Lovar att inte trötta ut er med USA:s val efter detta blogginlägg. Men det är ju ett val som påverkar oss mycket, även om vi inte får rösta. Därför är det viktigt att också följa. Välkommen att läsa.
Demokraternas konvent i Charlotte byggdes ju kring temat Tillsammans, we are in this together och vi ska ta oss igenom det tillsammans. Eftersom frågan om ekonomi och jobb är mest betydelsefull så står mycket av kampen här. Den ekonomiska återhämtningen är inte känd av Main Street ännu och arbetslösheten fortfarande runt 12 miljoner. Enligt opinionsundersökare som jag lyssnade till krävs det historiskt en BNP-tillväxt på 4% för att en sittande president ska bli omvald. Idag är tillväxten runt 2%. Den enda moderna president som haft ett urstarkt ekonomiskt förtroende är Clinton. Carter är skräckexemplet för han låg under den statistiska brytpunkten för ekonomiskt OK hela sin tid, han blev inte omvald. Obama skuggar Carter och därför sätter Romney in alla stötar mot ekonomin. Därför kommer Clintons aura att putsas, medan Carter förblir osynlig. Clinton är ju the come-back-kid och det är ju den bilden som ska sättas på både ekonomin och Obama.
I fredags kom nya siffror om arbetslösheten och den sjönk från 8,3 till 8,1%, men orsaken var främst att folk gått ur arbetskraften. De har tröttnat på att söka jobb. Har ingen genderuppgift på detta, men skulle kunna tro att det gäller många kvinnor även här. Här pekar ju Romney på att han minsann kan ekonomi och kan företagande som den företagare han är. Därför valde Demokraterna att på konventet lyfta flera som kände både hans företag Bain och honom som guvernör. Det talades om hur han avskedat folk utan vidare, hur han dragit ner utbildningsbudgeten med 14% direkt som guvernör och hur han sagt att det gjorde inget om Detroit gick i konkurs. Man talade om att Romney må gilla att skapa jobb, men att han inte bryr sig om ifall de kommer utomlands. De talade om att göra sig pengar på företagsuppköp och nedläggningar, att placera pengarna i shweiziska bankkonton och på Caymanöarna. Det argumentet biter och kraven på att Romney ska offentliggöra sin ekonomi och skatter växer.
Demokraterna drev bilden att det är väl OK att titta på resultatrapporter och bokslut för att fatta beslut när det är aktieägarna det handlar om. Men att styra ett land handlar inte om aktieägarna utan om människor och då krävs det andra egensskaper och erfarenheter. Därav bilderna presenterade av alla som kämpat sig in från fattigdom, som immigranter utan något och gjort resan i sina familjer. Barnen visste hur det var och många mammor lyftes fram. De visste hur det var. Starkast här var väl Michelle Obama men det var många andra också. Starka berättelser, bra berättade. Många ögon som tårades. Sedan jämförde Montanas guvernör sitt fögderi, med det Romney haft. Han kände Romney och det var en bra kille, MEN en helt annan sak med hur han styrde som guvernör. "That dog don´t hunt, in Montana" löd budskapet inför jublande massor och så fångade han alla jägares bildsrpåk.
Här kan jag känna att det fanns många nationalistiska inslag i konventets budskap. Made in America var en bild man framhävde. Det stora beviset på att Obama fixar jobben var dock "räddningen" av den amerikanska bilindustrin. För mig som upplevt en annan sida av den räddningen med GM och Saab skorrade detta. Jag kan förstå hur min afghanska kollega och flera afrikanska kände när de hörde en del budskap som visade andra sidan av deras verklighet. Det amerikanska intresset. Men det fanns ingen hejd på hur Demokraterna lyfte bilindustrin. Här var företagare, arbetare, bilfacket, mammor vars familj räddats och allt du kan tänka dig. Här visade man bilden av en president som visste vad som var Amerika, som inte tittade på när jobb skeppades utomlands utan stod upp för medelklassen som jobbar och sliter i hela landet. Bilindustrin var det som drev igång USA lät det som. Här visade man att den industrin nu har svarta siffror igen. Men denna bild av bilindustrins räddare kan ju väcka förväntningar hos även andra och/eller besvikelse för att deras jobb inte är lika viktiga för Obama. Han lyfte också att man gjort upp om att amerikanska bilar ska halvera sin bränsleförbrukning, för att visa förnyelsekraften i räddningspaketet.
Den som driver kravet framåt och inte bakåt som vägvisare för sin presidentvalskampanj och skiljelinje mot Romney får väl passa sig lite...Som en liten anekdot från konventet måste jag bara nämna att Michigans Guvernör Jennifer Granholm, Maud Olofssons släkting, nästan fick taket att lyfta när hon visade just vad räddningen av bilindustrin betytt i delstat efter delstat. Vad som skulle hänt om Romneys linje fått råda, att Detroit fått gå i konkurs, för USA:s medelklass var inte att tveka på. Mörker och elände. Så lika och ändå så olika tänkte jag...
Alltnog, de senaste siffrorna visade ännu en månad med nya jobb i privata sektorn. Nu 96 000 nya jobb och statistiken har vänt från då USA tappade mellan 700 -800 000 jobb i månaden på hösten när Obama tog över. Sedan dess har 4,5 miljoner jobb skapats och så säger sig Obama vilja fortsätta att satsa på den privata och inte den priviligerade sektorn, som de uttryckte det inför jublande åhörare. Men antalet amerikaner som deltar i arbetskraften är det lägsta på hela 31 år så frågan är hur väljarna uppfattar det. Finns det chans att klättra upp om man bara kämpar och anstränger sig? Statsskulden är på ofattbara 16 trillioner USD (16 000 miljarder USD) och andra kvartalet föll tillväxten till 1,7%. Nu väntas FED komma med nya beslut i veckan som kommer för att få fart på ekonomin. Obama vill satsa på utbildning, tillverkningsindusti, fördubblad export, infrastruktur och halverad oljeimport med bl a förnybar energi. Han säger att det går för sakta och menar att Romneys enda lösning på allt här i världen, även en förkylning, är nya skattesäkningar för miljonärer och miljardärer samt lite avreglering. Han menar att det var den politik som skapade problemen tillsammans med två krig.
Tror de många besvikna på Obama? Hörde när jag lyssnade även här i New York som betraktas som en väldigt säker delstat för Demokraterna att man är rädda för att tappa. Så många är så besvikna. Det kan ju vara så att det blir många som väljer soffan denna gång och då vinner Republikanerna. Men, det finns också en hel del Republikaner som känner att "partiet lämnat dem" som några som framträdde på konventet uttryckte det. Och de kan ju också välja soffan...Här kommer nog Ryans roll att bli viktig. Sedan vet man ju aldrig, det kan komma klavertramp av typ Todd Akins "vid legitim våldtäkt blir kvinnor sällan med barn". Men det handlar förstås också om mobilisering och här kommer säkert Demokraternas konvent att spela roll, för de som var där och de 25 - 37 miljoner som följde på TV. De flesta talar om konventet som framgångsrikt, återstår att se.
Den 26 september börjar den första staten som har absentee-vote och sedan följer andra fram till valdagen den 6 november. Den 3, 1, 16 och 22 oktober är det TV-debatter. Det är till stater där det väger jämnast som kampanjfokus kommer att riktas, de så kallade swingstaterna där valet kan avgöras. Florida, Ohio, Virginia, Indiana, North Carolina, Iowa, Colorado, New Hampshire, Wisconsin, Nevada, Michigan kommer att få uppleva starkare valrörelse än övriga. Men, vem vet det kanske hettar till igen denna gång om det börjar väga jämnt brukar det ju påverka mobiliseringen.
Ska bli spännande att söka följa på avstånd. Hoppas att jag nu givit dig lite fler bilder än vad som kommer via media på hemmaplan. Ska inte trötta er med mera djupdykningar. Och om du vill går det ju smidigt att följa själv via nätet. Har haft privilegiet att vara på plats och kunna fokusera. Känner därför ansvar att berätta, men det påverkar såklart även min bild. I vart fall är den min och färgad av mina glasögon. Men, mig vet ni ju var ni har och kan pröva därefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar