onsdag 30 mars 2011

I Libyen utvecklar vi folkrätten

Idag Utrikesnämnden, något sent kan man tycka eftersom alla som möttes redan var överens. Sverigedemokraterna har inte plats där. Men, formellt ska ju regeringen i alla utrikesärenden av större vikt samråda med Utrikesnämnden. Nu är det gjort och i riksdagen råder en dags motionsrätt på regeringens väl förankarade proposition. Imorgon torsdag ska Utrikesutskottet, som är ansvarig för beredningen i riksdagen, inbjuda Försvarsutskottet till sammansatt utskott. Sedan blir det ett beredande sammanträde. Pikant, eftersom Anders Fough Rasmussen även ska besöka utskottet imorgon. Sedan blir det justeringssammanträde på eftermiddagen. Debatt och beslut sker på fredag morgon. Säga vad man vill, men riksdagen är inte ett hinder mot snabba beslut.


I allt detta får vi inte glömma att Libyen-insatsen sker mot den bakgrund som givits av FN:s säkerhetsråd. De facto är det första gången som frågan om Responsability to Protect, R2P, faktiskt prövas. När jag var i FN och diskuterade frågan i höstas var det en no, no-fråga. Så fort någon fråga ens kom i närheten av FN:s och världssamfundets skyldighet att skydda, där staten inte klarar uppdraget och ytterst i strid mot berörd stat - var det tvärstopp. Den nationella integriteten är normalt oberörbar. Det faktum att den territoriella integritetens största banérförare - Ryssland och Kina, nu valde att både avstå vetot och lägga ner sin röst i Libyen-resolutionen är banbrytande. Detta om något visar hur akut situationen i Benghazi var. Risken för en massaker var överhängande. Fullt medveten om att läget kunde ha varit aldrig så alarmerande utan att länderna agerat som de gjorde om inte Arabförbundet enat sig om vädjan till FN.

Det är mot bakgrund aV att detta är första gången Säkerhetsrådet beslutar ta ansvar för att skydda civila som ett nytt kapitel nu skrivs i folkrätten. Hur det skrivs och vilka slutsatser som dras för framtiden beror självklart både på utgången, men också på hur de länder som fått uppdraget utför detsamma. Det är mot den bakgrunden viktigt för de som nu upprätthåller och söker verkställa resolutionerna, att politiken håller i och inte kidnappar resolutionen för att tolka in maximalt utrymme. Det gäller att handla i resolutionernas anda, inte mot den. När jag hör diskussionen om att beväpna rebellerna kan jag bara konstatera att det direkt strider mot den anda som öppnade dörren för insatsen. Skydd av civila, vapenembargo m m. Det är knappast heller brist på vapen i Libyen, däremot är det väl så att det är få rebellkrafter som är utbildade för att kunna bruka de som finns. Men, om budskapet är vapenvila och skydd av civila, då kan inte handlingen vara att dela ut fler vapen.

För min del handlar det här om folkrätten, men också om vår trovärdighet vis-a-vi Arabländerna och våra grannar söder om Medelhavet. Vi ska delta för att verkställa FN:s säkerhetsråds resolutioner. Vi ska stötta humanitära insatser och självklart ska EU också medverka till politiska lösningar. Men vi ska hålla rågången tydlig, det är befolkningen i Libyen som ska ha makten över sin framtid, precis som alla andra medborgare i andra länder.

Innebär denna profil att Sveriges insats bara kan vara att patrullera flygförbudszonen om vi skall hävda resolutionerna. Där blir mitt svar nej, vi skulle också ha kunnat medverka till att slå ut militära offensiva mål som hotar civilbefolkningen. Men här har vi då nått enighet med oppositionen, vilket inneburit att vi nu sänder iväg plan för en mycket begränsad uppgift. Värt pengarna? Ja, i allt väsentligt. Det handlar om att ta ansvar för en efterfrågad uppgift, för att säkerställa att säkerhetsrådets beslut inte blir ett slag i tomma luften. Ja, det handlar om att vi deltar för att säkra skydd av civila, mot en statsledning som kallar demonstranter för drogpåverkade ungdomar, kackerlackor m m. Jag vill inte begära av andra, det vi inte är beredda att göra själva. Det är mot den bakgrunden jag också hade kunnat tänka mig ett vidgat uppdrag, att slå mot markmål som är offensivt militära. Men, det är välkommet att det nu råder nästan total enighet om det mandat riksdagen ska ge på fredag. Det blir ett mycket allvarligt och viktigt beslut, den 1 april till trots.

Inga kommentarer: