Under min studietid i Uppsala och Umeå stod Sydamerika i fokus för mycket av mitt internationella intresse. Men, det har hänt mycket sedan dess. När jag nu fått möjlighet att återknyta kontakten med kontinenten via Utrikesutskottets studieresor den gångna veckan, känns det som mycket hänt. Utskotten åker varje mandatperiod en långresa, med sikte på att vidga vyerna inom sitt arbetsfält. Förra mandatperioden var vi i Asien, denna gång Sydamerika. Vi gjorde nu som då, delade upp oss och täcker därmed in flera länder. En tredjedel åkte till Venezuela och Colombia, en annan till Chile och Argentina och jag tillhörde den tredjedel som var i Brasilien. Ett utflöde konkret blir att vi fokuserar utskottets betänkande om MR i år på Sydamerika.
Så gav då resan vidgade vyer, ökad kunskap? För min del ja. Brasilien är ju ett gigantiskt land. Större än USA om man tar bort Alaska, större än kontinenten Australien och nästan 50% av Sydamerikas yta. Gränsar till 10 stater, alla i SA förutom Ecuador och Chile, svarar för 50% av kontinentens befolkning, och mer än 50% av kontinentens ekonomi. Landet har runt 70 folkgrupper. Är världens 5:e största land och är snart världens 5:e största ekonomi också. Gick nu om UK och placerar sig på 6:e plats. De ser sig som ett multietniskt och multikulturellt land. Ett fredligt land som inte haft krig på 140 år i regionen.
Det är ett land med flera samarbetsstrukturer, på kontinenten men också i andra grupperingar som BRICS med Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika men också IBSA - dvs utan Ryssland och Kina. USA har varit största handelspartner, men Kina har gått om. De är ett medelinkomstland men beskriver sig som utvecklingsland. Kanske vi alla kan säga;) De är en ung demokrati.
Jag upplevde att de historiska erfarenheterna satt djupt. Militärkuppen 1965 och det långa militärstyret fram till 1985 har givit tydliga ärr. Det stöd som militären fick utifrån bränner. Djupa sår finns också från åren med hyperinflation, från slutet av 50-6alet och ända in på 90-talet. Vi hörde hur affärerna märkte om sina priser varje dag kl 15...alla handlade upp lönen direkt, hopplöst beskrevs det som. En erfarenhet från 30-talets Tyskland, från Kina m fl. Lätt att förstå att spöket skrämmer till makroekonomisk återhållsamhet. Det finns många tecken på hur regel läggs till regel för att söka hantera ekonomin. Presidenten talar om en ekonomisk Tsunami och kritiserar EU, USA och Kina. Räntenivån ligger på 5% för att stävja inflationen, med effekten att inflödet av spekulationskaptial blir starkt. Det oroar med åtföljande nya regleringar. Man har ett högt kostnadsläge, ingen effektivitetstillväxt i industrin och korruptionen verkar utbredd. Någon sa att valutan är så stark att de enda som har råd att turista i Braslilien är brassarna själva. Med den starka valutan handlas företag på kontinenten vilket inte heller alltid är geopolitiskt problemfritt. Det finns en uttalad protektionism, för att skydda den industri som annars skulle slås ut, t ex TEKO. Man tilllåter 25% högre priser vid offentlig upphandlign om man köper inhmskt. Och man rattar för fullt för att hålla inflationen i schack. Men man har funnit stora oljereserverer och det statskontrollerade Petrobras verkar bli guldägget. På fråga om man inte ville gå med i OPEC blev svaret, nej. "Vi är ett utvecklingsland, vi behöver pengarna och vill inte ha några restriktioner från andra." Här känns vibbarna från Gazprom..och det var inte utan att det både en och annan gång fanns likheter i argumentationen som jag hört i Kina eller Ryssland.
Brasilien är ett land i transition, men på frågan om till vad blev svaret hängande i luften. De vill tydligt höja nivån i utrikespolitiken, men målet är en permanent plats i ett reformerat säkerhetsråd och ett värn för G20. På vilket sätt de vill bruka sitt mandat, oklart. De anser att de borde fått platsen 1948 men stoppades då av Ryssland. De säger sig vilja vara vän med alla och respektera den territoriella suveräniteten. De stöder R2P, men vill utveckla ett Responsability while protecting. Vad det står för kan vara säkerhetsrådets monitoring med rätt att avbryta en insats eller ngt annat. Inte färdigt, men anges som en mellanväg som de söker utveckla. De ogillar konditionalitet, att binda bistånd och stöd till krav på vad landet ska göra. "Vi vet hur det känns, vi har hört väst ställa krav." Med den erfarenheten jobbar man nu för att BRICS ska sätta upp en egen utvecklingsbank, när IMF inte reformeras skapar man en egen institution. Med Kinas valutareserv i botten. Nog känns det som att vårt sätt att jobba utmanas allt tydligare, av alla de som kännt av konsekvenserna. Och de vänder sig till Afrika, som en utmanare men med Sydafrika i klubben. Banden till Afrika är speciella, 50% av befolkningen på runt 200 miljoner ser sig som bruna eller svarta. Brasilien var det sista landet som förbjöd slavhandeln.
Det är ett imponerande land, med stora utmaningar. Den nyvalde kvinnliga presidenten är mycket populär. Hon kämpar mot korruptionen, avskedat ministrar som varit korrupta. Hon talar om ökat fokus på MR, men i praktiken finns det inte ngt tydligare utflöde av det än mer aktivitet i FN:s HR council i Geneve. Men det finns en stor grupp fattiga i Brasilien. Även om de satsat på att stötta familjerna med barn, givit ett bankkort till KVINNAN i familjen med ett kontant stöd som gör att fler kommer över fattigdomsgränsen. Detta har också bidragit till att öka den inhemska köpkraften och klarat ekonomin när det stormat i omvärlden. Sedan finns det stora utmaningar, inte minst verkar utbildningssystemet på grundnivå vara illa ute. De står inför otroliga insatser i infratstruktur för att klara VM 2014 och OS 2016. Även med oljepengar i bakfickan känns det som en tickande ekonomisk faktor. Det är samtidigt en omfattande informell ekonomi. Av i runda tal 130 miljoner i arbetskraften återfinns bara runt 27 miljoner lönearbete. En kvinna i Rio berättade att det fanns ett uttryck att Den dagen alla i Rio gick till ett arbete skulle Jesus (statyn som reser sig i betong över staden) applådera.
När jag samtalade Rio +20 i Brasilien så inser jag att de ser den konferensen mer med fokus på utveckling än på miljö och klimat. Sustainability har fokus på fattigdomsbekämpning och hållbara städer handlar mycket om att inkludera favelornas befolkning. Förståligt, men samtidigt mer utmanande för att få ekvationen att gå ihop. Ska bli spännande att följa den processen - även på plats i juni.
Slutsatserna, ett land i transition som kommer att bli en starkare röst imorgon. Hur de väljer att använda den spelar stor roll. Noterade att de också nu erkänt Palestina. Självklart sa de företrädare vi talade med. Viktigt att hålla kontakterna öppna med ett land som säger sig likt oss vilja fred och säkerhet, men som så här långt vill vara vän med alla. Diktaturer eller inte, det avgör inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar