Så har även jag avslutat fjärrskådningen av Almedalsveckan. Frukost med jordgubbar, nyplockat och melon samt nybakade mackor till kaffet. Och så två tal till den långa frukosten - först Peter Eriksson och sedan Fredrik Reinfeldt.'
Peter Eriksson kändes väldigt obestämbar... visst fanns klimat och maten där, men var fanns glöden? Vill de höja skatterna för vanligt folk - och då inte bara bensinskatterna utan inkomstskatten? Visst har skatterna sänkts - men har Sverige blivit bättre löd den retoriska frågan. Frågan är vad som är felet som ska åtgärdas? Är det mer pengar till staten eller är det mer pengar till vanligt folk? Mer pengar till staten - inte i form av mer arbete - utan i form av högre skatter för att finansiera mer utgifter för staten. Av det följer mindre pengar för alla som jobbar, mindre kvar av lönen att betala vardagen med. Nej, Peter kändes tungfotad i sitt tal. Lite förvånande kan jag tycka - som annars hhåler med att integriteten ska stärkas i kap 2 i Regeringsformen.
Så Fredrik Reinfeldts tal - eller historieskrivning. Visst är det spännande att titta bakåt, för att lära - men nog kändes det lite märkligt efter 15 minuter. Sedan när han talar om ödmjukhet - så funderar jag på hur han har det med den varan. Han tilltalar alla oss "medborgare i Mellanmjölkens land"...sedär ett smakprov på ödmjukhet av statsministern. Han får nog fundera lite på hur det stämmer med hela hans framtoning. Det finns nog skäl att ta sig en titt i spegeln - inte bara backspegeln.
Sedan msåte jag ju applådera talet om klimat och även om ekonomi. Det finns en tydlig vilja att nå resultat i Köpenhamn - men det får inte bli bara "Mellanmjölk" för att tala med statsministerns ord. Om alla ska med denna gång så finns nog risken. Visst - gärna globalt, men inte till priset av ingenting. Visst måste detta bli en koalition av de som faktiskt vill något - de som drar med sig övriga...EU får inte missa uppdraget!!! Sedan ekonmin - rätt att det är klassikt att samma krav listas för att lösa "för stunden aktuell fråga". Det krävs att vi p0olitiskt synar korten, värderar och bedömer - inte bara skriver ut checkar som de röd-gröna vill.
Så till sist, en liten reflexion om etiketten. Vänstergänget kallar sig de röd-gröna och media följer med. Idag talade Fredrik R om det röda och det blå laget som skulle mötas nästa år. Själv känner jag att det finns skäl att reflektera över färgbilderna. Vi kanske ska tala om ett blå-grönt alternativ som kontrasterar mot det röd-gröna. Ja, ja...nu ska rödingen in i ugnen...med Västerbottensost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar