Bus eller godis

Så fortsätter den socialdemokratiska kongressen. Förmögenhetsskatten ska återinföras, inkomstskatter och andra skatter höjas och fler skattebaser sökes. Bidrag skall höjas - och nog känns det som att vi hört det förut.

Tanken slår mig att kongressen är inspirerad av helgen - de frågar väljarna om bus eller godis. Men själv frågar jag mig om inte väljarna tittar bakom förklädnaden och känner igen den Gamla socialdemokratin. I vart fall gjorde ju de fackliga företrädare som skrev på DN-debatt detta - de var nöjda med den väg man valt. Inte framåt, inte vänster och inte höger - antingen står man stilla eller också backar man tänker jag...;)

EU-president - men inte Blair

EU-president ska tillsättas. Men, frågan är vem. För min del är jag övertygad om att det krävs någon som har förmåga att samla EU och inte försöka ta över. Uppdraget är ju att vara ordförande i rådet under några år. Men, en högprofilerad ordförande kan lätt skapa inre spänning genom att ge bilden att styra hela skutan. Det skulle inte fungera med Sarkozy och av samma skäl tror jag inte på Tony Blair. Alltjämt är det Kommisionen som har initiativet och det ska de fortsatt ha. Leta efter någon annan.

För min del vill jag hellre se en starkare Utrikespolitisk talesperson. Här behöver EU kunna bli mer synlig men med både en stark president i rådet och en stark efterträdare till Solana är risken stor att det skapas "övertyck" inom EU. Det är inte vad EU behöver när det nu efter alla turer ser ut som att Lissabonavtalet till slut kan sjösättas.

Vänstersväng om Afghanistan

Ska bli spännande att följa debatten om Afghanistan på (s)-kongressen. Hur starkt stöd har vänsterpartiet uppnått inom rörelsen. Jag spanar i debatten efter tydliga vänstersvängar från kongressen. Vi såg ju vad som hände när Mona Sahlin ville lämna dem utanför, rörelsen sa ifrån. Ska bli intressant att se de nya markörerna. Blir det Urban Ahlin som tar debatten, eller blir det någon annan - t ex Jan Eliasson? Nyfiken på svaret. Säger väl en del av hur temperaturen är i rörelsen.

Men, för alla oss som vill stödja FN, arbeta för säkerhet som möjliggör utveckling och fred är det klart att det inte går att lämna militärt. Då hotas också direkt det civila stödet. Det är avgörande för att nå långsiktig framgång. Klokt med bred strategi, men som Ban Ki-Moon sa när han var här - i princip - kasta nu inte ut barnet med badvattnet.

Få jobb - från vem?

Lyssnat på partiledardebatten idag. Känns mer av förpostfäktning inför det som komma skall. Men, jobben står i fokus hos alla. Skatterna också. Fler i arbete är målet för alla, därför att det är bara på det sättet som vi klarar vårt välfärdssamhälle. Frågan är hur detta skall nås.

För mig och för oss i Alliansen är det viktigt att tilltro den enskilde makt och möjligheter - att skapa jobb till sig själv och andra. Det är därför som jag och Centerpartiet vill göra det både enkelt, roligt och lönsamt att skapa jobb. Det handlar om utbildning i världsklass, om möjligheter för alla barn och ungdomar. Det handlar om lägre trösklar för nya företagare - för alla små plantor behöver bra jordmån. Enklare regler, lägre skatter och avgifter samt bättre kapitaltillgång.

För skattehöjarkartellen gäller tilltro till staten först och främst. Genom att ta in mer av våra inkomster i skatt ska staten ge pengar till allt och alla. Det är en syn där den enskilde ska få jobb - och då med fokus på olika insatser. Jag kan förstå att vänsterpartiet där många vill se ett kommunistiskt samhälle, vill minimera den enskildes ekonomiska frihet. Jag kan inse att socialdemokraterna har sin bas i socialismen och ser sig som den samhällskraft som har till uppgift att styra och ställa, vara den kraft som tar och ger. Ökad makt hos den enskilde innebär då med självklarhet mindre makt för partiet. Det som förvånar mig är att miljöpartiet krypit upp i knät på dessa krafter. Allt verkar här handla om att ta in så mycket pengar att man kan finansiera omfördelningar. Det ska löna sig mindre att skapa jobb, att vara företagare och att arbeta. Detta är en återvändsgränd som vi redan besökt. Låt oss inte ta Sverige tillbaka till den.

Förväntans tider...

1. Obama - Nobels fredspristagare, med ännu ett lysande tal som tack. Ett tal som målade visionen men också utgångsläget - dagens verklighet. Det är vägen som är resan värd, men ack så viktigt vilken väg vi väljer. Fred, frihet och försoning - respekt och tolerans, en hållbar värld - socialt och ekologiskt. Alldeles nyss hemkommen från Washington är det ett besked som utmanar - både Obama och oss andra. Som han så riktigt betonade - han kan inte göra det själv om vi andra står och tittar på. Det krävs engagemang från oss alla om vi ska lyckas. En sak är för mig tydlig - No-lägret i USA har valt en återvändsgränd. Där går man högljutt bakåt. Måtte vi inte stå och titta på när nu a window of opportunity öppnats för oss multilateralister.

2. EU-fördraget väntar jag och många med mig på. Inte för att det kommer att innebära något direkt - men på sikt. Om vi tar vara på möjligheterna, fyller det med progressivt innehåll för fred, frihet och försoning - för respekt och tolerans och för en hållbar värld. Även här handlar det om vägval. Och så har vi farbror Klaus som vill gå till historien som en viktig fotnot i Europa. Men jag hoppas det inte leder oss in i återvändsgränden, att också EU backar utan att hoppet segrar.

3. Frihet för alla. Frihet ska inte bara gälla vissa, utan alla. Vad krävs. Här hörde jag idag en Studio Ett-debatt som tar fasta på att människohandel skulle i frihetens namn vara OK. Ja, jag vet - de talade om sexköp. Men, för mig handlar det om människohandel. Det handlar om köp och sälj. För mig går här en gräns. Detta är inte värdigt ett samhälle som hyllar humanism och mänskliga rättigheter. För mig handlar frihet, inte om frihet från regler och normer. Däremot frihet att utmana dem, men också då ta ansvar. Frihetens två ansikten - rättigheter och skyldigheter - frihet under ansvar. Hoppas på en fri och givande debatt om hur vi formar ett samhälle med respekt, tolerans och ansvarstagande frihet.

All for now.

Tufft läge i US

Efter några dagar här i Washington kan jag inte undgå att känna av den tuffa match som Obama-administrationen går just nu. Sedan är det ibland svårt att riktigt förstå sig på hur tufft det är. Men när jag ser på TV-reklam förstår jag bättre de som beskriver hur tuff den gångna sommaren varit och hur väsenskild världen är. Här lyfter man fram Canada och UK som skräckexempel på hälsovård där sönderfallet leder till dödsfall - så varning för att göra som de gjort och göra en hälsoreform. Här ska inte byråkrater eller stat stå mellan dig som patient och läkaren. Men samtidigt säger alla att det inte kan fortsätta som idag, systemet slukar allt mer av BNP och folk får väl inte value for money. Men inte nog med det - här går också en reklam om hur bra CO2 är. Vi behöver inte mindre - utan mer C02 är budskapet. Och många tror på det. Det är uppenbart att Obama har uppförsbacke och republikanerna gör allt för att göra den brantare. OCH det kommer att påverka oss alla. Men Hope and Change måste få hjälp på traven. Vi i Europa har a golden moment at the time.

Det ger många tankar att vandra runt, tala och lyssna med politiker, tjänstemän, think-tanks m m här i DC under denna vecka. Inte alltid goda och glada =( men också tydlig vilja=)

Orimlig hemligstämpling

Noterar nu att regeringen vill föreslå en hemligstämpling av Tsunamibanden i 70 år. Detta är en hållning som för mig är oerhört svår att förstå. Detta har ju varit ett svårt trauma för väldigt, väldigt många och det har varit svårt att komma närmare vad som verkligen hände det första kritiska dygnet. De band som återfannas skulle kunna bidra till att bringa ljus över detta. Måste det till en ny KU-anmälan för att få tillgång till vad som faktiskt finns på banden, att få en verklig granskning. Då gäller inte hemligstämplingen. Annars blir det möjligen framtida historiker som får granska vad som verkligen pågick på strategiska platser i regeringskansliet.

Om säkerhetskopir skulle undantas från offentlighetsprincipen krymper rummet för att kritiskt kunna granska och kontrollera uppgifter. Det utrymmet är viktigt för att hindra att det utvecklas en stat i staten, att uppgifter kan suddas ut och aldrig gå att granska. Jag tycker det tas steg i fel riktning.