fredag 9 december 2011

EU och den ekonomiska krisen

Tjänstgjorde ovanligt nog på EU-nämnden idag, trots att det inte gällde utrikesrådet. På förekommen anledning blev det Europeiska rådet som tog min mesta närvarotid. Telefonmöte om förhandlingarna i Europeiska rådet, hur EU ska svara på de ekonomiska kriserna. Sarkozy talade ju igår om att EU skulle explodera om man inte enades. Så lite nyfiken på resultatet av natten var jag ju. Detta sagt utan att vara raljant. Målas bilden så starkt bygger ju Frankrike också förväntningar.

Hade man levt upp till förväntningarna? Nja, även om jag också inser att det är mycket som är finstilt kändes det inte så. Kortsiktigt var det inte så mycket. Det handlar snarare om att säkra att något Euroland inte bygger upp skuldberg på nytt? Då måste övriga reagera och agera i tid. Den stabilitetspakt som skulle säkra euron har ju inte följts, inte heller av de stora elefanterna Frankrike och Tyskland och resultatet har inte låtit vänta på sig. Nu gäller det att skapa ett starkare regelverk.

När jag tog del av det EU:s ledare enades kring efter de nattliga förhandlingarna så insåg jag att det återstod en hel del. För det första så var fortfarande frågan om att göra en förändring av fördraget aktuell. Det gällde om artikel 126 skulle justeras så att åtgärder och sanktioner som rekommenderas av kommissionen ska träda i kraft med automatik om ett land bryter mot 3%-taket för budgetunderskott i stabilitetspakten,förutsatt att en kvalificerad majoritet av euroländerna inte motsätter sig detta. Skuldkriteriet som kräver skuldreduktion med 1/20-regeln är när statskulden överstiger 60% och det måste skrivas in i det nya förslaget.

Nu vet vi att det inte blir ett nytt fördrag, UK motsatte sig detta och i morse var inte heller Ungern beredd på det. Britterna ville se särskilda regler kring finansiella tjänster - för att säkra Londons status som finansiellt centrum och hindra Tobinskatter mm. Även om inget kring detta fanns i den text som förelåg. Ungern verkade ta rygg på UK - men valde i slutet ett fotbyte. Ungern är ju ett riktigt skuldtyngt land med stora problem, dock utanför eurozonen. De har det riktigt tufft och lär snart kunna bli ett nytt bekymmer - även politiskt. De har ju krav på begränsa statsskulden till 50% i sin nya grundlag och ett särskilt nationellt tremannaråd som kan häva budgeten om man inte håller detta. Ska gälla från den tid Ungern nått ner mot denna nivå. Knepigt på många sätt - även i EU-sammanhang.

Från svensk sida ska vi väl inte gråta för att fördragsändringen uteblir. Själv är jag faktiskt rätt glad. Nu blir det ett mellanstatligt avtal, åtminstone i ett första läge. Men, hur detta slutar vet vi inte idag. Om EU ska kunna samla ihop sig när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken, vara miljömässigt offensivt, utveckla ekonomin och välståndet i EU krävs det att vi samverkar och inte bygger murar. Det finns ju lite olika samverkansmodeller idag, alla EU-länder är inte kvalificerade för Euron o s v. Men detta kan ju i ett senare och annat läge leda till fördragsändringar. Nu slipper vi en långdragen och förödande introvert process när ett fördrag ska ratificeras i varje land ....

Euroländerna samverkar idag, men samtidigt ser de och vi behovet av samverkan för vi är alla i samma båt. Vi måste alla bidra till att hitta lösningar. Frågan är därför om det nu måste bli ett födjupat dike till följd av ett mellanstatligt avtal eller inte. Jag tror i grunden inte det. Utvecklingen går vidare och avgörande är väl hur vi klarar att lösa den mer akuta krisen. Om detta finns det inte så mycket nytt i överenskommelsen. Förutom de belopp på upp till 200 miljarder EURO som nu ska tillföras IMF, efter att beloppen prövats av eurozonen och övriga medlemsländer inom 10 dagar är det inte så mycket kortsiktigt som syns. Att införa lagar eller konstituionella regler om att statsbudgetarna ska balansera eller ge överskott och att denna regel ska anses respekterad om det årliga strukturella budgetunderskottet inte överstiger 0,5% av nominella BNP får väl ses som en vägvisare. Men, det tar ju en del tid att processa nationellt i euroländerna. Sedan ska uppenbart Europadomstolen i Luxemburg ges jurisdiktion att verifiera att regeln införts på nationell nivå. Här handlar det förvisso om signaler om långsiktighet. Men detta kan ta tid.

Men, räcker dessa långsiktiga signaler för att klara det akuta läget? Det känns mycket tveksamt. Den ekonomiska krisen är dessutom bara den ena sidan av myntet. Den andra är den sociala och politiska. Den höga ungdomsarbetslösheten är ett gissel. Diskuterade också nyss med kollegor från UK om den situation som de står inför kommande år. Tufft ekonomiskt och initialt med buffert mot kommunerna men nu slår det igenom från nästa år. Då väntar man sig många svåra politiska utmaningar. Nu kan de inte skylla på EU i vart fall. Frågan är vad Sarkozy ska skylla på i presidentvalet våren 2012.

Krävs att vi alla är uppmärksamma så att vi inte kollektivt ger oss in i en återvändsgränd. Även här såg jag fördragsförädningen som bekymmersam. EU behöver lyfta blicken och visa att vi tillsammans både är solidariska och bidrar till att skapa nya möjligheter för de många människorna, för de unga.

Inga kommentarer: