna gör sitt är det viktigt att det finns andra röster än de palestinska som kan agera och faktiskt reagerar. Här kan Sverige och EU entydigt göra skillnad. Det blev tydligt när EU-kommissionen publicerade nya guidelines för kommande avtal med Israel. Nästa vecka ska nu samtalen om ett nytt samarbetsavtal mellan Israel och EU inledas. Då är det viktigt att EU klargör sin hållning gällande förutsättningarna – att detta gäller Israel inom 1967 års gränser vare sig mer eller mindre. Det gäller till dess en fredsöverenskommelse nåtts mellan Israel och Palestina. Det ogillas av den israeliska regeringen men här är det centralt att EU för sin del inte svävar på målet utan gör klart att de  guidelines som ska börja gälla från den 1 januari utgör förutsättningen för Horizon 2020. Till detta kommer naturligtvis frågan om att lyfta vidare rätten till informerade köp som vi har som konsumenter inom EU. Om en produkt kommer från en bosättning är det viktigt att vi som konsumenter har tydlig information om detta. Det rör EU-rätt och vikten att säkerställa att nuvarande handelsvillkor inte likställer ockuperad mark med Israel.

När jag nyligen reste genom Jordandalen i område C enligt Osloavtalet, var det svårt att inte lägga märke till den omfattande uppbyggnad av stora plantager som sker. De var vare sig israeliska militära anläggningar eller palestinska jordbruk. Men de låg på ockuperad mark. EU:s handelsvillkor ska inte bära fram frukter på ockuperade områden.