Så har vi nu med en röst blivit nedröstade i vårens sista votering i riksdagen. Det var en votering gällande begäran från oppositionen till regeringen om förslag till ändringar i sjukförsäkringen på två punkter. De vill att personer som haft tidsbegränsad sjukersättning och som saknar sjukpenninggrundande inkomst eller har en låg sådan ska kunna få behålla en ersättning i nivå med den - även efter tidsgränsen passerat om arbetsförmågan är fortsatt nedsatt. Det handlar om de s k nollklassade. Vidare vill de se förslag gällande mot vilka arbeten arbetsförmågan ska prövas efter 180 dagar. Här vill man begränsa arbeten till de vanligt förekommande på arbetsmarknaden eller mot annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.
Man skulle ju kunna få uppfattningen att det fanns skarpa förslag som röstades igenom, men så var det inte. Oppositionen vill ha förslag på ovanstående, från regeringen.
Nu har ju regeringen hanterat hela denna fråga utordentligt taffligt, kan jag tycka. Inte helt säker på varför, men måhända kan det klassiska prestigefelet ha smugit sig in och förmörkat klarsynen. Regeringen har tagit fram en s k Departementspromemoria om Översyn av sjukförsäkringen - förslag till förbättringar. Det är ju saker på G så då skulle man ju kunnat hantera oppositionens uppdrag smidigt. Mot den bakgrunden obegripligt för mig varför vi tillät denna riksdagshantering bli så tillkrånglad. Med återremiss till råga på allt för att göra processen extra obegriplig för våra väljare och för mig :(
Regeringens Departementspromemoria remissbehandlas sista dagen idag och ska leda till förslag i höst. Här finns förslag om justering av undantagsrelger m m och dessa kan och ska diskuteras. Men här krävs nu att vi lyckas förmå regeringen att byta glasögon, ta tillbaka initiativet och säkra majoritet för de förslag vi enas om och vill genomföra. Väl medveten om att oppositionen vill att regeringen misslyckas, måste vi nu våga göra skillnad för människors skull. Tänker på att Fredrik Reinfeldt talat om behovet att vara uppdaterad på verkligheten. Gäller även på detta område.
För min del är det helt klart orimligt att människor som under tre månader arbetsprövas ska bli av med sin ersättning från sjukförsäkringen, utan att veta om de har arbetsförmåga eller blir återförda. För de som få klartecken är det klart att man ska lämna systemet, men för de som fortsatt saknar arbetsförmåga måste fortsatt stöd utgå från sjukförsäkringen. För just dessa människor som är skörast blir det orimligt att hamna helt utanför och bli prövade som helt nya. Nu talas här om en sjukpenning i särskilda fall, i nivå med den nivå man haft under arbetslivsintroduktionen samt ett bostadsstöd med hänsyn till försörjningsbörda. Själv funderar jag på om inte detta förslag blir ännu en boll som blir svår att slå in ett serve-ess på, om det inte istället riskerar vara upplagt för ännu ett dubbelfel.
Jag vill ju inte ha en återgång till det gamla (s)-utförsäkrandet av människor - jag vill värna arbetslinjen men också trygghet om man blir sjuk. Tryggheten om stöd och tryggheten om rehabilitering och möjligheten att få jobba igen. Möjligheten att få jobb - handlar också om en rätt att få mötas av respekt och tilltro. Tro att man kan göra en insats, även om man har nedsatt förmåga eller drabbats av något som gör att man inte kan fortsätta med det man arbetat med tidigare. Jag minns den arbetsförmedlare jag mötte i valrörelsen som sa, det vet vi ju direkt att dessa personer inte har en chans att få jobb...Med det synsättet förstod jag att åtminstone den arbetsförmedlaren inte skulle kunna hjälpa, bara stjälpa de som sökte jobb och varit sjuka en längre tid.
Men, jag söker ett mer modigt agerande från regeringen än vad jag sett hitintills. Jag vill fokusera framåt, inte bakåt men då måste felaktigheter rättas till. Som minoritetsregering gäller det också att visa handlag för att samla majoriteter. Tro inte att det går att gömma detta i budgeten och tro på skydd från budgetlagen. Det krävs andra grepp. Grepp som hitintills saknats - obegripligt men sorgligt nog.
I dagens omröstning fanns tre förlorare - regeringen, tilltron till riksdagen och politiken. De enda vinnarna var oppositionen. För de människor som berörs gjorde dagens omröstning vare sig till eller ifrån - i verkligheten. Så gör om och gör rätt!!!
10 kommentarer:
Hej Kerstin, jättebra inlägg. Bra att någon från Centerpartiet tydligt tar ställning.
Jag har själv sett en närstående komma i kläm. Det är givetvis som du skriver att man inte kan lämna en sjuk person utan inkomst. Dessutom är det rent ut sagt ett h-vete för en sjuk person att bli misstrodd och svårt / omöjligt att ta tag i pappersexercisen.
Stå på dig Kerstin!
Mvh
Nils
Bra Inlägg Kerstin Lundgren.
-”Så gör om och gör rätt”!!!
Vilken knapp tryckte du på Kerstin?
Mvh
Magnus
Kan du förklara en sak i sammanhanget. Du verkar ju vara insatt. Hur kan man ändra ett system så att de två viktigaste myndigheterna (FK och AF) som hanterar saken har två olika definitioner på arbetsförmåga... är det inte riggat för att folk då hamnar i kläm?
Du klagar på regeringen, men det är ju du som mycket medvetet röstat igenom dessa lagar i riksdagen. Du är en del av regeringens röstboskap och du saknar helt ryggrad.
Vad röstade du själv på?
Bra Kerstin
Jag förmodar ätt du också med kraft agerat i riksdagen och röstat emot regeringens olika propositioner i ämnet, eller är ditt inlägg ännu ett exempel på centerpartistiskt hyckleri?
Tack för kommentarerna, nu är det inte så att jag önskar rösta för oppositionen eller deras lösningar. Min poäng är att oppositionen inte har något skarpt förslag, men att regeringen ändå missat och bjuder oppositionen på "gratisluncher" - helt obegripligt. Respekt för era åsikter och syn på mig, men jag har kritiserat detta ett bra tag och har en motion till årets partistämma i frågan t ex. Jag har röstat bort ett dåligt system som utförsäkrade människor till ett bättre - men upptäckt fel även i detta och vill rätta till dem. Inte tillbaka till det gamla utan framåt mot ett bättre. Vad gäller definition av arbetsförmåga är jag inte säker på vad du menar och passar idag.
Du får lite respekt för att du svarar ärligt här, men om du nu verkligen tycker illa om det så förstår jag inte att du inte röstade med de rödgröna. Det var inte en tillbakagång till det gamla men några små ändringar som kan göra systemet lite mer mänskligt. Det hade varit mer respekt.
"Jag har röstat bort ett dåligt system som utförsäkrade människor till ett bättre - men upptäckt fel även i detta och vill rätta till dem."
Ja, för det hade ju varit väldigt oansvarigt att läsa remissinstansernas svar INNAN ni röstade igenom ett system som de motsatte sig. Eller för all del, den då hemliga men numer läckta promemorian till regeringen om problemen innan beslut togs.
Så nja, antingen klarade du inte av det och först nu "upptäckt" felen - efter att remissinstanserna och media bankat dem i huvudet på er sen systemet infördes - eller så vill du vinna politiska poäng genom att "kritisera" men ändå inte rösta med oppositionen.
Adam och Peter, jag förstår att ni tycker att oppositionen har rätt oavsett vad jag säger. För min del har jag sökt förklara att det var inte ett alternativ för mig. Appropå remissinstanser, jag vill ju gärna ta del av de synpunkter som kommit på den Departemenetpromemoria som tagits fram. Och självklart söka påverka regeringens förslag. Jag vill förbättra...och då pröva olika förslag. Glöm inte att oppositionen inte hade ett skarpt förslag, de tog ställning före remissen gått ut för vissa saker och de ville framförallt söka politiska poäng. legitimt i sig det sista för oppositionen - men som regeringsparti krävs det mer. Men att driva denna fråga till återremiss var ett avsteg från den linjen tycker jag. Det gav bara mer utryme för oppositionen - till ingen nytta i sak. Förstår om vissa ogillar att jag tillåter mig tycka i denna fråga - men jag söker förklara för den intresserade, min åsikt. Gilla, ogilla eller negligera efter tycke och smak - men jag avslutar nu denna debatt och tackar för kommentarerna.
Skicka en kommentar