Har idag försökt följa media fortlöpande över utvecklingen i Egypten. Det faktum att så många människor trotsar Mubarak och hans starkt kontrollerande statsapparatus utan att armén griper in visar att något stort håller på att hända. Efter valet i höstas som ju var ett skämt, många demokratiska krafter bojkottade det och vissa andra fick inte ställa upp, verkar det nu som om tiden räknas ner fortare än någon trott. Den tändande gnistan från Tunis har spridit sig på ett sätt som man kunde anta. Jag trodde att det skulle trigga alla maktstrukturer att slå till, att människor skulle bli massarresterade och trampade på. Men, det har man inte lyckats med eller också överraskats. Den våg som nu sköljer över de Medelhavsnära arabstaterna kan komma att svepa med sig hela den gamla makteliten. Frågan är hur långt den bär, vilka/vilken den sköljer över härnäst? Jordanien, Yemen, Syrien, Västbanken... Säkerhetspolitiskt och utrikespolitiskt kommer detta att få betydelse. När EU:s utrikesministrar möts imorgon får nog både en och annan fundera över EU:s och sin roll. Stå upp för demokrati, rättstat och mänskliga rättigheter. EU:s förmåga att hantera detta kommer att vägas av många. Visa färg, visa mod!
Själv börjar jag känna likheter med Berlinmurens fall, Solidaritets gnista i Polen och gränssprängarna i det gamla östblocket. Det kom som en överraskning, gick fort och spred sig som Dominobrickor tills hela det gamla styret försvunnit. På papperet i vart fall. För det vi sett därefter är ju hur långlivade gamla strukturer är. De återuppstår under andra namn. Så finns det ett alternativt ledarskap eller bara nya makthavare som kliver in i gamla strukturer?
I Spanien, Grekland och Portugal hade demokratin en stark historia. När diktatorerna föll, fanns det en annan väg för människorna att välja. I de länder i öst där demokratin aldrig fått fäste, där har utvecklingen en mycket svårare väg mot demokrati. Men, varje land och varje dylik förändring har sin egen dynamik och av de man själv kan blicka tillbaka på finns både goda och dåliga resultat. Fokus flyttas hela tiden, men nu gäller både teleobjektiv och vidvinkel för att se vad som följer när vågen dragit vidare. Men, jag kan en dag som denna inte låta mig nedslås av orosmoln. Jag vill tro, jag vill hoppas, jag vill söka möjligheter i det som nu händer. Det kan bli något riktigt stort för människorna, för regionen och för den internationella utvecklingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar