Hade igår tillfälle att samtala på djupet med Terje Röd-Larsen, IPI. Han har Ban Ki-moons uppdrag att hålla koll på Libanon och Syrien. Han hade igår varit i Säkerhetsrådet och givit sin bild - den var alarmerande minst sagt. Han beskriver spelet och liknar det vid Chamberleins resa till Berlin. Det som pågår i ME är en upptrappning på flera fronter. Det var samma budskap jag hörde från Gulfrepresentanter jag mötte förra veckan. Många i området oroas och rädslan kan ju som alltid spela många spratt. Många stora som har stora intressen här. Rädslan som byggs upp - uppenbart även i säkerhetsrådet - är i sig oroande.
Han beskriver det som att det finns ett tält som skyddar och det har två fästpålar - det ena är palestinierna och det andra Libanon. Men Libanon är hårt anspänd och riskerar falla. Det är Hizbollah som har starkt grepp, de vill inte se sannningen i vitögat om Haririmordet och de jobbar hårt för att strypa stödet till denna. Men, koalitionsregeringen leds av Hariris son. Nu har Druserna med Jumblatt sedan en tid gjort ett totalt fotbyte, från Hariri/västorientering till Hizbollah/Iran och därmed riskeras den sköra regeringen. Riskerna tornar upp sig för både det ena och det andra. En Hizbollaregim i Libanon - vad blir följderna i regionen? Hur reagerar Israel? Hur reagerar den modererande arabvärlden? Tryckkokaren är påsatt och värmen stiger alldeles uppenbart.
Funderar över vem som kidnappar vem i denna akt? Funderar över vad som kan sänka trycket? En framgång för Palestinierna vid förhandlingsbordet? Uppgörelse med Syrien? För att tro att det går att strypa Tribunalen från att lägga fram sin slutsats om ansvaret för mordet på Hariri är naivt. Även om Hizbollah tror och med säkert alla metoder är beredd att försöka, så finns alla fakta redan där. Sanningen går aldrig i längden att tysta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar