torsdag 19 november 2009

Ensidig partiledarfokusering en risk

Bra med två språkrör i Miljöpartiet. Det hjälper dem att skapa bredare identifikation. När alla andra partier håller sig med partiledarfokusering så lyckas de lyfta fram två personer. När vänstergänget presenteras så är det Lars och Mona och sedan Miljöpartiets två personer. Bilden blir bra - inger styrka. Jag är övertygad att det gynnar dem nu. Precis som att moderaterna gynnas av sin breda radargruppering - både Fredrik, Anders, Carl, Gunilla och Per.

Det finns däremot en risk för alla andra partier med ensidig partiledarfokusering - det är kul när det går bra och partiledaren är populär - men det är tuffare när det blir motigt. Vi såg det för Göran Persson och vi såg det för Lars Lejonborg. Men, det har varit en våg av hård fokusering på partiledarna - en våg som Miljöpartiet med sitt vägval nu vinner på. Maria är avsevärt mycket populärare än Peter men de tilltalar olika grupper.

Gjorde vi rätt när Centerpartiet införde ett Verkställande Utskott av socialdemokratiskt snitt?

1 kommentar:

Staffan Danielsson sa...

Mycket tänkvärt, kKerstin!

Även jag har funderat kring detta, inte minst när vi har ett tungt regeringsansvar och behöver profilera både detta och partiet.