Lyssnade på kvällens rapportsändning och blir lite irriterad över Urban Ahlins försök att plocka politiska poäng på att Sverige inte skrotar klustervapen den 1 augusti. Och när man ser på hemsidan så gör Rapport detsamma: http://svt.se/2.22620/1.2092705/sverige_skrotar_inte_klustervapen.
Visserligen har vi inte skrotat våra klustervapen när konventionen träder i kraft den 1 augusti - 6 månader efter det att 30 av de 107 konventionsstaterna ratificerat den. Men, är det då av politisk ovilja som Urban påstår? Norge stod ju värd för processen och hade en helt annan förberedelse för att nå resultat. Eftersom de föredömligt drev frågan vore det naturligen illa om de inte klarade Osloprocessens deadline. Men, Sverige är en av 107 stater som står bakom konventionen och som har en pågående ratifikationsprocess. Vi är en av undertecknarna som har klustervapen - Bombkapsel 90. Vi har inte och kommer aldrig att använda denna. Men 15 stater och icke-statliga har använt klustervapen. 98% av offren är civila och runt 10000 liv har tagits av dessa vapen, varav 40% barn.
Har själv nu under rätt många år sökt driva på denna fråga och visst kan man bli irriterad över den tidsutdräkt som varit. Har själv ställt mig frågan om det finns en politisk ovilja hos ledningen för både UD och Försvarsdepartementet. Min bild är att oviljan var tydlig - initialt och det torde för departementens tjänstemän stått klart att detta inte är ledningens högst prioriterade fråga.
Men, när väl det var klart med undertecknandet verkar det främst vara andra skäl bakom tidsutdräkten.
Själv hade jag fått bilden att det skulle kunna tas ratificeringsbeslut under våren. Men, så blev det inte. Återigen denna misstanke om att någon satt den politiska foten på bromsen. Men så hade jag möjlighet att under några dagar samtala rätt mycket med handläggande tjänstemän. Rätt eller fel, men då blev bilden något annorlunda. Uppenbart hade man, från det att beslutet att skriva under konventionen var fattat, sökt vägar att komma fram snabbare. Däremot kom UD:s arbete att helt fokusera på EU-ordförandeskapet vilket försvårade denna process och slukade alla resurser. Ändå hittade man möjlighet att med extern kompetens komma förbi detta nålsöga och det kom fram ett underlag. Men, sedan när nästa steg skulle tas återkom de legala frågorna och nya turer dök upp. Där har man fastnat i vår. Även om misstankar om saktfärdighet finns fick jag en klar bild av att man faktiskt sökt nå fram. Har ju inte skäl att misstro de svar jag fick under våra samtal.
Jag har själv argumenterat för att vi skulle ha presenterat en lagrådsremiss före den 1 augusti men klart är att proposition kommer i höst. Således kommer Sverige att klara ratifikationen under 2010. Förväntar mig också snabbare skrotning än vad konventionen ger utrymme för. Klustervapnen är förödande och de måste - precis som personminorna avskaffas. Sverige ska självklart sträva efter att ta täten i arbetet för att skydda civilbefolkningen i konflikter, krig och därmed underlätta fredlig övergång till återuppbyggnad och utveckling.
Jag förväntar mig nu att vi både skall agera tydligt för att hindra att förhandlingarna om konventionen om Konventionella vapen i slutet av augusti inte söker luckra upp konventionen om klustervapen. Här måste Sverige agera tydligt - själva och i EU. Men sedan hoppas jag alltjämt att vi skall vara med i Laos vid första mötet med konventionsstaterna i november. Laos är det hårdast drabbade landet och lever alltjämt med 75 miljoner oexploderade klustervapen. Oavsett regering - planera för medverkan där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar