Nu i New York, efter en vecka på Demokraternas konvent i Charlotte. En verklig upplevelse för min del. Ägnat morgonen åt att titta bakom rubrikerna på både Demokraternas och Republikanernas plattform. Också väldigt lärorikt. Återkommer till det senare.
För mig är det bara att erkänna jag är inte opartisk, jag håller på Demokraterna av många skäl men inser att det kan bli med Republikanerna vi måste verka. Men som alltid, man kan gilla eller ogilla en politik, en regering eller president och ändå respektera dem. Det är ju det demokratin handlar om hemmavid och detsamma i det globala samarbetet. En kamp om tankar, kunskap och idéer som förhoppningsvis är fri för alla att delta i. Det handlar om att vinna stöd från andra utan våld. Om fri- och rättigheter samt ansvar för att de inte går ut över andras fri- och rättigheter.
Erkänner att jag ser på USA med mina svenska ögon, att det självklart påverkar mina slutsatser. Gör väl också att mina ögon ibland blir stora av förvåning när jag betraktar vad som sägs och görs. Den roll religionen har är entydig. USA har inte präglats av någon statsreligion, snarare av de många invandrare som flydde från just statsreligionens Ofrihet. Men ändå, att frågan om Gud kom att bli en story på Demokraternas konvent berättar något. Partiets plattform fick på ett litet märkligt sätt, efter att ordföranden frågat 3 gånger, ett tillägg dagen efter att den antagits. Tillägget gällde omnämnandet av Gud men också Jerusalem som huvudstad för Israel. Det knepiga var att det krävs 2/3 av rösterna för att göra tillägg och omröstningen med ja- och nejröster, kunde trots de tre försöken, inte entydigt klargöra detta. Men ingen krävde rösträkning...och beslutet togs. Att frågan om Jerusalem måste föras in kan jag också förstå i valets kontext och när jag senare lyssnade med några insiktsfulla menade de att det var öppna skrivningar. För mig förvånande att det inte var en huvudstad för två stater, när de talar om att det ska avgöras i förhandlingar. När jag nu läst plattformarna ser jag skillnaden mot Republikanerna både i denna del och den religösa.
Ett annat inslag som väckt en hel del tankar är den framträdande roll som ägnats åt USA:s Heroes, de kvinnor och män som genomfört uppdrag i de väpnande trupperna utomlands. Veternanerna har haft ett inslag varje kväll på Demokraternas konvent. Det tål att tänka på att det är många i USA som tjänstgjort på olika sätt i US Armed Forces. De som var med och vann 2:a världskriget, de som kämpade i Korea och säkrade att Sydkorea är fritt idag, de som gjorde tjänst i Vietnam, senare i Irak och nu Afghanistan m fl. Många har också under åren varit stationerade utanför US. Klart att det påverkar tonläget, att göra dem till hjältar och vinnare av krig både här och där. När jag samtalade med min afghanska kollega var hon rätt störd över hur man kunde tala om att kriget i Afghanistan var över, att terroristerna förlorat. Det var inte hennes bild och det är även något att betänka, att alla vi här möter retorik för USA och inte för världen. Låter nog lite så i alla länder, men för mig känns det också lite knepigt. För USA måste ju samtidig se att de faktiskt inte bara talar för sina väljare, utan med den roll de har och vill ha talar de samtidigt med världen. Och då kan budskapet här, skapa problem där. Även om jag förstår så håller jag ju inte med USA:s syn på dödsstraff och störs när de så entydigt säger att de skapade rättvisa när de sköt Usama Bin-Laden och dumpade honom i oceanen.
Men detta säger något om USA:s självbild. När jag läser Republikanernas plattform ser jag en annan värld än den Demokraterna ändå talar om. Republikanerna ger mer drag av att USA ska härska över och inte samarbeta med jämlikar, bara med vänner. Ett språkbruk som andra kan och lär låna, kopiera med hänvisning till att de bara gör vad Republikanerna vill göra. Här skulle jag önska att budskapet från Demokraterna, We are in this together, också skulle gälla USA:s väg att möta globala utmaningar. Självklart skulle jag också önska att USA som kämpar för rättstater också ville ha en internationell rätt, men här är Demokraterna tysta och Republikanerna tydligt nej till ICC.
Väl detta sagt kan jag väl bara konstatera att där Republikanerna knappt nämner miljöfrågorna, ser klimatutmaningen som närmast frånvarande och nämns i termer att den inte får hindra amerikanska jobb så har Demokraterna en helt annan insikt och programförklaring. Det sas att Obama ser Klimat-utmaningen och Kärnvapennedrustningen som de stora områden där han skulle vilja göra långsiktig skillnad. När jag läser plattformen finner jag gund för handling i båda frågorna.
När jag läser Republikanerna finner jag delar som knyter an till budskap om decentralisering och frihet. Där känner jag att det finns samband med ett tonläge jag gillar, men det försvinner snabbt när jag läser helheten. I kunskap om att detta är USA, ett land där så många lever i fattigdom och där 12 miljoner är arbetslösa, med så stora klyftor har Republikanerna inte ett budskap som fångar mig. Snarare förskräcks jag av läsningen och vore jag här skulle jag intensivt aktivera mig för ett annat USA än vad Republikanerna vill stå för. Demokraterna talar till min bild av frihet men också ansvar långt mer än Republikanerna. Här finns ett patos som syftar till något större, att alla som gått in genom framgångens dörr har ansvar att hålla upp dörren, inte stänga den, för att säkra att alla andra kan följa efter.
Bill Clinton och andra drev linjen att Republikanerna inte gick att känna igen, att de kidnappats av extremister. Det må vara hur som helst med det, men jag förstår varför Obama väljer att tala om Romneys utrikespolitik som präglad av kalla krigets mind-set och varför Kerry/Biden talar om att deras utrikespolitik out-sourcats till neo-conservaties. Det ska väl också förstås mot bakgrund att det gäller att vinna de osäkra Obamaväljarna, de som är mittenväljare och avgör valet. Hur Romney skall lyckas nå dem? Ja, det handlar väl då främst om USAs flämtande ekoomi och höga arbetslöshet. Inte för inte som Romney lovar 12 miljoner nya jobb, att han talar om att Obama inte håller sina löften och satsar all reklam på att påminna om det hopp som Obama talade om och vad blev det av allt? Har du detbättre idag? Besvikelse. Dessa besvikna vill Romney ska välja honom och hans ekonomiska politik. Svaret från Obama är, vi är också besvikna men vi har ändå nu lagt ut rälsen till ett bättre land trots att Republikanerna tittat på eller rivit upp. Frågan är om du vill att vi ska ta oss dit eller inte? Svaret får vi den 6 november.
Tja, om knappt 3 veckor (26 sept) börjar de första rösterna att kunna läggas. Man väntar sig att rätt många ska söka utnyttja sin rätt till absentee-vote, upp till 40% var en siffra jag hörde. Den 3 oktober kommer den första av fyra debatter. Både mellan Obama och Romney och Biden vs Ryan. I de stater där det väger väldigt jämnt mellan kandidaterna kommer man lägga mest krut. Men, jag hör att Demokraterna kämpar för att varje röst ska räknas som viktig för att få upp valviljan i alla stater. Det finns inget proportionellt system, men det proportionella resultatet bär ändå ett viktigt budskap och det handlar ju även om kongressplatser. Här har vissa delstater infört regler som Demokraterna anser syftar till att försvåra för många att delta. Och, om valdeltagandet är lågt och reglerna mer krävande så är det Republikanerna som gynnas. I de stater där valet av elektorer avgör utgången väntas mängder av reklam och pengar spenderas. Genom högsta domstolens beslut att godkänna associationer av donatorer som anonymt satsar obegränsat med pengar i stöd för en kandidat har insatserna i valet lyfts till helt nya nivåer. Obama har sent acepterat spelets regler även om han vill kunna offentliggöra givarna. Det tak som gäller annars för pengastöd har ju nu bakvägen tagits bort, så när Republikanerna väljer Super-PAC-stöd följer Obama efter. Men i plattformen driver Demokraterna även ett tillägg till författningen för att stoppa detta. Demokratin ska inte kunna köpas. Rätt så. Det blir ett val om vem som bäst kan få väljarna att välja deras spår till Möjligheternas land, vilket båda i grunden vill knyta sina drömmar till.
Om du orkat läsa allt detta, förlåt mig. Jag gör tyvärr allt man inte ska göra här, skriver långt!!! Men jag vill ju gärna ge dig som vill, lite möjlighet att följa mina tankar och hur jag tolkar mina upplevelser. Säger väl något om mig också. Får väl säga som Bill Clinton, det hade kunnat bli mycket längre ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar