fredag 3 december 2010

Kyotoavtal, Cancun och sedan..

Noterar just ett inslag på Rapport om intresset för klimatfrågan i USA. Det är ju tyvärr en gammal nyhet, att intresset för klimat- och miljöfrågorna är lågt bland amerikaner. Slagits av detta under mina besök, mina samtal med både politiker och andra i US. Nu är det inte bara i US som det saknas folkligt tryck på det politiska och ekonomiska systemet att hitta fram till ett nytt klimatavtal. Ett avtal som säkrar att temperaturhöjningen stannar på max 2 grader till 2050. Denna verkligeht gäller för väldigt många stater.

Jag upplever att vi låtit lura oss av det engagemang som manifesterats av Al Gore och arbetet i några delstater som t ex California. Men det finns ingen miljörörelse att tala om och ingen Tea Party-rörelse eller gräsrotsrörelse för klimatavtal. Snarare tvärtom. När jag var där nu i november bekräftades bara det svåra läget. Dels politiskt med uppdraget att förhindra allt som kunde tolkas som en framgång för Obama, hjälpt av valutslaget och sedan av den inställning som finns till stora avtal av denna sort. Och det ovanpå det ointresse som finns bland väljarna och politikerna. När jag frågade om de såg någon effekt av oljekatastrofen i Mexikanska gulfen så var det inte på klimatfrågan, snarare tvärtom. Oljan är omöjlig att tänka bort som grund för transporterna. Förnybar energi ja, men rör inte oljan för bilarna.

Men, frågan är vad som ska göras för att komma fram i sak för att klara klimatutmaningarna. När jag lyssnade runt i FN-systemet kändes det snarare som om det krävs flera olika spår för att ta sig fram. Istället för ett samlat avtal är frågan om det krävs ett antal olika avtal som tillsammans kan bygga en helhet? Många tror att det inte heller kommer att vara möjligt att nå fram i Sydafrika 2011, och nästa anhalt är Rio 2012. 40 år efter Stockholmskonferensen om miljö och 20 år efter Rio. Kan man sätta upp en Agenda 21 för Klimatet? Enas om ett antal mål som ska nås, offensivt på medellång sikt? Nu fokuserar man ju på att komma igång med snabbstartspengar, men sedan då? Sedan känner ju jag ett behov att samla ihop de globala uppdragen, till en utvecklingspolitik för globen. För det kan inte samtidigt med klimatdebatten dras igång en separat diskussion om vad som följer på Milleniemålen 2015. Hur formar vi en politisk agenda för att säkra jordens överlevnad och människors möjligheter till ett gott liv? Här borde vi politiskt sätta vår agenda. Sedan kämpa för att Sverige ska ta ledningen inom området, t ex energieffektivisering och förnybart/alternativ energi.

Men, i dessa kyliga dagar är det många som i våra delar av världen tycker att det inte gör något om det vore varmare. Så även hos oss kommer bilden av klimatbekymren att utmanas av de som anser att det inte bara är överdrifter, utan också dumt att driva klimatåtgärder. Också en debatt att ta ;)

Inga kommentarer: