tisdag 15 juni 2010

Kärnkraftsmail i massor -missar målet

Just nu mailbombas vi riksdagsledamöter från i vart fall Centerpartiet, i syfte att försöka få oss alla att rösta nej till regeringens förslag till ny lagstiftning på området. Jag kan förstå att det finns ett intresse att driva fram en opinion i frågan. Men, i de allra flesta av de tusentals som sänds kan jag bara notera att man missar målet.

Ser vi till historien så folkomröstade vi 1980 och linje 1 och 2 vann. Det innebar inte avveckling - utan utveckling från sex till tolv kärnreaktorer i Barsebäck, Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Folkomröstningen resulterade i en kärntekniklag som vann dåvarande riksdags stöd. Då ansågs inte en lagreglering av antalet reaktorer nödvändig och inte heller att avvecklingsperiodens längd borde lagregleras. Beslut om riktlinjer för energipolitiken räckte. Så startades 2 nya reaktorer senast 1985. Sedan inträffade Tjernobylolyckan 1986 och därmed skärpta krav på avveckling. Följden blev förslaget till ändring av Kärntekniklagen med förbud mot att uppföra nya reaktorer fr 1 januari 1987. Sedan följde tio år innan Avvecklingslagen antogs med möjlighet för regeringen att besluta att tillstånd ska upphöra men med rätt till ersättning av staten för förlusten. Så avvecklades Barsebäck 1 den 30 nov 1999 och Barsebäck 2 den 31 maj 2005. Samtidigt togs beslutet om att inte fastställa något årtal då den sista reaktorn skulle stängas. Det var bra att Barsebäck stängdes - men det blev kostsamt och inte efterföljansvärt i den formen. Årtalsexercisen upphörde och avvecklingen blev mer obestämd.

I år har det förflutit 30 år sedan folkomröstningen den 31 mars 1980. När reaktorerna startades 1985 räknade man med livslängd på 25 år. Åren har gått utan att någon reaktor nått slutet för sin livslängd. Istället har det livsuppehållande och livsförlängande arbetet pågått för fullt. Reaktorerna har inte avvecklats, de har förnyats succesivt med den nuvarande lagstiftningen och under olika regeringar. Har då Kärntekniklagens förbud givit avveckling? Nej. Har den givit utveckling av förnybara energikällor? Nej. Gör det då någon skillnad om lagen slopas till förmån för möjlighet att inom ramen för de tio reaktorerna på tre orter genomföra ett generationsskifte? I grunden inte. Generationsskiftet har ju pågått inom de nuvarande anläggningarna. Nu kan det göras genom att dessa stängs och andra kan få tillstånd att starta. Inga statliga subventioner ska utgå och skadeståndsansvaret skärps. En viktig signal inte minst i dessa dagar med BP och Mexikanska golfen. Marknaden avgör alltjämt om de satsar miljarder i generationsskifte inom nuvarande anläggningar, bygger nytt istället eller satsar på hållbara och förnybara lösningar. Marknaden är känslig för människors signaler och för efterfrågan. För min del vill jag satsa på och efterfråga det förnybara och hållbara. Inte på att envist klamra mig fast vid en lag som inte löst något problem - annat än det socialdemokratiska när Tjernobylolyckan ínträffade. Jag hoppas att mial-skrivarna gör detsamma och driver på den opinionen.

Säger då inte jag ja till kärnkraft genom min röst på torsdag? Nej, jag kan både leva med lagen kvar och om den avskaffas. Jag vet att det finns de som nu drömmer om och befarar nya pärlband av kärnkraftverk - men de må båda besinna sig. Jag vill testa marknaden och om den fungerar, tror jag på avveckling av fler reaktorer än vad vi hittills klarat av.

Frågan om ev tillåtlighetsprövning för den som ev söker kommer vare sig att bli snabb eller enkel. Vare sig för den sökande eller för regering. Möjligheten att avslå en ansökan är tydlig.

Själv tycker jag att de som skriver mail missar målet. De gör lagen till huvudsaken. Själv väljer jag att prioritera bättre förutsättningar för det förnybara, genom t ex mitt val av el-kraft och att politiskt kämpa för förnybar energi och effektiviseringar. Det vi inte klarat politiskt vill jag nu testa om marknaden fixar bättre.

Inga kommentarer: