Bra att EU skärper sanktionerna mot personer i den syriska ledningen ansvariga för jakten på det egna folket. Det som händer i Syrien är oacceptablet och de ansvariga måste veta att de kommer att ställas till svars för sina handlingar. Det är tragiskt att Ryssland och Kina fortfarande håller regimen al-Assad under armarna. I annat fall hade Säkerhetsrådet redan kunnat vidta sina mått och steg. Jag är fullt medveten om att det inte handlar om något militärt ingripande i Syrien, men en skarp resolution och ett uppdrag till ICC skulle göra skillnad. Noterar nu att Italien tar hem sin ambassadör. Jag skulle vilja ha ett tydligt uppdrag till vår ambassad att handla, att söka stötta och söka information. Först om detta inte går tycker jag det kan bli aktuellt. Sökt ambassadören...
Och så kan jag inte låta bli att fundera över vilka slutsatser som det politiska systemet drar av den process som nu skett i Kongressen. Fem i tolv samlas majoritet för att säkra att staten inte måste ställa in sina betlaningar, till glädje för väldigt få. Tycker man att det är framgångsrikt för hemmaopinionen? Kanske det, men konsekvenserna för US-bilden i övriga världen har fått sig en ny stöt. Bekymrar nog få i Tea-partyrörelsen eller i den kristna högern. Verkar inte bekyras av sällskapet i närtid - först Argentina, sedan nästan Grekland och nu nästan USA. Misstänker att Obama säger som göran Persson, den som är satt i skuld är inte fri. Han känner nog att han inte är fri, om än världens mäktigaste president. Den här gången var det Tea-partyföreträdarna i kongressen som var beredd att gå över branten och det gjorde att republikanerna nog drog det längsta strået för dagen. Men, i grund och botten är det ju USA som är satt i skuld och det är Kinesiska staten som är den store bankiren. Om man ska ta sig ur det greppet krävs åtskilligt. Men har det politiska systemet förmåga att klara uppdraget? Osäkert? Nu går man in i en presidentvalrörelse det kommande året och det lär inte minska polariseringen. En sak är nog klar, USA kommer med neddragningarna att behöva minska sin internationella närvaro - även militärt. Risken är att vi nu får se ett ännu mer inåtvänt USA. Efter Bush - hem från Irak och nu hemtagning från Afghanistan. Självklart får det konsekvenser på den internationella scenen. Mellan-Östern, Afghanistan... Vem, om inte EU ska kunna axla en större roll? MEN EU är självt fullt upptagen av den finansiella oron i flera länder. EU kan inte ta över USA:s åtaganden. Även om det nog finns vissa ledare som gärna på klassiskt manér skulle vilja dra i strid för att visa sina muskler och dölja brister på hemmaplan. Men, det är inte den ledningen som EU ska ge, det har Europa haft tillräckligt av och resten av världen också. Det krävs alternativ som utvecklar vår mjuka makt om vi ska vara drömmarnas kontinent.
Sverige har självklart en möjlighet att bidra till att ge EU denna mjuka makt, inte minst genom vår närvaro i världen. Jag är alltmer övertygad om vikten av att vi söker stärka vår närvaro i världen, inte tvärtom. Gärna tillsammans med Norge och Finland. Idag talas om den överenskommelse som träffats med socialdemokraterna om att inte dra in regeringskansliets anslag. De ambassader som skulle behöva läggas ned till följd av att de röd-gröna tillsammans med SD röstade för besparingen kan nu räddas. Bra så, även om det är sent. Jag kan inte komma ifrån att det funnits en väldigt tydlig (s)-röst under mer än ett år för att att söka samsyn kring ambassader. För Sveriges skull borde rösten ha testats mer entydigt innan det behövde gå så långt att ambassader faktiskt stängdes. Jag undrar varför det man nu enats om inte kunde ske för ett antal månader sedan. Hörde att det borde komma signaler före midsommar...och sökte knacka in frågan, men till synes utan framgång. Är det som i USA, att det är först under galgen som politisk samsyn kan uppkomma? Tänker på Angola med vånda, för där är det andra gången som detta inträffar. Det bidrar ju inte till att sända ut goda signaler. Senast skrev Carl Bildt till sin kollega och beklagade. Krävs väl något mer andra gången...om den nu blir kvar? Men, får väl hålla med ambassadören från Malaysia som uttalat att det alltid kan komma något gott ur detta också. Kanske mindre skakighet kommande år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar