För mig som i snart 40 år brottats med kärnkraftens risker har denna vår, inte minst de senaste månaderna blivit en rejäl påminnelse. Tänker naturligtvis på det som nu drabbat Japan och människorna runt Fukushima. Ett land som Japan, intensivt beroende av energi och utan egna råvaror men samtidigt så otroligt medveten om radiokativitetens förbannelser. Både den hög- och den lågfrekventa. Det är inte för inte som Japan leder kampen mot kärnvapen. Själv hade jag ju möjlighet att både besöka och lägga ner en krans vid minneselden i Hiroshima. Samtalade då även med den politiska ledningen om deras arbete för att samla världens kommuner bakom kraven på en kärnvapenfri värld. Nu drabbas ett nytt stort japanskt markområde av radioaktivitetens förbannelse. Människor tvingas på nytt lämna sitt liv bakom sig. Denna gången medveten om riskerna, något man inte var när man började röja upp och återvandra in i Hiroshima och Nagasakis alltjämt brinnande ruiner. Ånyo imponerad över japanernas förmåga att möta och övervinna motgångar.
När jag nu under den senaste veckan läst och följt olika reportage från Tjernobyl och hörde Catharina Elmsäter Svärd som infrastrukturminister (!) företräda regeringen vid 25-årsminnet i Kiev kändes det märkligt. Ännu en gång talade någon om den höga säkerheten i våra kärnkraftverk. Bra, men visst har det varit en del incidenter. Och är det inte en sak vi lärt, att det säkra i ett visst läge kan bli väldigt osäkert. Till och med livsfarligt för generationer. Den läxan lär Tjernobyl, Harrisburg och nu senast Fukushima. Är det inte om detta allt handlar när vi talar om försiktighetsprincipen.
Nu är jag övertygad om att vi kommer få se en rejäl satsning på alternativa lösningar på energifrågorna under kommande år. Både som en följd av klimatkraven och till följd av Fukushima. Japan har ju tagit ledningen tidigare och kan göra det igen. Kina satsar hårt, även om de också satsar på kärnkraft. I många länder tar man sig en ny funderare och i Tyskland verkar det ju klart att den öppning som regeringen tidigare lanserade stängts för gott. De åtta reaktorer som stannats kommer att förbli stoppade. När jag talade med mina FDP-kollegor som nyligen mött ett rejält nederlag, var kärnkraften inte längre en fråga. Den är politiskt död i Tyskland.
Ok, nog vet jag att kärnkraftsfrågorna kommer och går över tid. Energisystem är långlivade och så även kärnenergin i alla former. Således kan vi få uppleva både nya olyckor, nya stopp, nya starter och nya tekniska lösningar. För min del är kärnkraften inte framtiden. Jag skulle gärna se alla reaktorer avvecklade och ersatta av olika former av förnybar energi och effektivisering. Visst, Centerpartiet har gjort en energiöverenskommelse i regeringen. För min del handlar det om att låta marknaden avveckla det vi politiskt inte klarat. Men, det innebär inte att jag ser kärnkraften som en lösning på vare sig klimat- eller energifrågorna. Det finns de som gör det, även rätt många inom mitt parti - men jag tillhör inte dem. När nu klockan slår för 25-årsminnet efter klass 7-olyckan i Tjernobyl - 00.23.45 svensk tid så konstaterar jag ånyo att konsekvenserna av en olycka inte är acceptabla. Eftersom en olycka aldrig kan uteslutas måste kärnkraften uteslutas. Jag köper förnybar el och tänker av någon anledning på uttrycket lätt fånget lätt förgånget när det gäller energiöverenskommelsen. Det var inte den första som gjordes och lär heller inte bli den sista. Det handlade mer om regeringen än om långsiktigt nödvändiga energi- och klimatsatsningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar