söndag 24 maj 2009

Röstboskap...en fråga om perspektiv

Förstår Ann-Marie Pålsson, att hon tröttnat. Hon har valt sin väg, inte alltid populärt ibland kollegorna. Hon gick väl på tvärs mot gruppen i Näringsutskottet och så blev det byte till vårt utskott. Även här har hon gått sin väg och valt den själv. Ta Lissabonfördraget t ex. Men hon är väl därmed också beviset på att man kan göra så - om man vill driva sin egen linje. Men om man tar debatten i gruppen och inte får med sig den, då kan man inte säga att de andra är röstboskap. De har ju också rätt att tycka och välja det de ser är rätt. Det knepiga är ju att väga samman helheter....och det är ju ändå det vi måste göra. Det är väl det som vi alla brottas med och alla vet vi att det finns gränser för vad vi accepterar som ledamöter. Gränser som ingen regering eller partigrupp kan passera. Men vårt jobb är ju också att hitta kompromisser, inte att tala om för andra vad de måste tycka. Vårt uppdrag handlar om att lyssna med respekt på varandra och andra - men också att särskilt samtala med våra partikamrater och kollegor i regeringen.

Men, väl detta sagt så håller jag ändå med om vikten av att stärka parlamentet. Det gäller vår granskande roll - och här har ju vi i grundlagsutredningen gjort vissa förtydliganden. Får se vad remisserna och regeringen säger. Men, det blir ju inte bättre än vad vi mäktar med som ledamöter. Men här är det värsta kulturen som sitter i väggarna - att vi som ledamöter ska backa upp regeringen. Om vi inte är i opposition förstås. Alla har vi en tendens att byta perspektiv när vi byter utsiktsplats. Är vi kommunala ser vi en sak, sitter vi i riksdagen en annan och i regeringen en tredje. Inget ont i detta, men vi måste vara klara över att det är viktigt att bryta perspektiven med varandra. Och visst kan även jag se att här finns ett rejält utvecklingsområde. Det kräver att vi som ledamöter får mer resurser att kunna göra skillnad. Jag håller med de som ser värdet av att vi själva får resurser att bygga upp eget kansli. Det får Europaparlamentarikerna och det ser jag när man besöker andra parlament. Det skulle göra oss ledamöter starkare i förhållande till partiet men också bli en starakare uppdragstagare för våra väljare. Utefter detta spår vore det spännande att söka sig.

Inga kommentarer: