Så inleds en ny akt i det skuggspel som pågår inom det förr så stora partiet. Det är ett skuggspel som pågått länge, blev tydligt efter valet vilket resulterade i att Mona Sahlin fick avgå. Hon konstaterade hösten 2010 att hon ville sitta kvar, ville fokusera på att ändra politiken. Hade (s) tänkt en ny näringspolitisk tanke de senaste 20 åren frågade hon och såg behovet av omprövning som uppdraget fram till 2014. Men det ville inte partiet och för ett år sedan tänktes det och frågades istället internt - Erk du Maja du, vem ska vi ta? Och när valberedningen i början av mars lättade på förlåten var saken klar - Juholt skulle socialdemokraterna ha.
Och så blev det i slutet av mars extrakongress, klang och jubel. Ingen omprövning av politiken, men väl en återgång till gamla tongångar. Men det dröjde inte länge förrän eländet fortsatte. I riksdagen blev det hela havet stormar. Den ene efter den andre skulle bytas...Utspel verkade komma och gå, men få verkade bestå. Så kom budgetarbetet när de fyra uppdragen från kongressen skulle synliggöras. Det handlade om jobben, om bostads- och socialpolitiken där varje sten skulle vändas för att bekämpa barnfattigdomen. A-kassan, rätt till heltid och barnbidrag var ngra pusselbitar. Resten från kongressen var utredningar, där det inte var några snabba förväntningar. Men, budgeten blev uppenbart en luftpastej som föll ihop. Gruppen var i delar upprörd...och det varnades för storm. Då kom som av en händelse bostadsbidragen för Juholt och ännu en akt inleddes.
Under hösten har debattens vågor rullat in över oss alla, som ett tidvatten inifrån partiet. Canossavandringen för Juholt följde under hösten, ända fram till den 17 december. Men utåt, har förtroenderaset fortsatt både för partiet och partiledaren. Jag kan förstå frustrationen men inte skuggspelet. När Mona Sahlin i höstas passade på frågan om Juholt sitter kvar över valet 2014 var hon säkert sann mot sig själv, men hon gjorde en Göran Persson. En tidigare partiledare ska ju av kutym stötta sin efterträdare och i vart fall inte ägna sig åt krypskytte. Men Göran var ju inte buskablyg i det avseendet när det gällde Mona. Säger också något om det inre livet och skuggspelet. Monas uttalande följde på att Östros i Agenda hade gjort samma sak, vägrat uttala förtroende för Juholt. Han talade däremot gärna om partiets sakpolitik som en pop-cornmaskin, utan struktur.
Så har vi då Johansson. Morgan först och främst som fick en rejäl prövning i frågan om temporära medborgarskap för invandrare. Först stödde han detsamma, efter att han ska ha kontrollerat åsikten hos Juholts medarbetare, för att sedan ändra sig när Juholt senare sa att han alltid varit emot detta. Säga vad man vill om Morgan Johansson, men snabbfotad var han. Han måste ha svalt hårt några gånger och kanske räknat till minst 100. Men, han har fortsatt backa upp Juholt som den mest trogna stödjepunkten i partiet. Han är en del av skyddsmuren. Går till angrepp mot den som angriper ledaren. Det berättar mer om läget - både för politikens omprövning, för ledarskapet och om partiet, än om Morgan.
Nästa Johansson är då Anders, kommunalråd i Sigtuna som SMS:ade till några efter ekots utfrågning av Juholt i november. Han tyckte det var "så jävla illa" och visste inte om han ville vara en del av förfallet. Detta tog rätt mycket energi och spädde på bägaren. Det mest vanliga var att kräva ett stopp för angrepp och vifta bort det som Stockholmsbaserat. Därmed en tydlig signal till alla förlorade väljare i regionen, ni är inget att bry er om. Detta är en hållning som jag personligen känner igen från mitt partis historia. Inget framgångsrecept, vare sig här eller där kan jag intyga. Som Distriktsordförande i 10 år i Stockholms län har det tagit mycket kraft att läka ut dessa sviter.
Nästa Johansson är då f d statsråd och heter Ylva, en av de personer som sa sig vara intresserad både av partiledarskapet och ledarskapet i S-kvinnorna. När hon går ut i sin blogg, efter att tidigare i höst legat lite lågt på frågor om förtroende väcker det uppståndelse. En ny akt i skuggspelet inledd. Men när jag läser bloggen så är det mest skåpmat som serveras. Hon säger visserligen att "det är partiet självt och vår partiledare (läs Juholt)som har ställt till det och försatt oss i det oerhört allvarliga läge där vi nu befinner oss inför det nya året." Men mycket mer än så blir det inte. Hon säger att politiken ständigt måste omprövas, men ger ingen vägledning själv på den punkten. Det går inte att vända blad, (s) måste visa att man förstått varför "andra inte tycker vi är relevanta alls", men hon ger inte själv ett enda svar på hennes egna förståelse. Hon talar sedan om självförtroende och tilltro till den egna politiken, men inte om vad i den som hon anser måste omprövas. Men en sak gör hon klart, politik för henne handlar om konflikt.
Jag måste säga att Juholt nog får göra som Ohly, kräva att de som vill utmana honom om ledarskapet kliver fram. Ohly var ju föremål för många turer innan Jonas Sjöstedt slutligen efter nästan ett år tog bladet från munnen och sa att han ställde upp som partiledarkandidat. När väl det var gjort dröjde det inte länge förrän Ohly tackade för sig. Men, inom socialdemokraterna verkar skuggspelet fortsätta. Ingen talar om vad som är fel på politiken, ingen kräver partiledarens avgång, ingen säger sig vara beredd att utmana men många vittnar om bristande förtroende, popo-cornpolitik och så vidare. Frågan jag ställer mig är när någon ska kräva att luften rensas internt. Öppenhet som metod är bra, debatt och dialog mellan olika kandidater likaså. Den som tror att man kan beordra stopp på kritik har nog förstått lika lite som de som tror att man stoppar folkliga uppror genom att stänga ner internet. Men, kanske krävs det ett internt uppror för att få slut på skuggspelet som pågår. Annars lär det bli fler akter och då är frågan vem som nöts ner först - partiet eller Juholt?
1 kommentar:
Kul att läsa din analys och att du kallar det skuggspel.
Skicka en kommentar