Ser nu bilderna från bomben vid busstationen i Jerusalem som skadat ca 30 personer enligt uppgifter. Det var länge sedan vi behövde se dessa bilder, sedan detta drabbade Israels vardag. Självklart ska detta fördömas, som alla terrorhandlingar. Händelsen följer på en tid av ökande spänningar i området.
Själv har jag bara väntat mig att denna del av regionen också ska explodera. Tyvärr har jag inte sett många åtgärder som syftar till att minska spänningarna i området. Själv hade jag ett möte med både israeler och palestinier i Paris för en tid sedan. Var uppenbart att läget för samtal inte förelåg, istället för att förbättras hade det den senaste månaden snarare blivit tvärtom.
Först fick vi Al Jazeera-leaks som en liten bomb i Fatahland. Detta ökade bara kraven på insatser från Israel för att visa att Abbas nådde framgångar med sin politik. Istället för det kom uttalanden om nya bosättningar, om att Golanhöjderna inte skulle släppas och att israelisk militär skulle säkra dem även i framtiden. Med revolterna i Arabstaterna följde krav på val, på krafttag mot korruption och krav på förändringar i ledarskapet. Självklart påverkade och påverkar det även Israel och Palestina. Även om den konflikten inte varit närvarande i revolterna, ändrades spelplanen för alla. Inte minst påverkar förändringarna i Egypten läget. Palestinska presidenten utlovar val före september.
När det inte gavs någon påtaglig framgång i regionen valde palestinska ledningen att handla, att söka framgång internationellt. De sökte stöd i FN:s säkerhetsråd för ett tydligt krav på stopp för bosättningarna och ett fördömande av byggandet på ockuperad mark. De var på god väg att nå denna framgång och drev därmed frågan till sin spets. Trött på att ha följt USA:s råd, följt Obamas krav på samtal utan att nå något resultat valde man att söka stöd i FN, tills USA la in sitt veto mot resolutionen.
Under den månad som gått sedan dess har vi sett hur en bosättarfamilj mördats och hur svaret blev beslut om nya stora bosättningar. Vi har sett demonstrationer med krav på Fatah och Hamas att enas, vi har sett Egypten kasta av sig Mubarak, vi har sett israelisk militär borda fartyg, hur spänningarna vid Gazas gräns ökat, hur Abbas sagt sig vilja komma för samtal till Gaza och hur nu raketer avfyrats från Gaza in i Israel. Vi har sett israeliskt flyg svara med bomber, sett nya raketer, nya flygbomber och nu en bomb i Jerusalem. Kan väl bara gissa vad svaret på denna attack blir.
Nog känns det som om vi sett detta hända förut. Vilka är det som trycker på knapparna denna gång, som siktar in sig på att få den förväntade utvecklingen att rulla igång? Vilka vinner på att stridigheterna blossar upp i denna konflikt? Vilka vinner på ett nytt Gaza-krig, om det skulle följa? I den nya omgivningen, vilka vinner på en uppblossad konflikt mellan israeler och palestinier? Vilka kan de nya följderna bli till följd av det som händer i Nordafrika? Vilka vinner eller förlorar på att öppna en ny front? En front, där det finns en stark samsyn bland människor i alla arabländer?
För egen del erkänner jag att jag fruktat för att denna front ska öppnas i det läge som nu råder i hela regionen. Jag har oerhört svårt att förstå hur den israeliska ledningen bygger säkerhet för sina medborgare? Mur, militär säkerhet, kärnvapen - men är det primär säkerhet och långsiktigt? Vilka signaler sänder man ut till sin omgivning? Noterar att det i flera länder finns en strategi att bygga No-problem-policy som utrikes- och säkerhetspolitisk strategi. D v s att söka vänskap med alla grannländer som ett sätt att bygga nationell säkerhet. Vilken strategi har Israels regering haft och hur vill man möta ett förändrat grannskap? Att inte visa svaghet är vitalt i regionen, jag frågar mig vad nästa steg nu blir? Finns det andra verktyg än de vi hitintills sett?
Tid för några samtal och att följa utvecklingen mycket noga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar