Några reflektioner på idéer

Hade tänkt blogga lite om Mali och Västafrika, men känner att jag måste göra några kommentarer på debatten om idéer. Får återkomma om övrigt.

Först ett konstaterande jag tror alla i partiet är eniga om, det är en väldigt livlig debatt. Den skulle vi behövt tidigare. Det är mer än 10 år sedan vi gjorde den stora resan med en mycket omfattande förnyelseprocess. Vi som då deltog minns otaliga möten och diskussioner på djupet om våra rötter och vad vi skulle stå för. Det la grunden för enighet och en nödvändig förnyelse efter katastrofvalet 1998. Ett val då vi hjälpligt höll ihop trådarna efter stort muller internt, partiledaravgång och ny ledare i "mittens rike" bara månader innan valet.

På den grunden antog vi ett nytt partiprogram 2001 i Västervik. Det var en stämma då Maud O nyss valts till ny ordförande efter en för den tiden mycket öppen process. Allt var frid och fröjd och i valet 2002 fick vi en klar framgång. Hade glädjen att då få förtroendet att bli vald till riksdagen. Vi talade då mycket om att sluta klyftor, sociala och regionala. Det följdes sedan av EMU-folkomröstningen där Centerpartiet stod för nej-linjen, på ekonomiska grunder. Minns Maud tala om att vi var valvinnare men även om borgerlig vänster i valet 2002. I Europaparlamentsvalet ökade vi med parollen smalare men vassare. Moderaternas stora skattesänkningar och den profil de hade ansågs hota en borgerlig valseger. Sedan bildade vi Allians för Sverige och frågan om enighet var avgörande för vår framgång i valet 2006 (3:e största) och regeringsskifte. Där tystnade sakta den livliga debatten, i vart fall den mer organiserade. Sedan dess har världen, den politiska kartan och vi förändrats.

Ett parti är som ett träd med djupa, djupa rötter och med många förgreningar. Årsringarna berättar om vad som hänt. Sedan 2004 har Centerpartiet fokuserat på Allians för Sverige och regeringsmakten. Men grenar och årsringar har växt till utan den livliga debattens näring. Det försvagar alltid. När nu en ny arbetsgrupp, under helt andra former än tidigare arbetar fram ett nytt förslag till idéprogram kan de fånga en del av trädets tillväxt, ympa in en ny gren eller se hela trädet. Uppfattar att debatten säger en del om vägvalet som gruppen gjorde. Är det bra eller dåligt? Bra för att det skakar om trädet och virvlar upp en del damm. Hade de valt en annan modell hade det kanske möjligen knakat lite men inte ruskat om. Inget är så uppfriskande som en god debatt, om den leder framåt.

Bra därför att den också givit många en möjlighet att för första gången diskutera vår liberala profil. Vi har skrivit att vi är liberala, vi är medlemmar i både ALDE och Liberala Internationalen men nog har jag hört många som mullrat över att vi använder ordet Liberal och då tänker jag inte bara på folkpartister. Men under de senaste 10 åren har detta hänt och först nu tar vi en rejäl debatt om detta. I bästa fall landar nu hela Centerpartiet i den liberala familjen till slut. Men när vi gör det måste vi på förekommen anledning vara tydliga om vår profil inom familjen. Skillnaderna möter vi på olika kongresser och möten där ute. I ungdomsorganisationerna har diskussionen gått het, friare och livligare - men inte i partiet på det sättet. Vi har visserligen diskuterat federalism, men det fäste aldrig riktigt och berör inte huvudfrågorna.

Nu upplever jag att vi håller på att positionsbestämma oss i den liberala familjen. Det är ingen hemlighet att jag betraktat mig som grön och liberal, framgår även av bloggen. Men att vara liberal eller frihetlig betyder olika saker för olika. De klassiska liberalerna tar fasta på marknadens frihet, individens frihet  och vill se få ingrepp och regleringar. När människorna såg effekterna av industrialiseringen i slutet av 1800-talet väcktes dock insikten om att det krävdes sociala reformer och lagar för att samhället skulle kunna möta utmaningarna och hålla samman. I vissa samhällen blev det revolution, i andra evolution. Centerpartiets grundare såg denna utveckling och ville att landsbygdens folk skulle höras. Det fanns en konservativ grund men också en socialliberal. Jag läser den 1:a paragrafen i 1910 års partiprogram om "rättvisans och rättfärdighetens principer tillämpade i allmänna angelägenheter". 4:e punkten talade om "full likställighet i beskattningshänseende mellan landsbygden och städerna". Vi har aktivt varit med och byggt upp det välfärdssamhälle som många idag avundas oss. Vi har sökt förena individens frihet, marknad, med socialt ansvar och sammanhållning. Balanspunkterna kan diskuteras och gör det, men grunden avgörande.

Jag har själv fram tills nu tyckt det varit ointressant att tala om socialliberalism eller annat. Det har räckt med liberal, för de förslag vi fört fram och de vi står för i vårt nuvarande partiprogram har talat sitt tydliga språk. Vissa ord används för att signalera socialism eller kommunism, andra konservatism och liberalism eller andra ismer. Genom att välja våra ord sänder vi således ut signaler, på samma sätt som man kan välja kläder eller annat som markörer. Decentralisering har funnits sedan Gustav Jonnergårds tid och känns tydligt. Det talar om att det finns en central makt, som håller samman men flyttar ut makt. Likvärdigt handlar om att det kan vara olika men i grunden ha samma värde för den som berörs. Solidariskt ansvar är att vi bär gemensamt och den som kan bära mer ska göra det. Därför har skatt efter bärkraft genomsyrat vår historia.

Kunde fortsätta med historien, men går över till framtiden. När vi talar om plattare skatt, vad signalerar det? Hur hade det låtit om vi talar om att flytta upp brytgränsen för värnskatten som vi hittills talat om. Tänker och hör att plattare ofta i debatten blir platt, varför hör journalister och andra det? Om vi säger att staten ska vara så liten som möjligt, att skattebaser och lagstiftning ska regionaliseras och att personlig frihet är viktigare än nationella intressen så sänder vi ut kodord som andra ska lyssna till. De som själv använder dem lystrar särskilt och igenkännande. Frågan är då vilka det är och vilka som inte lyssnar, vilka som följer med på resan. Från extremt i mitten till extremt xxx. Här tycker jag det är tydligt att i den debatt som förts de senaste veckorna är det många kodord som cirkulerat. Vissa har främst bejakats av aktörer som ibland kallar sig klassiskt liberala, marknadsliberala eller nyliberala och en rad tankegrupper i närheten där. Jag har roat mig att surfa runt i de "liberala" miljöerna och läsa. Intressant.

I partiet blir det lite olika vågor som sköljer över oss. Jag har mött både ris och ros själv, men har ju varit med ett tag och jag har hört muller förut. Själv mullrat också ibland. Men det mullrar mycket tydligt nu. Jag vet att vi helst vill vara positiva som medlemmar, att det kostar på att gå mot strömmen och att vi hellre vill söka tolka allt till det bästa. Det vi gillar före det vi ogillar. En del känner sig bara obekväma över debatten och drar sig undan, tystnar. Vi vill ju alla i grunden väl, trots att vi kan gilla olika och drömma olika. Själv drömmer jag grönt, frihetligt och solidariskt. Jag vill på den grunden bidra till att utveckla det hållbara Sverige och Europa i en hållbar värld. Hållbart socialt, hållbart ekonomiskt och hållbart ekologiskt. Där har jag sökt svar i förslaget till program, funnit olika ord men inte de hållbara idéerna.

Som ledare i olika roller ska vi söka samla och hitta det som förenar, i riktning framåt. Men, för att klara det måste vi självklart i grunden tro på det vi säger, annars skorrar det falskt i både egna och andras öron. Maud hyllade på sin tid den goda kompromissen. Jag hoppas och tror att vi kan forma en sådan. Partistyrelsens förslag ger signalen. Alla läser det med stort intresse och även troliga reservationer. Men som en klok man sa till mig nyligen, man måste kalla en spade en spade. Ingen mening att söka smyga med något för att enas inåt, om alla utanför ändå ser vad det är.

Det blir helt klart en annan upptakt till 2013 års programstämma än den vi hade i Västervik 2001. Det blir sedan mycket kort om tid till nästa stämma i september som ska lägga grunden för supervalåret. Då har vi redan haft Kyrkovalet där partiet trots texterna i förslaget beslutat ställa upp. Enade vi står, söndrade vi falla - alla. Så systrar och bröder låtom oss enas.

Som ett litet postludium, Uppsala möte på Torbjörn Fälldins tid (sammanläggning av C och FP). Han tappade en del energi där, han hade missbedömt Centerrörelsen. Utan denna januariperiod av synpunkter, tänk tanken. Vi behöver inte tappad energi nu, vi behöver ökad energi - hållbart. Om vi fixar det, då fixar vi att ta de samtal som lär möta oss alla kommande valår, om enskilda förslag som fokuserats i debatten. Vi vet alla hur ord lever sitt egna liv - säger bara Toblerone inom och utom (s). Tänker på 2014 års valstugereportage. Om stämman tar beslut, som leder till knutna nävar i byxfickorna, att tystnad följer eller slipade knivar - då blir stämman i september en utmaning och kommande val likaså. Det finns de som säger att det är viktigare att bilda opinion än vinna val. Men det finns en del som har erfarenhet att stå utanför valda församlingar i kommun och landsting. Det är ingen höjdare. Det avgörande blir att de många "slitvargarna" som någon sa, vill både bilda opinion och vinna val.