Kärnkraftsmail i massor -missar målet

Just nu mailbombas vi riksdagsledamöter från i vart fall Centerpartiet, i syfte att försöka få oss alla att rösta nej till regeringens förslag till ny lagstiftning på området. Jag kan förstå att det finns ett intresse att driva fram en opinion i frågan. Men, i de allra flesta av de tusentals som sänds kan jag bara notera att man missar målet.

Ser vi till historien så folkomröstade vi 1980 och linje 1 och 2 vann. Det innebar inte avveckling - utan utveckling från sex till tolv kärnreaktorer i Barsebäck, Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Folkomröstningen resulterade i en kärntekniklag som vann dåvarande riksdags stöd. Då ansågs inte en lagreglering av antalet reaktorer nödvändig och inte heller att avvecklingsperiodens längd borde lagregleras. Beslut om riktlinjer för energipolitiken räckte. Så startades 2 nya reaktorer senast 1985. Sedan inträffade Tjernobylolyckan 1986 och därmed skärpta krav på avveckling. Följden blev förslaget till ändring av Kärntekniklagen med förbud mot att uppföra nya reaktorer fr 1 januari 1987. Sedan följde tio år innan Avvecklingslagen antogs med möjlighet för regeringen att besluta att tillstånd ska upphöra men med rätt till ersättning av staten för förlusten. Så avvecklades Barsebäck 1 den 30 nov 1999 och Barsebäck 2 den 31 maj 2005. Samtidigt togs beslutet om att inte fastställa något årtal då den sista reaktorn skulle stängas. Det var bra att Barsebäck stängdes - men det blev kostsamt och inte efterföljansvärt i den formen. Årtalsexercisen upphörde och avvecklingen blev mer obestämd.

I år har det förflutit 30 år sedan folkomröstningen den 31 mars 1980. När reaktorerna startades 1985 räknade man med livslängd på 25 år. Åren har gått utan att någon reaktor nått slutet för sin livslängd. Istället har det livsuppehållande och livsförlängande arbetet pågått för fullt. Reaktorerna har inte avvecklats, de har förnyats succesivt med den nuvarande lagstiftningen och under olika regeringar. Har då Kärntekniklagens förbud givit avveckling? Nej. Har den givit utveckling av förnybara energikällor? Nej. Gör det då någon skillnad om lagen slopas till förmån för möjlighet att inom ramen för de tio reaktorerna på tre orter genomföra ett generationsskifte? I grunden inte. Generationsskiftet har ju pågått inom de nuvarande anläggningarna. Nu kan det göras genom att dessa stängs och andra kan få tillstånd att starta. Inga statliga subventioner ska utgå och skadeståndsansvaret skärps. En viktig signal inte minst i dessa dagar med BP och Mexikanska golfen. Marknaden avgör alltjämt om de satsar miljarder i generationsskifte inom nuvarande anläggningar, bygger nytt istället eller satsar på hållbara och förnybara lösningar. Marknaden är känslig för människors signaler och för efterfrågan. För min del vill jag satsa på och efterfråga det förnybara och hållbara. Inte på att envist klamra mig fast vid en lag som inte löst något problem - annat än det socialdemokratiska när Tjernobylolyckan ínträffade. Jag hoppas att mial-skrivarna gör detsamma och driver på den opinionen.

Säger då inte jag ja till kärnkraft genom min röst på torsdag? Nej, jag kan både leva med lagen kvar och om den avskaffas. Jag vet att det finns de som nu drömmer om och befarar nya pärlband av kärnkraftverk - men de må båda besinna sig. Jag vill testa marknaden och om den fungerar, tror jag på avveckling av fler reaktorer än vad vi hittills klarat av.

Frågan om ev tillåtlighetsprövning för den som ev söker kommer vare sig att bli snabb eller enkel. Vare sig för den sökande eller för regering. Möjligheten att avslå en ansökan är tydlig.

Själv tycker jag att de som skriver mail missar målet. De gör lagen till huvudsaken. Själv väljer jag att prioritera bättre förutsättningar för det förnybara, genom t ex mitt val av el-kraft och att politiskt kämpa för förnybar energi och effektiviseringar. Det vi inte klarat politiskt vill jag nu testa om marknaden fixar bättre.

Sanktionskramare Urban Ahlin (s)

Så har jag då haft ännu en EU-nämnd inför Utrikesråd. Utan att avslöja hemligheter kan jag bara konstatera att De nya socialdemokraterna har blivit riktiga sanktionskramare. När vi diskuterat Gaza - så krävs sanktioner och bojkott - stoppa och riv opp associationsavtalet. När vi nu diskuterar utvecklingen i Iran - som förvisso är utomordentligt eländig, inte minst för MR med nya avrättningar - då dyker Urban Ahlin återigen upp som gubben ur lådan med krav på hårdare sanktioner än vad säkerhetsrådet kräver. Så mycket föratt inte hitta på egna turer utan att följa säkerhetsrådet - som vi tidigare varit eniga om. Gå alltid först och gå i täten - verkar vara den bärande tanken. Om sedan den tanken leder till lösningar eller låsningar - verkar spela mindre roll. Bara han får bära plakat är han nöjd. För mig är det viktigt att implementeringen av säkerhetsrådets resolution inte leder till att de beslutade sanktionerna sjunker ihop till olika autonoma sanktioner från EU och USA on top of UN.

Ahmedinijad gör ju allt för att lyckas hitta sin västliga fiende - nu senast genom sitt språkbruk i Kina. Han ljuder högt och skrämmer - och beter sig närmast som en målsökande robot. Allt för att nå omvärldens reaktion så att han - inmålad i ett hörn - kan nyttja utrikeshot som ett sätt att söka mandat från det iranska folket. Ett mandat han saknar om det vore fria val. Imorgon är det ett år sedan han berövade folk sina röster. Få se vad som händer i Teheran.

Men, här hemma är socialdemokraternas nya utrikespolitik ändå intressant. Inte bara i krav på stängning av USA-baser. Här gäller upp till kamp - om vem som skall bära plakatet - (s) eller (v). Också en intressant utrikespolitsk kamp - ack så viktig för världen ;p

Grattis - sänkt restaurangmoms

Härligt säger jag när jag nås om uppgifter att det äntligen blir klartecken för sänkt restaurangmoms. Vi har ju kampanjat för det i Stockholms län - också under de gångna veckorna. Kan bara konstatera att det bar frukt.

Själv har jag drivit det under flera år - och även motionerat. Det är alldeles uppenbart att detta är en åtgärd som leder till fler jobb i restaurangbranchen. Dessutom tar det bort märkliga snedsitsar. Samma pris för maten man hämtar och äter utanför - som på restaurangen. Det har talats om åtskilliga tusental nya jobb - och inte minst ungdomar. Detta är jobbskapande politik. Att sedan regeringen "klipper till" med sänkt Frisörmoms får väl ses som bonus.

Nu kommer vi i fas med t ex Finland som sänkt sin restaurangmoms. Det ända som jag beklagar är att vi inte får en snabbare sänkning . Det hade varit härligt om vi kunnat dra nytta av lägre restaurangpriser nu i sommar när vi vill visa upp och marknadsföra Matlandet Sverige för alla turister. Inte minst alla som nu kommer att besöka Stockholm i samband med bröllopsfirandet skulle ha fått uppleva att det är både gott och vettiga priser när man äter i Sverige. Nu får vi hoppas på specialbehandling från en del restauranger - bröllopspriser - restauaranger går före och sänker momsen....Men, väl medveten om att detta är optimistiskt. Men hoppas kan man alltid. Uppmuntrad nu av framgång med tjänstemomsen.

Israel, bojkott och sanktioner

Noterar att flera kommentarer följer mönstret - om man inte vill ha bojkott eller detsamma som vänstern så går man Israels gärning. För mig som är vän av både Israel och Palestina, som är vän av både palestinier och israeler är det centrala att söka verka för att fredssamtalen drivs till ett avslut, att man söker lösningar istället för låsningar. Jag vill få ett slut på ockupationen, slut på blokaden, slut på bosättningar och vill se två stater med av varandra erkända och respekterade gränser och ett Jerusalem som kan fungera som huvudstad för två stater. Jag vill se en förhandlad lösning med utgångspunkt från 1967 års gränser.

Jag är oerhört kritisk till den nuvarande Israeliska regeringens politik, till Hamas och alla religösa extremister på alla sidor om gränserna. Men jag ser de krafter som söker andra lösningar och de måste stöttas. Jag är oerhört sorgsen över det hat och den rädsla som genom åren byggt upp den största muren mellan människor i området - långt värre än den som byggs på Västbanken. Den sistnämnda är enklare att riva än den mentala som finns inom så många människor.

Nu har den israeliska regeringen agerat i strid med folkrätten - igen. Detta kan slås fast utan att vi har den oberoende utredningen klar, om vad som hände vid själva bordningen och historien bakom och runt detta. Men, ska då detta leda till bojkott av Israel? Det var fler civila som drabbades under senaste Gazakriget. Nu när det inte är palestinier som drabbas direkt - blir det värre då? Den frågan smyger sig på mig i detta läge.

Men, bojkott är oerhört trubbigt. Det finns de som talar för det och hänvisar till Sydafrika. Men, då fungerade detta instrument för att det var en samlad värld bakom detta. Nu säger vänstern och många andra att det måste vara slut med bara resolutioner och tal - för Israel lyssnar inte. Men, om det vore en samlad värld så skulle de lyssna - bojkott förutan. När den samlingen inte finns, inte ens i EU - då säger det sig själv att det är detta vi ska arbeta för att nå. Men, de behöver inte heller lyssna när kravet är bojkott. Det är därför ett helt kontraproduktivt krav.

Jag tycker det är värt att notera, när Sverige agerade för EU-samling bakom krav på utredning och att de gripna skulle släppas fick vi EU med oss. När EU agerade fick vi FN med oss på detta. Nu har de felaktigt gripna - nästan - släppts. Nu gäller det att hålla i kravet på att blockaden ska hävas - det är vi också eniga om. Det är insatser för öppningar som ger möjligheter och de ska vi arbeta för. Sedan är det min övertygelse att oförätter inte glöms bort - utan måste få sin efterföljd i rättstatlig ordning.