Så har då Grönväsntern presenterat sin infrastruktursatsning. Jag kan börja med att gilla satsningarna på höghastighetståg. De är positiva - men de facto långt borta. Men de kommer att komma. Dock kan denna satsning inte lösa alla andra svåra infrastrukturproblem vi brottas med.
Det verkar de dock tro. Genom höghastighetståg kan man tvinga bort flygtrafik, kan man införa kilometerskatt på tung trafik. Detta är strutsmentalitet ännu en gång. Vi måste skapa en infrastruktur som tar fasta på att vi är ett avlångt land med betydande olikheter i befolkningstäthet. Vi kan inte straffa människor och företag som söker skapa jobb i hela landet genom att skrota flyg eller införa kilometerskatt som Grönväsntern föreslår.
Sedan har vi då frågan om förbifart Stockholm som inte finns med i paketet. Där har man ju kommit med det häpnadsväckande ställningstagandet att den skall prövas i folkomröstning. Jag som minns Peter Erikssons tal kring att bara ha kommunala folkomröstningar i frågor där man kan besluta, funderar på hur han tänker här. Ska riksdagen anordna en nationell folkomröstning i Stockholms län? Minns också hans funderingar i grundlagsutredningen om att ngn resurs skulle kunna pröva frågorna - funderar hur han tänker kring denna omröstnings frågor? Förbifart eller Kollektivtrafik? Jag häpnar. Menar verkligen Grönvänstern att om folket säger att vi vill ha förbifart kommer Stockholms län att bli utan statliga satsningar på kollektivtrafik? Jag häpnar!!!!
Nog är det möjligt för oss i detta län att avgöra frågan redan i valet 2010. Genom att hålla Grönväsntern borta från regeringsmakten får man både kollektivtrafik och Förbifart. Det är precis både kollektivtrafik och en ny förbifart som denna region behöver för att komma till rätta med köeländet. Regionen växer, människor ska flytta in men utan tilskott av vägar och kollektivtrafik - det verkar vara Grönvänsterns hållning till vårt behov av att röra oss smart för jobb, fritid och familjeliv. Jag häpnar.
måndag 26 april 2010
torsdag 8 april 2010
Taktiska kärnvapnen nästa
Prag har fått uppleva fredspristagaren Obama ännu en gång. Ett år efter att han målade visionen om en kärnvapenfri värld har nu ett avtal framförhandlats mellan Ryssland och USA. Det är välkommet - efter alla turer som varit under gångna år. Nu har Obama och Medvedev visat att de kan nå resultat - ett nytt nedrustningsavtal.
Efter allt skrammel som var under Putin och Busch får man väl glädja sig åt ett steg i rätt riktning. Men nu gäller det att man tar gemensamt ansvar också för att nå resultat när det gäller översynen av NPT-avtalet. När det nu betonas i Obamas nya kränvapenstrategi att USA inte ska använda kärnvapen gentemot länder som håller sig till icke-spridning måste man väl själva säkra att täppa igen hålen i avtalen. Det må gälla Indien eller andra länder. Man måste också klara av att sätta tryck på de länder som inte undertecknat - att underteckna. Det gäller nu att mobilisera för att denna gång verkligen nå ett samlat steg bort från kärnvapen och kärnvapenspridning, bort från prov och i riktning mot en säkrare värld. Det handlar inte bara om stater, utan också om att säkra att inte framtiden hotas av kärnvapenterrorister.
För egen del noterar jag idag med glädje Carl Bildt och Fredrik Reinfeldts intresse för att få bort de taktiska kärnvapen som finns på EU-mark. Här skulle USA och NATO kunna agera av egen kraft. Lite mer klarspråk här skulle välkomnas. Istället för att enbart samverka med Polen - sök samverkan med Tyskland. Ett offensivt agerande här hemma för att ta fram ratifikation av Klustervapenkonventionen skulle också välkomnas - en fråga vi helt äger själva.
Efter allt skrammel som var under Putin och Busch får man väl glädja sig åt ett steg i rätt riktning. Men nu gäller det att man tar gemensamt ansvar också för att nå resultat när det gäller översynen av NPT-avtalet. När det nu betonas i Obamas nya kränvapenstrategi att USA inte ska använda kärnvapen gentemot länder som håller sig till icke-spridning måste man väl själva säkra att täppa igen hålen i avtalen. Det må gälla Indien eller andra länder. Man måste också klara av att sätta tryck på de länder som inte undertecknat - att underteckna. Det gäller nu att mobilisera för att denna gång verkligen nå ett samlat steg bort från kärnvapen och kärnvapenspridning, bort från prov och i riktning mot en säkrare värld. Det handlar inte bara om stater, utan också om att säkra att inte framtiden hotas av kärnvapenterrorister.
För egen del noterar jag idag med glädje Carl Bildt och Fredrik Reinfeldts intresse för att få bort de taktiska kärnvapen som finns på EU-mark. Här skulle USA och NATO kunna agera av egen kraft. Lite mer klarspråk här skulle välkomnas. Istället för att enbart samverka med Polen - sök samverkan med Tyskland. Ett offensivt agerande här hemma för att ta fram ratifikation av Klustervapenkonventionen skulle också välkomnas - en fråga vi helt äger själva.
måndag 29 mars 2010
Företagsamt är bra - bra jobbat Maud
Gott att vi nu kan driva fram fler åtgärder för att främja företagsamheten i Sverige. Själv har jag drivit på för att minska regelkrånglet för de minsta företagen - med upp till tio anställda. Drivit på för att stärka företagarnas sociala trygghet, avskaffa revisionsplikten och nu kommer förslagen - efter många om och men från finansdepartementet. Alla vet att moderaterna är rädda för att driva frågor om företagsamhet - men utan bättre företagsamhet får vi inte bättre med jobb. Och jobb behöver vi.
Det var kul att läsa om detta i helgen och det var lika fint att få läsa om den utlovade sänkningen av skatten för pensionärerna. Det handlar om att klara jobben och om att hålla samman Sverige.
Det var kul att läsa om detta i helgen och det var lika fint att få läsa om den utlovade sänkningen av skatten för pensionärerna. Det handlar om att klara jobben och om att hålla samman Sverige.
fredag 26 mars 2010
Södertäljes skolor årets klättrare
Jag är upprörd. Södertälje skolor har intagit den föga hedrande jumboplatsen i Skolvärldens ranking. Det upprör i sig, men det som nu får mig att reagera är att jag fått svar på min interpellation inför fullmäktige på måndag. Jag ställde 4 frågor - är ordföranden nöjd med rankingen, vilka åtgärder har vidtagits för att vända utvecklingen, hur har dessa utvärderats och vilka slutsatser dras.
Idag har jag sett svaret på frågorna och därav min sinnesstämning - fredagen till trots. Självklart är han inte nöjd, men vad har han gjort? Han ser att vi skulle behöva satsa mer pengar på skolan. Vi ligger idag på plats 241 när det gäller resurser - mot plats 152 år 2003. Sedan talar han om Södertäljes befolkning - som lågutbildad och nyinvandrad. Och... tänker jag. Nybyggaranda eller uppgivenhet?
Om det nu är brist på resurser och detta är problemet - vad har han då gjort åt detta? Nyss 35 miljoner av överskottet till skolan...men, det är här och nu.. nästa år handlar det om mer pengar från staten...enligt svaret. Själv då? Jo, då har majoriteten nyligen lagt fram ett program som tydligen innehåller punkter som att stärka arbetet med skolornas syn på barnens möjligheter att lyckas, anställa fler utbildade pedagoger och då särskilt förskolärrare och t ex speciallärare och se över skolintroduktion av barn med flykting- och asylbakgrund. Sedan berättar han i en lång lista om många satsningar. Många är bra, men varför just dem och har de utvärderats, dras några slutsatser av detta? Nej, de flesta åtgärderna är i sin linda.... , ingen utvärdering och därmed inga slutsatser...
Inte undra på att det ser ut som det gör och att det går åt fel håll med våra skolor. Några frågor som saknades i svaret - vikten av att förändra, vikten av att satsa på skolledare och att driva fram föräldrarnas engagemang. Men, jag påminner mig diskussionen för knappt fyra år sedan. Samma ordförande - samma diskussion. Var finns visionen och viljan? Var finns utvärdering och uppföljning och var finns den tydliga satsningen från kommunen att bli årets Skolkommun eller i vart fall årets klättrare?
Skolan är så oerhört viktig - att barnen utmanas och uppmuntras. Skolan är en unik investering i varje barn och ungdom. Det är en förmån som vi vuxna kämpar för att säkra. Det är en förmån som inte alla världens unga ännu får ta del av. Nog måste vi i Södertälje kunna göra mycket, mycket mer...Tänker på fotbollsklubbarna som driver att vi ska stå upp för Södertälje och komma på matcher. Själv skulle jag önska att vi alla kunde visa att "Vi vill förändra Södertälje" sluta upp med att acceptera att så många unga varje år lämnar skolan och riskerar hamna i utanförskap. Jag vill förändra, vill du?
Idag har jag sett svaret på frågorna och därav min sinnesstämning - fredagen till trots. Självklart är han inte nöjd, men vad har han gjort? Han ser att vi skulle behöva satsa mer pengar på skolan. Vi ligger idag på plats 241 när det gäller resurser - mot plats 152 år 2003. Sedan talar han om Södertäljes befolkning - som lågutbildad och nyinvandrad. Och... tänker jag. Nybyggaranda eller uppgivenhet?
Om det nu är brist på resurser och detta är problemet - vad har han då gjort åt detta? Nyss 35 miljoner av överskottet till skolan...men, det är här och nu.. nästa år handlar det om mer pengar från staten...enligt svaret. Själv då? Jo, då har majoriteten nyligen lagt fram ett program som tydligen innehåller punkter som att stärka arbetet med skolornas syn på barnens möjligheter att lyckas, anställa fler utbildade pedagoger och då särskilt förskolärrare och t ex speciallärare och se över skolintroduktion av barn med flykting- och asylbakgrund. Sedan berättar han i en lång lista om många satsningar. Många är bra, men varför just dem och har de utvärderats, dras några slutsatser av detta? Nej, de flesta åtgärderna är i sin linda.... , ingen utvärdering och därmed inga slutsatser...
Inte undra på att det ser ut som det gör och att det går åt fel håll med våra skolor. Några frågor som saknades i svaret - vikten av att förändra, vikten av att satsa på skolledare och att driva fram föräldrarnas engagemang. Men, jag påminner mig diskussionen för knappt fyra år sedan. Samma ordförande - samma diskussion. Var finns visionen och viljan? Var finns utvärdering och uppföljning och var finns den tydliga satsningen från kommunen att bli årets Skolkommun eller i vart fall årets klättrare?
Skolan är så oerhört viktig - att barnen utmanas och uppmuntras. Skolan är en unik investering i varje barn och ungdom. Det är en förmån som vi vuxna kämpar för att säkra. Det är en förmån som inte alla världens unga ännu får ta del av. Nog måste vi i Södertälje kunna göra mycket, mycket mer...Tänker på fotbollsklubbarna som driver att vi ska stå upp för Södertälje och komma på matcher. Själv skulle jag önska att vi alla kunde visa att "Vi vill förändra Södertälje" sluta upp med att acceptera att så många unga varje år lämnar skolan och riskerar hamna i utanförskap. Jag vill förändra, vill du?
torsdag 25 mars 2010
Voteringen handlar inte om uranbrytning
En av dagens mediafrågor handlar om hur det ska gå i voteringen idag. Ska oppositionen vinna och göra ännu ett tillkännagivande eller inte. Vad handlar voteringen då om?
Socialdemokraterna & gänget söker göra voteringen till en fråga om Uranbrytning eller inte. Men det är faktiskt inte frågan. Det handlar om 30-talet motioner om olika mineralpolitiska frågor som Näringsutskottet yttrat sig över. Utskottet konstaterar samlat att "nuvarande ordning för prövning av ansökningar om tillstånd för prospektering och brytning fungerar väl i så måtto att de svenska mineralresurserna kan tas till vara på ett effektivt och miljömässigt hållbart sätt." Miljöpartiet har en motivreservation som rör översyn som de vill ha av hela lagen för att göra den miljömässigt hållbar.
Det som Centerpartiet aktualiserat utifrån beslut på vår stämma är att markägare, kommuner och enskilda kan uppleva att man vill ha ett ord med i laget innan man får tillstånd att provborra efter mineral. Det har utskottet tagit upp och konstaterar att det pågår arbete på Näringsdepartementet med att se över frågan. Vet att Maud tagit kontakt med Bergsmannen för att se vad som går att göra och mer övervägs. Men, detta gillar hela utskottet.
Fast när det gäller en punkt väljer vänstergänget att kittla majoriteten. Man vill att just letandet efter Uran ska ges ett annat regelverk. Den fråga man kan ställa sig är om inte all Mineralletning på enskilds eller kommunal mark ska ha samma regleverk. I annat fall blir väl reglerna ett praktfullt slag i luften. Då ansöker ingen om att få söka uran utan allt annat - och sedan får man se vad man finner. Hoppas ingen faller för detta felspår.
I vissa inlägg har jag hört att man värnar det kommunala vetot. Men det finns ju i dagens lagstiftning. Det vet alla tänkbara aktörer om. Om ingen kommun säger ajg till uranbrytning så blir det ingen. Det känns hur säkert som helst.
Dagens votering är ännu ett beslut där det är kul om man är i opposition att vinna en votering - men det är ingen som ändrar något i sak. Det är det knepiga för oss ledamöter att kunna känna av hur vår röst får störst påverkan i verkligheten. Jag vet att Pelle Åsling påverkar mer än de som ev röstar för oppositionen - i verkligheten vill säga. Tyvärr kanske inte i åskådarens ögon.
Socialdemokraterna & gänget söker göra voteringen till en fråga om Uranbrytning eller inte. Men det är faktiskt inte frågan. Det handlar om 30-talet motioner om olika mineralpolitiska frågor som Näringsutskottet yttrat sig över. Utskottet konstaterar samlat att "nuvarande ordning för prövning av ansökningar om tillstånd för prospektering och brytning fungerar väl i så måtto att de svenska mineralresurserna kan tas till vara på ett effektivt och miljömässigt hållbart sätt." Miljöpartiet har en motivreservation som rör översyn som de vill ha av hela lagen för att göra den miljömässigt hållbar.
Det som Centerpartiet aktualiserat utifrån beslut på vår stämma är att markägare, kommuner och enskilda kan uppleva att man vill ha ett ord med i laget innan man får tillstånd att provborra efter mineral. Det har utskottet tagit upp och konstaterar att det pågår arbete på Näringsdepartementet med att se över frågan. Vet att Maud tagit kontakt med Bergsmannen för att se vad som går att göra och mer övervägs. Men, detta gillar hela utskottet.
Fast när det gäller en punkt väljer vänstergänget att kittla majoriteten. Man vill att just letandet efter Uran ska ges ett annat regelverk. Den fråga man kan ställa sig är om inte all Mineralletning på enskilds eller kommunal mark ska ha samma regleverk. I annat fall blir väl reglerna ett praktfullt slag i luften. Då ansöker ingen om att få söka uran utan allt annat - och sedan får man se vad man finner. Hoppas ingen faller för detta felspår.
I vissa inlägg har jag hört att man värnar det kommunala vetot. Men det finns ju i dagens lagstiftning. Det vet alla tänkbara aktörer om. Om ingen kommun säger ajg till uranbrytning så blir det ingen. Det känns hur säkert som helst.
Dagens votering är ännu ett beslut där det är kul om man är i opposition att vinna en votering - men det är ingen som ändrar något i sak. Det är det knepiga för oss ledamöter att kunna känna av hur vår röst får störst påverkan i verkligheten. Jag vet att Pelle Åsling påverkar mer än de som ev röstar för oppositionen - i verkligheten vill säga. Tyvärr kanske inte i åskådarens ögon.
tisdag 23 mars 2010
350 942 röster
350 942 röstade för 30 år sedan för Linje 3 i mitt län - Stockholms län. Vann här gjorde, liksom i landet som helhet Linje 1 och 2. Jag minns mycket tydligt besvikelsen på vår valvaka i Folkets Hus här i Södertälje. Upprördheten gällde inte minst det faktum att det inte blev ett tydligt ja eller nej i folkomröstningen. Vi fick en Linje 2 som talade om avveckling med förnuft. Det var ju den linje som enskilt fick flest röster i folkomröstningen. Avvecklingen skulle enligt debatten då bli genomförd senast i år - 2010.
Nu har på dagen 30 år passerat sedan de då röstberättigade sa sitt. Det innebar en utbyggnad från sex till 12 reaktorer och en kraftig el-rea under 1980-talet för att ta hand om den el som då inte hade förutsättningar att exporteras till kontinenten. Vi fick ett relativt andra lågt el-pris och många eluppvärmda fastigheter. Nu bygger vi samman våra elnät så läget förändras, något som socialdemokraterna verkar ogilla. Vi öppnar för export - men även för import. Frågan är vad vi konsumenter köper?
Vad har då hänt under denna tid? Alldeles för lite när det gäller alternativ som sol och vind. Alldeles för lite också när det gäller avveckling. VI har faktiskt avvecklat Barsebäcks båda reaktorer. De som vi och Danmark, kraftigt kritserade som de mest fellokaliserade. Men vis av detta beslut, kan vi nog alla inse att den vägen att avveckla inte var framkomlig för fler reaktorer. Vägen att avveckla med politiska beslut har varit både krokig och oerhört svår. Näst intill oframkomlig kan man väl konstatera. Annars hade vi inte haft kvar 10 reaktorer idag.
Finns det skäl att ändra uppfattning idag? För min del har klimatutmaningen naturligtvis stor betydelse. Jag inser att vi nu inte kommer att kunna avveckla de reaktorer som klarar säkerhetsbestämmelserna och idag drivs. Har detta givit mig skäl att ändra min åsikt till kärnkraft som sådan? Nej, även om vi nu klarat oss utan olyckor och tekniken utvecklats så väljer jag bort kärnkraftsel till förmån för andra alternativ. Det är det förnybara och hållbara som jag vill satsa på. Jag är övertygad om att det är huvudvägen framåt och den hållbara grund som framtiden kräver. Jag inser att vi idag behöver utveckla ett tredje ben för energiförsörjningen för att verkligen få vind i seglen för alternativen. Men jag tror att man i framtiden klarar sig med två ben - när de står för mångfald. Jag har oerhörd respekt för alla som nu vill att jag ska rösta mot att ta bort förbudet mot nya reaktorer. Jag ska läsa propositionen noggrannt. Men, jag inser också att vi politiskt inte klarat avvecklingen och är helt klart beredd att pröva om marknaden kan göra detta bättre. Om vi skärper skadeståndsansvaret och om vi samtidigt gör tydligt att inga statliga subventioner ska tillåtas denna gång - kanske avvecklingen följer naturligt.
För min del har jag svårt att se någon klokskap i att behålla ett förbud mot att bygga nytt, samtidigt som alla regeringar hittills tillåtit ombyggnation av de 10 befintliga för fortsatt drift. Då blir förbudet bara en Potemkinkuliss som möjligen känns bra att se på och förskönar verkligheten - men inte förändrar den. Och förändring är ju i grunden vad jag vill se. Och jag respekterar naturligtvis politiska beslut samt vet att det alltid handlar om att bygga majoriteter för att komma så långt man kan. Att vinna en votering är inte detsamma som att vinna en förändring av verkligheten - det har åtminstone jag lärt mig.
Nu har på dagen 30 år passerat sedan de då röstberättigade sa sitt. Det innebar en utbyggnad från sex till 12 reaktorer och en kraftig el-rea under 1980-talet för att ta hand om den el som då inte hade förutsättningar att exporteras till kontinenten. Vi fick ett relativt andra lågt el-pris och många eluppvärmda fastigheter. Nu bygger vi samman våra elnät så läget förändras, något som socialdemokraterna verkar ogilla. Vi öppnar för export - men även för import. Frågan är vad vi konsumenter köper?
Vad har då hänt under denna tid? Alldeles för lite när det gäller alternativ som sol och vind. Alldeles för lite också när det gäller avveckling. VI har faktiskt avvecklat Barsebäcks båda reaktorer. De som vi och Danmark, kraftigt kritserade som de mest fellokaliserade. Men vis av detta beslut, kan vi nog alla inse att den vägen att avveckla inte var framkomlig för fler reaktorer. Vägen att avveckla med politiska beslut har varit både krokig och oerhört svår. Näst intill oframkomlig kan man väl konstatera. Annars hade vi inte haft kvar 10 reaktorer idag.
Finns det skäl att ändra uppfattning idag? För min del har klimatutmaningen naturligtvis stor betydelse. Jag inser att vi nu inte kommer att kunna avveckla de reaktorer som klarar säkerhetsbestämmelserna och idag drivs. Har detta givit mig skäl att ändra min åsikt till kärnkraft som sådan? Nej, även om vi nu klarat oss utan olyckor och tekniken utvecklats så väljer jag bort kärnkraftsel till förmån för andra alternativ. Det är det förnybara och hållbara som jag vill satsa på. Jag är övertygad om att det är huvudvägen framåt och den hållbara grund som framtiden kräver. Jag inser att vi idag behöver utveckla ett tredje ben för energiförsörjningen för att verkligen få vind i seglen för alternativen. Men jag tror att man i framtiden klarar sig med två ben - när de står för mångfald. Jag har oerhörd respekt för alla som nu vill att jag ska rösta mot att ta bort förbudet mot nya reaktorer. Jag ska läsa propositionen noggrannt. Men, jag inser också att vi politiskt inte klarat avvecklingen och är helt klart beredd att pröva om marknaden kan göra detta bättre. Om vi skärper skadeståndsansvaret och om vi samtidigt gör tydligt att inga statliga subventioner ska tillåtas denna gång - kanske avvecklingen följer naturligt.
För min del har jag svårt att se någon klokskap i att behålla ett förbud mot att bygga nytt, samtidigt som alla regeringar hittills tillåtit ombyggnation av de 10 befintliga för fortsatt drift. Då blir förbudet bara en Potemkinkuliss som möjligen känns bra att se på och förskönar verkligheten - men inte förändrar den. Och förändring är ju i grunden vad jag vill se. Och jag respekterar naturligtvis politiska beslut samt vet att det alltid handlar om att bygga majoriteter för att komma så långt man kan. Att vinna en votering är inte detsamma som att vinna en förändring av verkligheten - det har åtminstone jag lärt mig.
måndag 22 mars 2010
Hur många delar på 1 miljon liter vatten?
Världens vatten uppmärksammas runt vår glob idag - det är FN:s Världsvattendag. Hos oss är svaret på rubrikens fråga max 500 personer. Tar vi grannen Danmark så är det max 1000 personer men om det är max 2000 personer så är det stor vattenbrist under torrperioder. Mer är 3000 personer delar på 1 miljon liter vatten i Israel och Namibia. Och det är inte undra på att frågan om vattenresurser är ett ämne för konfliktförebyggande dialog. När vi nyligen diskuterade ämnen för dialog mellan Israeliska, Palestinska och Europarådspolitiker så blev vatten en av frågorna. Rapporterna om vattentillgång och hur vattnet förstörs är många - inte minst i Mellanöstern.
Närmare 1 miljard människor i världen saknar tillgång till rent vatten. Milleniemålen anger att andelen ska ha halverats fram till 2015. Kommer det att lyckas? Det är mycket osäkert och beror självklart på många saker. Klimatet och avsmältningen av glaciärer är en mycket viktig del, men också om man kan effektivisera vattenanvändning och säkra att dricksvatten inte förgiftas och förstörs av utsläpp och föroreningar av olika slag. Men det är oerhört viktigt - för vatten är vårt absolut viktigaste livsmedel. Idag dör ca 4500 barn under 5 år varje dag till följd av smutsigt vatten och dålig hygien. Det krävs att vi - som vattenrikt land - ställer oss frågan om vi inte kan göra mer än idag då 3% av vårt bistånd tydligt går till vatten och sanitet. Jag är personligen övertygad om att vi kan göra mer och jag ska spana efter den nya policy som är på väg fram inom regeringskansliet.
Närmare 1 miljard människor i världen saknar tillgång till rent vatten. Milleniemålen anger att andelen ska ha halverats fram till 2015. Kommer det att lyckas? Det är mycket osäkert och beror självklart på många saker. Klimatet och avsmältningen av glaciärer är en mycket viktig del, men också om man kan effektivisera vattenanvändning och säkra att dricksvatten inte förgiftas och förstörs av utsläpp och föroreningar av olika slag. Men det är oerhört viktigt - för vatten är vårt absolut viktigaste livsmedel. Idag dör ca 4500 barn under 5 år varje dag till följd av smutsigt vatten och dålig hygien. Det krävs att vi - som vattenrikt land - ställer oss frågan om vi inte kan göra mer än idag då 3% av vårt bistånd tydligt går till vatten och sanitet. Jag är personligen övertygad om att vi kan göra mer och jag ska spana efter den nya policy som är på väg fram inom regeringskansliet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)