tisdag 23 november 2010

Clintons offentliga löften ohållbara

Kan inte undgå en kommentar om turerna kring ev återupptagna fredssamtal mellan Israel och Palestina. Det är uppenbart att Obama vill sätta press för att samtalen ska återupptas. Men, nog låter det som om det är kortlivade samtal man väntar sig. Vad ska hända efter de 90 dagarna, den föreslagna stopptiden för nya bosättningar?

Efter alla dessa år kan det knappast framstå som troligt att Obama/Clinton skulle kunna uppnå en lösning på 90 dagar. Även om under förekommit i Mellanöstern tidigare verkar det föga troligt just nu! Om man från USA:s sida utlovar att man efter de 90 dagarna inte ska kräva nya stopp för bosättningar, vad innebär det i praktiken? Ska de då acceptera nya bosättningar?

Förstår inte hur detta ska kunna uppfattas som ett lockande upplägg för Abbas och palestinierna? Det skulle bara öppna för fredssamtal där Israel kan sitta och vänta ut tiden. Till råga på allt talas det om att Israel efter ett sådant byggstopp både ska slippa nya krav och samtidigt ha löfte om att USA ska stoppa kritik mot Israel i säkerhetsrådet. Med ett sådant upplägg verkar USA närmast desperat i sina försök att få igång fredssamtalen. Men, samtal på sådana villkor är ju bara att binda ris åt egen rygg. För om man inte lyckas nå break-even under denna tid väntar vad? Ett stort svart hål?

Jag frågar mid vad det verkligen är USA önskar åstadkomma? Det måste vara mer än ett byggstopp i 90 dagar. Hoppas de på att spräcka den israeliska regeringen? Har de några ess i rockärmen som inte är utspelade? I annat fall måste jag erkänna att det hela framstår som helt obegripligt. För alla oss som vill se två självständiga och välmående stater inom säkra och erkända gränser är fortsatta israeliska bosättningar oacceptabla. Om man skulle nå fram under 90 dagar till ett avtal om gränser blir bosättningarna stoppade med automatik. Men chansen att nå detta på 90 dagar kräver ju mer tryck än vad USA åstadkommer just nu med sina löften.

Visserligen befinner vi oss i Lame-duck-perioden efter kongressvalet, men den riskerar förlängas till hela övriga valperioden för presidenten om 90-dagarsgreppet misslyckas. Utan framgång återstår bara rundgång i den amerikanska utrikespolitiken. Alla som talar om att utrikespolitiken ska bli Obamas framgångssaga under kommande år kan möjligen vilja satsa allt på detta kort, men sedan det spelats står man tomhänt. Om man då inte vinner är spelet förlorat. Då har man sålt smöret och tappat pengarna.

Här krävs att EU kliver ner från den politiska läktaren och inte lämnar allt till USA. Någon måste våga ställa krav på både USA och på Israel. Det behövs mottryck i debatten för att inte lämna fältet fritt till de värsta hökarna. Det krävs klarspråk om vad som krävs för att uppnå en framgång. Då krävs ett klart slut på nya bosättningar - även i Jerusalem. Inte bara under 90 dagar utan under tiden fram tills dess gränserna är utklarade.

Inga kommentarer: