fredag 9 juli 2010

Brev till Solveig Ternström

Har nu sent om sider läst om Visby , om torgmöten efter att jag lämnat Gotland för Åland senaste dygnet. Lätt förvånad ser jag att det var torgmöte där min kollega Solveig Ternström uppenbart talade om att hon älskade alla M - för det lät som Mor. Om det var rätt citerat kan jag känna igen Solveigs spontanitet och värme. Men samtidigt våndas jag. Måtte du inte bli gruvligt besviken - igen.

Jag vet hur upprörd du var över kärnkraftsuppgörelsen. Jag vet att du klart sagt att du inte vill jobba för oss i valet. Jag kan känna ledsnad över att det inte har klickat. Men, jag känner också ledsnad över att du sviker oss alla - genom att nu direkt, så helhjärtat hoppa på Monas tåg. Vem var det som blandade bort korten i folkomröstningen - om inte de socialdemokrater som du nu stöttar. Vem är det som haft regeringsmakten när utbyggnaden gick vidare till 12 reaktorer? Socialdemokraterna. Vem är det som haft regeringsmakten under de flesta av de 30 åren som passerat sedan folkomröstningen - socialdemokraterna. Dem ger du nu ditt helhjärtade stöd. Kanske känns det varmt och bra nu - men det kommer en dag imorgon - också med vänsterkartellen. Du stöttar nu dem alla. För vad? Hur många reaktorer vill de stänga? Inga alls. Hu många fria vårdföretag för äldre vill de stoppa? Alla?

Sedan tänker jag på min erfarenhet av partipiskor och en sak är solklar för min del. Den frihet som funnits och finns hos oss - den existerar inte hos socialdemokratiska riksdagsgruppen när det verkligen gäller. Visst är det tufft ibland (speciellt när man har regeringsmakten och det verkligen gäller) - men vi söker ändå processa och hitta fönster på ett sätt som är rätt unikt. Något du nog inte kännt, något de flesta andra grupperna ändå inte gör. Jag funderar på vad du skulle upplevt i en motsvarande situation i den grupp du nu vill stötta. Men, hade du fått chansen? "Älskar SSU" dig nu för att du vill avveckla kärnkraften? "Älskar SSU" dig för att du delar deras politiska socialistiska vision? Tror vare sig att du eller jag tror det!

Alldeles oavsett - tack för ditt engagemang och för att jag fått möjlighet att lära känna dig lite mer under dessa år. Kram.

Inga kommentarer: