Igår gick folkpartiledaren ut med krav på lagstiftning mot burqa och niqab i skolan. Det är ju föga förvånande att det förslaget kommer från folkpartiet. De har ju genom åren visat sig utveckla en särskild vilja att komma med olika förslag om förbud och inskränkningar inom olika områden.
Nu kommer dock stöd från moderatledaren Fredrik Reinfeldt. Han håller med och säger att det kan bli förbud för heltäckande slöjor i skolan. Det är mycket märkligt eftersom Reinfeldt så sent som i år sagt att lagstiftning inte är aktuell. Detta efter att ha deltagit i en debatt med Mona Sahlin som svajade rätt rejält. Det känns som att det inte finns en fast mark under Fredriks fötter i denna fråga. Det oroar.
För min del är det solklart att vi inte ska ha klädlagar i Sverige men väl måste man som arbetsgivare tillåtas bedöma om det ska vara särskilda regler på arbetsplatsen - det må vara skyddskläder, uniform eller att man måste visa ansiktet - eller ha handskar...Om man som Björklund och uppenbart även Reinfeldt vill lagstifta i en klädfråga i skolan undrar jag när nästa lagkrav kommer. Om det krävs att man visar ansiktet för att klara kommunikation i skolan undrar jag om det inte gäller för andra yrken också? Hur motiverar man varför man klarar kommunikation där men inte i skolan? Kommer inte kravet på klädlag som ett brev på posten? Blir det månne krav på skoluniform nästa gång? Då slipper man för korta eller för långa kjolar, byxor eller för färgglada eller grå kläder eller andra kläder. Nyfiken på nästa steg...på söndag den 8:e då fp-ledaren sommartalar månntro?
torsdag 5 augusti 2010
Miljöpartister lämnar vänsterkartellen #val2010 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7574661.ab
Miljöpartister lämnar vänsterkartellen. Förvånar i sig inte - även om det kan finnas många skäl till varför någon lämnar. Att det nu är hela 25 perosner som verkar lämna är ju mer än en enskilds avhopp - det verkar mera vara strömhopp.
För mig som länge jobbat med miljö- och klimatfrågorna är det inte konstigt att detta händer. Det är ju alldeles uppenbart att Milöjpartiets vägval till vänster undergräver deras trovärdighet på många områden. De har blivit mer vänster än miljö och de har framförallt lämnat det frihetliga spår som de haft - på Ohlys altare. Det blir mer uppifrån, mer fyrkantigt och mer stopp för människor än möjligheter.
Om socialdemokraterna hoppades att samarbetet med Miljöpartiet skulle förnya deras politik kom ju vänsterpartiet in i leken och blandade om korten. Kvar blir den gamla vänsterlinjen på många områden och av förnyelsen blev intet. Inte undra då att många miljöpartister känner sig frågade om var de hör hemma.
För mig som länge jobbat med miljö- och klimatfrågorna är det inte konstigt att detta händer. Det är ju alldeles uppenbart att Milöjpartiets vägval till vänster undergräver deras trovärdighet på många områden. De har blivit mer vänster än miljö och de har framförallt lämnat det frihetliga spår som de haft - på Ohlys altare. Det blir mer uppifrån, mer fyrkantigt och mer stopp för människor än möjligheter.
Om socialdemokraterna hoppades att samarbetet med Miljöpartiet skulle förnya deras politik kom ju vänsterpartiet in i leken och blandade om korten. Kvar blir den gamla vänsterlinjen på många områden och av förnyelsen blev intet. Inte undra då att många miljöpartister känner sig frågade om var de hör hemma.
Sahlin svajar #val2010
Det är med stor förvåning jag idag läser DN. Nu intar Mona Sahlin en ny åsikt om svensk truppnärvaro i Afghanistan. Detta en vecka efter besöket i Kabul. Då gav hon beskedet att vi skulle vara kvar länge - uppdraget var så stort. Sverige skulle stå upp för resultatet från Kabulkonferensen. Säkra att Afghanistan från 2015 kan ta över ansvaret för säkerheten.
Men, idag säger Mona något annat. Otydligt kanske, går att tolka lite olika. Visst. Men när jag läser helheten blir jag upprörd över innehållet. Hon säger nu att en propp i höst skall gälla ett år. Det är inte det konstiga - så har vi gjort varje år beroende på FN-mandatets formulering. Men, nu verkar hennes krav vara mer än så. Dels säger Ohly att han är glad att man enats om att proppen skall innehålla en exitstrategi. Fram till nu har ( s) och (mp) varit eniga om att man vill utvärdera insatsen - men nu verkar Ohly hållt i pennan. Nu skall en existrategi presenteras.
Och, on top of that - anger Mona Sahlin att hon är sur på att Alliansen inte samrått med henne om artikeln vi i arbetsgruppen skrev. Men hallå - är det ledaren för oppositionen, en eventuell statsminister som byter positioner så sandlådeaktigt? Om det vore propositionen som vi presenterade - men det var en artikel. Och nog borde väl oppositionsledaren och s-ordföranden ha en åsikt som gäller - oavsett en artikel från mig, Birgitta Ohlsson, Holger Gustafsson och Sten Tolgfors. Hon lät ju riktigt engagerad och långsiktig när hon uttalade sig från Kabul, men det rann av snabbt när hon kom hem och mötte Ohly.
Men, idag säger Mona något annat. Otydligt kanske, går att tolka lite olika. Visst. Men när jag läser helheten blir jag upprörd över innehållet. Hon säger nu att en propp i höst skall gälla ett år. Det är inte det konstiga - så har vi gjort varje år beroende på FN-mandatets formulering. Men, nu verkar hennes krav vara mer än så. Dels säger Ohly att han är glad att man enats om att proppen skall innehålla en exitstrategi. Fram till nu har ( s) och (mp) varit eniga om att man vill utvärdera insatsen - men nu verkar Ohly hållt i pennan. Nu skall en existrategi presenteras.
Och, on top of that - anger Mona Sahlin att hon är sur på att Alliansen inte samrått med henne om artikeln vi i arbetsgruppen skrev. Men hallå - är det ledaren för oppositionen, en eventuell statsminister som byter positioner så sandlådeaktigt? Om det vore propositionen som vi presenterade - men det var en artikel. Och nog borde väl oppositionsledaren och s-ordföranden ha en åsikt som gäller - oavsett en artikel från mig, Birgitta Ohlsson, Holger Gustafsson och Sten Tolgfors. Hon lät ju riktigt engagerad och långsiktig när hon uttalade sig från Kabul, men det rann av snabbt när hon kom hem och mötte Ohly.
tisdag 3 augusti 2010
Tolgfors Afghanistansvar svävade genom etern #val2010
Lyssnade på Ekots intervju http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2517134&codingformat=.m4a&metafile=asx med vår Försvarsminister Sten Tolgfors. Det var svävande svar som gick ut över etern. Kändes som att det var intressanta frågor men fel minister som svarade. Frågorna haglade omkring vad uppdraget och säkerhetssituationen kräver. Om vi skulle behöva utöka, minska eller förändra närvaron under kommande år är ju beroende av hur utvecklingen ser ut fram till 2014. Om vi ska klara att medverka till att Afghanistan kan ta över ansvaret vid utgången av 2014 måste vi självklart vara beredd att vara kvar med trupper. Hur stort truppbidrag hänger samman med vad som händer i vårt PRT, vilken sammansättning som vårt bidrag behöver för att klara uppdraget på ett säkert sätt. Självklart måste vi kunna öka insatsen om det behövs, likväl som vi kan behöva förändra den. Men detta kan ju aldrig vara direkt beroende av om Nederländerna drar sig ur i syd, eller om Canada lämnar. Däremot kan detta, liksom så många andra åtgärder som vidtas, få indirekta effekter på både uppdraget och säkerhetsläget i vårt PRT. Vilket vi måste beakta och parera.
Afghanistaninsatsen handlar ju om en sammansatt insats där militära delen utgör en del som ska skapa säkerhet för övriga. Om vi lyckas med våra insatser så att fler afghanska trupper, fler poliser kommer att få en adekvat utbildning i vårt område, om de kan ta över tidigare och hävda säkerhet så är det bra. Om vi för att nå dit, behöver lite fler militära resurser, fler poliser, fler medicinska eller mer flygspaning så måste vi vara beredd att pröva detta. Men, om ökade resurser å andra sidan skulle riskera de resultat som önskas - ska det beaktas. Det är ju i grunden en avvägning som måste göras, ett pussel som måste läggas.
Det faktum att andra länder nu diskuterar att dra sig ur Afghanistan innebär ju inte att vi ska göra det. Vi som driver krav på Responsability to Protect, R2P - kan inte lägga benen på ryggen och lämna folk i sticket när vi lovat säkra övergången till 2015. Det handlar inte om, som Henrik Bergren skriver http://www.dn.se/ledare/signerat/alliansen-varfor-ar-vi-i-afghanistan-1.1147621, att upprepa ett evigt mantra om FN-mandat. Utan det skulle vi inte vara där, men det finns i flera länder där vi inte är. Här handlar det om att vi har ett långt engagemang i landet, att vi vill att det afghanska folket ska slippa leva under talibanstyre, få välja kvinnor till parlament och regering, att kvinnor ska få utbildning, få vård och få sina mänskliga rättigheter precis som män. Om att barn ska få gå i skola. Om fred och utveckling. Om alla gjorde som t ex Nederländerna skulle Talibanstyret återvända och då återstår frågan - ska vi då ge bistånd längre? Vill t ex Henrik Berggren att vi med bistånd ska stötta direkt eller indirekt ett Talibanstyre som knappast är mer rättstatligt, mer demokratiskt eller mindre korrupt eller spelar mindre under täcket med Pakistan? Finns överhuvudtaget optionen att alla internationella militärer lämnar inom ett år och fram träder en rättsäkrare nationalstat i Afghanistan? Om vissa länder lämnar nu, överlåter inte de då till andra att göra mer? Är det en väg som Sverige ska gå? Finns överhuvudtaget optionen att militären lämnar och ersätts av ännu fler biståndsarbetare som kan verka för kvinnor, barn, fred, utveckling, rättstat och demokrati?
Jag noterade att Läkare utan gränser nu lämnat södra Sudan och därmed har alla internationella hjälporganisationer lämnat - p g a säkerhetsläget. Är det den utvecklingen som väntar Afghanistan? Vill vi det? Mitt svar är nej. Jag vill att vi ska medverka till vad vi lovade nu senast på Kabulkonferensen. Det finns alldeles för många svikna internationella löften för att vi till dem ska lägga också Afghanistan. Om vi inte når fram till de mål som satts upp, då har vi anledning att gemensamt forma svar på vad vi då gör. Men låt oss nu fokusera på att nå målen!
Afghanistaninsatsen handlar ju om en sammansatt insats där militära delen utgör en del som ska skapa säkerhet för övriga. Om vi lyckas med våra insatser så att fler afghanska trupper, fler poliser kommer att få en adekvat utbildning i vårt område, om de kan ta över tidigare och hävda säkerhet så är det bra. Om vi för att nå dit, behöver lite fler militära resurser, fler poliser, fler medicinska eller mer flygspaning så måste vi vara beredd att pröva detta. Men, om ökade resurser å andra sidan skulle riskera de resultat som önskas - ska det beaktas. Det är ju i grunden en avvägning som måste göras, ett pussel som måste läggas.
Det faktum att andra länder nu diskuterar att dra sig ur Afghanistan innebär ju inte att vi ska göra det. Vi som driver krav på Responsability to Protect, R2P - kan inte lägga benen på ryggen och lämna folk i sticket när vi lovat säkra övergången till 2015. Det handlar inte om, som Henrik Bergren skriver http://www.dn.se/ledare/signerat/alliansen-varfor-ar-vi-i-afghanistan-1.1147621, att upprepa ett evigt mantra om FN-mandat. Utan det skulle vi inte vara där, men det finns i flera länder där vi inte är. Här handlar det om att vi har ett långt engagemang i landet, att vi vill att det afghanska folket ska slippa leva under talibanstyre, få välja kvinnor till parlament och regering, att kvinnor ska få utbildning, få vård och få sina mänskliga rättigheter precis som män. Om att barn ska få gå i skola. Om fred och utveckling. Om alla gjorde som t ex Nederländerna skulle Talibanstyret återvända och då återstår frågan - ska vi då ge bistånd längre? Vill t ex Henrik Berggren att vi med bistånd ska stötta direkt eller indirekt ett Talibanstyre som knappast är mer rättstatligt, mer demokratiskt eller mindre korrupt eller spelar mindre under täcket med Pakistan? Finns överhuvudtaget optionen att alla internationella militärer lämnar inom ett år och fram träder en rättsäkrare nationalstat i Afghanistan? Om vissa länder lämnar nu, överlåter inte de då till andra att göra mer? Är det en väg som Sverige ska gå? Finns överhuvudtaget optionen att militären lämnar och ersätts av ännu fler biståndsarbetare som kan verka för kvinnor, barn, fred, utveckling, rättstat och demokrati?
Jag noterade att Läkare utan gränser nu lämnat södra Sudan och därmed har alla internationella hjälporganisationer lämnat - p g a säkerhetsläget. Är det den utvecklingen som väntar Afghanistan? Vill vi det? Mitt svar är nej. Jag vill att vi ska medverka till vad vi lovade nu senast på Kabulkonferensen. Det finns alldeles för många svikna internationella löften för att vi till dem ska lägga också Afghanistan. Om vi inte når fram till de mål som satts upp, då har vi anledning att gemensamt forma svar på vad vi då gör. Men låt oss nu fokusera på att nå målen!
måndag 2 augusti 2010
Mer grön energ i = mindre Vattenfall
Fortsatt debatt om Centerpartiets förslag att sälja ut delar av Vattenfall - t ex på SvD http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/c-salj-ut-vattenfall_5073583.svd
Vattenfall är en amöba - älskad av finansministrar genom åren för intäkternas skull. Har själv haft anledning att i KU granska regeringen Perssons styrning av Vattenfall Den var både formlös och otydlig. Vattenfall - som skapades 1909 för att utnyttja statens fallrättigheter och bidra till elektrifieringen av Sverige, har kommit att bli en stor oformlig koloss på lerfötter.
Många har sökt hävda att Vattenfall ska vara ledande i energiomställningen - inte minst riksdagen. Men i avvägningen mellan lönsamhetsmål, bolagets växt och grön energiomställning har det gröna fått stryka på foten. Vattenfall har investerat i tysk brunkol och i kärnreaktorer i Europa. Man har grovt misskött sig och blev också därför ett slagträ i det tyska valet senast. De åtaganden de gjort hotar företagets överlevnad om det skulle gå riktigt fel - vilket det inte får göra.
Sett mot den långa erfarenhet vi har från Vattenfall är slutsatsen helt rätt. Sälj ut delar av statens aktier i Vattenfall men säkra naturresurserna - de vattenfall som var både bolagets kärnuppdrag och gav bolaget sitt namn. Använd istället vinsten till att investera för framtiden - i ett bolag som har ett tydligt uppdrag - att utveckla grön energi - Framtidsenergi AB. Det är att ta fasta på essensen i statens uppdrag när det gällde det ursprungliga Vattenfall. Framtidsenergi för Sverige. Då för att säkra el till järnvägen och närliggande industrier - nu för att ställa om energisystem och skapa gröna jobb.
Bra är väl också att ta vara på möjligheten att bilda ett utvecklingsbolag för näringslivsutveckling i Norrland. Här bakom ligger tanken på återbetalning av vinsterna från vattenkraften, men nu i annan form. Själv gillar jag grundidén, men tycker att vi måste vara öppna för att se ett vidare perspektiv än enbart inlandet. Men innan detta är verklighet lär det ha runnit mycket vatten genom dammluckorna.
Noterar också Carl B Hamiltons syn på vart pengarna ska gå - till forskning men inte till utveckling av den gröa marknaden. Här har staten alltjämt ett initialt ansvar att utveckla marknaden, vilket Hr Hamilton inte ser. Misstänker att han i grunden fasaar för en grön energiframgång för då minskar intresset för den kärnkraft som han så varmt omhuldar. Han och många i fp:s ledning verkar nästan ha ett religöst förhållande till just kärnkraften. För oss socialliberaler är det viktigt att se att staten har ett ansvar - både att skapa ekonomiska spelregler som är sunda - men också att främja det långsiktigt hållbara. Den gröna energin.
Vattenfall är en amöba - älskad av finansministrar genom åren för intäkternas skull. Har själv haft anledning att i KU granska regeringen Perssons styrning av Vattenfall Den var både formlös och otydlig. Vattenfall - som skapades 1909 för att utnyttja statens fallrättigheter och bidra till elektrifieringen av Sverige, har kommit att bli en stor oformlig koloss på lerfötter.
Många har sökt hävda att Vattenfall ska vara ledande i energiomställningen - inte minst riksdagen. Men i avvägningen mellan lönsamhetsmål, bolagets växt och grön energiomställning har det gröna fått stryka på foten. Vattenfall har investerat i tysk brunkol och i kärnreaktorer i Europa. Man har grovt misskött sig och blev också därför ett slagträ i det tyska valet senast. De åtaganden de gjort hotar företagets överlevnad om det skulle gå riktigt fel - vilket det inte får göra.
Sett mot den långa erfarenhet vi har från Vattenfall är slutsatsen helt rätt. Sälj ut delar av statens aktier i Vattenfall men säkra naturresurserna - de vattenfall som var både bolagets kärnuppdrag och gav bolaget sitt namn. Använd istället vinsten till att investera för framtiden - i ett bolag som har ett tydligt uppdrag - att utveckla grön energi - Framtidsenergi AB. Det är att ta fasta på essensen i statens uppdrag när det gällde det ursprungliga Vattenfall. Framtidsenergi för Sverige. Då för att säkra el till järnvägen och närliggande industrier - nu för att ställa om energisystem och skapa gröna jobb.
Bra är väl också att ta vara på möjligheten att bilda ett utvecklingsbolag för näringslivsutveckling i Norrland. Här bakom ligger tanken på återbetalning av vinsterna från vattenkraften, men nu i annan form. Själv gillar jag grundidén, men tycker att vi måste vara öppna för att se ett vidare perspektiv än enbart inlandet. Men innan detta är verklighet lär det ha runnit mycket vatten genom dammluckorna.
Noterar också Carl B Hamiltons syn på vart pengarna ska gå - till forskning men inte till utveckling av den gröa marknaden. Här har staten alltjämt ett initialt ansvar att utveckla marknaden, vilket Hr Hamilton inte ser. Misstänker att han i grunden fasaar för en grön energiframgång för då minskar intresset för den kärnkraft som han så varmt omhuldar. Han och många i fp:s ledning verkar nästan ha ett religöst förhållande till just kärnkraften. För oss socialliberaler är det viktigt att se att staten har ett ansvar - både att skapa ekonomiska spelregler som är sunda - men också att främja det långsiktigt hållbara. Den gröna energin.
söndag 1 augusti 2010
Gaza - not again #val2010
When the Arab-league gave approval to peace-negotioantions between Abbas and the israeli government - I saw a small thread of hope. But, as usual was there someone who wanted something else than peace and two states - that pressed the button. And we saw rocketfiring against Ashkelon. And that´s the usual behavior to get the usual answer from the israeli authorities. And so we have seen bombs falling over Gaza again.
Is this the beginning of what we have seen before or will someone have the courage to at least look for another way of acting? I hope there are some new leaders in the region that could take a lead for another way forward. But so far, I haven´t seen anyone doing that.
When we (EU and others) are trying to find a way forward to open up the Gaza-strip, for both aid and trade in a more normal way, others put all at risk again. If so, we are letting those forces drive us and take hold of the agenda instead of us doing that.
I think that the people in ME have to see and feel that there are hope for a better, more prosperoes future and not only the history repeating itself all the time. And I think that the rest of the world are also looking for that. I´m longing for the time whem the full potential of the region can be developed - for the people, for the environment and for peace, freedom and prosperity. I´m working for two states within safe and by the others recognised borders. That must be achieved by a negotiated solution. A solution that shows the extremists on all sides that they don´t have the answers for the future. By creating a win-win-situation and a good compromise people can start building up and show those extremist-forces that they are not wanted. And we in Europe, in US and so on must respect the right of the people to find their way forward in compliance with universal human rights. We have to show more of the good examples and look for them as well.
At the moment I´m looking for good examples in the ME. A new town will be build in the West Bank. There was a Yes from the Arab-league. There has been a meeting in Beirut with the influencial leaders outside of Libanon to deal with the threats from Hizbollah. There seems to be an opening for some kind of diplomatic talks with Iran on the nuclear question. I´m looking for good news from the area. Even if it´s a very thin thread of hope - it´s good to look for it =)
Is this the beginning of what we have seen before or will someone have the courage to at least look for another way of acting? I hope there are some new leaders in the region that could take a lead for another way forward. But so far, I haven´t seen anyone doing that.
When we (EU and others) are trying to find a way forward to open up the Gaza-strip, for both aid and trade in a more normal way, others put all at risk again. If so, we are letting those forces drive us and take hold of the agenda instead of us doing that.
I think that the people in ME have to see and feel that there are hope for a better, more prosperoes future and not only the history repeating itself all the time. And I think that the rest of the world are also looking for that. I´m longing for the time whem the full potential of the region can be developed - for the people, for the environment and for peace, freedom and prosperity. I´m working for two states within safe and by the others recognised borders. That must be achieved by a negotiated solution. A solution that shows the extremists on all sides that they don´t have the answers for the future. By creating a win-win-situation and a good compromise people can start building up and show those extremist-forces that they are not wanted. And we in Europe, in US and so on must respect the right of the people to find their way forward in compliance with universal human rights. We have to show more of the good examples and look for them as well.
At the moment I´m looking for good examples in the ME. A new town will be build in the West Bank. There was a Yes from the Arab-league. There has been a meeting in Beirut with the influencial leaders outside of Libanon to deal with the threats from Hizbollah. There seems to be an opening for some kind of diplomatic talks with Iran on the nuclear question. I´m looking for good news from the area. Even if it´s a very thin thread of hope - it´s good to look for it =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)