Hörde just ett inslag i Aktuellt den 5 maj med Urban Ahlin, socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson som sökte förklara hur Håkan Juholt och socialdemokraterna nu kan säga att Sverige ska lämna Libyeninsatsen den 1 juli. Han försöker säga att uppdraget kan avslutas för att uppgiften är slutförd. Men, när jag lyssnar till partiledare Juholt så är han ju tydlig med att någon annan ska ta över. Det är tid för någon annan att ta ansvar för att skydda Libyens folk. Uppenbarligen har Ahlin ( s ) och Juholt (s) olika bilder av vad som gäller.
Måste säga att jag är oerhört förvånad över det som nu, än en gång händer. Inför beslutet att Sverige skulle delta i insatsen började socialdemokraterna backa. Från att ha varit väldigt tydliga med vikten av att Sverige driver på för att förhindra Gaddafi från att angripa sitt folk, blev det helt plötsligt viktigt att Sverige inte medverkade till att slå ut militära mål som attackerade civila och civila områden. Jag kan ha respekt för denna syn, men jag måste säga att jag förvånades över både argumentationen om ”drogade barn” och att (s) hellre såg på från luften när Gaddafis militär slog mot civila, än faktiskt satte stopp för det.
När vi nu står i begrepp i utrikesutskottet att behandla bl a ett motionsyrkande från (s) om vikten att alla stater och det internationella samfundet lever upp till Skyldigheten att skydda (R2P) och utveckla detta, då väljer (s) att kliva av den första gång uppdraget prövas. Jag trodde att vi haft en samsyn om vikten att FN faktiskt förmår leva upp till sin Skyldighet att skydda civila – när den egna staten fallerar. Jag trodde tills nyligen att även (s) såg det som självklart att ställa upp för att säkra även den militära delen i detta uppdrag gällande Libyen. Men helt plötsligt och tydligt på 1 maj är det slut på Sveriges ansvar vid juni månads utgång. Då ska ansvaret att upprätthålla flygförbudszonen vila på någon annan. Det går lätt att ställa krav på någon annan, särskilt på demonstrationsplakat. Men jag känner verkligen inte igen socialdemokraterna och är mäkta förvånad över den nye partiledarens lättvindiga hållning till denna mycket allvarliga fråga. Det faktum att vi i riksdagen fattade beslut den 1 april var för min och Centerpartiets del inget aprilskämt. Frågan var och är djupt allvarlig. Utifrån vad situationen kräver måste vi vara beredda att fullfölja säkerhetsrådets mandat, värna det. Vi är beredda att göra mera om så krävs, inom säkerhetsrådets mandat. Att nu sända ut signalen att vi gjort vårt, att det är tid för någon annan att ta över Skyldigheten att skydda är ett (s)vek mot Libyens folk och mot FN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar