Så har då uppföljaren till Londonkonferensen genomförts i Kabul. Kan tänka mig hur säkerhetspådraget såg ut. När jag var där i våras var det tufft - vi tilläts inte bo inne i Kabul utan fick rum på campen. Men, det var nu gott att de som vill gå bakåt inte lyckades stoppa mötet.
Man kan ju fundera på utfallet. Detta att Karzai lovat vidta åtgärder mot korruptionen har hörts förut. Men nu har han fått löfte om halva biståndet - och det är omfattande. Det måste gå att nå en bättre samordning mellan alla aktörer i landet. Inte minst för att sätta tydlig press på Karzaai och hans regering. Är själv rätt fundersam över det riktiga i att ytterligare öka stödet ute i provinserna som vi talat om. Visst ska vi i t ex vårt PRT i MeS söka bättre kontakter med folket - men vi ska ju i grunden säkra att den afghanska regeringen kan ta över. Vi befinner oss med trupper i området på regeringens inbjudan. Då måste vi agera så att människor uppfattar att regeringen klarar uppgiften. Den måste t ex klara att betala löner till polis och militär, till rättsväsendet och till statlig administration så att man kan komma ifrån det korrupta system som gäller. Om 50% av biståndet inte klarar det, utan går i korrupta aktörers fickor kommer 2014 infalla utan att det finns några styrkor för ISAF att lämna över till. Då gnuggar bakåtsträvarna och krigsherrar händerna.
Den fråga man kan fundera över är om Karzai klarar de kommande parlamentsvalen på ett bättre sätt än presidentvalet. Kommer han att kunna och vilja få ordning på sin korrupta administration? Om inte, kommer han att vara kvar om fyra år? Om hans ställning undergrävs ytterligare så kommer samtidigt dessa fyra år att bli tuffa.
Minns uttrycket att vi västerlänningar har klockor, men afghanerna har tid. De kan vänta in sin tid. Nu siktar vissa ett år framåt tills dess USA ska börja minska sin närvaro enligt Obama. Sedan 2014, en ny limit att blicka mot. Men - för svensk del har ju närvaron med bistånd varit sådär 18 år och vi har klargjort att vi har ett långsiktigt perspektiv. Vi vill bidra till både fred och utveckling för det afghanska folket. Det kräver uthållighet, men också insikt om att formerna för våra insatser måste prövas mot utvecklingen.
Det ska t ex bli mycket intressant att se vad samarbetet med Turkiet kan ge i vårt PRT. Kommer vårt PRT bli en av de första där ansvaret överlämnas till afghanerna? Hur påverkar det i så fall vår närvaro militärt?
Afghanistan är ett oerhört intressant land, med i grunden stora möjligheter. Så oerhört trist att det finns så många bakåtsträvare och fundamentalister som vill hindra att de tas till vara för befolkningen. Men, det jag hörde sägas var att den hårda kärnan av s k taliban var runt 10%. De flesta såg det mer som en födkrok i brist på annat. Många såg till att vända kappan efter vinden för att skydda egna liv och intressen. Om Karzai lyckas visa att det finns hopp för landet, då kan människor våga säga ifrån mot dessa bakåtsträvare. Frågan är vad och om han vill. Härskarteknikerna har talat ett språk som oroar. Men - än finns chansen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar