Idag hamnade vi i en rätt intensiv diskussion kring samvetsfrihet när vi i kammaren behandlade betänkandet om verksamheten i Europarådet. Bakgrunden var det beslut som Europarådets parlamentariska församling tog i oktober 2010, med 56 röster mot 51 och 313 frånvarande. Med fem röster röstade man in en uppmaning till alla länder att verka för samvetsfrihet för vårdanställda och sjukhus utan att man skulle drabbas av diskriminering e d.
Själv deltog jag då inte, vi öppnade riksdagen och jag kunde inte delta. Måhända deltog ngn annan istället för mig, möjligen EPP. Det är den politiska grupp som driver på i dylika frågor, ivrigt påhejad av den Heliga stolen. Det är med samvetsfrihet som man vill bygga en bakre försvarslinje mot fri abort. Då ska läkare och vårdpersonal kunna handla efter samvetet och inte utifrån lagstiftning som erkänner kvinnans rätt till sin kropp och rätt till säker och fri abort. Detta är förödande eftersom vi vet att det är just tillgången till fri och säker abort som räddar kvinnors liv - inte minst i många utvecklingsländer där kvinnor nekas bra vård.
Nu valde SD att göra stor sak av samvetet. Det hetsade upp KD som helt plötsligt under debatten sa att man inte stödde den hållning de redan ställt sig bakom, nämligen att vara kritisk mot resolutionen och signalera att delegationen i Europarådet bör verka för förändring. Här fanns det starkt kristna övertygelser och den religösa högern låg på och hetsade. Det som är märkligt är att helt plötsligt öppnar man dörren för en lagstiftning med samvetsundantag. Det innebär att samvetet hos den vårdanställde skulle bli viktigare än att den enskilde som söker vård får sin rätt enligt den lag som stiftats av riksdagen. För den kvinna som söker vård blir det mer tombola, beroende på de anställdas samvete.
Jag möter de som tycker att svensk lagstiftning inte ska gälla lika för alla. Det finns de som anser att man skall tillämpa Sharia-lagar för att ta ett annat exempel. Om det är så att vi skulle öppna för samvetsundantag så skulle det säkert applåderas av andra starkt religösa eller extrema. För om den ene utfirån sitt samvete kan bli undantagen från viss lagstiftning kan ju andra också hänvisa till sitt samvete som väl får anses lika mycket värt som någon annans. Då blir rättsystemet snart en schweizerost. Jag kan för egen del inte godta någon annan hållning än att svensk lag ska gälla lika för alla, inga undantag.
Om jag som individ känner att det jobb jag enligt lag ska utföra stämmer illa med mitt samvete, då är det upp till mig att välja ett annat jobb. Inte kräva att få ett lagligt stöd att göra som jag vill i relation till andras rätt. Jag kan inte komma ifrån att det känns som detta är ännu ett försök att flytta fram positionerna för olika religösa grupper. Det finns ett gemensamt intresse för dessa att driva på, ömsom via den ena frågan och ömsom via den andra. För min del gäller det att hävda rättstatens grundval - likhet inför lagen. Lika för alla. Jag kommer att verka för en förändring till förmån för att avvisa lagar à la carte :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar