Debatten om den lilla staten..

Har i ett tidigare inlägg kommenterat en del av förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet. Ska nu ägna mig åt den del av programmet som med mina glasögon färgar innehållets färdriktning i en för mig mycket svår riktning. Det handlar om synen på staten, om balans mellan olika strukturer som individ, marknad, stat/kommun och civilsamhället.

Klassisk liberalism anger att statens uppgifter ska begränsas till ett minimum, vad som krävs för att upprätthålla lag och ordning. Det är beskrivningen på vad som brukar kallas nattväktarstaten. Resten sköter marknaden, invivider/familjer och civilsamhällets strukturer. Det finns debattörer som drömmer om att förena konservativa och klassiskt liberala värden. Jag tillhör inte dem. Men beredd att ta strid med dem.

I förslaget till program sägs att staten i grunden finns för att försvara människors fri- och rättigheter. Det skulle kunna tolkas som lag och ordning. Men beroende på hur man tolkar detta kan uppdraget bli större eller mindre. Av utkastet till program framgår dock tydligt att staten bör vara så liten som möjligt. Den tråden följs sedan hyfsat konsekvent.

Vill dela den bild jag ser när jag söker förstå vad som menas, vill följa den med några exempel. Ett antal rättigheter ska säkras, men hur? Ett grundläggande socialt och ekonomiskt skyddsnät samt demokratiska rättigheter ska gälla alla. Sedan talas om det "offentliga samhället", vilket väl ska förstås som att det inte behöver vara staten. Detta ska ta ett ansvar för grundläggande service i hela landet. Rättigheterna ska tillgodoses på olika sätt beroende på var man bor och vilka förutsättningar som gäller. Här funderar jag på vad detta innebär när det gäller den enes frihet relativt den andres, om likvärdiga villkor, möjligheter och rättigheter i hela landet. Friheten att rösta med fötterna och plånboken ökar, men frågan är hur friheten för övrigt utvecklas? Men en mindre stat kanske kan formas, beroendemönster ändras och mer marknad uppnås. De som tror på att mer civilsamhälle ska täcka upp, drömmer nog om gångna tider. Men, vem vet vad som följer i en framtid, det kanske blir tvång. Hörde ju t ex att Kina valt att lagstifta om att barnen regelbundet måste besöka sina föräldrar, annars kan de blir stämda.

Eftersom olika delar av landet måste finna de lösningar som bäst motsvarar de egna utmaningarna måste både skattebaser och lagstiftning regionaliseras eller kommunaliseras, heter det. Det skapar regionala och lokala olikheter, vilket i programmet beskrivs enbart som positivt för det ger der människor makt och valmöjligheter, skriver gruppen. Inte heller här något om betydelsen för den enes frihet, relativt den andres om likvärdiga villkor oavsett var man är född, bor o s v. Funderar på vilka konsekvserna blir för de mindre kommunerna, om de ska ta över och få ny roll. Vad blir konsekvensen för EU-samarbetet med svagare stat på olika sätt? Men här finns förstås skrivningar om en federal EU-nivå med direktvald president, parlamentariskt grundad regering och 2 kammare. Återkommer i annat sammanhang till det.

Det som är entydigt uttalat i programmet är dock att personlig frihet och demokratiska rättigheter står över nationella intressen. Om de menar Europakonventionen och rätten för domstolen att döma så är jag med, men osäker på vad som avses egentligen med denna skrivning. (Rättigheterna definieras måhända på annat sätt än fria val, yttrande-, informations-, mötes-, demonstrations- förenings- och religionsfrihet, skydd mot diskriminering, egendomsskydd, upphovsrätt, näringsfrihet, rättsäkerhet, kroppslig integritet och rörelsefrihet.) Den skrivningen kan leda långt med tanke på avvägningen av den enes demokratiska rättigheter mot den andres tänker jag. Detta även om det kvalificeras som att vi är grundläggande mot övervakning och att alla har rätt till en privat sfär. I den sfären ska ingå att man kan få leva med hur många man vill (vilken väl ingen hindrar idag) eller gifta sig med hur många man vill och avgöra hur tillgångar ärvs. Frågan om månggifte förekommer ju i svaga stater för att bygga andra beroendestrukturer, men jag lämnar det därhän nu. Ska säga att här finns viss uppdatering i form av krav på både stärkt äganderätt och utvecklad upphovsrätt. En gordiskt spännande knut att avväga. Rätten att äga eller att fritt förfoga över annans egendom. En ny allemansrätt ..baserad på lokal lagstiftning eller??

Livskraft i hela landet ska i idéprogrammet formas via en decentraliserad lagstiftnings-och beksattningsrätt där varje del får redskap att utvecklas utifrån sina förutsättningar helst utan politik som nya regleringar och ingrepp. Här funderar jag på behovet av sammanhållning, av likvärdiga villkor om det är värden som inte platsar som ett uppdrag för staten i vårt program. Saknar en solidarisk tråd i detta kan jag säga. Tillhör de som anser att staten har ett självklart ansvar för detta, för att säkerställa frihet och likvärdiga möjligheter för människor. Jag tillhör de som anser att staten t ex borde ta ansvar för skatteutjämningen för att säkerställa likvärdiga förutsättningar. När jag läser förslaget undrar jag om dylika system överhuvudtaget platsar i vår framtid.

Sedan läser jag både barnomsorg och utbildning, anar början till systemskiften. Barnomsorgen ska baseras på civilsamhället och familjernas behov skriver man bl a. Inom utbildning talas om rätt till bra grundskoleutbildning oavsett var man bor. Men det är föräldrar och målsmän som ska säkra att det sker och all utbildning är inte obligatorisk som det heter. Dock ska det "offentliga samhället garantera" att den lever upp till "rimliga krav på kvalitet". Jo, jo tänker jag och funderar på barnens rättigheter att bli fria och få likvärdiga möjligheter. Jag ser så många exempel på att barn lärs föräldrarnas "bibel" och vill inte se det hända här.

Det heter vidare att det offentliga samhället har rätt att beskatta medborgarna, men med tanke på den mindre statens uppgifter lär det främst vara på lägre nivå som skatter tas ut. Måhända därav som det blir plattare skatt, för de kommunala skatterna tas ju ut lika för alla. Det talas om låga marginalskatter för att gynna drivkrafterna bakom samhällets välstånd. Jag gillar ju i grunden tanken på skatt efter bärkraft och tänker att det nog i framtiden också måste handla om andra skatter på klimat, konsumtion mm som kanske vi borde funderat över. Men inget om detta här, endast plattare skattesystem. Drar mig till minnes en kommentar från en centerledare gällande moderaterna, att om de fortsatte med sin skattepolitik skulle de äventyra ett regimskifte. Det var sådär 10 år sedan.

Sammantaget tolkar jag resonemanget i förslaget som ett försök att flytta tillbaka ansvaret för mycket av välfärden till de mindre gemenskaperna från det gemensamma. Det handlar om att banta staten, en väg som republikanerna drivit, som Cameron och Torys driver, som Kristdemokrater driver och som jag hör i många av de kristliga och konservativa grupperna i Europa och på andra sidan Atlanten. Torys driver Small State vs Big Society, det knyter an till klassisk liberalism med så få statsingripanden i marknaden som möjligt, ser att det är en linje som för över ansvaret för välfärd på marknad och civilsamhället o s v. Handlar enligt mig mer om att bygga nya beroendestrukturer starkare eller svagare, inte i grunden om individens frihet.

Det finns de som anser att ett av  Sveriges problem är statsindividualism, att staten tvingat in oss i ett direkt beroende mellan individen och staten. Men jag känner inte igen mig. Vi ingår i så många olika gemenskaper, kommuner, regioner, arbetsliv, familj, föreningar, bostadsområde, nätverk...Jag lever i ett samhälle som präglas av ett oerhört starkt föreningsliv, ett vitalt civilsamhälle som människor formar frivilligt av sin frigjorda tid. Så detta försök att måla ut staten till den store fienden blir i min värld minst sagt märkligt. Det finns och har funnits sådana länder, men Sverige är inte på den kartan. Vi människor är sociala varelser och ingår i många olika gemenskaper och staten ska säkerställa friheten att röra oss, utvecklas, bryta upp och ändå ha trygghet i förändringen. Oavsett var vi bor, tror, äger, heter o s v. Det handlar i grunden om grundläggande frihet för alla och om solidaritet.

Nu påstår jag inte att programgruppen skriver om statsindividualism, men med det synsätt som drivs fram lägger vi oss rätt nära de politiska rörelser som driver detta. Om vi inte delar deras idéer måste vi göra det tydligt, vilket förslaget inte gör. Personligen anser jag att vi går helt fel i detta spår och när det sedan ska konkretiseras befarar jag att vi kommer att röra oss bort från min dröm om ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart samhälle.