Veckorna har gått i raketfart. Har knappast hunnit med alla motioner jag tänkte väcka, men får väl pröva andra vägar. Det kommer ju också fler möjligheter. Om nu någon väntade få se ngn motion som inte dök upp så hav överseende.
Alexandria handlar för mig om Svenska Institutet i Alexandria. Det är ett litet institut som startades genom avtal mellan Sverige och Egypten för 10 år sedan. Nu firades detta med Round-tables. Själv hann jag med främst styrelsemötet, där jag sitter med sedan ett år. Vi ska bidra till dialog, men det kan ju vara mycket i denna region. Nu, med ny ledning, söker vi fokusera mera. Finns mycket att göra.
Men, en del av mina intryck handlar också om Egypten och vart det bär hän. Talade rätt mycket med flera om detta. Nu stundar val till parlamentet som tidslagts till den 28 november. Men samtidigt kommer information om att tidningar och TV-kanaler stängs ner, att oppositionella fängslas. Det låter väldigt illa. Under ett samtal med flera olika egyptier framskymtar dock en gemensam hållning till en TV-kanal som stängts ner därför att den ägnats sig åt religös extremism. Talar en hel del om detta samt om muslimer och kopter. Om Umma och Zakat, vilket ger mig nya perspektiv att fundera över. Men också om gulfstaernas rädsla för Irans expansionism och självklart om Israel och Palestina. Om Arabförundets möte. Hörde med viss sorg att samtalen mellan Fatah och Hamas verkar osäkra. Hade visst varit ett rejält gräl med Abbas vid mötet i förra veckan. ORO!
Och så kan jag inte undgå att beröra hur våra största tidningar driver fram olika Aghanistanlinjer. Från DN:s ledarsida framkommer en trötthet som manar till eftertanke. Om det enligt PW var rätt att starta för 9 år sedan, är det då rätt att nu bara lämna? Lämna för att göra "nytta på andra håll i världen"? Nytta för vem och vad, tänker jag. Om man som Peter Wolodarski konstaterar att lämna kommer att skapa mycket lidande och orsaka politisk turbulens - undrar jag vilka signaler detta sänder till "andra håll i världen"? Vem ska våga lita på svenska insatser då? Ofta annars brukar vi från liberalt håll tala om R2P - responisbility to protect. Då handlar det om att om gå in i ett land med FN-mandat där regeringen inte klarar sin uppgift att skydda befolkningen. SKA man göra det om man inte är beredd att göra en längre insats. Om man bara tror eller vill göra akutinsatser - snabbt in och lika snabbt ut - är det nog lika bra att hålla sig helt borta. Det handlar om ansvar att inte dra igång något, tända hopp hos många om en bättre framtid för att sedan svika. Man får allt se till att inte bara skicka ut båten fylld med människor, man må se till att den kommer i land. Det tycker jag måste gälla även afghaner.
Och nu sittr jag i New York och lyssnar på C-span och hör bara Tea-partyinslag. Först Florida-debatt som bar bedrövlig och nu West Virgina. Kongressval den 3 november och det osar svavel. Nu talar John Raese om att Amerika och amerikaner är exceptionella och anser att Obama inte vet vad det betyder då han säger att även andra är exceptionella - som fransmän och engelsmän. Och så låter det svavel när han talar om West Virgina som kolproducerande stat och att man måste sätta stopp för allt som luktar koldioxidskatt och utsläppshandel. Men också alla andra skatter. De låter nästan som Lars Ohly - fast tvärtom. Oavsett vad det handlar om - så rör det skatter ;p Denna rörelse är en annan variant av Obamas förmåga att mobilisera. Ska bli intressant att följa slutskedet och fundera över vart det hopp som tändes med Obama kommer att ta vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar