De senaste dagarna har varit förödande. Dagliga rapporter om grava övergrepp från den syriska regimen mot den egna befolkningen. Människor som protesterar, människor som deltar i begravningståg, människor som bara råkar vara på en plats - urskiljningslöst verkar man gå in för att skjuta. Dödstalen stiger, antalet sårade växer och vi får rapporter om att de skadade hindras från vård. Den regim som agerar på detta sätt mot sitt folk har förlorat sin legitimitet.
Men, Syrien är inte vilket land som helst. Världen brottas med en finansiell röra, flera EU-länder och USA inte minst. Vem kan i grunden sätta tryck på den syriska regimen? Den egna befolkningen, men den beskjuts och fänglsas på kännt manér. Turkiet som ju utvecklat mycket goda relationer med al-Assad och hans familj? Verkar inte heller framkomligt, men imorgon ska ju Davatoglu besöka Damaskus. Får väl hoppas på något budskap som når fram. Diskuterade detta i förra veckan med någon som sökte hävda att det inte är al-Assad själv som driver detta, utan andra. Vem förblev höljt i dunkel och får nog ses som önsketänkande av personer som ännu hoppas att al-Assad ska stå för något annat än sin far. I och för sig har vi sett förut hur händelseutvecklingen drivit iväg genom hantverk från de som handlar inlärt, med ryggmärgen när något händer. Inte säkert att allt är kalibrerat från toppen. Om detta skulle vara ett spår som letar sig fram för att rädda någons ansikte så lär vi märka det. Men, så här långt är det inget som tyder på annat än att al-Assad m fl driver en linje som borde prövas som brott mot mänskligheten vid internationella domstolen.
Det skulle självklart finnas skäl att tala om att FN:s säkerhetsråd borde se att det som nu händer är så grovt att frågan om R2P är aktuell. Men, det lär inte hända. Av flera skäl. Det som ändå kan få effekt är om Arabförbundet och OIC skulle börja röra på sig. Så här långt verkar Gulfstaterna skruva på sig, men inte så mycket mer. I maj fördömde OIC tankar från Europeiskt håll att förmå FN:s säkerhetsråd att uttala ett fördömande av den syriska regimen. Men, de förödande dagliga övergreppen i många syriska städer går inte obemärkt förbi. När nu Saudiarabiens kung reagerat sänder det ut en ny signal och tyder på att sunni-grupperna kanske inte längre kommer att vara så avvaktande. Precis som i fallet Libyen kommer regionens hållning att få stor återverkan på vad som händer - både i FN:s säkerhetsråd och i Syrien. Om regionen vaknar kan Syriens ledning inte lita till att klara sig med andras finasiella turbulens och bristande militära förmåga längre. Jag håller andan, hoppas och tror att det som nu händer ska få ett slut. Att straffrihet inte ska råda för regimen och dess hantlangare och att de hårt prövade människorna ska få den frihet de kämpat så hårt och länge för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar