Så har jag då haft ännu en EU-nämnd inför Utrikesråd. Utan att avslöja hemligheter kan jag bara konstatera att De nya socialdemokraterna har blivit riktiga sanktionskramare. När vi diskuterat Gaza - så krävs sanktioner och bojkott - stoppa och riv opp associationsavtalet. När vi nu diskuterar utvecklingen i Iran - som förvisso är utomordentligt eländig, inte minst för MR med nya avrättningar - då dyker Urban Ahlin återigen upp som gubben ur lådan med krav på hårdare sanktioner än vad säkerhetsrådet kräver. Så mycket föratt inte hitta på egna turer utan att följa säkerhetsrådet - som vi tidigare varit eniga om. Gå alltid först och gå i täten - verkar vara den bärande tanken. Om sedan den tanken leder till lösningar eller låsningar - verkar spela mindre roll. Bara han får bära plakat är han nöjd. För mig är det viktigt att implementeringen av säkerhetsrådets resolution inte leder till att de beslutade sanktionerna sjunker ihop till olika autonoma sanktioner från EU och USA on top of UN.
Ahmedinijad gör ju allt för att lyckas hitta sin västliga fiende - nu senast genom sitt språkbruk i Kina. Han ljuder högt och skrämmer - och beter sig närmast som en målsökande robot. Allt för att nå omvärldens reaktion så att han - inmålad i ett hörn - kan nyttja utrikeshot som ett sätt att söka mandat från det iranska folket. Ett mandat han saknar om det vore fria val. Imorgon är det ett år sedan han berövade folk sina röster. Få se vad som händer i Teheran.
Men, här hemma är socialdemokraternas nya utrikespolitik ändå intressant. Inte bara i krav på stängning av USA-baser. Här gäller upp till kamp - om vem som skall bära plakatet - (s) eller (v). Också en intressant utrikespolitsk kamp - ack så viktig för världen ;p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar