Har som alla andra sökt bearbeta det osannolika som hände i Oslo i fredags. Likt så många andra läst och fångats av alla berättelser som media bjuder. Berörs djupt, av så många bilder. Men en bild blir särskilt stark - bilden av den 10-årige pojken som inte blundar eller spelar död, utan som tittar direkt på terroristen och säger åt honom att han har skjutit tillräckligt, att han dödat pappan och att han är för ung för att dö. Låt oss vara, vädjar 10-åringen enligt uppgift. Så oerhört starkt.
Det 10-åringen säger gäller för alla - de borde alla ha fått vara i fred. Men för mig blir bilden så stark därför att dess budskap når långt bortom stunden. Den uppmanar oss alla att göra just så - titta extremisterna i ögonen, inte blunda eller gömma oss.
Läser många kommentarer när jag plöjer de senaste dagarnas riksmedia. Varit borta dessa dagar, därav blir det en mer samlad läsning över tid än normalt. Noterar förflyttningen från lördagens DN/SVD som siktat in sig på islamsk terrorism till söndagens norske galning till mer tydligt högerexremism. Men, också att man talar om en ensam person, säkert sjuk o s v. Jag tycker det är välgörande att åklagaren talar tydligt om terroristbrott eller ett brott mot mänskligheten. Det här handlar inte om en "ensam galning". Försök inte beskriva honom som någon som är ett "offer" för sinnesförvirring eller sjuk. Läste någon som sa att det var skönt att det inte var Al-Qaida för då hade det kännts farligare. Nu var det ju "bara en norsk gutt".
Här tycker jag vi ska se upp, inte lura oss själva. Det innebär inte å andra sidan att vi ska överdriva, bara våga se att det som är himla osannolikt faktiskt kan vara sannt. Vi måste inse att det finns en brun-svart sörja där ute, som fångar människors drömmar. Den är vare sig farligare eller ofarligare än annan extremistisk sörja, men den finns. Vi måste våga se den i ögonen, inte blunda eller se bort. Det finns de som gått i krig för detta förut, som också trott att freden var säkrad.
Måste säga att min reaktion delvis bygger på att jag ägnat många timmar åt att ta mig igenom terroristens politiska manifest. Han är ju en del av den miljö som omger oss. Även om det är en samling av åsikter som redan finns, t ex på nätet, säger det ändå något om hur den brun-svarta sörjan ser ut.
Vissa gör detta till en islamhatare, men det är för enkelt. Denna sump innehåller klassisk facism och nazism. Den söker en svart-vit argumentationslinje och drar då nytta av islamofobin. Dels därför att den bedöms vara den för tillfället bästa utklädnaden för att locka rädslor och anhängare. Dels har de lärt av dessa islamistiska terrornätverk utan att vara på träningsläger i Pakistans gränstrakter eller annorstädes. Här närs också hopp om att kunna reta upp extremisterna på andra sidan för att skapa rätt samhällsklimat för att nå förändring. De vill ju slå sönder dagens samhällssystem i Västeuropa. Kaosteorierna frodas för att nå målet. Inte bara EU utan i stort alla andra regeringar, som de anser förrått urinnevånarna ska bort. Men för att locka proselyter gäller det att ha förklädnad som inte skrämmer utan lockar. Han talar om att man får skjuta folk och räknar med bortåt 45 000 döda och 2 miljoner skadade för att utradera det gamla, för att införa en Gudsstat eller kulturkonserativ regim i Europa. Hur klär man ett sådant budskap för att locka?
Förklädnaden för dessa krafter är islamhat men också kulturkonsvervatism. Hör just en Fremskrittspartist tala om vikten av just denna kulturkoservatism på Studio Ett. De som inte är med är emot. De söker proselyter i många grupper - söker samla människor med konservativ, välfärdskritisk, statskritisk, invandrarkritisk, globaliseringsmotstånd och/eller högerkristen profil. Inte bara kristen höger, abortmotståndare och de som är rädda för globaliseringen, utan även extrema marknadsliberaler, etniska grupper som på ett eller annat sätt kan känna sig ha förlorat, är drabbade eller hotade av muslimer - som serber, assyrier, irakier, maroniter och alla invandrade kristna från länder i Mellanöstern. Man söker likt herrar tidigare knyta an till historiska krig och fredsslut som några ogillar utgången av. En taktik som vi sett tidigare.
Men, när jag läser detta slås jag av att jag hört många av de tankar som förs fram i denna sörja när jaga lyssnat till den europeiska debatten under senare år. Jag noterar att jag senast hörde ett av de förslag jag nu läste om, framföras direkt när jag nyligen var i Budapest för att för Europarådets räkning granska landets nya konstitution och medialagstiftning. Jag hörde det från en organisation med stort inflytande på regeringspartierna och som finns i den katolska strukturen. Rätt mycket av debatten jag hörde där, rätt mycket av applåder som t ex den politiken fått från påvenära politiska krafter - känner jag igen i en del av det tankegods som döljs i denna sump. Synen på familjen, på kvinnan och välfärdsstaten samt på rädslan av för lågt barnafödande för framtida styrka snurrar runt i denna politiska sörja. Läste nu, hört och hör från flera hur kvinnor ska drivas att föda flera, ta "den av ...givna platsen i familjen" m m för att urbefolkningen ska kunna växa till för att rädda demografin. Allt detta har jag hört i den etablerade politiska europeiska debatten, från styrande grupper och inte bara yttersta högern.
Det finns skäl att titta närmare på de argument som vinner anhängare runt om idag och även bakom förklädnaden. Det ena föder, det andra göder och väven vävs med ibland nästan osynlig tråd till ett försåtligt mönster. Vi ska minnas den ökända hästen från Troja, innan det är för sent denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar