Jag upplever att det autkoritära styret i regionen (möter i andra delar av världen också) skapat många undersåtar. Det är ett styre som byggt upp eliter som på alla sätt värnar sin makt. Det må gälla rakt igenom samhället från den politiska till den religösa världen. En ny verklighet, med större grupper utbildade gör skillnad. 95% av barnen börjar skolan. Klart att detta blir synligt först i de stora städerna. Egypten, detta stora land har vid sidan om Kairo, Alexandria och Giza väldigt många som lever på landsbygden. En hög del av befolkningen lever i fattigdom, enligt UN runt 20-30% under fattigdomsgränsen. Detta skapar otroliga utmaningar för en demokratiseringsprocess. Jag hoppades på att detta stolta folk skulle lyckas hitta sin väg framåt.
När jag senast besökt Kairo slogs jag av det ofantliga misstroende som jag hörde för den andra sidan. Det var när Mursi drev igenom en ny Konstitution. Klart att det var ett missgrepp, men jag lyssnade också in den strid som pågått före med Författningsdomstolen och det tidigare Militärrådet. Kan utifrån den historia som fanns förstå, att det faktiskt fanns den misstänksamhet hos presidentstyret som man hävdade mot de gamla eliternas intentioner. Men jag häpnade över det förakt jag hörde politiskt, från kunskapare och på Tahrirtorget. Det jag hörde från de som protesterade mot Mursi på Tahrir sa att det var bättre under Mubarak - ingen tvekan. De valde militären. Då fanns det kompetens och kunskap i styret. De som folket gav makten hade ingen erfarenhet av att styra ett land, ingen utbildning och flera från fängelser. För att inte tala om vad de sa om de som hade valt Mursi. De var illiterata, helt outbildade, kunde inte förstå alls utan bara gjorde som de blev tillsagda att rösta på Mursi. Köpta för en spottstyver. Det fanns verkligen ett hat i rösterna, från unga, äldre, kvinnor och män som vi mötte. De sa att de skulle fortsätta protestera tills Mursi var borta. De fortsatte, det samlades ihop otroligt många namn mot Mursi. Uppgifter om 15 miljoner namnunderskrifter med krav på hans avgång. Arbetslösheten och den allt uslare ekonomin satte sina spår.
När jag nu lyssnar in generalen och nyutnämnde inrikesministern tala om att återställa ordning och stabilitet som inte fungerat i landet sedan 25 januari 2011, då hör jag att han vill återställa den gamla ordningen från Mubaraks tid. Kan vara fel, men när jag lyssnar till nyutnämnde premiärministern (också general) i civila kläder tala om att att de s.k "sit-ins" var en förolämpning av staten och myndigheterna, då hörde jag den gamla ordningen säga det den sa på Mubaraks tid. Visst, det talas om att sedan ska val hållas o s v - men då tänker jag att val hölls även på den gamla ordningens tid. Men det var inte fria val på något sätt. Så herrar generaler, göm er inte bakom valurnorna. Demokrati handlar om att militären respekterar och underordnar sig folkets val - även i Egypten. Folkets val skedde de facto för första gången när Egypten förra året valde Mursi till president i ett val som väsentligen var fritt. När militären nu först gick in och fängslade den folkvalde, sedan tillskapade en interimsregering och nu gått in för att med skarpa vapen skjuta/rensa bort (med hundratals kanske tusentals döda) människor som i veckor protesterat på torg och gator i Kairo då ÄR DET MILITÄRKUPP vi ser utvecklas. Eller kanske en kontrarevolution. Tror inte att militären hade tänkt sig att de skulle pressas av folket att dra sig tillbaka till barackerna när det begav sig 2011. Det var nog flera av herrarna som räkande med att när väl Mubarak avgått skulle de snart ha en ny av sina egna på plats. Men, då blev de inte så. Kanske vill de nu återställa den ordning som de misslyckades med i det momentum som uppstod på Mubaraks avgång.
Det som nu händer ökar polariseringen - om det nu överhuvudtaget är möjligt. Här riskerar väldigt många helt oskydliga drabbas på olika sätt. Helt klart är att olika aktörer söker dra nytta av det som händer, ta ut hämnd eller skapa sig makt på andras bekostnad. Då pekar man alltid ut och riktar vreden på den andre. Enklare mål drabbas först. Enkelt är också att politisera religionen så som görs på flera håll för att bygga en maktbas, skydd och identitet. Då slår man mot kyrkor, mot shia eller sunni o s v. Det är helt förödande men här är det viktigt att vi i väst inte leds i nya fällor. Vi måste stå upp för allas lika rätt och värde, där religionsfrihet ska gälla alla och där det är lika viktigt att värna alla oavsett religion. Jag blir lätt förskräckt när jag hört upprörda röster från Kairo tala i SR tala om muslimer som verkliga hatobjekt. Särskilt blir jag väldigt bekymrad när dessa ska finnas i sk sekulära partier. Jag lär mig dock även här om en verklighet som är oerhört skiljd från vad som skulle vara önskvärd för att lägga grunden för ett nytt Egypten. Ett Egypten byggt på respekt och tolerans för den andre. Ett Egypten som just nu känns väldigt, väldigt långt borta. Men, det är ett land med oerhört låååång historia, det kommer en morgondag som jag hoppas blir ljusare för människornas skull. Vi ska hålla dörrarna på glänt och bistå där vi kan, men inte till militärkupper.
Men idag följer jag "En dag av vrede"-protesterna. Tänker på att imorgon ska rättegången mot Mubarak återupptas. Jag undrar jag...Har sett att militäråklagaren fått uppdrag att ta hand om många av de nu fängslade. Civila ska prövas civilt, men nu gäller undantagstillstånd. I dess mörker kan många röjas ur vägen. Om dem lär vi inte få veta. Suck!!!
Jag har i detta inlägg helt bortsett från Egypten i den arabiska regionen, G77 mm och det maktspel som pågår för fullt i det egyptiska husets nedgång. Det är många auktoritära ledare som kratsar sina kastanjer och positionerar sig eller söker mota ev kritik/oro i grind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar