350 942 röster

350 942 röstade för 30 år sedan för Linje 3 i mitt län - Stockholms län. Vann här gjorde, liksom i landet som helhet Linje 1 och 2. Jag minns mycket tydligt besvikelsen på vår valvaka i Folkets Hus här i Södertälje. Upprördheten gällde inte minst det faktum att det inte blev ett tydligt ja eller nej i folkomröstningen. Vi fick en Linje 2 som talade om avveckling med förnuft. Det var ju den linje som enskilt fick flest röster i folkomröstningen. Avvecklingen skulle enligt debatten då bli genomförd senast i år - 2010.

Nu har på dagen 30 år passerat sedan de då röstberättigade sa sitt. Det innebar en utbyggnad från sex till 12 reaktorer och en kraftig el-rea under 1980-talet för att ta hand om den el som då inte hade förutsättningar att exporteras till kontinenten. Vi fick ett relativt andra lågt el-pris och många eluppvärmda fastigheter. Nu bygger vi samman våra elnät så läget förändras, något som socialdemokraterna verkar ogilla. Vi öppnar för export - men även för import. Frågan är vad vi konsumenter köper?

Vad har då hänt under denna tid? Alldeles för lite när det gäller alternativ som sol och vind. Alldeles för lite också när det gäller avveckling. VI har faktiskt avvecklat Barsebäcks båda reaktorer. De som vi och Danmark, kraftigt kritserade som de mest fellokaliserade. Men vis av detta beslut, kan vi nog alla inse att den vägen att avveckla inte var framkomlig för fler reaktorer. Vägen att avveckla med politiska beslut har varit både krokig och oerhört svår. Näst intill oframkomlig kan man väl konstatera. Annars hade vi inte haft kvar 10 reaktorer idag.

Finns det skäl att ändra uppfattning idag? För min del har klimatutmaningen naturligtvis stor betydelse. Jag inser att vi nu inte kommer att kunna avveckla de reaktorer som klarar säkerhetsbestämmelserna och idag drivs. Har detta givit mig skäl att ändra min åsikt till kärnkraft som sådan? Nej, även om vi nu klarat oss utan olyckor och tekniken utvecklats så väljer jag bort kärnkraftsel till förmån för andra alternativ. Det är det förnybara och hållbara som jag vill satsa på. Jag är övertygad om att det är huvudvägen framåt och den hållbara grund som framtiden kräver. Jag inser att vi idag behöver utveckla ett tredje ben för energiförsörjningen för att verkligen få vind i seglen för alternativen. Men jag tror att man i framtiden klarar sig med två ben - när de står för mångfald. Jag har oerhörd respekt för alla som nu vill att jag ska rösta mot att ta bort förbudet mot nya reaktorer. Jag ska läsa propositionen noggrannt. Men, jag inser också att vi politiskt inte klarat avvecklingen och är helt klart beredd att pröva om marknaden kan göra detta bättre. Om vi skärper skadeståndsansvaret och om vi samtidigt gör tydligt att inga statliga subventioner ska tillåtas denna gång - kanske avvecklingen följer naturligt.

För min del har jag svårt att se någon klokskap i att behålla ett förbud mot att bygga nytt, samtidigt som alla regeringar hittills tillåtit ombyggnation av de 10 befintliga för fortsatt drift. Då blir förbudet bara en Potemkinkuliss som möjligen känns bra att se på och förskönar verkligheten - men inte förändrar den. Och förändring är ju i grunden vad jag vill se. Och jag respekterar naturligtvis politiska beslut samt vet att det alltid handlar om att bygga majoriteter för att komma så långt man kan. Att vinna en votering är inte detsamma som att vinna en förändring av verkligheten - det har åtminstone jag lärt mig.