Bränder i stan..och ljus i Kairo

När jag åker hemifrån så ryker det...ur ruinerna efter två matvarubutiker. Den ena av dem tillhör mina vanliga stopp på vägen hem, för att handla upp frukost eller middagsmat. Surrealistiskt att uppleva detta i grannskapet. Jag tänker på alla de som drabbas - ägarna, personalen, alla som inte har bil och lätt kan byta daglig affär, på de som har småbutiker i grannskapet och nu tappar en magnet som drar kunder. Tänker på de som känner sig rädda i andra butiker, de som ska söka hitta svar på alla frågor och de som måste jobba i denna stickande lukt för att släcka och röja upp. Det är tufft för många och visst blir man förgrymmad på de som gjort detta. Tankarna går i många riktningar...och nog verkar det kunna finnas många villospår även här. Läser på lokaltidningens hemsida alla kommentarer och noterar att det finns de som pläderar för Nationaldemokraterna. Nog är det uppenbart att dessa mörka krafter i hemkommunen är en del av de problem vi har och måste hantera. Inte för att de stör den politiska debatten - utan därför att det de står för och söker göra fungerar som en magnet för mycket som kan skada vanliga människor. Vi har sett effekterna av detta mycket tydligt genom historien. Läser också om global intifada och ser en annan sida av samma gräsliga och förvirrade mynt. Här finns också människor som uppvisar det förtryckande och förvirrade ansikte som vi sett alltför många prov på runt om i världen. Respekt och tolerans för mänskliga rättigheter saknas totalt. Förskräckande.

Så till en ljus signal från Kairo. Att samtalen mellan Fatah och Hamas verkar ha resulterat i att man ska söka bilda en samlad regering av någon form är positivt. Hoppas man söker sig fram på vägar som signalerar lösningar och inte nya låsningar. Den palestinska tvistigheten har inte underlättat att hitta en lösning på de problem som finns i området. Om de lyckas innebär det också en utmaning för det internationella samfundet OCH för regeringsbildaren i Israel. Låt oss hoppas att också vi kan medverka till lösningar och inte nya låsningar. Den givarkonferens för uppbyggnad av Gaza som startar på måndag kommer nu att hållas i ljuset även av det som kommer ut från Kairosamtalen. Försiktigt och avvaktande ..men ändå förhoppningsfull.

Atalanta och Dwait Isaak

Ännu en gång har vi avslutat ett sammansatt utskott mellan Utrikes och Försvar för att hantera ett förslag till internationell styrkeinsats. Denna gång har vi justerat operation Atalanta - 450 personer som mest utanför Somalias kust - under som längst fyra månader. Denna gång är det FN som begär stöd från EU för att stävja sjöröveri och väpnade rån till havs. Det har ju visat sig vara rätt lukrativt - inte minst efter att oljetankern togs. Få om någon, vill idag trafikera denna del av världen. Nu ska Sverige ställa upp för att säkra tillträde för transporter som genomförs av FN:s världslivsmedelsprogram (World Food Program). Omkring 3,2 miljoner eller 43% av befolkningen är i akut behov av nödhjälp. Detta blir säkert tufft... En svår del i detta är vad som händer med ev tillfångatagna personer? För min del fungerar inte diplomatiska garantier som täckmantel för att överlämna någon till en regim som har blod på sina händer. Blod från både tortyr, omänsklig behandling coh dödsstraff. Här krävs tydliga direktiv till de våra som deltar. Hoppas verkligen att det blir så...Har ju sett en del oklarheter i dessa delar genom historien - den moderna.

Från detta till Eritrea verkar steget inte långt...men i realiteten något annat. Situationen för svenske Dawit Isaak är akut...var finns han, hur illa är hälsoläget? Vad kan vi som ledamöter göra i denna fråga..Alltid något och det diskuterade vi som bäst när det var dags för votering. Ett lustigt inslag som gladde mig och min bänkgranne under denna långa votering var att (s)-ledamöterna röstade ja till en motion av Mona Sahlin om utbildning i privatekonomi...;-)

Så från detta - träff med min äldsta dotter som har sportlov och sedan hälsa välkommen till möte med Andreas Carlgren ikväll - ännu en gång energi- och klimatuppgörelsen...

Presidentlunch och IPRED

Läste på den s k Mitchellrapportern igårkväll. Intressant. Förstår att den uppfattas som betydelsefull för Obamas utnämnde sändebud i regionen. Det är - om möjligt - en ännu knepigare situation i området nu. Men det var intressant att möta President Abbas och hans delegation vid lunchen på UD idag. Måste säga att Presidenten är väl värd allt stöd för det han gjort och alltjämt gör. Men försoningsprocessen mellan Palestinierna är en ny utmaning - också för oss och för EU. Jag funderar på om den underlättas till följd av valutgången i Israel. Men mycket, mycket står verkligen på spel för människorna, för länderna, för regionen och för världen.

Efter ett sammanträde med arbetsutskottet i länet - inför distriktsstämmor m m så gällde det att rösta. Noterar att det blev en stor majoritet bakom förslagen på immaterialrättens ormåde. Detta är ju inte något vi älskat - men som Bodström initerade på den gamla regeringens tid och som vi nu har att genomföra som EU-land. Direktivet antogs 2004. Detta är inte enkelt och jag är glad för att dagens beslut och den nya lagen som gäller från 1 april 2009 ska omedelbart utvärderas.

Kul med bröllop

Kul, ett bröllop piggar upp nationen och uppenbarligen får man suga på karamellen rätt länge. Nästa sommar...Men, som grön liberal är relationen till monarkin relativt gott. Jag kan i grunden tycka att svenska folket ska få välja sin statschef. Men, jag kan också se att svenska folket i allt väsentligt väljer den konstitutionella monarkin som en del av vårt statsskick. Om så inte vore fallet så skulle vi ha infört republik också i Sverige. Även kungen får ju i vår modell sin makt av folket - via riksdagen. Vi skulle ju om det fanns en majoritet bland folket som valde republik, ha en majoirtet i riksdagen som gjorde detsamma. Så det så. Gratulerar således och må de båda leva lyckliga...;-)

Snögubbe..och sportlov för barnen

Helgen hemma - lite ovanligt. Snön var än ovanligare...så det firade jag och Katarina med att bygga en STOR snögubbe. Kul. Annars mycket av praktisk hemmanatur - sådant som behövs ibland. Sedan åkte Katarina på Volleybolläger i Falköping - också något att jobba på.

Veckan började med en rejäl dos intervjuer - sökande till tjänsten som ombudsman med inriktning kommunikation och kampanj. Spännande är ordet :-O Kräver en hel del tänk inför onsdagens möte med arbetsutskottet.

Somaliainsatsen - för att stötta WFP - är en av frågorna som annars kräver viss uppmärksamhet. Vi går mot justering av betänkande. På torsdag den 26:e ska det vara klart med Alathea. Själv känner jag behov att säkra att uppdraget svarar mot MR och internationell rätt - utan smitvägar.

EU-nämnd och intervjuer...

Solig fredag i Stockholm - men kall. Trist att det inte finns snö så jag kan få utlopp för min stora längtan efter längdåkningsskidor... Får väl nöja mig med att söka hitta tiden för att stavgå...det närmaste jag idag kan komma skidåkning.

Fredagen handlar annars rätt mycket om EU-nämnd inför GAERC - d v s utrikesministrarnas möte samt om möten inför en anställning av 2:e ombudsman i länet. Och - icke att förminska - administration som vi riksdagsledamöter har att hantera i smått som stort.

GAERC är som alltid intressant och dagens EU-nämnd inget undantag. Carl Bildts närvaro ökar intresset avsevärt. Noterade för egen del att det från socialdemokraternas sida lät mycket kring energisamarbetet inom EU men när man skrapade på ytan var det inget substansiellt. Detta var faktiskt riktigt intressant och gällde främst diskussionen om den Europeiska återhämtningsplanen. Inget objekt hade man annan mening om...återstår en del retorik för hemmapublik.

Men det är en intressant och mycket utmanande period vi befinner oss i och som vårt ordförandeskap kommer att möta. Noterar också att det kan bli en del spännande diskussioner av mer konstituionell art inför ordförandekspaet. Här är ju både Regeringesformen och Riksdagsordningen tydlig - regeringen skall fortlöpande inflrmera riksdagen om vad som sker och överlägga med utskotten i de frågor som utskotten bestämmer. Här finns också ett minoritetsskydd. Om regeringen funderar kring detta - och så verkar det - hoppas jag att utfallet inte leder till ett för riksdagen svårsmält recept. Vi får väl säkert anledning återkomma.

Raskt från detta till möte med sökanden till tjänst, trevligt och öppnande. Sedan gällde det att kasta sig över högarna och söka komma ikapp. Inte lätt och inte heller alltid så festligt. Men, man hittar ju ett och annat ;-)

Jag gillar Saab - men jag vill inte köpa hela bolaget med skattepengar

Själv kör jag gärna SAAB, det har blivit min bil. För närvarande en etanolbil som nu är snart ett år gammal i min ägo...och nu känner jag att risken är överhängande att detta blir min sista bil av detta märke. Men, det kan jag leva med. Tänker förstås på hur tufft det är för alla som berörs - direkt eller indirekt. Tänker också på kommunen, men vet att detta inte är första och inte heller sista gången som en kommun får ett så tufft läge. Andra har också klarat stora omställningar...

När jag hör krav från Sahlin och andra på att staten ska gå in med skattepengar och rädda SAAB så häpnar jag. Det är en sak att jag med mina pengar köper bilen - men att tvinga alla skattebetalare att köpa SAAB är inte försvarbart. Staten ska satsa framåt, inte på att hålla igång förlustverksamheter. Staten ska skapa förutsättningar för förnyelse av näringslivet - inte på att bevara det som inte är bärkraftigt. Det finns en överproduktion på marknaden, bilar som inte efterfrågas och då följer förändringar. Hindra inte dessa, men underlätta omställningen för människor som berörs.

Kärnkraften - en lång historia

Kände i morrhåren att det var något på gång förra måndagen. Då i Strassbourg. När vi blev inkallade till gemensamt telefonmöte tisdag kl 16 mellan partistyresle och riksdagsgrupp blev det ett faktum. Inte svårt att gissa vad som komma skulle... Men ändå. Jag avskyr verkligen när någon annan söker tala om för mig vad jag ska tycka. Jag är med i ett parti för att påverka och förändra - inte för att vara budbärare. Efter att ha hört och reagerat kallade jag själv till telefonmöte med min distriktsstyrelse och gruppledarena i Stockholms län samma kväll kl 22. Satt i en liten skrubb på restaurangen, bland en massa staplade stolar, åt på efterrätten och samtalade rätt länge för att höra deras åsikter. Oerhörd ilska över bristen på dialog. Demokratiunderskottet drog iskallt genom lokalen...på restaurangen vid Katedralen i Strassbourg. Framförde synpunkterna och sökte sova...men som de kommande nätterna vållade mitt samvete mig rätt många vakna timmar. Trängd in i ett hörn, gäller att ta sig ut, hitta nya möjligheter för att nå resultat. Där söker jag ännu...men kriser är uppfinningars moder så jag känner mig säker på att finna vägar. Sedan vet jag ju också att politik är det möjligas konst - och den konsten varierar över tid. Utvecklingen slutar inte nu. Det är uthållighetstävlingar...- men se upp när maktpolitikens triumfvagn drar fram. En och annan kan lätt bli fartblind.