Noterar min kollegas artikel i dagens SvD om behovet att diskutera NATO-medlemskap. Visst, allt måste kunna diskuteras. Men det som nu händer i skapandet av en flygförbuds-zon över Libyen är inget som vare sig talar för eller mot NATO-medlemsskap. Inte heller talar det för EU-egna styrkor. Snarare visar väl det som nu händer i Libyen att FN:s säkerhetsråd faktiskt förmår besluta om att skydda civila mot angrepp från den egna regeringen. Men däremot finns det inte någon koppling mellan ett sådant beslut i säkerhetsrådet och beslut om insatser i verkligheten.
Säkerhetsrådets medlemmar som beslutar om en insats, har naturligen ett ansvar att säkerställa att något också händer om vi står inför ett brott mot mänskligheten eller folkmord. Men, det räcker knappast med detta. Det är en uppmaning till alla FN:s medlemsländer att säkerställa att resolutionen verkställs. Så också för Sverige.
Men, jag frågar mig om viljan finns att finansiera insatserna. När jag var i FN för en tid sedan förväntade sig ingen någon insats från oss eller andra någon annanstans i världen, så länge insatserna i Afghanistan pågår. Det handlar ju förstås även om en budget. Det kostar åtskilligt att tillgripa militära insatser. Kostnader som nu kommer när de flesta länder inom EU drar ned försvarsbudgetarna. Är det inte just här vi har en del av förklaringen till diskussionerna nu. EU har inte varit beredda att gå in med insatser via sitt Battle Group-koncept - för ingen har än så länge ansett det värt kostnaden att sätta in dessa. Så EU-spåret är inte här och nu. Och när NATO nu diskuterar om man skall ta ledning eller inte är det väl också en fråga om att lyfta in, inte bara ledningsansvar, utan faktiskt också en breddad finansiering av insatserna. Nu står USA, Frankrike och UK först och främst för insatserna och kostnaderna. Förstår att USA vill dra sig ur ledningsansvaret så snart som möjligt och dela bördorna. Förstår att också andra vill hålla borta dessa kostnader från NATO- och nationsbudgeten.
Visst, det finns många olika skäl som påverkar det spännande samtal som nu förs, bl a i Bryssel, om ledningsansvar för operationen i Libyen. Men, jag kan inte se att medlemsskap eller inte i NATO skulle förändra vare sig vårt eller NATO:s agerande. Vi måste kunna delta i internationella insatser både utan och med NATO-ledning. Däremot har jag full förståelse för att det finns andra intressen än läget i Libyen, för att lyfta in diskussionen om NATO-medlemsskap nu. Från vissa som ett skäl att inte göra något nu. Jag har till och med hört argumentet att vi inte ska argumentera för FN-insatser för R2P, eftersom Sverige inte är medlem i NATO. Från andra verkar det som att om vi satt runt bordet så skulle consensus uppstå och NATO ta ledningen. Så NATO-medlemsskapsfrågan har tagits som skäl för både det ena och det andra i de diskussioner som förevarit. Men min hållning har varit, göm er inte bakom NATO-medlemsskapet om ni inte vill delta. Och min hållning är, vi kan medverka oaktat om det är NATO eller någon ur FN-koalitionen som leder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar